Tora – flickan med höga ambitioner

Det brakar, det bullrar och blixtrar – vad är det som händer? I Tora och åskan vaknar vikingaflickan Tora mitt i natten och pappa berättar om guden Tor, hans vagn och hans hammare. Men Tora är inte en tjej som nöjer sig med berättelser – och förresten heter hon ju själv nästan Tor…

Mitt i natten ger sig Tora ut på äventyr, med sig har hon pappas hammare. Det bullrar och blixtrar, regnet öser ner där hon går ensam ute i skogen – en riktig viking räds väl inte något. Men lite läskigt blir det när blixten slår ner i ett träd under vilket Tora nyss har suttit.

Som den lilla viking hon är verkar ambitionen med den äventyrliga expeditionen näst intill vara att utmana Tor – kalla det hybris om du vill! Modig är hon hur som helst men framför allt är det en pigg tjej som vill veta, kunna, prova, uppleva, mäta sin egen styrka och själv upptäcka hur tillvaron hänger ihop.

Pappa är inte lika glad, både flickan och hammaren är försvunna, det fina är att far och dotter tycks förstå varandra; först är han rysligt arg, sedan blir han glad – på det mest naturliga sätt hanterar hon pappan och visar vad hon går för innan de tillsammans går hem i regnet.

En härligt frimodig tjej i en lärorik berättelse som ger en bild av livet på vikingatiden och dess myter. Textens meningar består oftast av tre till fyra ord, raderna är mycket korta och samlade i koncentrerade korta stycken bredvid enkla svartvita illustrationer, där de rätta detaljerna framhäver tid, rum och händelser. Lättläst men samtidigt spännande och innehållsrikt – detta är en riktig berättelse och ett riktigt äventyr för den som ännu inte har hunnit så långt i sin läsning.

Sammanlagt finns fyra böcker om vikingaflickan Tora och hennes äventyr.

Tora och åskan
Författare: Kirsten Ahlburg
Illustrationer: Susanna Hartmann
Förlag: Nypon Förlag
Antal sidor: 16
ISBN: 9789186447038
Köp: Jämför priser eller direkt från förlaget
Provläs

Flera varianter av mål

Boken handlar om fotboll, om att bli utvald och att platsa i laget. Den handlar också om det egna målet och andras förväntningar. Är det viktigaste att göra mål eller är det att ha och nå ett mål? I det engelska originalet Goal kan ett högre mål än bollen i nätet anas med hjälp av språkliga nyanser i förhållande till den svenska översättningen I mål. Bokens mål är dock att tilltala ungdomar i behov av lättlästa böcker/ovana läsare.

För huvudpersonen Carl är fotboll ”allt”, i berättelsens nu provspelar han för ett nytt lag. Duger han, ska han bli den av de två provspelande som får den lediga platsen i laget? Det han strävar efter är att göra mål för laget. Men gång på gång misslyckas han, det är i stället konkurrenten om platsen som gör målen, ofta på Carls passningar.

Inbakade i den aktiva matchhandlingen är uppslagen med minnesbilder. Grandad/farfar är ständigt närvarande i Carls medvetande. Denne nu inte längre levande förebild påminnelser om vikten av att vara delaktig i lagspelet och inte bara vara den som själv glänser.

Mamma finns på plats i nuet och är stolt över hans insatser både i halvtid och efter avslutad match, men själv är han inte nöjd – eftersom han inte själv har gjort några mål. Mellan matchinslagen berättar Carl vidare om sin träning, om farfaderns råd och uppmuntran, och om sorgen att inte längre ha honom där.

Målet att få en plats i laget uppfylls tillslut, men inte av den anledningen som Carl tror är den förväntade – att få bollen i mål.

Handling och upplägg samspelar fint men små detaljskillnader mellan den svenska och den engelska versionen har relativt stor betydelse. Förutom titelns möjliga anspelningsskillnader är upprepningen och innebörden av ordet ”jag” i den svenska versionen ytterligare en detalj som pekar bort från bokens budskap: att vara en del i ett större sammanhang och att utveckla förmågan att se helheten. Kanhända är översättningen vad gäller fotbollsspelarnas verklighet helt enkelt anpassad efter svenska förhållanden och kanske är jag som vuxen kritiker alltför känslig för nyanser.

