Ken Taur är kentauren som i många år tvingats arbeta på en cirkus men nu är fri. Han beger sig hemåt mot Nordpolen där kenturernas hemliga rike ligger och han längtar så efter att återförenas med sin familj och att få fira jul med dem igen.
Han börjar sin resa ensam men får snart sällskap av eldflickan Gnista. Det blir ett långt äventyr med olika faror och hinder att övervinna men Ken och Gnista får också en rad nya hjälpsamma vänner på vägen. Deras vänner har alla fått olika sagor berättade om sig, sagor som både Ken och Gnista trott på men det visar sig att de inte alls stämmer och vännerna har framställts i ofördelaktig dager. Den man trott är ond visar sig vara god och vice versa.
Det finns så många bra och fina saker i den här berättelsen. Den är såklart spännande och rolig men ger också plats åt normbrytande karaktärer och tar upp viktiga ämnen som samtycke och fake news samt den konsumtionshets och girighet som präglar dagens samhälle. Illustrationerna är sagolikt härliga, de sjuder av känslor och olika stämningar och tål att tittas på många gånger. För dig som inte läst böckerna om monstret Frank så blir det en liten spoiler på den serien att läsa den här boken. Men låt inte det hindra dig, du kan lika gärna läsa dem efter den här. Missa dock inte att läsa den här boken för det är årets julpärla!
Författare: Mats Strandberg
Illustratör: Sofia Falkenhem
där de bodde tidigare. Det är Lovas pappas jobb som fått dem att flytta och istället för att bo kvar i den fina villan som de bodde i tidigare så måste de nu bo i en liten tvårumslägenhet istället. I närheten av den nya skolan som Lova ska börja i så finns ett fantastiskt fint rosa hus som till och med har ett torn som om det vore ett slott! Varför kunde inte Lova och pappa ha flyttat dit istället?
Inför allhelgonahelgen kan frågor om döden och livet bli särskilt aktuella. Elisabeth Helland Larsen och Marine Schneider har gjort två böcker som behandlar det här. Det är poetiska men ändå enkla, korta texter som kan betyda en eller tusen saker. Det finns gott om plats för frågor och en del som kan leda till diskussion för både barn och vuxna. Vad är livet och vad är döden? Finns båda närvarande samtidigt?
Jag läste Jag är Döden först eftersom jag ville avsluta med den bok jag gissade skulle vara gladast. Jag är Döden är mycket sorglig och vemodig och fick mig nästan att gråta. Samtidigt är den väldigt fin och Döden framställs inte som något hemskt utan som en naturlig del av livet, som något som bär oss från livet dit vi nu ska (men längre än så spekulerar inte författaren). Det visas även i illustrationerna. Visst har den här boken fler dova, mörka färger, men överlag är båda böckerna fyllda av färg och värme.
Dragbard har kommit till tvåfotingarna (författarens fiffiga benämning på människor), för att hitta ett stulet drakägg. Det dröjer inte länge förrän Jakob och hans bästa kompis Isabella tar sig an jakten på drakägget. Jakten tar vännerna till en cirkus som kommit till staden och där får de stå upp mot en sniken cirkusdirektör som är ute efter berömmelse och ära.
