Pixi säljförpackning serie 201 kallas den kartong vari Vi handlar mandlar ingår. Jag lärde känna bokens jag och, vad jag tyckte, henoms lillebror tvättbjörnen Berglund i Flykten från dagis och nu är det alltså dags för nya äventyr. Den här gången ska de gå till affären för att handla mandlar men så råkar lillebror Berglund komma bort! Efter att storasyskonet letat i hela affären förenas syskonen till sist igen och vi får ta del av lillebrors äventyr där han råkade hamna hos en schimpansfamilj.
Det är ett medryckande och nervpirrande äventyr. Vem är inte rädd för att komma bort? Nils Andersson skriver fantasifullt på rim och det är ett fint läsflyt genom hela boken. Fredrik Dimrås illustrationer är livfulla och allra charmigast är alla karaktärer när de ler.
Det här är en sån där bok som man bara inte kan låta bli att bli lite kär i! Den handlar om två små rädda killar; den ena är livrädd för hajar, den andra är rädd för att han har tappat bort sin mamma. Men så träffas de båda, och i slutet av boken är ingen av dem längre rädd.
Vad killarna heter fÃ¥r vi inte veta, de kallas bara pojken och….just det – hajen! En dag när pojken som vanligt sitter i sitt badkar blir han plötsligt stel av skräck, det dyker upp en haj! Men snart märker han att det är en liten haj, en liten ledsen haj som har simmat vilse och tappat bort sin mamma. Pojken bestämmer sig för att hjälpa till sÃ¥ han skriver en lapp till sin egen mamma sÃ¥ att hon ska slippa bli orolig.
Nu börjar färden mot havet och jakten pÃ¥ den lilla hajens mamma. Men hur ska hajen, som simmat genom stadens vattenrör och upp till pojkens badkar, komma till havet utan att torka ut? Lösningen blir pojkens mammas shoppingväska som fylls med vatten. Längs vägen träffar de bÃ¥da pojkarna pÃ¥ flera hjälpsamma människor (som alla frÃ¥gar om de kommit ihÃ¥g att ha salt i vattnet). Eftersom pojken inte har rÃ¥d att Ã¥ka taxi blir det buss…
Man känner igen stilen på Per Gustavssons illustrationer om man har läst hans böcker om prinsar och prinsessor (och även från en av mina favoriter Nils hjälper laget som jag recenserat tidigare). Hans knasmysiga bilder ger stor behållning i läsningen; det är inte bara att en haj dyker upp i ett badkar som är konstigt i den här boken. Textmängden är ganska begränsad (men inte så det blir torftigt); det är illustrationerna som får ta plats. Supercharmig bok som jag högläste senast för en stund sedan med båda barnen, min mamma och hennes man som publik. När jag efter ett par sidor slutade läsa bad min mamma (63 år gammal) att jag skulle läsa vidare så de fick veta hur det går för den lilla hajkillen. Med andra ord är det en berättelse som charmar flera generationer!
Patty Pajak Zowczak och Anna Pajak är systrar vilka förlorat sin pappa för några år sedan. De valde att tillsammans göra en bok om detta där Anna också illustrerar.
I boken skildras en familj bestående av tre systrar, en mamma och en pappa. En kväll kommer mamma hemma ensam med ett fruktansvärt besked: pappa har varit med om en olycka och finns inte längre.
Allt blir suddigt och dimmigt.
Sedan minns jag inte mer.
Nu består familjen istället av tre systrar, en mamma och en djup sorg. Sorgen är gemensam men alla i familjen hanterar den på sitt eget sätt. Hur pratar man egentligen med människor om döden och vad ska man säga till någon som förlorat en närstående? Vad innebär döden och varför har man begravningar för att säga hejdå först efter att personen dött? Längtan efter pappa finns hela tiden där, tänk om det ändå är han i andra änden när telefonen ringer?
Det här är en oerhört fin och viktig bok. Det finns så många olika aspekter och infallsvinklar att prata kring när det gäller döden och det är absolut ingen bok att läsa och stoppa undan. Om du liksom jag arbetar i skola har du här ett guldmaterial att diskutera kring när det gäller döden. Anna Pajaks illustrationer förmedlar exakt de känslor och funderingar som lyfts i texten och bilderna kan och bör läsas precis lika mycket som texten.
Om du vill veta mer kan du ikväll (29 okt) slÃ¥ pÃ¥ SVT’s Go’kväll kl 18:15 dÃ¥ systrarna kommer att medverka där för att prata mer kring sin debutbok.
Här har vi en viktig bok. Berättelsen tar upp det med att människor har olika förutsättningar i livet och lever med olika livsvillkor. Att det kan se helt olika ut hemma hos grannar som bor i samma bostadsområde. Om nu ens alla grannar har ett hem?
Vi får följa Tilly och hennes kompis Tage som filosofierar om de människor Tilly möter.
”De bor i ett hus där de är vana att bo, för de har bott där sedan de föddes. De vet inte exakt hur det är att bo nÃ¥gon annanstans. Man skulle kunna tro att det är ungefär lika. Tilly och Tage vet inte exakt hur det skulle vara att vara nÃ¥gon annan. Har man tur, kan man kanske fÃ¥ veta det.”
Hos Tillys kompis Loppan får man vräka ut soffkuddarna ur soffan. Man kan även få maränger trots att det bara är tisdag. För Loppans mamma säger att barn bara är barn. Hos Tage däremot kan man höra klockorna ticka och kylskåpet surra. Tages mamma säger att allt inte är roligt här i livet. Kompisen Sonja har allt hemma, fina askar, en tuggummiautomat och leksaker. Hon har allt utom en mamma, och pappan är i en annan stad som börjar på något med B.
Tilly går förbi den hemlöse som sitter på sin tidning på gatan. Han har sommarskor utan snören och inga vantar trots att det är kallt. Tilly stannar och tittar, men mamman har bråttom därifrån. Nästa gång Tilly tittar till den hemlösa ställer sig mamman en bit bort eftersom hon fått bråttom med att knyta skosnörena. Men Tilly har kardborreband på sina skor så hon kan stå kvar framför den hemlöse.
Jag kan verkligen känna hur besvärad mamman blir när barnet ser och bekräftar det som hon sedan länge lärt sig att undvika och ignorera. Det gör ofta ont att se och bekräfta de som har det svÃ¥rt och dÃ¥ är det lättare att titta bort. Men Tilly och mÃ¥nga barn med henne har ännu inte ”lärt sig” att blunda, utan hon funderar istället kring om hon har nÃ¥gra vantar att ge honom (men hennes är för smÃ¥).
Mimmis mamma har inte så mycket mat i kylskåpet. I fruktskålen finns ingen frukt. I godisgömman finns inget godis. Mimmi får själv gå och köpa mjölk och Tilly blir förvånad över att Mimmi tillåts gå iväg och handla själv. Illustratören Emma Adbåge har som vanligt fått med många träffande detaljer. Mamman står och röker vid köksfläkten med katten strykandes runt benen och kattmaten är utspilld över golvet. Spargrisen på bordet är med hjälp av kniv tömd på mynt till förmån för mjölk eller cigaretter. Strumpbyxorna och festskorna ligger kvarglömda på golvet. Kanske är Mimmi ett varannan-veckabarn där Mimmis mamma varvar fest med familjeliv? Jag får känslan av ett nästintill tomt kök där mattillgången löses lite allt efter hand.
Tilly hemma hos Mimmi
Det knyter sig i min mage när Tilly åker hem till Peppe vars pappa inte städar. Badrummet är täckt med intorkad smuts och det finns inget toalettpapper. Tilly blir tvungen att torka sig med en strumpa från tvättkorgen, men det gör tydligen inte så mycket eftersom den ändå ska tvättas. Jag mår dåligt bara jag tänker på det, men Tilly och Peppe reagerar inte så mycket. De accepterar de vuxna och deras tillvaro så som barn gör. Så Tilly och Peppe badar i det brunsmutsiga badkaret och leker pirat och piraja.
Tilly som trodde att… är en stundtals smärtsam bok men den är ändÃ¥ lättsam nog för att barn ska ta till sig den. Den Ã¥terspeglar verkligheten och att den kan se väldigt olika ut för olika personer. Vi har alla olika förutsättningar, olika vardagar, olika familjekonstellationer och olika ekonomi. Den handlar om att ha och inte ha. Om klass, sociala relationer, ensamhet och samhällsproblem. Ibland är barnen i centrum och ibland fÃ¥r de anpassa sig helt.
Hemma hos Tage hörs klockorna ticka
Jag tycker att det är viktigt att barn (och vuxna!) fÃ¥r ta del av människors olika verkligheter, särskilt eftersom människor tenderar att umgÃ¥s med folk som är lika dem själva. Genom litteratur kan vi fördjupa oss i hur andra människor har det och öva upp vÃ¥r förstÃ¥else för andra människor. Tilly som trodde att… visar utan pekpinnar pÃ¥ människors olika förutsättningar i livet. Tilly funderar och resonerar tillsammans med Tage. De konstaterar att det kan vara olika och att det inte är nÃ¥gra konstigheter.
Tilly som trodde att… är nominerad till Augustpriset och även om jag inte läst de andra nominerade böckerna sÃ¥ hÃ¥ller jag tummarna!
Här har vi del två i serien om Ivar och hans dinosaurievärld. Även denna gång smyger Ivar upp från sängen när pappa somnat under nattningen och dyker in i dinosaurielandet i dinolådan. Denna gång landar han rakt in i en flyende flock med edmontosaurusar. De flyr från en skräckinjagande tyrannosaurus.
Ivar flyr ner och gömmer sig bland vegetationen, men tyrannosaurusen sniffar. ”Det luktar kött. Det luktar barn!” grymtar hon. Ivar känner hur nÃ¥got kallt och fuktigt puffar pÃ¥ honom. Hur ska detta sluta?
Barnen tyckte att det var lite läskigt i början och själv reagerar jag på bilden där Ivar föreställer sig hur tyrannosaurusen stoppar in ett människobarn i munnen spetsad på en gaffel (se bild nedan).
Men det visar sig att det inte är så farligt och sista halvan av boken är desto mer lättsam. Tyrannosaurusen Tyra är nämligen leksugen! (Jag har funderat på hur författaren skulle lösa detta med att låta Ivar träffa en livsfarlig köttätare utan att bli uppäten och det visade sig att det finns en mycket logisk lösning (hon är inte hungrig just nu helt enkelt)).
Jag tycker att det är jättekul med en skönlitterär äventyrsbok om dinos i den stora samlingen av faktaböcker. Mer sÃ¥dant! Illustratören Emma Göthner bidrar med härliga akvarellfärger och en humoristisk känsla som passar utmärkt ihop med texten. Dessutom gillar jag att tyrannosaurusen är en hona, vissa djur/varelser tenderar att ”alltid” vara hanar, sÃ¥ det är skönt med en kvinnlig variant.
Vi vill läsa mer och undrar vilken dino Ivar träffar nästa gång?
Pixi säljförpackning serie 201 kallas den kartong vari Vi handlar mandlar ingår. Jag lärde känna bokens jag och, vad jag tyckte, henoms lillebror tvättbjörnen Berglund i Flykten från dagis och nu är det alltså dags för nya äventyr. Den här gången ska de gå till affären för att handla mandlar men så råkar lillebror Berglund komma bort! Efter att storasyskonet letat i hela affären förenas syskonen till sist igen och vi får ta del av lillebrors äventyr där han råkade hamna hos en schimpansfamilj.
Patty Pajak Zowczak och Anna Pajak är systrar vilka förlorat sin pappa för några år sedan. De valde att tillsammans göra en bok om detta där Anna också illustrerar.
Här har vi en viktig bok. Berättelsen tar upp det med att människor har olika förutsättningar i livet och lever med olika livsvillkor. Att det kan se helt olika ut hemma hos grannar som bor i samma bostadsområde. Om nu ens alla grannar har ett hem?
Hos Tillys kompis Loppan får man vräka ut soffkuddarna ur soffan. Man kan även få maränger trots att det bara är tisdag. För Loppans mamma säger att barn bara är barn. Hos Tage däremot kan man höra klockorna ticka och kylskåpet surra. Tages mamma säger att allt inte är roligt här i livet. Kompisen Sonja har allt hemma, fina askar, en tuggummiautomat och leksaker. Hon har allt utom en mamma, och pappan är i en annan stad som börjar på något med B.
Här har vi del två i serien om Ivar och hans dinosaurievärld. Även denna gång smyger Ivar upp från sängen när pappa somnat under nattningen och dyker in i dinosaurielandet i dinolådan. Denna gång landar han rakt in i en flyende flock med edmontosaurusar. De flyr från en skräckinjagande tyrannosaurus.