Författare: Marit Jonsson

Jag heter Marit Jonsson, är mamma och farmor, och har jobbat med barn i många år. Det är något alldeles speciellt med att läsa barn- och ungdomslitteratur, så jag fortsätter med det och berättar gärna om mina upplevelser när jag har läst klart. För mig är helheten viktig, en bok är både pärm och innehåll, har både text och bild, är skriven av någon och för någon, har tillkommit i en viss tid och i en kultur. Kanske tycker jag att detta är viktigt för att jag är både litteratur- och konstvetare, har fördjupat mig extra i barn- och ungdomslitteratur och i förhållandet mellan text och bild – och för att jag har läst många sagor och berättelser för många barn. När jag inte skriver om böcker skriver jag om något annat; som museer och utställningar, eller reportage om människor som är spännande, eller på min hemsida, eller korrekturläser, eller något annat som har med bilder, bokstäver och människor att göra…

Kapitelbilderbok – tips i sista minuten

Världen på vinden är en korsning mellan kapitelbok och bilderbok, men framför allt är det en filosofisk högläsningsbok. Högläsning passar ju alldeles utmärkt nu i juletider, kanske blir ni många som samlas kring denna till formatet stora bok när det mörknar ute!

Handlingen utspelar sig på en vind, men framför allt handlar det om övergivna och bortglömda leksaksfigurer som lever sitt eget liv i en egen värld, och relationen mellan så väl saker som världar. De är ett tajt gäng av udda karaktärer där framförallt berättarjaget Tella funderar över sin tillvaro i tid och rum.

De existentiella frågorna återkommer både i Tellas egen tankevärld och i dialogen med de andra. Laborerandet med tids- och rumsperspektiv leder till filosofiska frågor, identitetssökande, liv, död och åldrande; handlar om världen utanför och om det finns flera världar. Samtidigt har figurerna långtråkigt, inget nytt händer, rädslor och inskränktheter blir allt tydligare. De lever verkligen i en liten instängd värld, en näst intill meningslös tillvaro – ett skrämmande men i mänsklig aspekt ofrånkomligt perspektiv:

”Så sorgligt allting kändes.
Dumma, dumma tid som puttar oss genom livet. Knuffar oss från kex till kex, ut i ett okänt någonting av ljus eller mörker.
Ingen vet.
Alla ska få veta.
Jag bläddrade i mitt anteckningsblock för att se om där fanns något till tröst.

Så länge någon minns,
finns man.

Just det, ja! Så var det ju: så länge någon minns.
Men, slog det mig nu, när vi andra också har glömt? Hur blir det då? Och ännu värre: när ingen längre kommer ihåg oss heller?
Då är vi borta.”

Som tur är hittar de en verklig äkta råtta som dött och som de kan begrava, i samma veva hittar de nya okända spår och möter nytt liv: det finns hopp! Den nya figuren leder dem till sin och andras världar genom en lång och mörk tunnel där ljuset finns i andra änden. Kanske är det paradiset de kommer till kanske räcker det med att de placeras i ett större sammanhang: ljus, människor, välden där ute och bakelser! Men bakom dem rasar deras gamla värld samman, huset med deras vind rivs, kanske är det domedagen!

Filosofiska frågor och abstrakta resonemang kräver någon läsare/lyssnare med livserfarenhet: att någon har förmåga och vilja att diskutera kring stora frågor – själva har figurerna knappast några minnen eller relationer till den större verkligheten så de är inte till stor hjälp – inte förrän Effelanten kommer och befriar dem – nästan som en frälsare förlöser han dem, löser dem från instängdhetens bojor, öppnar en större, ljusare och rikare tillvaro. Fajter får till och med träffa sin tvillingbror!

Under läsningen tänker jag på Alice i Underlandet och på Sofies värld, det finns paralleller inte bara i handlingen utan även i frågan om målgrupp.

MEN, till denna lite tunga text kommer bilderna, de är många och tydliga, växlar mellan perspektiv, gör textberättelsen mer begriplig, ger resonemang och tankar ett ansikte – så att säga. Boklayouten passar utmärkt för högläsning för en mindre grupp: stora och många bilder, tvåspaltig text och tillräckligt stor stil för att man ska kunna läsa även i svagare ljussatt miljö. Texten flyter på men livsfilosofiska inslag och ovanliga begrepp kräver tålamod och acceptans för många avbrott.

