Kapitelböcker – Sida 61

Mamman som slutade sjunga.

mamman som slutade sjunga omslag Jag tilltalas av det här omslaget. Det är liksom gåtfullt. Den bortvända mamman och det lekande barnet. Känslan väcker både harmoni och olust hos mig. Och vad är det för fåglar och vad har de för betydelse?

Amelias mamma jobbar på Operan och lever på sin röst. Hon sjunger alltid, på jobbet och hemmavid men en dag kan hon inte längre sjunga.

”Jag har fått en tupp i halsen”, säger mamman. Eller är det en kråka?

Mamman bild

Amelias mamma har hamnat i en depression. Då mamman försvinner alltmer in i sitt mörka inre så upplever Amelia det som att den färgglada mamman blir gråare och gråare. Hon klarar inte av vardagen och hon orkar inte ens följa med på Amelias skolavslutning. Vad är det som egentligen händer? Amelias oro för mamman ligger som en stor börda över henne. Hon saknar sin mormor och tryggheten som alltid fanns där men mormor är död sedan en tid tillbaka.

Det här är en bok från 6 år och uppåt, som skildrar en vuxens depression ur ett barns perspektiv. Jag tycker om att författaren inte krånglar till det. Det här är Sofia Weiss debut och det är inte ett lätt ämne hon tar sig an men jag tror absolut på att det är en bok som behövs. Språket är enkelt och sakligt och handlingen finstämd. Sorg, stress och depression drabbar nog oss alla emellanåt i livet och när det drabbar en förälder kan det vara mycket skrämmande för de barn som finns i närheten. Boken öppnar upp för samtal. Inget barn ska behöva skämmas för att deras föräldrar mår dåligt och om vi pratar öppnare om psykisk ohälsa så kan vi stötta och hjälpa varandra. Jag gillar mycket scenen där Amelia får förklarat för sig vad depression är. Just författarens sätt att göra det svåra så enkelt och avskalat tyckte jag om. Så det är ingen tung bok utan den lämnar en fin känsla efter sig.

Mamman som slutade sjunga
Författare: Sofia Weiss
Illustratör: Aurora Lindfelt
Bokförlag: Idus
Utgiven: 201606
ISBN: 9789175773872 Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Frankensteinaren

frankensteinaren I den andra boken om monsteragent Nelly Rapp får huvudpersonen sitt första riktiga uppdrag. När Nelly är på väg hem från skolan ligger det ett brev till henne på en gatubrunn. Det blir dock inte så spännande som hon trott. Eftersom hon är så liten får hon bara spana på en misstänkt frankensteinare. Om han visar på de rätta tecknen ska en annan monsteragent ta vid. Men då dyker ännu ett mystiskt brev upp.

När jag läste första boken om Nelly Rapp för någon vecka sedan föll jag direkt. Jag tyckte det var en väldigt spännande inledning till serien, och ville gärna läsa mer. Jag gillar att Nelly är en stark, modig, självständig tjej som tar sina uppdrag på fullt allvar. Hon har listiga lösningar och är lyhörd. Kanske hade jag inte min fulla uppmärksamhet på boken när jag läste, men hon överraskade mig.

När ett barn blivit för stor för LasseMaja-serien vill Nelly Rapp ta vid. I korta, lättlästa kapitel med roliga bilder får läsaren veta mer om olika monster och hur en ska bekämpa dem. Spännande, roligt och väl målgruppsanpassat.

Barnboksprat har tidigare recenserat #5 Spökaffären, #6 De vita fruarna på Lovlunda slott och #11 De spökande prästerna

Frankensteinaren
Författare: Martin Widmark
Illustratör: Christina Alvner
Förlag: Bonnier Carlsen (2003)
ISBN: 9789163826610
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Sju förtrollade kvällar

Det som lockade mig att läsa Sju förtrollade kvällar var, förutom titeln, dess vackra omslag av illustratören Moa Schulman. Hon har även illustrerat boken Ett hus utan speglar, om du tycker dig känna igen stilen på bilden. Så, blev jag förtrollad av bokens innehåll då? Jodå, den har en hel del övernaturliga och mystiska händelser!

Huvudperson i boken är 12-årige Buster Bolin; en kille som är en duktig boxare, men som inte har några egentliga vänner. I skolan går det inget vidare och han saknar sin bror Jack som har varit död i sju år. Jack som hade hela livet framför sig och som nyss kommit in på lärarutbildningen när han dog i en bilolycka, och som fortfarande på något vis är väldigt närvarande i Busters hem. Han lämnade nämligen det mesta kvar till Buster att ärva; nästan allt i Busters rum är Jacks – dator, böcker, affischer…Jag får känslan av att Buster och hans föräldrar fortfarande bär på en stor sorg och att föräldrarna kanske inte har berättat allt om Jacks död för Buster.

På väg hem från boxningsträningen en kväll möter Buster en underlig äldre herre som går och sopar på den öde gatan. Han tilltalar Buster och säger åt honom att han måste ta upp biobiljetterna han tappat. Buster har inte tappat något men tar upp en remsa biljetter som ligger på marken och stoppar dem i fickan.

