Författare: Marit Jonsson

Jag heter Marit Jonsson, är mamma och farmor, och har jobbat med barn i många år. Det är något alldeles speciellt med att läsa barn- och ungdomslitteratur, så jag fortsätter med det och berättar gärna om mina upplevelser när jag har läst klart. För mig är helheten viktig, en bok är både pärm och innehåll, har både text och bild, är skriven av någon och för någon, har tillkommit i en viss tid och i en kultur. Kanske tycker jag att detta är viktigt för att jag är både litteratur- och konstvetare, har fördjupat mig extra i barn- och ungdomslitteratur och i förhållandet mellan text och bild – och för att jag har läst många sagor och berättelser för många barn. När jag inte skriver om böcker skriver jag om något annat; som museer och utställningar, eller reportage om människor som är spännande, eller på min hemsida, eller korrekturläser, eller något annat som har med bilder, bokstäver och människor att göra…

Bilderbokskonstnär ställer ut

Bland älgbrorsor och fårskallar

Heter utställningen där Pija Lindenbaum ställer ut illustrationer från sina barnböcker. Platsen är Bror Hjorths Hus i Upplsala och evenemanget pågår till den 25 april.

Känner man inte till karaktärerna i författaren och illustratören Pija Lindenbaums böcker kan man först sätta sig ner i den sköna soffan och läsa. Att sedan gå runt och betrakta bilderna är en fröjd, placerade för barnen i lagom höjd. En kreativ paus från läsning och betraktande kan man få i utklädningshörnan där man även kan skapa egna bilder.

För mera information om utställningen och Påskens program och tider

Realism och fantasi i god balans

En ny bok av Maud Mangold kommer snart ut, jag kommer just på att jag har en recension liggande av två av hennes tidigare. Vilma i vättarnas värld har recenserats här på Barnboksprat tidigare, men Vilma och regnbågsfjädrarna har ännu inte fått någon plats på sajten. De två får följas åt i mitt inlägg.

Fantasi är en del av verkligheten, den färgar och förgyller. I verkligheten möts många kulturer, upplevelser och synsätt som vi människor måste lära oss att hantera. Berättelsen om Vilma handlar om den moderna tillvaron, samtidigt figurerar en parallell värld – vättarnas. Händelser, kulturkrockar och gemensamma bekymmer för samman människokusiner och vättekusiner, möten och samspel ger fler möjligheter och annan problemlösning.

Böckernas söta och flickiga omslagsbilder, förstärkta med lysande och glittriga detaljer, tilltalar förmodligen målgruppen 6-9 år. För egen del ser jag fördomsfulla varningslampor blinka, men skenet av ytlighet visar sig bedra. Under ett insmickrande yttre döljer sig en vardag med inslag av fantasi och stänk av magi, mjukt och charmigt tecknad i grått – och målgruppen, med tanke på innehållet, kunde lika gärna vara 9-12 år. Egen läsning blandad med högläsning är en god idé.

Det är just balansgången som fascinerar, den mellan vardag, problem och fantasi – den fantasi som gör att problem går att övervinna, eller åtminstone att leva med!

Trots en splittrad tillvaro är Vilma en trygg, kreativ och självständig tjej. I stan bor hon i höghus med hiss, går i skolan och på fritids, och handlar på stormarknad. När hennes pappa rest på jobb till Japan bor hon i sommarstugan på landet intill faster och hennes familj, går i skola där och handlar i affären. Mamman har ny familj på Nya Zeeland och blir mer och mer främmande. Vilma har stort eget ansvar och fattar beslut på en grund av ömsesidig tillit mellan henne själv, fastern och fadern.

I Vilma i vättarnas värld är det dags att åka ifrån faster och kusin på landet och återanpassa sig till stadslivet. Men redan första kvällen hemma upptäcker Vilma att hon inte är ensam, en liten pojke kryper ur hennes ryggsäck, han heter Talle och är vätte från landet.

Vättevett och vättetradition visar sig vara annorlunda än vad Vilma är van vid, Talle tar sig friheter och ställer krav, är överlägsen, otrevlig och otacksam, ljuger och stjäl. Anledningen till att han har liftat med Vilma är att hämta hem sin flickkusin Aspa som har rymt till stan för att slippa släkten som utnyttjar henne, kräver att hon ska anpassa sig och gifta sig. Vilma och Talle ger sig i väg för att söka upp henne och hamnar i klorna på det av Landvättar illa sedda släktet Hornvättar. När de hittar Aspa så visar det sig att hon har startat en ”humanitär hjälporganisation” – för svältande stadsfåglar.