Världen på vinden
Författare: Lotta Olsson
Illustratör: Benjamin Chaud
Förlag: Rabén & Sjögren (2015)
ISBN: 9789129694697
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Vero, Abbe och Markus

Tre barn med olika personligheter, villkor och förutsättningar i livet lyfts fram i serien om Vero, Abbe och Markus. De utvecklas både för sig och tillsammans under berättelsens gång, och får stå i strålkastarljuset en i taget. Hittills har Vero och Abbe belysts lite extra. Tre vanliga barn som många kan känna igen sig i. Det realistiska anslaget där barnen växer in i större sammanhang, möter vuxenvärlden och skapar relationer är välbalanserat. Berättelserna handlar om vardagens liv och problem, de är verklighetsspännande, kreativa och varma.

En annan Abbe är den andra boken i serien om klasskamraterna och vännerna Markus, Vero och Abbe. Även om den är fristående läser man med fördel första boken Vero hit & dit (2014) först, där läsaren genom Markus upplevelser får möta Vero, som kommer ny till klassen. Vi får i den följa Markus och Veros första trevande vänskap som omsorgsfullt utvecklas i små steg, med inkliv och inhopp av den spontane jokern Abbe. I den nyutkomna boken har karaktärerna blivit lite äldre och erfarnare, deras äventyr och upplevelser utvecklas och fördjupas ännu ett steg, men nu befinner sig Abbe, hans person och problem, i centrum för berättelsen – som fortfarande sker genom Markus upplevelser och utifrån hans normer.

Barnen har olika förutsättningar i livet och är tre olika personligheter. Markus familj består av en pappa som hävdar ordning och reda, är lite konservativ till sin person men ibland försöker vara rolig. Pappans person balanseras av mamman, det är svårt att få något grepp om henne, hon ligger mest i sängen och Markus tar hänsyn; läsaren får dra sina egna slutsatser, vilket har en stor poäng. Markus verkar vara en stabil familjepojke men är samtidigt väldigt osäker och känslig, han har inte så mycket koll på den stora världen utanför familjen och skolan. Familjen bor i ett lite finare område. Vero däremot är en stark och sjävständig tjej, van att klara sig själv och att flytta, hon har koll på det mesta och vet sådant som Markus aldrig ens har tänkt på – hur mycket saker kostar till exempel. Veros mamma dog när hon var liten, hennes pappa ger henne mycket ansvar och relationen mellan dem är stark, de bor på den mindre fina delen av gatan. Och så har vi Abbe, rastlös, han som kommer och går lite som det passar, dyker upp som gubben i lådan och kan hantera situationer vare sig han är välkommen eller inte – han har en förmåga att charma och nästla sig in och är anpassningsbar som en kameleont. Det visar sig att han också har en mamma som ligger i sängen, men hon sover, så han får klara sig själv – när han inte får goda råd av den tillfälligt besökande pappan.

Den nyinflyttade körledaren Anja blir deras gemensamma vuxna vän, eftersom de alla inledningsvis håller föräldrarna utanför sitt umgänge. Anja är en annan sorts vuxen och nyckelperson i händelseutveckling och problemlösning i bägge böckerna.

I Vero hit & dit byggs relationer och barnen får förståelse för olikheter – allas liv ser inte ut som deras eget. De första stegen mot självständighet från föräldrar tas och de tar egna gemensamma initiativ. Relationen mellan Markus och Vero fördjupas, och när Vero avslöjar att hon måste flytta håller tillvaron på att rasa samman för dem. Med inspiration och hjälp från Anja blir de gatumusikanter och samlar in pengar för att Veros pappa ska kunna köpa en moppe i stället för att hon ska behöva flytta. Abbe har kontakter och finns ständigt tillhands – han lyckas till och med charma Markus pappa, och de vuxna knyts samman på barnens villkor.

I En annan Abbe vidgas verkligheten, livet blir mer komplicerat, spännande och farligt. Abbe har kontakter med ett gäng stora killar, är deras springpojke och vill vara till lags. Ena stunden är han med Vero och Markus och bygger koja, nästa stund är han med de stora, förstör, ljuger och är inblandad i stölder. Han har verkligen ett ben i varje läger. Cykelstölderna drabbar både klasskamrater och vännen Anja, det blir svårt för Abbe men han gör sitt bästa för att ställa saker till rätta. På kuppen drar han in sina vänner i farligheter och själv har han problem hemma. Även denna gång kan de kreativa vännerna få Anjas hjälp och föräldrarna knyts närmare samman.

