Kapitelböcker – Sida 60

Sanningen om Dixie

dixie ”Den bästa bok jag hört”, sa min 9 åriga son entusiastiskt efter att vi läst ur Martin Svenssons nya bok. Och jag är inte sen att hålla med för den var mycket underhållande. Dessutom gillar jag att den visar samhällsbilden 2016. Ni vet Youtube, mobilfilmande och vårt bekräftelsebehov. Idoler idag bland många barn och ungdomar är Youtuber och vloggare.

Sanningen om Dixie handlar om 12 åriga Dag som bor i Mönsterås tillsammans med sin pappa och storebror. Mamman är död och sorgen och saknaden anas hela tiden. Men livet går vidare liksom. Dixie och hans bästa kompis Goff, som för övrigt aldrig pratar, kommer en dag på att de ska filma in stunts och lägga upp dem på Youtube. Det blir rätt så dråpliga försök och rent av livsfarliga. Samtidigt måste allt hållas hemligt. De vill ju inte åka fast eller reta upp Dags storebror som inte vill skämmas inför sina kompisar. Lösningen blir en brottarmask från Mexico.

De här två pojkarna är båda coola och nördiga. Jag tycker det är så kul att författaren vågar ta ut svängarna för alla dråpliga saker de hittar på. Det känns äkta på något vis och Dags karaktär är lätt att ta till sig. Sedan är texten lättläst och skriven i jag-form vilket gör det ännu enklare att följa med i Dags tankar och funderingar. Man både skrattar åt Dag och fasas över hans påhitt.

Men för säkerhetsskull är boken prydd med en varningtext:

VARNING! Försök inte att kopiera mig, gör aldrig något jag har gjort. Jag hade bara tur som överlevde. /Dixie

Och slutet har en förhoppning om en fortsättning. Det vet jag att jag och sonen har i alla fall.

Sanningen om Dixie
Författare: Martin Svensson
Bokförlag: B.Wahlströms
Antal sidor: 123
Läsålder: 9-12 år
Utgivning: 2016-09-28
ISBN: 9789132168741 Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Sagasagor

sagasagor Varje kväll en ny saga eller ett nytt kapitel. Hemma hos oss. Så omväxlande för mig som läsare att nu denna gång, tillfälligt antar jag, lämna den övernaturliga världen (som mina sagobarn älskar) en stund och träffa på det mer verkliga gestaltat i flödande god text.

Saga i denna kapitelbok är ett glatt barn på 5 år som i 5 kapitel upplever några inslag i sitt lilla liv, ibland i mini-drama form. Vardagsskildring och en glimt av ett liknande liv som många barn i vårt samhälle kan ha. Saga bor i ett hus på rad (gladhus som hon säger), har en mamma och en pappa och en vän som heter Samir och hon tjatar om husdjur som bara barn utan husdjur kan. Hon är väldigt mycket ett barn och inte särskilt stereotyp i sin form: flicka. Fundersam och glad och ledsen ibland.

Liten blänkare om innehållet:

Att önska ett husdjur. Att hoppa studsmatta och orsaka skada. Att ändå få bada när det nästan inte blev så. Att hälsa på hos morfar där det är lite annorlunda mot hemma. Att äntligen få leka i snön med mamma.

Josefine Sundström, som skrivit denna bok, är även bland annat författare och krönikör för vuxna. Jag tycker hon funnit en bra balans i omfång på kapitlen och i innehållets karaktär där allt får ett slags avslut. Språket är gott och dialog faller in där den gör nytta för helheten, inget onödigt alltså. Själva innehållet är enkelt greppbart och tonen fin. Sagas känslor uttrycks rakt och känns sanna och därför kan boken fungera för lite äldre barn som vill läsa själva (och minnas hur det var innan de började skolan).

Saga känns som en mysig unge och är härligt framställd i Emma Göthners sköna och lite loja bilder. En bok som är snäll, något tankeväckande och med igenkänning för dem som någon gång möter barn nära i vardagens vanliga dagar.

– Läs saga om Saga! ropar mitt snart 7-åriga barn. Omväxling förnöjer. Och är den bra, så blir det bra.

Sagasagor: studsmatta, simskola och en borttappad tigertass
Författare: Josefine Sundström
Illustratör: Emma Göthner
Förlag: Bonnier Carlsen (2016)
Antal sidor: 90
ISBN: 9789163885792
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

MonsterMira och murveldjuret

monstermira I sagans början är lilla monstret Mira och trevliga morfar på väg sittandes ovanpå en stor och vidunderlig havsödla mot en riktigt obehaglig och stöddig kompis till morfar, konstnären Margot Krans.

Mira och morfar hänger ofta ihop och det har nog hänt mer än en gång att Mira följt med till morfars kompisar. ”Allt blir så roligt när du är med!”, menar morfar. Men just till denna kompis vill Mira helst inte. Om inte… För hon får reda på att något levande litet flyttat hem till morfars kompis. Ett sött och mjukfluffigt murveldjur! Detta är något som verkligen tilltalar Mira. Men hur ska hon stå ut med Margots självgodhet och vresiga kynne?

Illustratören Maja-Stina Anderssons bilder bjuder på detaljer och söthet men också lite fulhet i monsterform. Hon är bra på att ta fram karaktärers utstrålning i kropp och mimik. Det är ingen otäck monsterbok, mer gullig och lättläst men med igenkänning och ett förlösande avslut.

Författaren och journalisten Ulrika Hjorth är ingen debutant precis, men genren har varit inom pyssel och barn med tillhörande fina foton. Se Barnboksprats recensioner: Barnens roliga pysselbok. Barnens Julbok. Bebisboken – från retropyssel till bebisfest.