Men hur kan en vanlig flicka samverka med en 3 dm vätte i stadens faror och undre värld? Svaret är magi och fågelkommunikation.

Parallellt handlar det om relationen mellan far och dotter, och hur de hjälps åt att hantera hälsovårdsmyndigheternas krav och ge den ”den lilla människan” livsrum och utrymme för sin verksamhet – att få tillbaka korvgumman i vagnen utanför stormarknaden. Att det lika mycket handlade om att få ordning på stadsfåglarnas försörjning behövde Vilma ju inte berätta för pappa.

Mitt i en fantastisk blandning av saga, äventyr och vardag ryms, om man vill se det, samhällsproblem som utsatthet, främlingsfientlighet, kulturkrockar och miljöproblematik.

Vilma och regnbågsfjädrarna utspelar sig på landet. Stadstjejerna, människan Vilma och vätten Aspa, har varsin kusin på landet. Aspa har tänkt imponera på kusin Talle och släkten på kusinträffen, men ruskiga och spännande äventyr tillsammans med människokusinerna hinner passera innan hon slutligen lyckas. Släkten är girig och vill ha det Aspa bjuder men de flesta sviker när hon är i fara.

Hundgubben och hans kamphundar är läskiga, men de lysande fjädrarna ger hopp. Landet är ingen idyll, här finns varelser av olika sorter som saknar vänligt sinnelag, men goda krafter kommer till hjälp när de behövs som bäst.

Trots att det är den fantasifulla spännande berättelsen som står på de rader man läser, är det även denna gång den parallella handlingen, eller budskapet, som ger styrka och djup: flickornas gemensamma upplevelse av frånvarande mödrar.

Släktskapet med Astrid Lindgrens ensamma-barn-berättelser är närvarande. Vad gäller Maria Sandbergs illustrationer innanför pärmarna kommer minnesbilderna från Ivan Arosenius Månritten smygande. En fläkt med associationer till berättelsens helhet kommer från Nils Holgersson och en annan från Tummelisa.

Vilma i vättarnas värld/Vilma och regnbågsfjädrarna
Författare: Maud Mangold

Illustrationer: Maria Sandberg
Förlag: Rabén & Sjögren 2009/2010
Antal sidor: 165/142
Smakprov:

ISBN: 9789129670615/9789129673296
Köp: Jämför priser

Så mycket mer än tre berättelser

Det är lätt att bli bekant med nallen Pino, han känns nära, och är liksom en förmedlare mellan ’läsaren’ och det som berättas i varje bild, och i berättelsen som helhet. Pino blir huvudperson tillsammans med sin läsare/lyssnare/betraktare.

Texter och bilder är oerhört enkla, berättelserna lika så – precis som det ska vara i övergången mellan pekbok och lite längre berättelser. Ändå skulle jag inte vilja påstå att berättelserna om Pino vänder sig till barn mellan, exempelvis, 2 och 4 år; utan att målgrupp beror på utvecklingsnivå och på vad barnet (och den vuxne läsaren) gör av läsupplevelsen.

Grundberättelsen har många förutsättningar att utvecklas i mötet mellan den lilla nallen och barnet. Att Pinos ansikte visas framifrån eller i profil, utan större variation och med sparsam mimik, gör honom tillgänglig som förmedlare av bildens berättelse i samspel med läsaren.

Det finns en ’inskriven’ pedagogik i bilderna, inte alltid utskriven; man kan helt enkelt inte låta bli att räkna ekollonen och fågelungarna eller att notera förhållandet mellan stor och liten i Pino på upptäcktfärd. Pinos upptäckarglädje i mötena med skogens insekter och djur, liksom hans självklara sätt att se och hjälpa individerna framgår med, och i, enkelhet i text och bild. Många reflexioner och tillägg lär komma under läsningen, hur omfattande den vidare berättelsen blir beror på barnets erfarenheter. (Att däremot vara så hjälpsam att man klättrar upp och matar de hungriga fågelungarna är inte god pedagogik, men kan ge den vuxne tillfälle att komma med en kommentar.)