En annan översättningsdetalj som kan bli förvirrande är den mörkhyade Carls påtagligt ljushyade mamma och den lika ljushyade farfadern – Grandad. För berättelsen har det mindre betydelse men för en läsare med identifikationsbehov kan det väcka onödiga frågor som översättningen Grandad/morfar hade löst.

Boken kallas ”grafisk roman”, de fotografiska bildernas berättelse i sammanhanget betyder oerhört mycket eftersom texten är minimal. Greppet att blanda uppslag med det aktiva spelet med uppslag om minnen och personlig bakgrund ger ett fint djup i den berättelse som framförs i korta innehållsrika lättlästa rader.

Förhållandet mellan den mörkhyade killens personliga framtoning och den framträdande svartvita bollens placering är mästerligt uttryckt. Bilderna från matchen i nuet är aktiva vad gäller både motiv och färgval, medan uppslagen med tankar och minnen har fått en tilltalande annorlunda inåtvänd design.

Personer med koncentrationsproblem kan däremot uppleva bokens upplägg och layout, handlingens tillbakablickar och uppslagens många layoutdetaljer, som splittrande.

I Goal finns några extra sidor med övningar/fortsatt arbete som är mycket välvalda, de fångar upp detaljer i handlingen och erbjuder kreativa utvecklingsmöjligheter för målgruppen, tyvärr saknas dessa i I mål men materialet är förmodligen tillgängligt via förlaget.

Till en läsare med kunskaper i engelska i målgruppen skulle jag som lärare/förälder erbjuda både den engelska och den svenska versionen.

Goal
Författare: Dee Phillips
Kategori: grafisk roman, lättläst, unga vuxna
Antal sidor: 47
Förlag: Nypon Förlag
ISBN: 9780237539528
Köp: Jämför priser, man kan även beställa genom förlaget
Provläs

I mål
Författare: Dee Phillips
Översättare: Hans Peterson
Kategori: grafisk roman, lättläst, unga vuxna
Antal sidor: 43
Förlag: Nypon Förlag
ISBN: 9789186447120
Köp: Jämför priser, man kan även beställa genom förlaget
Provläs

Upptäckter, språk och igenkännande, lite spöksyskonäventyr och så några välkända sånger…

 

För de minsta

Vilma säger titta och Vilma säger hej då, text: Anna Ribbing, illustrationer: Lisa Gunnarsson, Rabén & Sjögren 2010

Någon har gömt sig under en prickig filt i ett rum, det är bara en fot som sticker fram. Kan det vara Vilma? Ja visst, men Titta! det finns mycket mer att upptäcka där under: en liten bit i taget och ett efter ett kommer gosedjuren fram.

När Vilma ska iväg måste hon säga Hej då! till djuren; samma djur och samma tjej: nya tillägg i bok nummer två är människor och miljöer i hennes närhet.

I ord och bild presenterar Anna Ribbing och Lisa Gunnarsson välbekanta ämnen, lekar och procedurer. Det är  viktigt att få ’läsa’ text och bilder om och om igen, känna igen situationer och föremål och dra paralleller. Vilmas glada, pigga och nyfikna uppsyn är härlig: ”Titta tassen.”, ”Hej tigern.”, och så nosen och hennes egen näsa. Svansar har de allihop när de sitter tillsammans på filten, Vilma och alla djuren.

Helheter, delar och större helheter. I hallen hemma säger samma Vilma Hej då! till de välbekanta djuren,  väl ute säger hon hej då och vinkar till huset och tanten på bussen. Vi läsare får säga Hej då när vi lämnar Vilma på dagis.

Ord upprepas och nya läggs till. Kroppsspråk upprepas, vissa situationer och föremål skiftar andra återkommer. Namngivna ting, djur och människor: du finns – jag finns, vi ser varandra.

