Månulvarna är precis så fantastisk och magisk som en bilderbok ska vara! Vi möter en samling varelser vilka går under namnet månulvar, fastän de mer liknar katter än vargar. Vi får aldrig veta deras namn eller könstillhörighet men det vi får veta är att de älskar sådant som skiner och glänser. Det kan vara mynt, riddarrustningar eller eldflugor men mer än något annat älskar de månen. En natt bestämmer sig månulvarna för att försöka ta sig till månen men hur ska de göra?
Malin Ahlin är bara 22 år och förra året debuterade hon som barnboksillustratör men Månulvarna är hennes första helt egna bok. Och vilken bok sen! Det är sådana otroligt härliga illustrationer med charmiga månulvar, en härlig nattskog och små söta djur eller aningens malplacerade föremål insprängda både här och var. När jag läste den för femåringarna på jobbet så satt vi länge och pratade om varje sida, vad de trodde skulle hända och vad som fanns på bilderna. När sista sidan var utläst så spekulerade vi tillsammans i vad månulvarna nu skulle göra baserat på den situation de befann sig när historien tog slut. Den typen av slut i kombination med en behaglig text som var tacksam att gestalta gör Månulvarna till en riktig högläsningsfavorit.
Det här är en bok jag aldrig kommer att göra mig av med och jag längtar redan efter att läsa mer av Malin Ahlin!
En rolig och knasig berättelse om en trotsig liten pojke som istället för att gå på dagis skickar sin mamma dit. Pojken heter Kingen och verkar fullt kapabel att sköta mammans sysslor. Han både handlar och städar men hinner också leka i lekparken och köra grävmaskin. Det verkar ju vara rätt så roligt att vara vuxen och få göra lite som man vill. Men plötsligt märker Kingen att han slarvat bort sin lillasyster. Nu blir det körigt och inte fullt så roligt längre.
”Och tänk att simma mÃ¥nga mil längs Nilen som en…krokodil! Med vässat smil och världsvan stil – jag vore bra som krokodil.”
Det här är Moa Wallins andra bok om pannkakslandet. I den första boken, 