Författare: Veroniqa Sjöquist
Humlan Hanssons hemligheter
Årets Augustprisvinnare i klassen barn- och ungdomsböcker blev Humlan Hanssons hemligheter!
Humlan går i 5:an och har varit hemma med vattkoppor i två veckor. När hon kommer tillbaka har hon blivit övergiven av bästa kompisen Nour som nu hänger med hästtjejerna. Humlan gömmer sig inne på toaletten de flesta raster och hästtjejerna börjar kalla henne Skitungen.
I familjen finns faster Fanny som inte mår bra. Humlan vill bli konstnär precis som Fanny och umgås gärna med henne och när Fanny åker in på vuxenpsykiatrisk avdelning så hälsar Humlan på henne.
Det här är en härlig bok om svåra ämnen som samtidigt är full av humor. Humlan förstår inte varför Nour har övergett henne och vi får faktiskt aldrig riktigt veta det heller. Humlan funderar väldigt mycket kring saker som brukligt är i mellanstadieåldern: kompisar, kärlek och livet och hon hyser stor empati för Fanny. Jag hade svårt att sluta läsa den och kunde inte lägga ner den förrän den var klar. Språket har en fin ton som vänder sig till den unge läsaren på samma gång som en hel del av det som avhandlas kanske kan vara lite knepigt att förstå. Illustrationerna förstärker både det humoristiska och det sorgsna och de är naiva men ändå geniala. Jag älskar också alla de listor som finns insprängda i boken, som vad Nour är bra på, vad Vanten är rädd för eller såklart Humlans hemligheter. Detta är helt klart en värdig vinnare men läs de andra nominerade böckerna också för de är alla riktigt läsvärda!

Nomineringen från Augustprisjuryn lyder:
Balansakten mellan existentiell smärta och humor är kongenial i Humlan Hanssons hemligheter. Den avväpnande berättelsen om bästissvek och växtvärk kickstartar i dagboksformat. Kristina Sigunsdotters text är skruvad och sällsynt levande. Ester Eriksson excellerar i svärta, i illustrationer som fångar Humlans konstnärssjäl. Här har hästtjejerna faktiskt hästhuvud, och den psykiskt sjuka fasterns konstnärskap ger relief åt Humlans tillvaro i ett text- och bildsamarbete som bjuder på vrålskratt och hjärtenyp.
Mitt bottenliv – av en ensam axolotl
Mitt bottenliv- av en ensam axolotl är en av årets Augustprisnominerade böcker.
Axolotl är en salamander som endast finns i Mexiko numera – om den inte redan dött ut. I den här boken möter vi just en liten axolotl som en dag föds, som den enda överlevande av 987 stycken. Den börjar skolan och umgÃ¥s med tigersalamandrar men en dag fÃ¥r de lungor och kliver upp pÃ¥ land och axolotlen är ensam kvar. Den roar sig med att titta pÃ¥ filmer i telefoner som lunsarna (människorna) slängt och torkar alger men livet är ganska trist. En dag brinner det ovanför vattenytan och sen kommer en stor storm som förändrar världen för evigt.
Den här boken är väldigt söt samtidigt som den är extremt obehaglig i sin skildring av en värld i förfall. Slutet som är olyckligt för mÃ¥nga är lyckligt för andra precis som det blir efter stora katastrofer. Det finns mycket att prata om under läsningen och jag som läst den ensam (och inte för ett barn) undrar hur barn tar emot berättelsen – om de förstÃ¥r vad som händer. Mer konkret är miljöförstörelsen där människorna slänger skräp i havet och jag kan tänka mig att det är mÃ¥nga av föremÃ¥len som väcker förundran och intressen hos det lyssnande barnet. Fiffiga är ocksÃ¥ alla de skyltarna i början av boken vilka barn brukar lära sig som ordbilder redan innan de kan läsa. Jag kan tänka mig att det blir mÃ¥nga glada utrop och ett idogt pekande pÃ¥ just det uppslaget.
illustrationerna är väldigt detaljrika, finurliga och målande. Det finns som jag nämnt verkligen mycket att titta på och jag älskar hur Bondestam använder i huvudsak dova färger för att sen accentuera vissa saker och detaljer med sprakande knalliga kulörer. Bilderna är också stämningsfulla och vi förstår precis hur den lilla axolotlen känner sig.