 

Lilla spöket Laban, stor och duktig, text: Inger Sandberg, bilder: PennFilm Studio, Rabén&Sjögren

Ansvarsfullt uppdrag

Lilla spöket Laban, välkänd för de flesta, anser sig stor nog att vara barnvakt åt lillasyster Labolina. Föräldrarnas uppmaningar innan de går på spökmöte är få, de är inte oroliga. Laban tar sin uppgift på stort allvar – som sig bör.

Labolina är busig som vanligt, Laban är mån om sin lillasyster: lugna lekar, nyttig mat, rena tänder, inga läskigheter som kan göra Labolina rädd, och inga spökhistorier… Men det är inte den som är liten som är rädd, utan stora duktiga Laban – han är rädd för både spöken och mörker. De två syskonen känner varandra väl och när mamma och pappa kommer hem sover de sött sida vid sida.

Visst är berättelsen och bilderna söta men jag saknar spänsten från originalberättelserna och kreativiteten i Lasse Sandbergs collagebilder. Plastförpackningen kring boken är irriterande och den söta Labanfiguren i plast kan jag skippa – det finns tillräckligt många småprylar som bara följer med, låt oss välja själva!

                                                                                               

 

 

 

Har du sett min lilla katt och andra visor bilder och urval av Kristina Dingman inklusive cd med 13 visor

 

Klassiska barnvisor

Att sjunga tycks idag vara mer naturligt för barn än för vuxna, vissa barn har till och med en tendens att sätta melodi till sitt tal. På dagis och i skolan sjungs det en hel del, men hur är det hemma, sjunger man för och med sina barn? En visbok med bilder och cd kanske kan uppmuntra, särskilt när visorna är välkända för de flesta.

Kristina Dingman har valt ut tretton klassiska barnvisor, exempelvis Majas visa, Tomten och Haren och Videvisan. Varje visa är fint illustrerad. I bilden till Blåsippor finns en blåsippsbacke där välklädda barfotabarn plockar blåsippor mellan björkstammarna i det bruna fjolårsgräset, att blåsippor kan vara fridlysta behöver man kanske inte ta hänsyn till när man sjunger.  Imse vimse spindel visar det självklara i att möta barnet och lära ut sin spindelrörelse. Bofink, svala och gullviva kan vara nya bekantskaper för många barn – det finns mycket att lära av Kristina Digmans bilder.

Cd:n kan vara njutbar och kul lite då och då, men att sjunga själv tillsammans med barnen är roligare och håller i längden, noter och accord i visboken skulle berika.

Vilma säger titta och Vilma säger hej då

Författare: Anna Ribbing

Illustrationer: Lisa Gunnarsson

Förlag: Rabén & Sjögren   2010

ISBN:9789129674286/ 9789129674293

Köp: Jämför priser

Lilla spöket Laban, stor och duktig

Författare: Inger Sandberg

Bilder: PennFilm Studio

Förlag: Rabén&Sjögren

ISBN: 9789129673524

Smakprov

Köp: Jämför priser

Har du sett min lilla katt och andra visor  inklusive cd med 13 visor

Illustrationer och urval: Kristina Dingman

Förlag: Rabén & Sjögren

ISBN: 9789129675825

Köp: Jämför priser

En bildväv med många inslag

Att placera Jeanette Wintersons Solstriden i kategorierna fantasy och/eller ungdomsbok, är onödigt och begränsande – den har mycket att erbjuda en vidare läsekrets men vinner på en del litterär erfarenhet.

Det hela börjar den dagen Jack fyller tolv, året är 1601, platsen är London. Plötsligt förs han bort för att användas i onda makters tjänst i en mörk verklighet fylld av magi och (al)kemi. Jack är Magikerns utvalde, den Strålande Pojken med vars hjälp allt ska förvandlas till guld, men han vägrar utföra onda handlingar och tar istället som sin livsuppgift att rädda mänskligheten. En mängd människor och varelser står på hans sida, och en gigantisk väv av ’all världens och tidens’ legender, sagor och myter, med inslag av religion, historia och vetenskaper, rullas upp.

