Vi ska ju bara cykla förbi är nominerad till Augustpriset 2022 och jag förstår varför. Det är en välskriven bok du vill läsa i ett svep (jag fick en hackig start då jag läste den på pendeltåget påväg till jobbet, inte att rekommendera då man vill vara ett med boken).
Ellen Strömberg har ett målande språk och det känns som att jag är ett med Manda och Malin när jag läser. Alla miljöer, personer och situationer befinner jag mig i. Jag blir frustrerad på Manda och Malin, jag ler, känner ångest och härliga lyckokänslor i magen. Ellen Strömberg beskriver väldigt väl hur man är i högstadieåldern. Förväntan man har inför framtiden, önskan om att vara älskad av någon, att försöka passa in eller att vara sig själv vem det nu är…
De är unga men tycker de är vuxna och världsvana fast de bara drömmer om att lämna sin plats. De testar klädstilar, dricker te, testar smink och att färga håret, hänger på platser det sägs att det ska vara fest på, upplever ångest, jobbiga föräldrar, härligt och ohärligt hångel.
Det är med ett leende jag lägger ifrån mig boken och en ganska härlig känsla i magen. Jag påminns om svunnen tid och får här uppleva den igen på gott och ont. Rekommenderar dig varmt att läsa boken.
Hade gärna läst en bok om Manda och Malin igen när de är påväg att lämna gymnasiet så hoppas att det kommer.
Titel: Vi ska ju bara cykla förbi
Författare: Ellen Strömberg
Förlag: Raben & Sjögren, Schildts & Söderströms
ISBN: 9789129736892
Kan köpas hos Adlibris, Bokus med flera.
Adam blir tvungen att följa med sin pappa som ska på jobb i Kiruna, något han verkligen inte vill egentligen. Men när pappan erbjuder honom en alldeles ny laptop känns det i alla fall lite lättare att följa med tycker han, då har han i alla fall något att göra däruppe under sommaren. Adam och hans pappa tar sen flyget från Arlanda till Kiruna, och efter en stund börjar Adams pappa berätta vad det är han ska göra i Kiruna; han ska göra något så hemligt som att arbeta med koder och datorer på rymdbasen Esrange. Adam får inte berätta detta för någon!