I Pino’s pannkakskalas får barnet en enkel lektion i pannkakstillverkning och uppmärksammas på kända ingredienser och handgrepp: först är det bara Pino, och en pannkakslagg, som berättar att han ska göra pannkakor, sedan tillkommer i tur och ordning råvaror och smetens tillagning, vidare sätts allt i ett större sammanhang där ingredienser, redskap och stekning visas samtidigt. Plötsligt dyker en pingvin upp, berättelsen växer: tillbehör, dukning och vänner tillsätts – lite i taget, tills helhet och mål är nådda: alla är mätta och glada.

Pinos affär är som en ’traditionell’ affär, men ändå inte: betalningsmedlen varierar och är, i flera bemärkelser, godtyckliga och artiklarna är unika; ingen av kunderna i Pinos affär går därifrån med en likadan vara som någon annan, och ingen går därifrån tomhänt – har man inte pengar att betala med kan det duga lika bra med en kram! I Pino’s affär lämnas ett rejält utrymme för ytterligare alternativa tänkesätt att utvecklas av de lite äldre barnen, här stimuleras fantasi, leklust och räkning – så att säga – på köpet.

Pinos vänner är karaktärer som återkommer i olika hög grad i de böcker jag har läst – men det är bara tre av tjugoen – och det kommer flera. Att berättelserna om Pino har ett brett användningsområde och mycket att ge är det ingen tvekan om.

Den pedagogiska ansatsen framgår ytterligare av bokomslagets baksida: ekonomiskt stöd till tryckning har lämnats av Specialpedagogiska Skolmyndigheten, vidare berättar ett informationsblad att böckerna kan kompletteras med teckenstöd, vilket kan klistras in på varje sida, något jag hoppas på att återkomma till.

Pino på upptäcktsfärd, Pino’s pannkakskalas, Pino’s affär

Text: Eva Pils och Agneta Norelid

Bild: Kenneth Andesson

ISBN: 9789197743877, 9789197743884, 9789197743839

Köp: Jämför priser

Förlag: Pinolek förlag (2010)

Mörk realism, saga och äventyr

En sextonårig flicka har slängt sin mobil över kanten till ett stup och bestämt sig för att själv hoppa efter, övertygad om att hon är ett onödigt misstag. Det svarta kaoset bor i henne och det svarta molnet återkommer gång på gång. Men det finns en motkraft som återkallar, får henne att stanna upp: rösten och den ständiga närvaron av en liten envis skyddsängel ger ny mening och tänder livsgnistan på nytt.

Brevet om det avslutade livet är redan sänt, mobiltelefonen är kastad och beslutet är fattat. Elsa står på kanten till stupet, några stenar rasar. En liten jävla skitunges röst sabbar allting – hon kan inte hoppa när han ser på.

Sigge smög på henne, men han blev rädd och ropade till. Efter det lämnar han henne inte i fred, tänker inte låta henne försöka igen. Nu gäller det att till varje pris hindra avskedsbrevet från att nå fram till hennes ständigt svikande mamma.

Elsas och Sigges växelvisa berättelse för handlingen framåt, berättelserna bär varandra, lyfter varandra – precis som huvudpersonerna, även om det är Sigge som bär den största bördan. Sigge för en ständig kamp för att hålla det svarta molnet borta från Elsa. HAN smiter efter henne ombord på tåget till Stockholm, utan tanke på pengar eller pappa, tänker se till att hon kommer fram och når sina närmaste livsmål. HON inser att hon inte kommer att bli av med honom, men känner ansvar för att han kommer i trygga händer och tar det ansvaret.

Trots att mötet dem emellan är en ren tillfällighet ter förhållandet sig som en syskonrelation; de följs åt på en resa där målen formuleras efter vägen.

På äventyrliga vägar genomkorsar de vuxenvärldens problem. Med hjälp av fantasi, tur, envishet, livsvilja, godhet och list övervinner de tillsammans både ekonomiska och praktiska svårigheter.

Berättelsen är en saga och ett äventyr i klassisk stil; två barn som ger sig ut på en resa, de håller ihop, möter hinder och råkar ut för svårigheter, mötena efter vägen är oftast goda, de söker något och har mål, de två når sina olika mål och finner vad de söker. Trygga familjerelationer och gränslös vänskap.