Parallellt med sinnebilden av en väv av berättelser, finns en tids- och rumsaspekt som framkallar bilden av en så kallad palimpsest, ett medium där tidigare texter skrapas bort för att ge plats åt nya men ändå lämnar tydbara spår.  I berättelsen om Jack framträder spåren av kung Midas, Pythian i Delfi, Odyssén, den heliga jungfrun och modern, Fågel Fenix, olika typer av uppståndelser, Aladdin, St. Göran och draken, medeltidens härskare och vetenskapsmän, naturfenomen, Jack och bönstjälken, Frankenstein, Alice i underlandet och många fler.

Bland varelser som byter skepnad och magiska krafter möter man en och annan riktigt udda figur eller företeelse. Fladderögonen som irrar runt sedan de rymt ur sin glasförvaring och de två halva laboratorieskapade människorna är spännande bekantskaper. Flickan Silver som stoppas i en tunna med kvicksilver och blir till oändligt många Silvrar innan vetenskapsmännen lyckas lösa hennes splittrade problem, målas fram i en fascinerande bild.

Traditionellt ingår tidigare berättelser i olika omfattning i senare tiders, i Solstriden imponerar mångfalden – det kan uppfattas som en missionerande intension från författarens sida att förmedla så många som möjligt. Oavsett om man uppskattar mångfalden är det en bragd att skapa ett mönster och att knyta trådarna så att de håller hela vägen.

Avsedd målgrupp är 9-12 år. Språket karaktäriseras av långa krångliga meningar, begrepp och företeelser som åldersgruppen normalt inte är förtrogen med. Att översättaren, erkänd och erfaren, inte har ungdomsböcker som specialitet kanske är en bisak. I en intervju med henne framgår att hon vid ett annat översättningstillfälle tagit kontakt med författaren, som svarat: ”översätt bara exakt vad det står”, kanske finns det en tanke bakom, kanske är det engelsk tradition. Med lite erfarenhet vänjer man sig vid språket, som är rikt, berättande och målande, och läser helheten. Som 11-årig skulle jag naturligtvis läsa boken på ett annat sätt, om jag inte redan efter ett par sidor skulle ställa den i bokhyllan. Som litteraturvetare tycker jag att det är inspirerande att upptäcka alla spår.

Baksidestexten, troligen exakt översatt från det engelska originalet, innehåller, vad jag kan se, uppgifter som inte stämmer med bokens innehåll. Handlingen utspelar sig 1601 och inte 1660, magikern kallas i boken Magikern och inte Magus. Men i en handling där varelser byter skepnad och Tidväktaren har makt över tiden har det ingen större betydelse…

—————————————————————————————————————————————

Solstriden
Författare: Jeanette Winterson
Omslag: Mats Minnhagen
Översättning: Ulla Roseen
Förlag: Rabén & Sjögren 2010
Antal sidor: 333
Smakprov: smakprov.se
ISBN: 978-91-29-67526-9
Köp: Jämför priser

Hej!

Jag är ny bloggare på Barnboksprat. Jag heter Marit och är både mamma och farmor, plus att jag har jobbat med barn i många år. Att skriva om barn- och ungdomsböcker är underbart och kul. Sagor har jag alltid gillat, de är liksom förutsättningen för all annan läsning, och för så mycket mer – som att öppna sina sinnen för allt som är annorlunda än i den egna närmaste verkligheten.

För mig är helheten viktig, en bok är både pärm och innehåll, har både text och bild, är skriven av någon och för någon, har tillkommit i en viss tid och i en kultur. Kanske tycker jag att detta är viktigt för att jag är både litteratur- och konstvetare, har fördjupat mig extra i barn- och ungdomslitteratur och i förhållandet mellan text och bild – och för att jag har läst många sagor och berättelser för många barn.

Mina favoritböcker (och författare/illustratörer), som jag minns särskilt och som jag har jobbat allra mest med, är Tove Janssons och Elsa Beskows böcker, Nalle Puh och sagor med bilder av John Bauer. Till mina barns tidigaste favoriter hörde Till Vildingarnas land, Vilda Bebin, Kattresan och böckerna om Pelle Svanslös. Mitt barnbarn har ännu inga favoriter men utbrister förtjust: ”Lääsa, läsa tillsammans!”

Klassiker står sig, det är tydligt, och att läsa för och tillsammans är viktigt för att sedan kunna fortsätta på egen hand.