Här debuterar hon inom något helt annat, en underhållande kapitelbok med lite förvecklingar och tillhörande charm i tonen. Jag tycker den passar för högläsning för både små och lite större barn, men även för dem som börjat läsa själva. Barnen får roliga och hanterbara kapitel med bra textstorlek och språk med några nyskapande fantasiord. Som favoritexempel: ”Krallon” och ”Vrålkampen”. Plus i kanten för att det vävts in att Mira har två mammor och att vi rent synligt kan se att morfar är en mjuk sköning.

Min 6-åring satt blickstilla och lyssnade och sa direkt vad som var bäst. Skrattet. Ja, läs själva varför. Bästa och enklaste budskapet, men svårt för vissa. Dock; allt blir mindre otäckt. Det var ju inte så farligt. Skratta. Le. Det är humorn som får oss att vekna och bli mänskliga eller i detta fall monstriga. Skrattet befriar personer och situationer från en spänd överlägsenhet och en slags hotfullhet, som speciellt barn kan vara känsliga för. Det är förvisso tecknade monster vi ser, men detta faktum rymmer fler sanningar än det rent visuella. Djupare budskap än det låter detta. Ta dig inte på så stort konstnärligt allvar, Margot… med flera. Hihi.

MonsterMira och murveldjuret
Författare: Ulrika Hjorth
Illustratör: Maja-Stina Andersson
Förlag: Olika Förlag (2016)
Antal sidor: 32
ISBN: 9789188347145
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Semlan och Gordon. Pappan med de stora skorna

semlan och gordon #1 Semlan är 12 år och fyra månader. Den här boken handlar om hennes liv. Det handlar ganska mycket om bästa kompisen Gordon, som spanar efter parallella världar. Det handlar en del om Lino, som Semlan kanske kanske är kär i. Det handlar oundvikligen om när Semlans föräldrar skiljer sig, och att det kan vara okej att vara ett skilsmässobarn.

Semlan fångade mig redan på första sidan, och fick mig att skratta högt strax därefter. Det är ett väldigt bra betyg, eftersom jag sällan visar vad jag känner när jag läser. Semlan har förmågan att berätta om livet så att jag ryckte med. På ett komiskt och lätt sätt kan hon berätta om sådant som kan vara väldigt jobbigt, som föräldrarnas skilsmässa, om att passa in och att kanske våga vara sig själv.

Något annat jag gillar är att Semlan är en smart tjej som funderar en del. Ibland säger Gordon svåra ord, till exempel ”klaustrofobi” och ”levitera”. Då går Semlan hem och slår upp orden, och samtidigt som hon lär sig utökas läsarens ordförråd.

Ytterligare en sak jag gillar är det smarta språket. Det är rakt på sak och ibland illustreras händelserna istället för att skrivas rakt ut:

På midsommarafton träffade mamma en gammal kille som hon varit ihop med när hon var ung. Den killen hette Otto och honom gillade inte jag och Bento. […] Han hade två äckliga barn men ingen fru. En dag bestämde mamma och Otto att vi skulle åka på utflykt och leka. Bento och jag lekte tysta leken. Det var en väldigt tyst utflykt.

Med korta kapitel fyllda av igenkänning tror jag denna bok landar bra hos målgruppen. Om de gillar den finns det ytterligare fem delar i serien. Jag gillar definitivt!

Pappan med de stora skorna
Författare: Moni Nilsson
Förlag: Natur & kultur (2013)
ISBN: 9789127137714
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Pelle vill inte flytta

Pelle bor tillsammans med sin mamma Karin och pappa Johan i en lägenhet i stan. Pelle kommer snart att få ett syskon och hans föräldrar bestämmer sig för att familjen ska köpa ett hus och flytta ut från stan. Den kommande flytten väcker många tankar hos Pelle. Kommer han att få vänner där? Kommer de vänner han har att förbli hans vänner? Kommer bästa vännen Melker kunna förbli hans bästa vän? Pelle bestämmer sig för att han inte vill flytta.

bild 1 (5)

Familjen går på många visningar. De hus som Pelle tycker om tycker inte föräldrarna om och vice versa. En dag hittar de äntligen ett hus som alla tycker om men det gör även många av de andra husspekulanterna och Pelle förstår att han måste göra något drastiskt för att de ska tappa intresset. Pelles bus resulterar i att de inte köper huset och att de måste leta vidare vilket betyder flera visningar på bekostnad av strandbesök och fotbollsspel. Men så en dag händer det oväntade! De hittar det perfekta huset, ett hus som faktiskt även Pelle vill flytta till, och i området bor det en pojke som heter Edvin som precis som Pelle tycker om att spela fotboll. Det kanske kan bli bra när man flyttar ändå?

Berättelsen om Pelle och hans motvilja till att flytta ifrån det som känns bekant och tryggt till det som känns ovisst ringer i en klocka hos läsaren som har flyttat flera gånger under sin uppväxt. Ibland känns en flytt svår men ibland blir den, som i Pelles fall, något väldigt lyckat och bättre än vad man kan föreställa sig. Just det att föreställa sig sin nya verklighet är något som kan inspirera barnet till att se fram emot en flytt och är också det som i berättelsen är nyckeln till att Pelle ändrar inställning till den kommande flytten. Pelle använder sin fantasi till att tänka sig in i hur det kommer att vara att bo i det nya huset vilket skapar en längtan efter det främmande och sakta ersätter den initiala rädslan för det.

Bokens tjugotvå kapitel ackompanjeras lågmält av blyertsteckningar där Pelle och hans intressen står i fokus.

bild 2 (3)

Pelle vill inte flytta
Författare: Mikael Rosengren
Illustratör: Peter Häggström
Kapitel: 22
Förlag: Idus (2015)
ISBN: 9789175772233
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris