Vicka, vicka, vicka. Lossnar inte den lösa tanden snart? Jo, där! Plopp, så far den ut! Nu gäller det att hitta någon som vill titta på tanden:
Helst någon med storögd, beundrande blick
Det är man väl värd efter allt detta vick!Jag letar i skogen, jag letar i staden
Jag letar vid torget och strandpromenaden
En vän som vill se på ens tappade tand
kan va lite knepigt att hitta ibland
Jag tror i är många som minns hur det är att vicka på lösa tänder och hur det är när den äntligen lossnar. För många innebär det att tandfén planerar för ett nattlig besök men i den här boken blir det istället ett spännande äventyr när huvudpersonen plötsligt tappar sin tand, ja alltså tappar bort den! Hur ska hen kunna hitta den? Finns det någon som kan hjälpa till att leta?
För de som tappat en tand blir första delen av boken en härlig igenkänning och för andra blir det en spännande berättelse inför något som komma skall. Andra delen blir ett äventyr i uttrycksfulla illustrationer som är generösa med färg och genomtänkta former. Stadsmiljön står i fokus där en park får extra fokus.
Berättelsen går på rim och texten är väl genomarbetad. Jag gillar bilderböcker på rim men ibland haltar det lite, det gör det dock inte i Anderssons text. Orden bildar en melodi som slingrar sig bland buskar, borttappade tänder och nya vänner. Ibland rör sig texten mot det poetiska vilket passar bra för att uttrycka känslor:
Min tand, o min tand! Du, min fina och kära!
Dig ville jag spara och alltid ha nära
i hela mitt liv, tills den dagen jag dör
Å nej, varför skulle jag tappa den för?
Jag har läst med min 3-åring som förmodligen har några år kvar tills tänderna börjar lossna, men hon tycker ändå boken varit spännande. Det får nog bli till att läsa om den när mjölktänderna börjar vrida sig lösa.
Jag tappade min tand
Författare: Nils Andersson
Illustratör: Sanna Mander
Förlag: Rabén & Sjögren samt Schildts & Söderströms (2023)
ISBN: 9789129741575
