Författare: Marit Jonsson

Jag heter Marit Jonsson, är mamma och farmor, och har jobbat med barn i många år. Det är något alldeles speciellt med att läsa barn- och ungdomslitteratur, så jag fortsätter med det och berättar gärna om mina upplevelser när jag har läst klart. För mig är helheten viktig, en bok är både pärm och innehåll, har både text och bild, är skriven av någon och för någon, har tillkommit i en viss tid och i en kultur. Kanske tycker jag att detta är viktigt för att jag är både litteratur- och konstvetare, har fördjupat mig extra i barn- och ungdomslitteratur och i förhållandet mellan text och bild – och för att jag har läst många sagor och berättelser för många barn. När jag inte skriver om böcker skriver jag om något annat; som museer och utställningar, eller reportage om människor som är spännande, eller på min hemsida, eller korrekturläser, eller något annat som har med bilder, bokstäver och människor att göra…

Slöjd och tradition för barn och vuxna tillsammans

Låt barnen hantera riktiga verktyg och använda traditionella eller befintliga material.
Övergå från pyssel till riktig slöjd och väx tillsammans i hantverket.
Hemslöjdskonsulent Kalle Forss ger i den behändiga boken
Småslöjd, Barn slöjdar med vuxna en kortkurs i täljtekniker, material- och verktygslära, följt av kreativa idéer och instruktioner som knyter an till traditionella myter och skrönor.

Att tillverka, konstruera och skapa vackra och funktionella ting torde ligga i människans natur, liksom att förmedla berättelser. Bygdetraditioner, folklore och aktiva slöjdare finns traditionellt i de flesta kulturer, liksom berättelser om det människor har upplevt i sin trakt, eller mer generella myter. Råttan i pizzan, Bäckahästen, gudasagan om Fenrisulven. Kanske skiljer sig traditionerna mer mellan landsbygd och stad än mellan olika länder. Bevarandet ligger i förmedlandet: mellan generationer, mellan vänner, mellan kulturer – någon som inspirerar, visar och berättar, och låter den andre växa!

Köp en kniv till barnen, låt dem använda plåtsax, såg och borr! Boken bygger på att den vuxne hand- och vägleder. Om slöjdundervisningen i skolorna fungerar så borde varje förälder och äldre syskon duga som slöjdpartner.

Småslöjd, Barn slöjdar med vuxna är en underbar bok som utmanar, ger glädje och inspiration – och inte minst för den ett kulturarv vidare. Kalle
Fors och hans medarbetare förmedlar i pedagogiska texter, bilder och teckningar ett kreativt tänkande med förankring i olika typer av traditioner. Att ge boken
till en 7-9 åring och förvänta sig att denne på egenhand ska ta till sig innehållet och utföra slöjdprodukter enligt bokens instruktioner, är dock ingen
bra idé. Trots det pedagogiska upplägget är instruktionerna inte helt enkla att följa, och det finns inte bilder till alla nämnda varianter, däremot bilder på onämnda
– vilket kan te sig lite frustrerande för tidens barn. Det finns en poäng i detta: att främja det egna skapandet. Men en vuxen bör också läsa igenom,
kanske göra egna provexemplar, särskilt om man ska arbeta med en större grupp barn. Indelningen i lätt, medelsvår och svår ger en fingervisning – men ’svår för vem’ kan man fråga sig. Tillsammans, förmedlande, kreativitet och levande tradition känns som viktiga ledord.

Vackra plåtarbeten gjorda av kapsyler och läskburkar kräver, liksom täljande av exempelvis tappar, och hantering av vassa nålar genom olika material,
en medvetenhet om att såväl material som verktyg kan ge upphov till blodvite. Den insikten bör man unna sina barn, men det är bra att visa dem hur man minskar
både risker och skador – och inte minst att finnas tillhands med plåster; det lilla avsnittet om säkerhet är värt den finaste av de ljuvliga plåtblommorna.

