
Surtanten Birgitta är inte sur särskilt långt in i handlingen i boken. Hon kommer, tack vare en fotboll hon får i huvudet, till sans och blir en anständig, vänlig och rolig granntant. Birgittas nyfunna självinsikt resulterar i att hon bemöter barnen på gården med nya ögon och deltar i olika aktiviteter på deras sommarlov. Hon får också ett nytt kall – att påverka kommunen till att investera i barnens fritidsintressen och erbjuda andra platser att leka på än på en innergård som är dåligt anpassad till bland annat bollspel. Detta nya kall tar både henne och barnen på äventyr och de hamnar mer än en gång i trubbel.
I deras gemensamma kamp mot det oärliga kommunalrådet Lennart von Spetsnäsa uppstår en oväntad vänskap mellan den före detta surtanten och alla barn på gården. Tillsammans övervinner de både motståndare och rädslor för saker som spindlar, höga höjder och mörka rum.

Vi har alla en liten del av personligheten som påminner om Surtant Birgitta. En bok som denna inspirerar till att trycka undan spontana irritationer mot sin omgivning och i stället omfamna varandras olikheter och intressen. Själv tänker jag aldrig tillåta mig själv att bli en surtant på heltid även om hon ibland ger sig tillkänna!
Surtanten Birgitta och Lennart von Spetsnäsa
Författare: Erika Svernström
Bild: Sara N Bergman
Boken är inbunden med hårda pärmar och har 220 sidor
Förlag: Idus (2015)
ISBN: 9789175771786
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Strax innan jul får katten Findus höra om jultomten och att han kommer till alla snälla barn. Han undrar om tomten kommer även till snälla katter, och gubben Pettson säger att visst gör tomten det. Det får han ångra! Findus böjar längta efter julafton och tomten, så Pettson måste försöka få hem en tomte. Men inte kan han be grannen tomta för hans katt. Pettson börjar bygga på en tomtemaskin, men det känns inte så roligt att ljuga för Findus. Pettson funderar och klurar och samtidigt börjar underliga saker hända.
1993 gick Tomtemaskinen som julkalender i SVT. Den supermysiga och finurliga katten och hans kluriga gubbe får mig fortfarande att skratta. Det är först nu jag läst boken, och även den har fått mig att skratta högt (vilket sällan händer när jag läser). Jag känner igen många repliker och händelser från julkalendern. Det finns mycket igenkänning för den som har katt, för den som längtar efter tomten eller inte tror på tomten, och för den som har bra fantasi. Liksom i de andra böckerna om Pettson
och Findus finns mucklor, möss, råttor, en vilsen brevbärare, lådförsäljare och en rad andra vanliga, magiska figurer. Jag gillar den där kombinationen av verklighet och fantasi. Det passar många barn bra.
Monsterhotellet är en serie med lättlästa böcker som ges ut av läromedelsförlaget Beta Pedagog. Böckerna lämpar sig väl för nybörjarläsaren som ändå kommit igång litegrann med läsningen. Det är ganska korta enkla meningar med mycket dialog och marginalerna på sidorna är generösa vilket gör att varje rad bara består av ca fem-sju ord. På detta sätt blir det en lättläst text. Alla böckerna är fristående men det som skiljer Jul på Monsterhotellet (sjätte boken i serien) från övriga är att det är en julkalenderbok i 24 delar vilket också gör att den innehåller 133 sidor istället för ca 31.

Det kan stundtals vara svårt att läsa för flera syskon på kvällen, men speciellt då mina tårar skymmer sikten. Temat berör. Om döden och ett ensamt syskon kvar i livet.