Berättelsen slutar lyckligt, men den mörka realismen är ständigt närvarande på ett sätt som inte hör till den traditionella sagan. Att en ung människa skulle vilja avsluta sitt liv var förr otänkbart – fick inte tänkas än mindre nämnas; livet sågs som en gåva av Gud och fick inte slösas bort. Skyddsängeln Sigge har en gudomlig uppgift: att förhindra Elsas mörka tankar och hennes möjligheter att avsluta sitt eget liv genom sin blotta närvaro.

Berättelsens mörka inledning upprör mig, den är svår att acceptera – lika svår som tanken att en ung människa tycker sig leva i onödan. Men utan denna mörka och närvarande realism skulle inte sagan och äventyret fylla särskilt stor funktion – de skulle bli onödiga.

Titel: Hej och tack för ingenting

Författare: Måns Gahrton

Förlag: Berghs Förlag 2010

Antal sidor: 134

Rekommenderad: från 13 år

ISBN: 9789150218633

Jämför priser:

Bokens begränsningar och suveränitet

Mötet mellan åsnan med datorn och apan med boken i Det är en bok, är en berättelse som belyser de bägge mediernas skillnader, samtidigt lyfts två olika karaktärer fram. Åsnans envishet och naiva inskränkthet ställs mot apans sakligt pedagogiska tålamod.

En bokkult må vara på framväxt hos åsnesläktet, men vilken betydelse kan detta få för människosläktet – vem vänder sig boken egentligen till? Handlar den om kunskaper och insikter, ett återtagande av marknaden, är det bara en kul bok som kan bli kultbok; eller har vi här ett exempel på en typ av nutida folksaga med en tydlig moral?

En tänkbar introduktion för de lite äldre:

På skådeplatsen finns två röda fåtöljer uppställda. I rollerna: apan, åsnan (och musen). Vapen: en bok och en bärbar dator. Kombattanterna befinner sig mittemot varandra med varsitt vapen i händerna. Strax kommer en maktkamp mellan medier att utspela sig och en rafflande dialog att äga rum.

För de yngre:

Jämlik myssamvaro i vardagsrummet övergår till pedagogisk situation. I rollerna: ett barn, en vuxen och en maskot; en modern sysselsättning ställs mot en mer traditionell.

Handling:

Den lilla frågvisa åsnan sitter sysselsatt med sin laptop i knät, mittemot sitter den stora apan och läser en bok. Boken väcker åsnans nyfikenhet och frågorna om dess funktion/nytta i förhållande till datorns dito är många. Men trots allt som framgår om vad datorn ’kan’, tycks boken, på grund av sin enkelhet, ständigt vara överlägsen i denna duell, och apans svar är genomgående okomplicerade: det är en bok och i den vänder man blad.

Åsnans stolthet över datorn, och ivern att visa allt de tillsammans kan åstadkomma, mattas mer och mer, samtidigt som fascinationen över boken, som man bara kan bläddra i, ökar. ”Kan du få huvudpersonerna att slåss?” ”Näpp. Bok.” Kan den texta?” ”Nej” ”Twittra?” ”Nej.” ”Wi-Fi-a?” ”Nej.” […] ”Nej… det är en bok.” Apan kapitulerar för alla frågor och lämnar ifrån sig sitt vapen för granskning. Ytligt sett, på platsen för slaget, har åsnan vunnit men känner inte till reträttplatsen och den gigantiska reserven – apan går till bibblan! Boken är därför den egentliga segraren.

Skaparen Lane Smith presenterar en väl genomtänkt helhet. Så väl bilder som karaktärer är ljuvliga och samspelet med textinnehåll och textlayout är suveränt. Åsnans repliker är blå, apans och musens röda, de tre rollinnehavarna har dessutom varsitt teckensnitt.

Syftet med Detta är en bok kan vara att: lyfta fram bokmediet och dess enkla suveränitet, visa på väsensskillnaden, driva med datanörden, marknadsföra biblioteken, eller att uppmärksamma en yngre generation på att datorn inte är ’allt’. Alternativt är bokens syfte helt enkelt att bara vara så underbart rolig och charmig som den faktiskt är.

Återstående fråga: är detta en barnbok, om inte: vilken är den egentliga målgruppen? Förslag: familje- och/eller presentbok för passionerade anhängare av det ena eller andra mediet.

Det är en bok

Text och bild: Lane Smith

Översättare: Suzanne Öhman-Sundén

Antal sidor: 28

Förlag: Rabén & Sjögren (2011)

ISBN: 9789129676754

Köp: Jämför priser

Smakprov