Mobilerna och takkronorna kan locka vem som helst att göra egna skapelser: till verandan, barnkammaren, salongen eller balkongen. Att göra korgar är
inte alls svårt – bara man får låna borren och använda kniven eller sekatören… En gammal ylletröja efter misslyckad tvätt; med ståltråd, träull och lite pynt
blir den en stabil figur av det slag och den storlek du själv bestämmer. Hästarna av grenklykor med diverse utseenden och tillbehör och de små bilderna
med applikation och broderi på ylletyg, som kananvändas för sig eller tillsammans, hör till mina favoriter. Listan toppas av Festliga träd – blandningen av
julgran, påskris, midsommarstång och födelsedagstårta har säkerligen motsvarigheter på många håll i världen. Trädet dekoreras efter tillfälle med fantastiska roliga och vackra ting som ger känslan av traditionell folkfest, och alla kan bidra.

Småslöjd, barn slöjdar med vuxna
Författare: Kalle Forss (red.), Gunnar Jeppsson, Jan Olofsson, Nisse Stormlod
Fotograf: Thomas Harrysson, Lucas Gölén
Tecknare: Kalle Forss
Förlag: Hemslöjdens förlag (2011)
Antal sidor: 70
ISBN: 9789197753944
Jämför priser: Köp: till exempel Bokus eller Adlibris

Kreativ natur

Det finns så mycket att uppleva och upptäcka i naturen – möjligheterna är näst intill oändliga och med alla sinnen öppna är det bara fantasin som sätter gränser. Fin, rolig, inspirerande, lärorik och helhet är termer som passar in på både naturen och på Smarta små upptäcker naturen, i det senare fallet mycket tack vare redaktören Birgitta Westins sammansättning av författares och illustratörers verk.

Smarta små upptäcker naturen är en årstidsindelad allåldersbok som växer med barnet, samtidigt som man hela tiden kan repetera och återupptäcka. Boken är en något otymplig skatt på 130 sidor innehållande en väl avvägd blandning, på olika nivåer, av fakta, lek, pyssel, berättelse, saga och poesi, med omväxlande layout vad gäller bilder och framställning. Större barn kan läsa vissa avsnitt själva, mindre barn kan man titta på bilder tillsammans med och berätta/läsa för, i skola och förskola kan man jobba utifrån olika teman, och som vuxen lär man sig både det ena och det andra – beroende på förkunskaper. Det enda jag saknar är en eller annan sång.

Läsaren får möta 80-talets klassiker, naturbarnen Maja och Linnéa; kan hämta baskunskaper i Lars Klintings fint berättade djurfakta; har möjlighet att förvandlas till myrstorlek och tillsammans med Mia besöka en myrstack; introduceras i att tänka i återvinnings- och kretsloppsbanor; uppmanas använda olika sinnen i inspirerande naturlekar, och så mycket mer.

Särskilt fascineras av: Birgitta Westins och Julia McLaughlins ”Litet ägg”/”Litet frö” som i text och bild tydligt och lättillgängligt vackert berättar om naturens under: ”Litet ägg blir fladdrig fjäril”, ”Litet ägg blir nyfiken gås” o.s.v. Respektive ”Litet frö blir gul maskros”, ”Litet frö blir stor kastanj”…

Vidare av Emma Adbåges helhetsberättelser; dels i ”Luften vi andas”, där kretslopp och symbios mellan växter, djur/människor, sol, vatten och årstider gestaltas och slutligen konkretiseras enligt tallriksmodellen. Dels av ”Skräpiga, stökiga skogen”/” Skräpiga, stökiga rummet” där bilden genast ger upphov till reaktioner, den korta texten bekräftar att man är på ’rätt’ tankespår och väcker samtidigt nya tankar – det finns däremot inga svar mer än dina egna, och du utsätts inte för några pekpinnar som dömer rätt eller fel. Utvecklingen sker genom dina egna tankar och din egen fantasi på din nivå – lite sokratiskt skulle man kunna säga!

Samt av det underbara vinterpysslet som presenteras – trots nuvarande årstids blommande syrener väcks en längtan efter att prova att bygga med egna färgade isklossar och att bygga en hemtrevligt inredd snöhydda med dekorerade isfönster i.

Sarah Shepphard har tecknat samtliga årstidsintroduktioner, det återkommande scenariot är på humoristisk nivå, men är samtidigt allvarligt eftersom det i vissa delar knyter ihop vår mänskliga naturs ’onaturliga’ levene med djurens naturliga. Man kan kanske kalla introduktionerna för vägknutar då många av bildernas detaljer dessutom återkommer på ett eller annat sätt i det kommande kapitlet.

Om rymden är en del av naturen, och ’borde’ ingå i denna bok, kan man fråga sig, men kapitlet tillför något till helheten, är intressant och ligger på en bra nivå. Vidare är inslag av miljöarbete inte automatiskt av godo, budskapet att barnen ska rätta till de vuxnas misstag känns inte helt okej; barnen förser sig inte själva med läskburkar eller travvis med papper att teckna på – det är vi vuxna som har ansvaret från allra första början. Ytterligare en petitess är att sidnumrering ibland fattas vilket gör det svårare att referera, samt att författare/illustratörer bara nämns i innehållsförteckningen. Mycket positivt är det däremot med flera olika register som komplement till innehållsförteckningen, inte minst förteckningen av webbadresser.

Titel: Smarta små upptäcker naturen

Redaktör: Birgitta Westin

Formgivare: Pia Hinnerud

Förlag: Rabén & Sjögren (2011)

ISBN: 9789129674910

Tre parallella språk

Här kommer en utlovad uppföljare: en recension av en Pino- bok med teckenstöd

En revidering av texten om TECKENSTÖDEN i Pino-böckerna är nödvändig och jag har ändrat något. Teckenstöd och teckenspråk för döva är inte samma sak; teckenstöden kallas AKK, Alternativ och Kompletterande Kommunikation, och är en förstärkning av språket, ett förenklat teckenspråk som används i grupper där någon typ av språkinlärningsproblematik finns.

Tre samtydiga språk berättar om situationer som alla känner igen sig i. Med hjälp av bildspråk, ’teckenspråk’ och textspråk får vi i berättelsen följa den lilla glada nallen Pino i hans kvällsaktiviteter – från avslutad lek till skön sömn. I Sov gott Pino finns fina möjligheter att närma sig och utveckla de tre språken.

Olika typer av samspel mellan text och bild är inget nytt; de kan berätta ’samma sak’, komplettera varandra, eller sammanföra två olika berättelser för en djupare helhet. Men vad händer när ett tredje språk tillkommer och pockar på uppmärksamhet – ett som, i denna form av teckenstöd, innehåller både text- och bildillustrationer till de rörelser som ska gestalta den skrivna/berättade och illustrerade berättelsen? För mig är det helt nytt, spännande och utmanande – jag kan helt enkelt inte låta bli att försöka utföra rörelserna till berättelsens ord och begrepp. Och det är inte alls svårt! Men för en redan invigd tycks jag säkerligen staka mig som en nybörjare i läsning.

Teckenkommunikationen tillför ytterligare en dimension, för mig med alla sinnesfunktioner intakta blir det inklistrade teckenstödet som en länk mellan bild och text.

Kommunikationsmöjligheterna sinnesförstärker varandra; bildens innehåll/tecken har sin motsvarighet i de skrivna och muntligt formulerade orden i texten, ’teckenspråkets’ instruktioner visar hur man med hjälp av rörelser gestaltar det text och bild berättar. ’Översättningen’ från text+bild till teckenkommunikation är lätt att förstå när man har tillgång till alla samtidigt. Men mycket beror förmodligen på det fina samspelet mellan text och bild.

När Pino har städat fint i sitt rum är det dags för en kvällsmacka, textens berättelse: ”Pino äter en smörgås. Mums!” Bildens uttryck, eller snarare Pinos dito på bilden, går knappast att misstolka: nallen vid bordet signalerar ’mums’ med en tunga som, trots att den inte rör sig, slickar sig kring munnen samtidigt som en smörgås med gult pålägg, smör och ost – eller kanske honung, precis är på väg i tassen från bordet in i munnen. Teckenrörelserna visar tecknet för Pino, som är en glad mun tecknad från ena sidan av munnen till den andra, handrörelsen framför munnen – tecknet för äta, och tecknet för smörgås: en handflata förs över den andra i en bredande rörelse mot tecknarens kropp. Ordet mums tycks bara finnas i text men bilden talar ett tillräckligt tydligt språk!

För den som är obekant med instruktioner och hur man uttrycker sig på det kompletterande språket kan frågan om spegelvändning i teckenstödet vara relevant: är smörgåsen/bredrörelsen den högra eller vänstra handflatan? Beror det bara på om man är höger eller vänsterhänt?

Förtydligas ska att böckerna om Pino i sig är helt vanliga böcker men att teckenstödsremsor kan beställas från förlaget till samtliga, man får själv klistra in dem.

Pino-böckerna med teckenstöd är en fin möjlighet att uppleva, försöka förstå och träna sig på olika sätt att uttrycka sig, oavsett om man har nära kontakt med barn som har problem med sin hörsel/språkinlärning eller inte.

Titel: Sov gott Pino

Text: Eva Pils, Agneta Norelid

Bild: Kenneth Andersson

Förlag: Pinolek

ISBN: 9789197440783

Köp: , hos Bokus, Adlibris eller förlaget direkt

Nordiskt samarbete i forskning om barnlitteratur

Bidragen till en konferens hållen vid Svenska barnboksinstitutet 2010 resulterade i publikationen Aktuell nordisk barnlitteraturforskning. Sjutton forskare från Sverige, Norge, Finland och Danmark, samt en australiensisk gäst, presenterar lika många perspektiv på hur av dem utvalda barnböcker kan läsas och förstås.

Att barnlitteratur har haft olika funktioner och budskap, framfört berättelser av skiftande slag i olika tider, har vi som varit med ett tag säkert upptäckt genom egen erfarenhet. Är man barnlitteraturforskare, barnbokskritiker, barnbibliotekarie, pedagog eller på annat sätt insatt i genren, har man fördjupat sig eller funderat lite extra omkring vad barnböckerna berättar, mer än en ’saga’ i text och bild.

Ibland kan man undra om antalet olika ’läsningar’ av en bok är oändligt, om man verkligen kan analysera och undersöka ’vad som helst’? Den väsentliga frågan borde snarare vara hur relevant frågeställningen, metoden och det man kommit fram till är – tillför det något? Mitt generella svar för föreliggande specialutgåva av Barnboken är att inget av bidragen känns onödigt eller irrelevant.

Ämnena som avhandlas har stor spännvidd, indelningen i fyra områden ger någon sorts struktur åt det mångfasetterade materialet, men flera av de behandlade ämnena passar egentligen lika bra under ytterligare någon av avdelningarna. Upplägget är i övrigt välstrukturerat, och på såväl läsares som enskilda forskares villkor finns en god möjlighet till möte inom presenterad forskning.

Samtliga artiklar inleds med abstract och nyckelord på engelska, i övrigt tycks varje forskare ha utrymme för sitt eget sätt att lägga fram valt ämne. Att vidare få presentera sin forskning på eget modersmål, svenska, danska, norska respektive engelska, är positivt för både författare och läsare, även om det kan ta en stund att få läsflyt. Nyanser och språkliga begrepp berikar, och det egna landets litteratur kommer bättre till sin rätt, vilket troligen även gäller landets tidigare forskning. Varje text avslutas med en bibliografi.

Men var finns Island – de nordiska sagornas moderkultur? På den frågan ges inget svar, däremot är begreppet ’saga’ inte självklart förknippat med barnlitteratur, och vad det är, är inte heller någon given självklarhet. Det inledande bidraget av Boel Westin tar upp barnlitteraturforskning från 1800-talets slut, problematiserar så väl genreuppdelning som begreppet barnlitteratur. Anna Karlskov Skyggebjerg diskuterar förhållandet mellan fakta-/fackbok och barnlitteratur.

Aspekter på makt, kön och underordning finns naturligtvis representerade men hör inte till de perspektiv jag själv ställer in sökögat på i mina läsningar, men är de uppenbara och sticker i ögonen får de naturligtvis vara en del av helheten i en kommande recension. Min egen bakgrund med kombinationen konst- och litteraturvetenskap samt pedagogik, gör att jag är mer intresserad av forskningen kring helheter som berättas i någon form av samspel mellan text, bild och människa (mottagare/huvudperson). Till min glädje behandlas de tre i flera av bidragen (tre av dem norska), och begreppet ikonotext tillför det jag har saknat.

Agnes-Margrete Bjorvand undersöker kroppar i rörelse; två generationer Pippi-böcker jämförs, och författaren undersöker hur rörelse förmedlas i text och bild, samt hur detta förändras när bilderna får en större plats i berättelsen. Vidare pekar hon på layoutens och perspektivets betydelse för upplevelsen av rörelse, samt hur återkommande detaljer enbart förmedlade i bild har använts av Ingrid [Vang] Nyman.

En oerhört spännande analys av estetiska uttryck, som vidare har delats in i kategorierna det sköna respektive sublima har utförts av Nina Goga. Historiska perspektiv, översättningsproblematik och aspekter på konsumtion och förpackningar är exempel på andra områden som behandlas. Samtliga artiklar är försedda med en länkadress och kan läsas i sin helhet även över internet.

Bokens ämnen kommer att berika mina upplevelser i mitt fortsatta botaniserande i den för närvarande ymnigt rikblommande djungeln av barn- och ungdomsböcker.

Aktuell nordisk barnlitteraturforskning, specialutgåva av Barnboken – tidskrift för barnlitteraturforskning, Nr 1, 2011.

Redaktörer:Lillemor Torstensson, Birgitte Eek

ISBN: 978-91-974892-3-2

Tillgänglig open access på www.sbi.kb.se/barnboken

En stor bok om att bli stor

Hur upptäcker man egentligen att man själv växer och förändras? Växandet är en process som inte bara handlar om storleken, det är mycket som händer. Elefanten Pomelo provar sig fram, jämför och funderar.

Att den rosa elefanten Pomelo blir stor förutsätter att han har varit liten, och vill man som läsare hänga med i hela utvecklingen bör man kanske först läsa om hur det var när Pomelo var liten i Pomelo den lilla elefanten. (Nyligen recenserad här på Barnboksprat.)

Pomelo och jag möts lite plötsligt i Pomelo blir stor (han är just ute på sin morgonpromenad och jag tror inte att han ser mig), han har bara ögon för sitt eget möte med ”en ovanligt liten maskros”. Jag förstår att något speciellt har hänt det rosa, snabelförsedda djuret, han är verkligen fullt upptagen med sig själv, sina funderingar och sin kropp – han är mitt i en av livets brytningsperioder, osäker på om det är han själv eller omgivningen som har förändrats.

Pomelo mäter sig och jämför sig med tidigare välbekanta ting, situationer och figurer och inser att han har blivit större. Elefanten provar sin storlek i förhållande till den omgivande verkligheten, känner efter hur det nya tillståndet känns och försöker förstå hur växandet ska hanteras – hur ska detta sluta månntro? Och när det yttre utvecklas, vad händer då med det inre – nya möjligheter tycks öppna sig men kanske även en eller annan begränsning dyker upp.

Att växa innebär glädjeämnen, bekymmer och många funderingar, det viktigaste är nog att komma på vem man själv är i detta växande – att hänga med i sin egen utveckling är inte så enkelt som det låter!

Benjamin Chaud har i sina illustrationer fångat och gestaltat problematiken på ett positivt ambivalent sätt: bilduttrycken, helhet och detaljer, är underbara och oerhört lätta att ta till sig, samtidigt som de erbjuder djup eftertanke – ett förhållande som påminner om balanstillståndet när man är mittemellan liten och stor (tja, kanske alldeles lagom…).

Ramona Bǎdescus text i översättning av Barbro Lindgren är anpassad till barn i brytpunkten mellan liten och stor, sexårs-, eller varför inte tolvårsåldern, trots korta kärnfulla meningar kräver den en viss förståelse och medvetenhet för hur det känns att förändras.

Om man är lite mindre än stor så är den stora boken ändå underbar att bläddra i, det finns mycket att upptäcka och fråga om.

Titel: Pomelo blir stor

Text: Ramona Bǎdescu, svensk text: Barbro Lindgren

Bild: Benjamin Chaud

Förlag: Rabén & Sjögren (2011)

ISBN: 9789129677539

Jämför priser, köp exempelvis på Adlibris eller Bokus