Kapitelböcker – Sida 75

Den magiska gitarren

gitarr Den här boken var speciellt rolig att läsa för mig eftersom författaren Tomas Wallin bor i samma by som mig. Nämligen Söråker, som ligger några mil norr om Sundsvall. Lite otippat faktiskt att en gitarrist från Takida skriver en barnbok men överraskningar är roliga. Människor är komplexa, helt enkelt, och jag förmodar att kreativa personer är mångsysslare. För Tomas är det en barnboksdebut men hans medförfattare Anna Hansson, som kommer från Ånge, har skrivit ett flertal barnböcker tidigare. Bland annat den populära Dansfeberserien, och barnbilderböckerna om Drutten och Plutten, som jag tyvärr inte läst ännu men är mycket nyfiken på.

Jenny Lindqvist som gjort illustrationerna är också den som illustrerat underbara Tant Skateboard, tidigare recenserad här på Barnboksprat. Hennes bilder är i svart-vitt, detaljerande linjeteckningar som gör att det blir en spröd snirklig stil vilket fångar upp sagotonen och dess värld väldigt fint. För jag tycker absolut detta är en saga, även om den pendlar mellan vardaglig verklighet och en fantasivärld.

Jag har lite svårt att fastställa någon ålder på pojken Dante, som är bokens huvudkaraktär, men förmodligen är han omkring 9-10 år. Om jag nu inte missat någon detalj i texten. Boken har rekommenderad ålder på 6-9 år, men kan väl läsas av äldre barn också.

Dante tycker väldigt mycket om att hälsa på sin morfar. De har ett speciellt band emellan sig och morfar verkar ha all tid och ork i vägen till att spela fotboll, gå och fiska eller vad de två nu vill hitta på tillsammans. Men när Dante kommer till morfars hus med sina föräldrar så är morfar försvunnen. De letar överallt till Dante tar sig upp på vinden helt ensam. Där finns inte morfar men väl en underlig gitarr, som tar honom till landet Minoria. Där är musik förbjudet men varför är det så?

Jag tycker det känns välskrivet och lättläst. Handlingen är inte heller så komplicerad vilket gör att det passar åldersgruppen. Men jag hade hoppats på en sidohandling, eller i alla fall någon krånglare konflikt för Dante att tampas med, eller där läsaren fick bli mer delaktig i gåtan. Det känns som att det går spikrakt fram och löser sig alldeles för snabbt. Man förstår att Dante är en påhittig liten grabb och det får han också bevisa men jag hade gärna velat ha vissa detaljer mer förklarade och utredda då det gäller slutet. Ändå känns det som det utlovas en fortsättning, även om den detaljen inte känns helt kristallklar.

Men jag gillar berättelsen och jag tycker Annas Hansson humor, som jag känner igen den från Dansfeberböckerna, lyser igenom ibland. En rolig detalj är de underliga namnen på alla figurer i landet långt borta. De är uppkallade efter musiktermer och musikinstrument. Jag kan ana vad Tomas Wallin har bidraget med men det är inte alls så att det går att särskilja de två författarna. Jag upplever det som en röst och blir nyfiken på vad denna spännande författarduo ska hitta på mer i framtiden. Fantasifulla berättelser behövs bland barnböckerna och gärna böcker som pojkar kan lockas till att läsa. Det tycker jag denna bok är.

Den magiska gitarren
Författare: Tomas Wallin & Anna Hansson
Illustratör: Jenny Lindqvist
Bokförlag: Idus
Antal sidor: 91 sidor
Utgiven: 201312
ISBN: 9789187001987 Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Håkan Bråkans Fuskbok

håkan Författarduon Sören Olsson och Anders Jacobssons böcker är otroligt populära. De har under 27 år som kollegor publicerat 100 böcker kan jag läsa från deras hemsida.

Deras böcker har toppat försäljningslistor och blivit filmatiserade. Men även kritiserade. Bland annat har kritiken gått ut på under åren att de förstärker könsroller och skapar fördomar om hur pojkar och flickor ska vara. Sexism, bristande vuxna förebilder och även politiskt inriktade. Nu vill inte jag ge mig in i den diskussionen, dels för att jag inte läst tillräckligt många böcker av duon, och dels för att jag tycker böckerna är charmiga med sina busiga pojkar. Den tjejtjusande Sune och den mer dagdrömmande Håkan som har tjejbaciller. Vuxna behöver inte alltid heller vara så pedagogiska korrekta, kan jag tycka. Kalla det buskis för barn – jag tycker det är underhållande. Däremot kan man ju ha en teori om att en del böcker kanske inte borde ha blivit utgivna eller att ett manus borde ha granskats mera av förlaget. Jag tror det finns en risk att opassande åsikter eller klumpig gestaltning för barn kan slinka emellan då man är redan etablerad och så populär författarduo som Olsson och Jacobsson är, men det är en gissning jag gör efter att ha läst kritiken men inte läst alla böckerna. Men samtidigt. De här böckerna är ju skrivna på ett sätt att de ska vara såhär. Antingen gillar man humorn eller så gör man det inte.

Marit Jonsson här på Barnboksprat har tidigare recenserat en bok från en annan serie i författarduons skapelser. Vincents magiska värld, som handlar om en pojke med särskilda behov och som Marit tycker är så fint beskrivet att hon anser att boken borde ingå i en läskanon. Där omges pojken av kloka vuxna. Inget trams där alltså.

Jag läser Håkan Bråkans Fuskbok högt för mina barn på 6 och 10 år gamla. Det är Håkan som står för allt det knasiga och han är rätt så envis då han vill ha saker och ting på sitt sätt. Här får man alltså följa Håkan från januari till december då han på olika vis försöker fuska till sig saker och ting. Handlingen blandas också med en del fakta, som surströmmingsätande, majblommaförsäljning, valet i riksdagen och Jesus. Ja, det är en salig blandning och vissa kapitelmånader är en aning för svåra att förstå sig på för min 6 åring. Men texten är enkel, handlingen rapp och kvick. Man fastnar lätt för tonen i boken som just går ut på humor och fniss. De svart-vita illustrationerna är få och skildrar ibland Håkans fantasi än dess verklighet. De var ett trevligt komplement och tacksamt för att de inte var fler för det hade stört läsningen, känner jag. Men bilderna skildrar Håkans livliga fantasi väl. Föräldrarna är något nedtonade i handlingen och pappa Rudolf inte så knasig som jag minns honom från Suneböckerna. Här är det verkligen Håkan som sätts i fokus.

Jag tror hemligheten bakom succén med Suneböckerna och böckerna om Sunes lillebror Håkan Bråkan är att de inte är rumsrena. Ord som snopp i ett sammanhang där man inte bör säga sådana ord framkallar fniss och just det där att Håkan Bråkan vågar säga ifrån och även driva med vuxna människor gör att mina barn skrattar. Håkan följer totalt sin impuls utan att tänka på konsekvenserna. Jag frågar barnen efteråt vad de tyckte om boken, och de svarar snabbt båda två; Den är så bra och rolig.

Det här är verkligen en bok att läsa högt för barnen. Jag fann det mycket roande och jag tror absolut att det är en del av böckernas succé – att man kan ha så roligt tillsammans under läsningen.

Håkan Bråkans Fuskbok
Författare: Sören Olsson & Anders Jacobsson
Illustratör: Eva Lindén
Bokförlag: Egmont Kids Media Nordic
Utgiven: 201309
ISBN: 9789174057553

Resan till kungens rike

460 Anna Andersson debuterar här med Resan till kungens rike, som faller under kategorin kristna böcker för barn- och ungdomar, och ges ut av förlaget Pärlan.

Handlingen: Torva räddas av kungen från ledsamhetens ö och kommer till en gumma, som blir hennes mormor och där hon får bo. När Torva har blivit piggare och frisk får hon ta hand om en hästen Ädelsten, som har sköra vingar, och som behöver all kärlek och omsorg. Men mormor blir sjuk och flyttar till Kungens rike. Inte lika lätt blir det för Torva, hon måste nämligen själv göra sin resa, och för att komma till pappa kungen får hon ta sig genom många världar. Troll, drakar och rädsla möter hon under vägen men hon har Ädelsten med sig, ett svärd och en särskild bok där hon kan söka svaren när tilliten sjunker.

Som ni kanske förstår finns här många kristna budskap och värderingar. Den är berättad på ett mjukt och kärleksfullt sätt. Det är insidan som räknas. Att kunna förlåta de som gjort ont. Att lita på kungen över alla kungar. Jag kan alltför få bibelska berättelser eller budskap för att göra någon jämförelse men visst kan man jämföra denna saga med en inre kristen resa för att komma närmare Gud. Men som skönlitterär saga ställer den till det lite för mig. Först och främst är jag inte så förtjust i berättarrösten som startar i början med jag-form och som duar läsaren.

Nu har det blivit dags för dig att höra min saga. Jag tror nog att du är från samma värld som jag.

Den närvarande berättarrösten försvinner efter något kapitel och Torvas berättelse tar över. Det är bara ibland som berättaren vänder sig till läsaren. Torva kommer alltså från sagans värld men det säger inte mig mycket. Jag undrar hela tiden vem hon egentligen är? Var kommer hon ifrån? Hur såg hennes liv ut innan hon hamnade på ledsamhetens ö? Varför måste hon göra den svåra resan och vad ska hon göra där i kungens rike? Men det kanske man inte behöver förstå. Det är själva resan som är viktigast.

Jag tror författaren som också är bokens illustratör, har strävat efter enkelhet med de svart-vita bilderna i boken. De flesta är väldigt harmlösa och få men de passar fint in i handlingen. En mild och fin sagobok som passar bra vid godnattstunden.

