Nu har jag inlett projektet att läsa alla kapitelböcker om mumintrollen. Den första boken är Småtrollen och den stora översvämningen från 1945. Mumintrollen var inte kända då, så förlaget insisterade på att sätta titeln som känns så knasig idag. För boken handlar förstås inte om några slumpmässiga småtroll, utan om mumintrollen! Det handlar heller inte så mycket om en översvämning, utan snarare om att Mumin och hans mamma är ute i stora världen alldeles ensamma och letar efter muminpappan och en varm och trygg plats att bo på. De råkar ut för många faror och knasigheter på vägen, men till slut hittar de muminpappan under den stora översvämningen och tillsammans slår de sig ner i en fridfull och vacker dal. Berättelsen kan ses som en allegori över livet under andra världskriget, då fäderna gav sig av på farliga uppdrag och lämnade familjerna hemma i en krävande vardag.
Det är en tunn liten bok som jag läste från pärm till pärm under en enkelresa till jobbet. Jag uppfattar den som en prolog till de riktiga böckerna om mumintrollen, för jag har känslan av att de är… tja, mer. Men eftersom jag inte läst någon av dem på väldigt länge har jag inte en helt tydlig bild av vad jag förväntar mig av dem egentligen. Nästa bok i ordningen är hur som helst Kometjakten (även känd som Kometen kommer), så den ska jag införskaffa vid lämpligt tillfälle.
Hur som helst, det är en söt liten bok som känns kul att ha läst. Och den är verkligen vacker – bilderna är härligt trolskt mörka med surrealistiska inslag. Jag har aldrig tidigare tänkt på mumintrollen som så här små. De har ganska smala nosar också.
← Så här ser Mumindalen ut (klicka för större).
Jag ser fram emot att läsa vidare i serien. Precis nu när jag skrev det blev jag så sugen att jag beställde boken med en gång. Nu ska jag bara få tid (och prioritera) att läsa den också…
Småtrollen och den stora översvämningen
Författare & illustratör: Tove Jansson
Förlag: Alfabeta
Antal sidor: 54
ISBN: 9789150106152
Köp: jämför priser
Lite roligare blir det i lyft-på-fliken-boken Mumintrollet går vilse. Den känns förstås inte genuint Mumin den heller, men den är åtminstone väldigt fin med söta bilder i säreget pastellig färgskala och dessutom är den rolig eftersom den har spännande luckor att lyfta på. Texten imponerar dock inte. Den börjar i tredje person och växlar plötsligt till första. Jag tycker inte att den känns särskilt bra att läsa högt, då texten inte alls hänger ihop. Handlingen är förhållandevis svår för att vara så enkel – i slutet blir Mumin rädd och springer och gömmer sig i en grotta. Snorkfröken finns redan i grottan och tror att Mumin kommer och räddar henne, så hon kallar honom oförtjänt för hjälte. Risken för missförstånd är stor. Men den här boken tycker vi i alla fall om för att den är fin och för att det är roligt att titta bakom luckorna.
Var är Lilla My, handlar, som man kan gissa, om att vi ska hjälpa Mumintrollet att leta efter Lilla My, som gömmer sig. Han räknar. Ett, två, tre, fyra…och så ända till tio. Sedan letar han efter Lilla My, överallt. Är hon i tältet? Eller under parasollet? Kanske bakom tidningen? Ja, vi får leta och leta, men till slut finner vi henne såklart, på ett väldigt fiffigt ställe!
I Mumintrollet fyller år är det, som titeln avslöjar, dags för Mumintrollets födelsedag. Han är så glad så glad, för det är ju hans stora dag. Han är så glad att han hoppar i sängen av förväntan inför dagen! Den börjar bra, med presenter och frukost av Muminmamman och Muminpappan. Bara mys alltså. Tills han beger sig ut för att visa den fina presenten, en guldknapp, för sina vänner. Men en efter en, säger de att de inte har tid att prata med Mumintrollet. Snusmumriken sitter och täljer på något, Snorkfröken samlar snäckor på stranden tillsammans med Lilla My, Sniff samlar fina stenar…och inte en endaste av vännerna säger ens ett litet grattis till Mumintrollet.