I en intervju med Författaren Katarina Kieri berättar hon att hon skriver psykologiskt och realistiskt, och bygger sina karaktärer inifrån, inspiration kommer från hennes eget liv och personer som söker sin egen väg.

Varje kapitel bygger berättelsen vidare, händelse läggs till händelse och inget är förutsägbart. Böckerna är fängslande och precis lagom spännande för en 9-11-åring, meningarna är korta och innehållsrika, kapitlen har lockande rubriker och böckerna ett perfekt format. De underbara bilderna är många och finstämda i färg och formgivning, de tre barnens personligheter framträder verkligen. Läslust helt enkelt! Fungerar även utmärkt som högläsningsböcker hemma eller i skolan där de säkert föder samtal. Nu ser jag bara fram emot Markus egen bok, Katarina Kieri har avslöjat att den kommer.

En annan Abbe
Författare: Katarina Kieri
Illustrationer: Helena Lunding Hultqvist
Förlag: Lilla Piratförlaget (2015)
ISBN: 9789187707117
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris
190 sidor

Vero hit & dit
Författare: Katarina Kieri
Illustrationer: Helena Lunding Hultqvist
Förlag: Lilla piratförlaget (2014)
ISBN: 9789187027666
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris
176 sidor

Ninas år

Året mellan fem och sex kan vara rysligt långt, det är många processer och upplevelser som ska gås igenom för både barn och föräldrar innan den förberedande skolan börjar. Det är höst och Nina är femochetthalvt, hon sitter i pyjamas i plommonträdet utanför köksfönstret och vill vara arg färdigt! Hon kräver respekt, och vill att andra ska anpassa sig – och det gör de.

Humöret pendlar upp och ner – särskilt ner är det på morgnarna, för Nina hatar morgnar. Då och då känner hon sig orättvist behandlad. Det händer att hon hittar på små lögner eller plockar på sig något som inte är hennes, eller att hon blir avundsjuk. Men oftast är Nina en trygg, trivsam och kreativ problemlösare. Den vuxna omgivningen är ständigt förstående och pedagogisk, och alla drömmar slår in – det är som i en saga, men en nästan tråkigt realistisk sådan.

Nina tycker att det är allt för långt till hennes födelsedag, både pappa och storasyster snart ska fylla, det är orättvist och hon är riktigt ledsen och besviken. Då kommer pappa på idén att de kan byta födelsedag – det får bli en ”och ett halvt”-årsdag, så att hon får fylla sex också. Lite svårt är det att hitta på önskningar, men som tur är önskar hon sig snöleoparden – och utan den hade det bara blivit en halv bok.

Kapitlen med olika händelser i en vanlig flickas liv tar upp vanliga ämnen; som att sova över, inte få vara med och leka, hur det kan vara när bästa vännen har skadat sig, hur det känns att ljuga och stjäla, och om att förlora det käraste man har. Men så dyker de upp, de ovanliga ämnena, farligheterna och olyckstillbuden; som att nästan drunkna i simskolan, nästan bli blind av glowsticks och att skada foten allvarligt i en cykelolycka orsakad av bristande föräldraansvar. Jag kan tycka att kontrasten till det tillrättalagda i de andra ämnena blir väl stor i de här kapitlen, det är egentligen inte ämnena jag vänder mig mot utan att ruskiga saker banaliseras och väldigt lättvindigt vänds till rätta. Tryggheten och de alltid närvarande föräldrarna gör att det ändå inte känns så farligt, och det finns ju en poäng i att föräldrar inte kan skydda en mot allt – det kan bli en bra diskussion.

Ja, visst ja, så vaknar hon ju en morgon och är glad, det är på hösten och hon ska till sin första dag i förskoleklassen – och den dagen får snöleoparden stanna hemma…

Positivt: jag är övertygad om att många känner igen sig i Nina, att det kan kännas tryggt att spegla sig i en annan flickas liv och leverne. Negativt: kanske är det för likt barnens eget liv för att fängsla och ge något bestående. Positivt: högläsningsbok, ingen börja-läsa eller läsa-självbok!

Rikligt illustrerad kapitelbok för 5-6-åringen, där det är svårt att påstå något annat än att den vänder sig till tjejer. Boken har stort format, även teckenstorlek och bilder har storlek L. Det finns fördelar med bokstavsstorleken, särskilt när man som jag har blivit lite äldre och uppnått läsglasögonåldern, å andra sidan är boken lite otymplig så det jämnar ut sig.

