Låt barnen hantera riktiga verktyg och använda traditionella eller befintliga material.
Övergå från pyssel till riktig slöjd och väx tillsammans i hantverket.
Hemslöjdskonsulent Kalle Forss ger i den behändiga boken
Småslöjd, Barn slöjdar med vuxna en kortkurs i täljtekniker, material- och verktygslära, följt av kreativa idéer och instruktioner som knyter an till traditionella myter och skrönor.
Att tillverka, konstruera och skapa vackra och funktionella ting torde ligga i människans natur, liksom att förmedla berättelser. Bygdetraditioner, folklore och aktiva slöjdare finns traditionellt i de flesta kulturer, liksom berättelser om det människor har upplevt i sin trakt, eller mer generella myter. Råttan i pizzan, Bäckahästen, gudasagan om Fenrisulven. Kanske skiljer sig traditionerna mer mellan landsbygd och stad än mellan olika länder. Bevarandet ligger i förmedlandet: mellan generationer, mellan vänner, mellan kulturer – någon som inspirerar, visar och berättar, och låter den andre växa!
Köp en kniv till barnen, låt dem använda plåtsax, såg och borr! Boken bygger på att den vuxne hand- och vägleder. Om slöjdundervisningen i skolorna fungerar så borde varje förälder och äldre syskon duga som slöjdpartner.
Småslöjd, Barn slöjdar med vuxna är en underbar bok som utmanar, ger glädje och inspiration – och inte minst för den ett kulturarv vidare. Kalle
Fors och hans medarbetare förmedlar i pedagogiska texter, bilder och teckningar ett kreativt tänkande med förankring i olika typer av traditioner. Att ge boken
till en 7-9 åring och förvänta sig att denne på egenhand ska ta till sig innehållet och utföra slöjdprodukter enligt bokens instruktioner, är dock ingen
bra idé. Trots det pedagogiska upplägget är instruktionerna inte helt enkla att följa, och det finns inte bilder till alla nämnda varianter, däremot bilder på onämnda
– vilket kan te sig lite frustrerande för tidens barn. Det finns en poäng i detta: att främja det egna skapandet. Men en vuxen bör också läsa igenom,
kanske göra egna provexemplar, särskilt om man ska arbeta med en större grupp barn. Indelningen i lätt, medelsvår och svår ger en fingervisning – men ’svår för vem’ kan man fråga sig. Tillsammans, förmedlande, kreativitet och levande tradition känns som viktiga ledord.
Vackra plåtarbeten gjorda av kapsyler och läskburkar kräver, liksom täljande av exempelvis tappar, och hantering av vassa nålar genom olika material,
en medvetenhet om att såväl material som verktyg kan ge upphov till blodvite. Den insikten bör man unna sina barn, men det är bra att visa dem hur man minskar
både risker och skador – och inte minst att finnas tillhands med plåster; det lilla avsnittet om säkerhet är värt den finaste av de ljuvliga plåtblommorna.
Mobilerna och takkronorna kan locka vem som helst att göra egna skapelser: till verandan, barnkammaren, salongen eller balkongen. Att göra korgar är
inte alls svårt – bara man får låna borren och använda kniven eller sekatören… En gammal ylletröja efter misslyckad tvätt; med ståltråd, träull och lite pynt
blir den en stabil figur av det slag och den storlek du själv bestämmer. Hästarna av grenklykor med diverse utseenden och tillbehör och de små bilderna
med applikation och broderi på ylletyg, som kananvändas för sig eller tillsammans, hör till mina favoriter. Listan toppas av Festliga träd – blandningen av
julgran, påskris, midsommarstång och födelsedagstårta har säkerligen motsvarigheter på många håll i världen. Trädet dekoreras efter tillfälle med fantastiska roliga och vackra ting som ger känslan av traditionell folkfest, och alla kan bidra.
Småslöjd, barn slöjdar med vuxna
Författare: Kalle Forss (red.), Gunnar Jeppsson, Jan Olofsson, Nisse Stormlod
Fotograf: Thomas Harrysson, Lucas Gölén
Tecknare: Kalle Forss
Förlag: Hemslöjdens förlag (2011)
Antal sidor: 70
ISBN: 9789197753944
Jämför priser: Köp: till exempel Bokus eller Adlibris
Maj månad bjöd på två härliga och faktaspäckade böcker om djur: Alla vill ha mat och Stora stojiga djurboken.
Stora stojiga djurboken är en stor faktabok med en medföljande dvd. Innehållet är brett och djuren är många och exotiska. Båda böckerna marknadsförs till åldersgruppen 3-6 år, men kanske passar Stora stojiga djurboken bäst för de något äldre, medan Alla vill ha mat är enklare att ta till sig tidigare. Trots spretigheten finns en bra struktur, tack vare indelningen i olika avsnitt: Vad är ett djur? – Djur över hela världen – Djurens former – Färger och mönster – Djur med skelett – Djur utan skelett – Hur tar sig djur fram? – Vad äter djuren? – Bajsfakta – Djurens bon – Djurens ungar – Djuren växer – Djurens beteende – Arbetande djur – Störst och minst – Lustigt och konstigt.
Jag hade ganska höga förväntningar på den här boken när den kom hem; jag hoppades på att den skulle vara mig till hjälp när jag skulle förklara för vår snart 5-årige son hur (som vi har kallat det) ägget och fröet träffas. Han visste sedan innan att det behövs ett ägg och ett frö (spermie) för att det skulle bli en bebis och vi har pratat en hel del om det där med hur en bebis växer inuti magen och att när den sen är färdig oftast kommer ut ur mammans snippa. Själva tillverkningsprocessen frågade sonen inte om när vi väntade hans lillasyster, men dom funderingarna har kommit på senare tid (lillasyster är nu 1 år). När jag fick syn på spermie plus ägg är lika med bebis tänkte jag att det här är nog en bra bok som med roliga bilder förklarar hur det går till och det är den i viss mån, men jag känner att det fattas en del som jag skulle ha velat ha med i min pratstund med sonen. Han har ju kommit med frågan HUR träffas ägget och spermien? När jag så konkret och enkelt som möjligt försökte förklara det skrattade han bara och trodde mig inte! Och när han fick klart för sig att det faktiskt (oftast i alla fall) är så att en man stoppar sin snopp i en kvinnas snippa så sa han: ”Då ska JAG ALDRIG gifta mig!!!”
Första fina ordboken är en rejäl ordbok med kartongsidor. Huvudpersonerna som vi får följa med i boken är kaninerna Moa och Max. Det finns mycket härliga bilder att titta på i boken och det är inte bara en massa bild-ord-bild-ord-bild-ord. När man kommer till köket sitter t.ex. Moa där och äter potatismos, och när det är läggdags får vi se en Moa som inte alls är trött utan hoppar glatt i sängen istället. Max däremot sitter i en fåtölj i vardagsrummet och håller på att somna.