En annan kväll när Buster är på väg hem från träningen dyker mannen upp igen, och helt plötsligt uppenbarar sig biografen Elysium (som egentligen varit stäng och igenbommad sedan många år tillbaka). Buster går in och där visas filmen ”Möss och människor”. När han kommer ut från bion är klockan inte mer än när han gick in…Buster förstår ingenting…

Det blir fler mystiska biokvällar för Buster, och tillsammans med den nyfunna vännen Saga kommer han att försöka förstå vem hans bror Jack egentligen var. Det finns en till person i boken som också kommer att ha betydelse för handlingen; tonårspojken Antoni som är mobbad i skolan och som vid ett tillfälle ser ut precis som Jack! Hur hänger allt det här ihop? Här finns en rad oförklarliga händelser som i slutet av boken knyts ihop på ett fint sätt.

Jag tyckte om boken, men hade lite svårt för åldern på Buster och Saga. De känns äldre än de sägs vara på sättet de beter sig och pratar med varandra. Men, vill du läsa en mysig bok om vänskap, kärlek, mod och sorg ska du absolut läsa Sju förtrollade kvällar.

Sju förtrollade kvällar
Författare: Mårten Sandén
Omslagsillustratör: Moa Schulman
Förlag: Rabén & Sjögren (2015)
ISBN: 9789129695236
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Akimbo och krokodilmannen

akimbo

En dag kommer John på besök till viltreservatet där Akimbo bor. John ska studera krokodilerna vid floden och Akimbo blir genast väldigt nyfiken. Han får följa med när John märker krokodilungar, men äventyret blir snart lite för spännande när en av krokodilerna attackerar John! Akimbo måste komma på ett sätt att rädda honom. Och det fort!

Jag letar för fullt efter barn- och ungdomsböcker som är skrivna eller utspelar sig i andra länder än de i västvärlden, och som är översatta till svenska. Det är svårt, särskilt när det gäller ungdomsböcker, men när det gäller till barn är det lite lättare. Men inte tillräckligt lätt.

Författaren till Damernas detektivbyrå har skrivit en serie om Akimbo som lever i ett viltreservat i Afrika. I denna bok möter han krokodiler (i de andra böckerna stöter han på t.ex. elefanter, ormar och babianer). Att han får följa med på zoologen Johns äventyr tycker jag vittnar om att boken tar barn på allvar, vilket är viktigt. Akimbo får vara en del i teamet och komma nära krokodiläggen när de kläcks. När det är som mest spännande tycker jag dock att Akimbo är lite för mycket lik en hjälte med superkrafter. Det gör boken mindre trovärdig för mig, vilket är tråkigt. Å andra sidan spelar detta på barns fantasi, det är väldigt spännande och intressant för nyfikna barn.

Enligt illustratören är John en vit man. Det står inget om hudfärger eller nationaliteter i boken, därför tycker jag det är tråkigt att illustratören spär på det här med att ”här kommer en vit, smart man och lär de svarta om deras egna djur”.

Utöver vissa minus tycker jag denna bok passar bra för högläsning eller till de som nyss lärt sig läsa.

Akimbo och krokodilmannen
Författare: Alexander McCall Smith
Illustratör: Peter Bailey
Förlag: B Wahlströms (2006)
ISBN: 9171304487
Originaltitel: Akimbo and the Crocodile Man, 1993
Översättning: Peder Carlsson
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Noel och den magiska önskelistan

Allting började den där dagen på bussen, på väg hem från skolan. En mystisk uteliggare med guldtand trängde sig ner bredvid mig. När han hade gått av hittade jag en skrynklig papperslapp på sätet. Det stod: Noel: Önskelista på den. Det var faktiskt lite kusligt, för Noel heter ju jag. Och det var bara början på allt märkligt som hände den där vintern i femman.

Noel funderar väldigt mycket och bland annat funderar han på varför han inte passar in. Varför har han så lite gemensamt med de andra i klassen? Är det kanske för att fröken säger att han är lillgammal? Det blir lättare att inte ens försöka, så i stället för att gå ut på rast stannar han i klassrummet där han läser böcker och samlar intressanta ord i en röd anteckningsbok.

Men allting förändras när han hittar önskelistan. Den måste vara magisk! För just när han skrivit att han önskar sig en vän ringer Silke på dörren. Och med henne är allting så mycket lättare. Hon tycker inte att han är konstig. De kan prata om allt möjligt.

Om önskelistan verkligen är magisk… ja, då borde Noel kunna göra så att mamma kommer hem. Så att pappa slutar låtsas att allt är bra, fast Noel vet att han gråter om kvällarna.

Janina Kastevik debuterade 2013 med Slottet av is (Veroniqa Sjöquists recension), som jag tyckte mycket om. Noel och den magiska önskelistan är hennes andra roman. Böckerna har gemensamt att de, måhända i lite olika grad, drar in magiska inslag i en vanlig värld och handlar om barn som hamnat i en utsatt position på grund av föräldrarnas problem. Noels föräldrar är inte lika skrämmande som Minnas och Los våldsamma pappa, men de ser inte riktigt Noel och hans behov när de försöker lösa sina egna problem.

Jag läste boken i en enda intensiv sittning, blev djupt berörd och myste åt snyggt ihopvävda detaljer. En kul grej är att dikten som Noel skriver är skriven av Janina själv när hon var i hans ålder!

En jättefin bok, väl värd etiketten favoriter, som vi använder för böcker vi vill rekommendera lite extra.

Noel och den magiska önskelistan
Författare: Janina Kastevik
Förlag: Hippo Bokförlag (2016)
ISBN: 9789187033490
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris