Trots att det stÃ¥r ”dagbok” pÃ¥ framsidan, är det här en loggbok, det vill Greg göra klart för läsarna. Hans mamma tycker han ska börja skriva, sÃ¥ dÃ¥ gör han det. Han skriver om sin inte sÃ¥ lätta vardag, om misslyckade bus eller godis-rundor, om idioter i skolan, om tv-spel som är okej eller inte okej, om sin familj, vänner och olika projekt.
Jag har hört mycket gott om Greg Heffley och hans dagböcker. Det har trots allt kommit ut 11 böcker, och har lockat många, även de som inte läser så mycket. Fantastiskt! Med sin humor, igenkänning och vardagliga bestyr talar den genom sina många olika händelser till många olika barn. Greg är inte bland de populära, han har inte så många vänner, kämpar i vissa ämnen men är bättre på andra och så vidare. Ganska vanlig, med andra ord.
Trots drygt 200 sidor är boken ganska lätt att läsa. Texten är uppdelad i korta stycken och varvas med bilder som Greg målar. Det kan vara bilder ur vardagen, fantasier eller seriestrippar han och kompisen Rowley knåpar ihop till skoltidningen.
Jag började läsa denna bok med höga förväntningar efter allt gott jag hört om boken. Jag gillar att den är lätt att ta till sig, men även att den väver in lite svårare ord ibland. Den tar läsaren på allvar och det är en rolig och dråplig blandning mellan text och bild. Någon gång skrattade jag högt, men jag hade förväntat mig mer. Stundtals tyckte jag den var rätt långtråkig, kanske för att jag inte kände igen mig. Men om du funderar på att sätta denna bok i händerna på ditt barn tycker jag ändå du (och barnet!) ska ge den en chans. Boken vänder sig trots allt till tweeniesar, inte vuxna, och alla de där braiga omdömena jag hört från barn kan ju inte vara fel.
Dagbok för alla mina fans
Författare: Jeff Kinney
Förlag: Bonnier Carlsen (2008)
ISBN: 9789163860768
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris
En mamma sitter i fåtöljen med plattan och vill förmodligen fortsätta med det hela dagen. Hennes barn har dock helt andra planer. En picknick i parken vore roligt! Ta med stensamlingen, cykla, dricka varm choklad. Mamma kommer känna sig lätt som en fågel bara hon kommer upp ur fåtöljen!
Gubben Larson bor ensam i ett stort hus. En kväll när han släckt alla lampor, sagt god natt till frun och barnen och precis ska somna, knackar det på dörren. Larson blir irriterad. När han öppnar ser han grannpojken med en kruka i handen. Han ber Larson ta hand om fröet, vilket Larson har väldigt lite lust med. Han har väl annat för sig!
Vid en lite sjö, bland näckrosblad, stenar och mjukt gräs, bor grodan Malte. Han är som andra grodor, förutom att han säger mjau istället för kvack. De andra grodorna tycker det är väldigt roligt att reta honom för det, och därför saknar Malte vänner. Kommer det alltid vara så? Går det lära sig att säga kvack istället?