Här har vi en viktig bok. Berättelsen tar upp det med att människor har olika förutsättningar i livet och lever med olika livsvillkor. Att det kan se helt olika ut hemma hos grannar som bor i samma bostadsområde. Om nu ens alla grannar har ett hem?
Vi får följa Tilly och hennes kompis Tage som filosofierar om de människor Tilly möter.
”De bor i ett hus där de är vana att bo, för de har bott där sedan de föddes. De vet inte exakt hur det är att bo någon annanstans. Man skulle kunna tro att det är ungefär lika. Tilly och Tage vet inte exakt hur det skulle vara att vara någon annan. Har man tur, kan man kanske få veta det.”
Hos Tillys kompis Loppan får man vräka ut soffkuddarna ur soffan. Man kan även få maränger trots att det bara är tisdag. För Loppans mamma säger att barn bara är barn. Hos Tage däremot kan man höra klockorna ticka och kylskåpet surra. Tages mamma säger att allt inte är roligt här i livet. Kompisen Sonja har allt hemma, fina askar, en tuggummiautomat och leksaker. Hon har allt utom en mamma, och pappan är i en annan stad som börjar på något med B.
Tilly går förbi den hemlöse som sitter på sin tidning på gatan. Han har sommarskor utan snören och inga vantar trots att det är kallt. Tilly stannar och tittar, men mamman har bråttom därifrån. Nästa gång Tilly tittar till den hemlösa ställer sig mamman en bit bort eftersom hon fått bråttom med att knyta skosnörena. Men Tilly har kardborreband på sina skor så hon kan stå kvar framför den hemlöse.
Jag kan verkligen känna hur besvärad mamman blir när barnet ser och bekräftar det som hon sedan länge lärt sig att undvika och ignorera. Det gör ofta ont att se och bekräfta de som har det svårt och då är det lättare att titta bort. Men Tilly och många barn med henne har ännu inte ”lärt sig” att blunda, utan hon funderar istället kring om hon har några vantar att ge honom (men hennes är för små).
Mimmis mamma har inte så mycket mat i kylskåpet. I fruktskålen finns ingen frukt. I godisgömman finns inget godis. Mimmi får själv gå och köpa mjölk och Tilly blir förvånad över att Mimmi tillåts gå iväg och handla själv. Illustratören Emma Adbåge har som vanligt fått med många träffande detaljer. Mamman står och röker vid köksfläkten med katten strykandes runt benen och kattmaten är utspilld över golvet. Spargrisen på bordet är med hjälp av kniv tömd på mynt till förmån för mjölk eller cigaretter. Strumpbyxorna och festskorna ligger kvarglömda på golvet. Kanske är Mimmi ett varannan-veckabarn där Mimmis mamma varvar fest med familjeliv? Jag får känslan av ett nästintill tomt kök där mattillgången löses lite allt efter hand.
Det knyter sig i min mage när Tilly åker hem till Peppe vars pappa inte städar. Badrummet är täckt med intorkad smuts och det finns inget toalettpapper. Tilly blir tvungen att torka sig med en strumpa från tvättkorgen, men det gör tydligen inte så mycket eftersom den ändå ska tvättas. Jag mår dåligt bara jag tänker på det, men Tilly och Peppe reagerar inte så mycket. De accepterar de vuxna och deras tillvaro så som barn gör. Så Tilly och Peppe badar i det brunsmutsiga badkaret och leker pirat och piraja.
Tilly som trodde att… är en stundtals smärtsam bok men den är ändå lättsam nog för att barn ska ta till sig den. Den återspeglar verkligheten och att den kan se väldigt olika ut för olika personer. Vi har alla olika förutsättningar, olika vardagar, olika familjekonstellationer och olika ekonomi. Den handlar om att ha och inte ha. Om klass, sociala relationer, ensamhet och samhällsproblem. Ibland är barnen i centrum och ibland får de anpassa sig helt.
Jag tycker att det är viktigt att barn (och vuxna!) får ta del av människors olika verkligheter, särskilt eftersom människor tenderar att umgås med folk som är lika dem själva. Genom litteratur kan vi fördjupa oss i hur andra människor har det och öva upp vår förståelse för andra människor. Tilly som trodde att… visar utan pekpinnar på människors olika förutsättningar i livet. Tilly funderar och resonerar tillsammans med Tage. De konstaterar att det kan vara olika och att det inte är några konstigheter.
Tilly som trodde att… är nominerad till Augustpriset och även om jag inte läst de andra nominerade böckerna så håller jag tummarna!
Tilly som trodde att…
Författare: Eva Staaf
Illustratör: Emma Adbåge
Förlag: Rabén & Sjögren (2014)
ISBN: 9789129687729
Antal sidor: 24
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris
