Nu bygger vi en tidsmaskin
med hammare och spik,
med lim och tejp och cirkelsåg
och digitalteknik.
Tre barn ger sig ut på äventyr i sin nya tidsmaskin. De åker in i framtiden där de upptäcker nya uppfinningar och uppdaterade saker från vår tid. Efter det beger de sig tusen år tillbaka i tiden, till soldater och en kung i ett stort slott. Väl där blir tidsmaskinen bortrövad. Hur ska de få tillbaka den? Vad ska de göra när en av dem senare blir kvarglömd i en annan tid?
Hur många har inte någon gång drömt om att ha en tidsmaskin? Kanske för att se hur det var när farmor eller morfar var små, om vi kommer äta mat från tuber om 50 år, eller för att ställa tillrätta saker som blivit fel. Tanken med en tidsmaskin har nog, och kommer förmodligen alltid, locka oss. Att skriva om den i en bok är därför inget nytt, men ändå känns den här boken spännande.
Jag är inte så insatt i barnböcker med tidsmaskiner. Däremot kan vi läsa om liknande tankegångar i När jag vaknar finns du inte och Personer du kanske känner. Det finns något lockande i att veta vad som kommer hända, men även skrämmande saker som kanske gör att vi ändå vill låta bli att se in i framtiden. Jag tycker författaren och illustratören får fram detta på ett bra och enkelt sätt. Språket är rätt enkelt, men med en del utmanande ord. Texten går på rim. Som de allra flesta fall när det gäller rim bör orden ibland betonas lite annorlunda, men jag tycker ändå de flesta fungerar bra.
Illustrationerna är finurliga och fantasieggande. Jag gillar att de får ta stor plats. En spännande bok som kan väcka funderingar över det här med tid och rum, och drömmen om att kunna resa genom historien som en vill.
Tidsmaskinen
Författare: Nils Andersson
Illustratör: Björn Öberg
Förlag: Prinsen & Prinsessan bokförlag (2016)
ISBN: 9789198059595
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris
Varje kväll en ny saga eller ett nytt kapitel. Hemma hos oss. Så omväxlande för mig som läsare att nu denna gång, tillfälligt antar jag, lämna den övernaturliga världen (som mina sagobarn älskar) en stund och träffa på det mer verkliga gestaltat i flödande god text.
Flora pysslar med naturens gåvor. Hon är en sakletare av rang. Och förvandlar blad och sten och mer därtill, till vad dessa ting sig mest lämpar sig som, utifrån Floras barnsligt rika vackra fantasi. Jag ska erkänna att jag brukar föredra naturens egen omfångsrika skönhet som den är. Att pyssla med saker som redan är som de ska vara och som är fina i sig, tycker jag oftast är ointressant.
Jag har länge haft lite svÃ¥rt för det som en kan kalla för ”pretentiöst”, vare sig det gäller film, musik, konst eller litteratur.