Boken är väl värd sin Augustnominering och det ska bli spännande att se hur det går på galan. Läs dock boken oavsett om den vinner eller ej för den är riktigt, riktigt fin.

Nomineringen från Augustprisjuryn lyder:
Mitt bottenliv erbjuder en humoristisk och hoppfull klimatberättelse i autofiktionsformat. En utrotningshotad salamander förundras över allt skräp som fyller havet, och sveps iväg av en tsunami förorsakad av människans klimatpåverkan. Fram träder ett ekosystem i fritt fall. Miljökatastrofen gestaltas med dov kolorism och stringent text snillrikt infogad på de välutnyttjade uppslagen. Verket visar Linda Bondestams virtuositet genom att begagna och berika bilderbokens hela repertoar.
Från apa till sapiens: mänsklighetens historia
Från apa till sapiens: mänsklighetens historia beskrivs som en barnvariant av Yuval Hararis Sapiens. Det är en kortfattad, om än gedigen, genomgång av människans uppkomst. Jag hade tänkt att läsa den på en timme som jag brukar med barnböcker men den här krävde betydligt mer lästid än så.
Boken har undertiteln mänsklighetens historia och det är precis vad vi får. Boken inleds med ett släktträd för Homo sapiens och en tidslinje som visar på den lilla tid som människan levt jämfört med hela jordens historia. Sen följer fem delar, indelade i många korta kapitel, som tar upp jägar/samlar-tiden, när vi blev jordbrukare, hur kulturer smält samman (både frivilligt och ofrivilligt), vetenskapens framryckningar och slutligen prylar och pengar. Avslutningsvis får vi ett par sammanfattande tidslinjer över just mänsklighetens historia.
Vi får både veta vad som hänt och varför utvecklingen har skett i den riktning den gjort. Men stor vikt läggs också vid att vi faktiskt många gånger inte vet anledningen till att det blev som det blev och att en del tror si och andra så. Boken tar också upp orättvisor och förtryck som begåtts genom historien och än idag och särskilt den vite mannens framfart problematiseras.
Det är lättläst och välskrivet och väcker verkligen en nyfikenhet hos läsaren att vilja veta mer och mer. Kapitlen är korta med tydliga rubriker och en eller ett par härliga bilder. Jag har alltid varit svag för Jonna Björnstjerna och hennes bilder är verkligen underfundiga, humoristiska och helt fantastiska. Hade jag fått önska hade de varit i färg också men de är fullkomligt tillräckliga som de är.
Det här är en bok att återvända till, att slå upp i på måfå, att sluka eller långsamt läsa från pärm till pärm. Det är hur som helst en bok som varje vetgirig unge borde få chansen att läsa!
Boken som inte ville bli läst
Boken som inte ville bli läst är en finurlig bilderbok och handlar helt enkelt om en bok som inte vill bli läst. Boken gör allt i sin makt för att slippa bli läst, den tappar bokstäver, vrider på texten, hittar på egna ord, börjar flyga/brinna och en rad andra tokigheter.
Jag kan mycket väl tänka mig att det här blir en högläsningsfavorit runt om i stugorna och en bok som efterfrågas gång på gång. Den är rolig både för den vuxna läsaren och (gissningsvis) för det lyssnande barnet. Den är extremt interaktiv och kräver lite teaterfasoner av läsaren för att komma till sin rätt. Illustrationerna är tämligen enkla, känns lite gammeldags och förekommer endast i blå-grönt och rött. Förutom då det helt plötsligt dyker upp en bild på kanin! Men de kompletterar, ramar in och förstärker texten fint precis som det sig bör i en bilderbok.
Den lär dock inte fungera som godnattsaga dÃ¥ jag tror att den som lyssnar snarare blir uppeldad och engagerad än trött. Men det är väl ändÃ¥ positivt för varför ska litteratur användas som uttrÃ¥kande sömnpiller? Boken skulle ocksÃ¥ kunna inbjuda till spännande diskussioner; hur vet vi om en bok faktiskt vill bli läst? Den här boken lär nog bli en presentfavorit framöver, med all rätt. Läs den! Eller, försök att läsa den…