Nina och snöleoparden
Författare: Emi Gunér
Illustratör: Loka Kanarp
Förlag: Rabén & Sjögren (2015)
ISBN: 9789129696523
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Regnvardag med snigelinslag

Tre-till-sex-år, hör till det första jag tänker när jag har läst de första sidorna i Mallan – Den tråkigaste dagen. Text och bild är så på pricken igenkännerliga! Resonemang, aktivitet, intressen, dialog och förlopp följer mönstret. Kanske skildrar handlingen barns sommar-hemma-vardag allt för väl.

Regn, sommar, tråkigt, ingen att leka med. Mallans pappa, som diskar, kommer dragande med det klassiska: ”Men det är nyttigt att ha tråkigt ibland”. Mallan refererar till ordet ”nyttigt” – ”som kikärter, eller?” Sen håller hon för öronen för hon vill inte höra en massa dumheter. Lillebror håller också för öronen, medan han babblar på. I Mallans rum ligger lillebrors rymdskepp, som hon provsvischar och kraschar in i väggen. Pappa säger oreflekterat att hon ska plocka upp på rummet, sedan tycker han att hon kan ta på sig och gå ut. Mallan protesterar vagt, hon har inte någon att leka med, måste hon ha galonisar – regnmössan tänker hon i alla fall inte ha, kapuschongen är okej – och så får hon bara vara på gården, säger pappa. Precis som i verkligheten.

Klassiska regngöromål gås igenom, som att välta ut vattenansamlingar och hoppa i vattenpölar. En boll ligger i vägen och måste sparkas på, in i busken med omogna vinbär hamnar den. Men det är inga inaktiva tråksignaler hon sänder; det är stamp i vattenklampen och svung i sparken – dessutom ser hon glad ut! Mallan låter inte heller bollen ligga kvar bland buskarna och går vidare – nej, hon kryper efter, rakt in bland det våta och jordiga. Själv känner jag doften av svarta vinbärsblad, känner det blöta runt hela kroppen – trots regnkläderna – och hur den blöta lerjorden känns mot handflatorna… Men Mallan backar inte, på ett blad framför näsan sitter en snigel (snäcka), med antenner och allt, och en till, och en till; deras olikheter framgår i text och bild. Och där sitter Olov från dagis, han som gillar krigslekar.

Trots sina olika intressen och personligheter förenas de i snigel-fascinationen, den ena samlande, vårdande och med försiktighet, den andre mer mordisk, tävlingsinriktad och med häftiga rörelser. De väljer ut varsin snigel och namnger dem, en löp- och hinderbana byggs – men även sniglar är självständiga individer, de har ingen lust att tävla. Barnens lek och dialog fortsätter, de har roligt, först med sniglarna sedan bara tillsammans i fantasi och rörelse – tills Olovs storebror säger att han ska komma in.

Det hela kan tyckas allt för alldagligt och vardagsnära för oss vuxna, men när jag tänker efter så gör barn dessa saker gång på gång, år efter år och generation efter generation. I åldern tre-till-sex lyssnar man dessutom gärna på samma saga många gånger. Repetition hör till livet och igenkänning är viktig för tryggheten. Det här är en fin och trygg bok utan stora överraskningar – sådana böcker behövs ibland!

Mallan – den tråkigaste dagen
Författare: Jonas Lindén
Bild: Mia Nilsson
Förlag: Rabén & Sjögren (2015)
ISBN: 9789129695533
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Ett hemligt uppdrag

En liten flicka vandrar genom dagen och alla dess möten med stängd mun. Vad är det som inte stämmer? Små flickor brukar inte leva sina dagar utan att prata, sjunga, låta, svara, ropa, skratta och göra miner – men de kan vara väldigt målmedvetna när det gäller att bevara hemligheter! Som bild- och textläsare har vi redan i första mötet förstått att flickan bär på en hemlighet. Vem är det hon skyddar?

Inledningsvis, innan själva berättelsen ens har presenterats, förmedlar den lilla flickan ett budskap som alla förstår: genom sitt fönster hon ber hon oss att inte avslöja… Den lilla hemligheten.

I parken leker barnen och de vuxna pratar; att luften är fylld av ljud som prat, rop och tjoande framgår så tydligt av munnar på vid gavel och tillhörande kroppsspråk. Bara en sitter still och tyst med stängd mun. Ingen frågar, men lite konstigt är det. Hela dagen omges flickan av människor i alla åldrar och muntlig kommunikation, hon lyssnar på musik, fylls med tankar, upplever känslor och tar emot sinnesintryck. Men hon öppnar inte munnen. Själv tycks hon inte tycka att hon är ett dugg konstig eller annorlunda med sin stängda mun, för henne är det bara en sak som är viktig – det enda hon tänker på är att bevara sin hemlighet och inte låta den komma ut. Så koncentrerad, så målmedveten.

När hon äntligen kommer hem har hon bråttom in genom dörren och fram till bordet där skålen står. Utanför fönstret hänger katterna som tycks ha följt henne hela dagen och dykt upp här och var efter vägen, de ser snopna ut när hon äntligen öppnar munnen… Men jag har ju lovat att inte berätta hennes hemlighet!
Däremot kan jag berätta om helhetens dramaturgiska effekt. Först vill jag nämna bildspråket med och omkring flickan och hennes stängda mun i relation till dagens upplevelser i olika situationer och miljöer, i samspel med andra levande varelser – människor och katter. Vidare är layoutens berättelse suverän, exempelvis upplägget på ett uppslag där flickans rörelse genom dagen uttrycks genom flera bilder i och efter varandra, som en animation, och där stora tankar och upplevelser uttrycks i bild – dels kan hon inte öppna munnen för att själv tala, dels går det helt enkelt inte att sätta ord på allt.

Bildsekvenser återkommer i flera varianter, på ett uppslag uppmärksammas relationen mellan flickans person och vår reaktion och förståelse – tre bilder på flickans ansikte i tre aningen olika positioner förstärkta av tre olika bakgrundsfärger med text i samma färg – berättelsen där vi ingår förs framåt. ”Själv förstår hon inte alls varför alla tycker att hon är så konstig.” ”Kanske är hon helt enkelt van vid det.” ”Kanske tycker hon att det är helt normalt att hålla munnen stängd,…” På ett av de sista uppslagen förstår man att nu börjar det bli riktigt bråttom: inte ett ord, däremot fyra bilder som bildar en serie, varje bild är, i flera bemärkelser, ett steg närmare dramats upplösning. Dessutom: bokstäver i rörelse, meningar formade kring bilder, ord och meningar lyfts fram i avvikande färg.

För sin hemlighets skull går den målmedvetna flickan miste om sådant som barnen omkring henne kan göra, säkert gör det inget – det finns flera dagar! Hemlighetsmakeriet förstärks av omslaget där flickan sitter i ett träd och river bladen ur boken och sprider dem i vinden, ändå tycks katterna få tag på ett av bladen (omslagets baksida). Många frågor förblir obesvarade och slutet är början på något nytt – kanske en ny hemlighet… en spännande och ovanlig bok som triggar fantasi och tanke, bildrikedom, stor text, korta innehållstäta meningar lämnar utrymme för eget tänkande – intressant att använda på många nivåer och i olika grupper!

Fakta
Barnbokskaparen Yara Bamieh är en av dem som bjudits in av Internationella biblioteket att delta på Bok & Bibliotek 2015 under rubriken: ”Arabisk barn- och ungdomslitteratur i dagens Mellanöstern”. Hon bor i Ramallah är arkitekt och tecknare, Den lilla hemligheten är hennes första egna bok.
Översättaren Elisabet Risberg är bibliotekarie och ansvarig för den arabiska litteraturen på Internationella Biblioteket i Stockholm. Hon har besökt Israel och Västbanken, följt utvecklingen på den arabiska barnboksmarknaden och träffat palestinska författare på Tamerinstitutet i Ramallah, vilket utnämndes till ALMA-pristagare 2009. I en intervju för Sveriges Radio Studio Ett våren 2015 berättar hon att det bara finns fyra barnböcker översatta från arabiska till svenska men att väldigt många av våra svenska barnböcker finns översatta till arabiska. Hon berättar också om när hon första gången läste Yara Bamiehs Den lilla hemligheten, som handlar om en liten flicka som inte säger ett enda ord, inte öppnar munnen, att hon förutsatte att flickan bar på ett trauma. Och visst finns det barnböcker som handlar om ockupationen, soldater och fängslade föräldrar, säger hon, men framför allt vill hon lyfta fram att barnen i den moderna etablerade arabiska litteraturen är som ’våra’ barn.

Den lilla hemligheten
Författare: Yara Bamieh
Förlag: Bokverket AB (2015)
ISBN: 9789186413118
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Översättning: Elisabet Risberg
Förlag: Bokverket (2015), boken ingår i serien Barnkultur från Palestina
Originalets titel: al-Sirr al-saghir, utgiven i Palestina på Tamerinstitutet i Ramallah