Tema Lättläst

Under inte mindre än två veckor fokuserar vi helt och hållet på lättläst här på Barnboksprat. Vi kommer att bjuda på fotboll och kärlek, krigare och spöken, jakt och vilda västern, skidåkning och vikingar, monster och skrivtips i en salig blandning.

Det finns olika typer av lättlästa böcker. SÃ¥ kallade ”läsa-själv-böcker” vänder sig till barn som hÃ¥ller pÃ¥ att lära sig läsa och handlar om vardagsnära situationer som lÃ¥gstadieelever kan ta till sig. Äldre barn och ungdomar med lässvÃ¥righeter behöver en annan sorts böcker. De ska vara lika lätta att läsa, men utan att uppfattas som barnsliga. De mÃ¥ste handla om mognare huvudpersoner och vuxnare ämnen.

Det finns flera förlag som specialiserar sig på lättläst litteratur:

Lättlästa böcker kan utgöra vägen in i en till synes otillgänglig värld av läsning. Är läsningen för svår är risken stor att man ger upp. Då behövs bra böcker som både har engagerande handling och lättillgängligt språk.

Välkommen tillbaka hit under veckan för att ta del av riktigt många inlägg om lättläst!

PS: Det är förstås Malin Skals som gjort den fina Tema Lättläst-loggan!

Astrid Lindgren-priset till Moni Nilsson

Idag fick Moni Nilsson Astrid Lindgren-priset, som årligen delas ut av Rabén & Sjögren (icke att förväxla med ALMA, alltså) till en svensk barnboksförfattare. Motiveringen löd:

För ett omfattande och unikt författarskap som med mycket humor, genuin inkänningsförmåga och stort allvar riktar sig till en vid och viktig läsekrets. Många unga har blivit läsare tack vare fängslande berättelser och ett oförglömligt persongalleri såsom Tsatsiki, Salmiak, Morsan, Spocke, Selma, Oella och Herm.

Läs mer om detta hos Rabén & Sjögren. Här på Barnboksprat kan du även läsa Sara Hs recension av Kompisen längtar och jag rekommenderar en titt på Moni Nilssons webbplats.

Magisk skräck i berättelsen om Allikin

Att avbilda nordisk mystik i en bok är nog inte det allra enklaste. Hur återger man doften av barr, ljudet av en koltrast eller den där känslan i maggropen när något stort och mörkt skymtar förbi bakom en stor sten? Jag kan inte svara på det, men under de närmaste dagarna kommer Barnboksprat att lyfta några av de barnboksskapare som faktiskt har lyckats med det.
I det här inlägget kommer du att få läsa om en av mina absoluta favoriter bland bilderböckerna: Allikin av Runo Lindskog  och Hans Arnold. Hans Arnold har gjort illustrationer till många texter inom skräckgenren och enligt min mening var han en av de bästa. Hans bilder är ofta härligt surrealistiska och läskigt magiska. Den 25:e oktober avled Hans Arnold, vid 85års ålder.

Boken Allikin gavs ut av Alla Barns Bokklubb 1986. Jag har läst den en massa gånger som barn och en massa gånger för mina egna barn och åren däremellan har jag inte stött på en bilderbok för barn som är lika läskig som den. Men den är också väldigt vacker och rymmer många tankeväckande delar.

Allikin är ett lite busigt trollbarn med en otrolig fantasi. Hon bor i en mysig och varm grotta med sin stora och bullriga familj. Men det finns nÃ¥gon som Allikin saknar, nÃ¥gon som förstod hennes tankar och som älskade samma typer av lekar som hon. En dag mötte nämligen Allikin en människoflicka som ville leka de där lekarna som hon tvingats leka ensam innan, lekar med de egentillverkade dockorna som erbjöd alla möjligheter i fantasins värld. Men sen försvann flickan och Allikin kan inte finna minsta spÃ¥r efter henne… förrän plötsligt en dag. Allikin finner en likadan docka som hon och flickan tillverkat. Men den här dockan sitter ensam pÃ¥ en bÃ¥t, fastbunden! Allikin inser att hennes vän behöver hjälp, hon hÃ¥ller sig inte borta frivilligt. Hos den urgamla Trädmodern finner hon det svar hon letar efter: flickan är fÃ¥ngad hos den enorma och känslokalla Stenkonungen.

Bokens handling utspelar sig i en otrolig sagoskog. Allting rymmer liv, men också död. Bilderna är ibland riktigt mysiga och ibland riktigt läskiga. Bokens karaktärer passar väl in i den här miljön där deras värme och kyla blandas samman till konflikter.  Det finns det goda och det finns det onda. Men det känns spännande att karaktärernas roller inte följer det vanliga mönstret där troll och spöken står för det onda.

På väg bort från sysselsatta väktare

Allikin är en bok om vänskap och att kämpa för varandra, att trotsa rädsla för någon annans skull. Det går att dra paralleller till personer som lever under en obarmhärtig stenkall diktator. Den väldiga Stenkonungen härskar i skogen och låser in de som inte gör som han vill. Han har med sig sina väktare, som följer honom troget. Men de följer honom bara så länge de inte får möjlighet att ta in intryck, så länge de inte får möjlighet att fylla sin själ.  Som väktare ses de som obevekliga just eftersom de inte förstår att de kan känna med andra människor. Men med ett finurligt och fantasifullt trollbarns hjälp kan även ett kallt hjärta börja pumpa varmt blod. Boken för också tankarna till rasism och hur vi kategoriserar människor. Stenkonungen låter inte Allikin och flickan leka för att de är av olika sort och fängslar flickan för att hon inte hör hemma i skogen. Men som tur är finns ju Allikin där och gör uppror. Med hjälp av den visa och uråldriga Trädmodern och sitt kreativa tänkande klarar Allikin av Stenkonungen.

Artikeln ”Skräckmästaren Hans Arnold är död” i Dagens Nyheter


Allikin
Text: Runo Lindskog
Illustrationer: Hans Arnold
Förlag: Alla Barns Bokklubb
Antal sidor: 28
ISBN: 9179041159
Köp: Boken finns inte i nyutgåva. Just för tillfället finns det ett par begagnade exemplar på Bokbörsen.
Låna på bibliotek