Maj månad bjöd på två härliga och faktaspäckade böcker om djur: Alla vill ha mat och Stora stojiga djurboken.
Grethe Rottböll och Anna-Karin Garhamn har i Alla vill ha mat valt att fokusera på djurens ätande, vilket gör att boken ger ett sammanhållet och strukturerat intryck. Det ryms en hel del annat fakta än bara vad djuren äter, men allt relateras till det. På varje uppslag presenteras ett djur, vad det äter, hur stort och hur gammalt det kan bli, vad det orkar göra när de får mat, samt ofta en instruktion om hur man kan fånga och/eller mata djuret. Läsaren uppmuntras att göra ett experiment: ta reda på om djuren gillar glass! Jag får genast skräckvisioner om ökat antal omkomna smådjur i glassdrunkningsolyckor i år, men det får ändå sägas att boken också uppmuntrar till försiktighet och respektfullt hanterande av djuren. Jag uppskattar att det inte bara beskrivs hur man inreder en burk till en boplats åt ett litet djur, utan att det också tas med hur länge man kan ha djuret innan man måste släppa ut det.
Jag blev omedelbart förtjust i den här boken och dess härliga illustrationer i klara färger. Först lockades jag naturligtvis av den snygga ytan, men efter att ha läst den uppskattar jag respektfullheten och valet att fokusera på just ätandet snarare än att göra en generell faktabok. Urvalet av djur är också trevligt, eftersom det handlar om djur som de flesta barn stöter på någorlunda regelbundet: nyckelpiga, fågel, snäcka, igelkott, manet, groda, mask, fisk, fjäril och katt.
Här är ett uppslag ur Alla vill ha mat (klicka för att se det större):
Som ett ytterligare smakprov kan du ladda ner en instruktion om hur man bygger ett bo åt en nyckelpiga.
Stora stojiga djurboken är en stor faktabok med en medföljande dvd. Innehållet är brett och djuren är många och exotiska. Båda böckerna marknadsförs till åldersgruppen 3-6 år, men kanske passar Stora stojiga djurboken bäst för de något äldre, medan Alla vill ha mat är enklare att ta till sig tidigare. Trots spretigheten finns en bra struktur, tack vare indelningen i olika avsnitt: Vad är ett djur? – Djur över hela världen – Djurens former – Färger och mönster – Djur med skelett – Djur utan skelett – Hur tar sig djur fram? – Vad äter djuren? – Bajsfakta – Djurens bon – Djurens ungar – Djuren växer – Djurens beteende – Arbetande djur – Störst och minst – Lustigt och konstigt.
Man blir fullkomligt överöst med små intressanta faktasnuttar som passar vetgiriga barn:
- En veckas spillning från en elefant väger lika mycket som 70 barn!
- Albatrossen har längst vingar av alla fåglar.
- Mantelbältan kan gräva ner sig själv på några sekunder om den blir skrämd.
- Blåssälshannen har en skinnsäck på nosen som han kan blåsa upp till en stor bubbla när han är arg eller vill visa upp sig.
På den medföljande dvd-skivan (se smakprov) får bokens bilder liv och man kan hur djuren låter och se hur de rör sig. Ava (2½ år) är hänförd av filmen, men som vuxen känner jag att den faktiskt är för… ja, just det, stojig. Det är alltså en film med en lång radda scener, varav de flesta är fyllda av flera olika djur. Varje scen blinkar förbi fort och innehåller otroligt mycket. Det är väldigt genomtänkta bilder med jämförelser, kontraster och allt möjligt, men som vuxen har jag inte en chans att hinna berätta allt för mitt barn, eller ens hinna erinra mig att ”just det, hammarhaj heter en sån”. Jag hade föredragit mer interaktivitet, även om det inneburit mindre innehåll. Det hade kunnat bli riktigt bra med en startskärm fylld med djur som man fick klicka på för att starta en loopande slinga om just det djuret, som man kunde titta på tills man var klar. Kanske ackompanjerat av en berättarröst som läste texten ur boken. Som det är nu blir jag helt matt efter bara några scener… men som sagt, Ava är trollbunden, så vi kommer säkert att titta på filmen igen. Här är en liten filmsnutt med Ava som tittar på filmen.
Bilderna har en helt annan stil än de charmiga illustrationerna i Alla vill ha mat. Jag faller inte lika pladask för dem, men de lyckas vara både tydliga och konstnärliga på ett trevligt sätt. Pluspoäng ges för att människan inkluderas bland djuren! Gemensamt för båda böckerna är att bild såväl som text bär mycket information, och att de är riktigt trevliga faktaböcker som kan underhålla vetgiriga barn länge!
Alla vill ha mat
Författare: Grethe Rottböll
Illustratör: Anna-Karin Garhamn
Förlag: Bonnier Carlsen (2011)
Antal sidor: 32
ISBN: 9789163868498
Smakprov: finns här
Köp: t.ex. på Adlibris eller Bokus
Stora stojiga djurboken med dvd
Författare: Harriet Blackford
Illustratör: Britta Teckentrup
Förlag: Bonnier Carlsen (2011)
Antal sidor: 37
ISBN: 9789163864667
Smakprov: lite av filmen finns på youtube
Köp: t.ex. på Adlibris eller Bokus
Jag hade ganska höga förväntningar på den här boken när den kom hem; jag hoppades på att den skulle vara mig till hjälp när jag skulle förklara för vår snart 5-årige son hur (som vi har kallat det) ägget och fröet träffas. Han visste sedan innan att det behövs ett ägg och ett frö (spermie) för att det skulle bli en bebis och vi har pratat en hel del om det där med hur en bebis växer inuti magen och att när den sen är färdig oftast kommer ut ur mammans snippa. Själva tillverkningsprocessen frågade sonen inte om när vi väntade hans lillasyster, men dom funderingarna har kommit på senare tid (lillasyster är nu 1 år). När jag fick syn på spermie plus ägg är lika med bebis tänkte jag att det här är nog en bra bok som med roliga bilder förklarar hur det går till och det är den i viss mån, men jag känner att det fattas en del som jag skulle ha velat ha med i min pratstund med sonen. Han har ju kommit med frågan HUR träffas ägget och spermien? När jag så konkret och enkelt som möjligt försökte förklara det skrattade han bara och trodde mig inte! Och när han fick klart för sig att det faktiskt (oftast i alla fall) är så att en man stoppar sin snopp i en kvinnas snippa så sa han: ”Då ska JAG ALDRIG gifta mig!!!”
Första fina ordboken är en rejäl ordbok med kartongsidor. Huvudpersonerna som vi får följa med i boken är kaninerna Moa och Max. Det finns mycket härliga bilder att titta på i boken och det är inte bara en massa bild-ord-bild-ord-bild-ord. När man kommer till köket sitter t.ex. Moa där och äter potatismos, och när det är läggdags får vi se en Moa som inte alls är trött utan hoppar glatt i sängen istället. Max däremot sitter i en fåtölj i vardagsrummet och håller på att somna.