Resan till kungens rike
Författare & illustratör: Anna Andersson
Bokförlag: Pärlan
Antal sidor: 133
Utgiven: 2013
ISBN: 978-91-87411-01-4 Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Flygande matta

matta Jenny har flyttat till ett nytt hus, med sina föräldrar och äldre syster, då hon finner en gammal kista på vinden. En dag när hon leker med sin bästa vän, Thomas, så råkar de spilla ut aska som de funnit ur kistan och det hamnar på mattan som de sitter på. Askan är magisk och gör att mattan, inte bara kan flyga, utan också uppfylla önskningar – men bara en varje dag. Nu råkar Thomas önska dem till någon spännande plats där det finns drakar och enhörningar.

Det här är en riktig sagobok i ton med det var en gång och där vi får träffa många sagoelement som trollkarlar med lång spetsig hatt på sig, flygande drakar, talande djur och där äventyren hela tiden avlöser varandra. Historien kretsar kring den unge mannen Indigo, som barnen möter på sin resa. Han är trollkarlslärling och behöver hjälp med att rädda sin syster från att gifta sig med en ond man som håller henne fången.

Stundtals tycker jag läsningen är mysig och underhållande men det är en del störande moment. I kontrast till den barnvänliga handlingen så är språket onödigt svårt och vuxet. Några exempel;

Hur ska du kunna hjälpa Irina om du stannar här…för evigt…och blir Herr intetsägande toffel? (sid 109)

Några depressioner till lade sig på Indigos axlar (sid 113)

Men så släpp mig, din stora drulle! Kapitalidiot! (sid 115)

Jennys karaktär berättas i jag-form, vilket brukar ge en närvaro till läsaren, men författarens ton vänder sig också till läsaren direkt;

Det osade ilska om honom – och om du någonsin träffat en riktig trollkarl så vet du att det är en exakt term; det luktar lite bränt, med en aning svaveldoft. (sid 115)

Trots närvaron av berättaren får jag ändå ingen direkt uppfattning om vare sig Jenny eller Thomas som karaktärer. Jennys ton är munter och berättande, hon för handlingen framåt i rasande fart men det blir lite småtråkigt när allt går från scen till scen i händelserna och jag aldrig får en chans att fästa mig vid karaktärerna. Ändå är Indigo intressant som figur och upplösningen på slutet blir spännande.

Författaren Christin S. Salander beskriver sig själv som en sagoförgiftad fantasiholic. Och det märks att det här är en författare som tycker om att berätta, hålla sagor vid liv och gärna sprida budskap om den godhet och styrka som finns inom oss alla. En bok för lite äldre barn som ändå inte är för gamla för sagor och äventyr.

Flygande matta
Författare: Christin S. Salander
Bokförlag: Pärlan
Antal sidor: 193
Utgiven: 2013
ISBN: 978-91-87411-00-7 Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Mitzi i mitten

Vad gör man när mamma och pappa beter sig som barn? När de ständigt bråkar och bara tänker på sig själva? Och när man själv bara är ett litet barn som behöver struktur, trygghet och lugn och ro.

Med Mitzi har Mårten Sandén skapat en ovanligt sympatisk och varm huvudperson. Hennes lugn och förståndighet står i skarp kontrast till föräldrarnas självupptagna stökighet.
Mitzi tycker om att spela schack med farfar, hon önskar att det vore tyst när hon ska göra sina läxor och hon vill att mamma och pappa slutar bråka. Önskemål som i den här bohemiska familjen tycks vara svåra att uppfylla.

Berättelsen inleds med att Mitzis föräldrar har ett stort gräl, som slutar med att pappa flyttar ut på balkongen och att mamma låtsas som att han inte finns. Och mitt emellan står Mitzi. Hon tycker synd om pappa och gör sitt bästa för att han ska slippa vara hungrig och försöka se till att de blir sams igen. En uppgift som blir övermäktig för en liten sexåring. Långsamt krymper Mitzis vardag ihop, det mesta känns grått och trist och Mitzi vet inte vem hon ska vända sig till, för det här känns inte som något man talar om.
Som tur är finns Mitzis farfar. När han förstår vad som pågår blir han bekymrad, men så kommer han på en plan. En plan lika storartad som ett berömt schackparti som han och Mitzi läser om i en biblioteksbok.

Att skriva om relationen mellan föräldrar och barn är måhända inte något särskilt nytt grepp, men i Mårten Sandéns version om Mitzi känns det väldigt nytt och spännande. På ett rakt och ärligt sätt ifrågasätter han föräldrarollen, ansvaret man har som förälder, och hur det påverkar barnet när vuxna inte längre beter sig som vuxna. Det är en bok att läsa högt, att ha samtal kring, en bok om känslor helt enkelt. I mig hänger känslorna kvar länge efteråt.

Mitzi i mitten är första delen i en utlovad trilogi.

Mitzi i mitten
Författare: Mårten Sandén
Illustratör: Åsa Arnehed
Förlag: Rabén & Sjögren
Antal sidor: Sidantal 77
ISBN: 978-91-29-68728-6
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris