Fantastisk steampunk-Ronja och en anime-version

Bild av Alexander Jansson, lånad från: http://kulturhusetstadsteatern.se/Teater/Pjaser/2014/Ronja-Rovardotter/
Bild av Alexander Jansson, lånad från: http://kulturhusetstadsteatern.se/Teater/Pjaser/2014/Ronja-Rovardotter/

Hett tips: boka biljett till teaterföreställningen Ronja Rövardotter på Kulturhuset Stadsteatern i Stockholm. Den är från 7 år i vuxens sällskap och det är bara några få föreställningar kvar (sista är 28/3), så gör det NU.

Ronja Rövardotter är alltså nyaktuell både i teaterversion och som japansk tecknad serie i SVT, lördagar 20.00. I onsdags såg jag teaterpjäsen med min sjuåring och vi har även sett de första avsnitten av TV-serien på SVT Play.

Ronja-pjäsen är en fantastisk uppvisning i steampunkstil. Jag tror aldrig att jag gillat en barnteater så mycket? En stor anledning till det är förstås att Astrid Lindgrens berättelse är bra. Den innehåller så mycket fint: Mattis upplevelse av att få barn, de fantasifulla farorna i skogen som måste mötas, vänskapen mellan Birk och Ronja som uppstår mot alla odds. Pjäsen är originalberättelsen trogen och Ronja-konnässörer känner garanterat igen en stor del av replikerna. Samtidigt är pjäsen unik, framför allt visuellt. Steampunk-stilen passar oväntat bra! Riktigt lyckat att ersätta den visuellt tilltalande skogen, som man ju kan njuta av både i den gamla klassiska tv-serien och den nya tecknade, med någonting annat visuellt spektakulärt. Mattisborgen som ett metallvidunder, vildvittror på styltor och med enorma metallklor… mörkt och läskigt, men tilltalande.

Rumpnissar. Foto: Matilda Rahm. Bilden lånad från http://kulturhusetstadsteatern.se/Teater/Pjaser/2014/Ronja-Rovardotter/
Rumpnissar med studsrumpor. Foto: Matilda Rahm. Bilden lånad från http://kulturhusetstadsteatern.se/Teater/Pjaser/2014/Ronja-Rovardotter/

Pjäsen är ingen musikal men innehåller åtskilliga melodiska inslag som vårskriket och när Borka gör entré och spelar elgitarr. Det bjuds också på dans och akrobatik, inte minst av rumpnissarna som är försedda med studsiga jätterumpor. Ett flertal riktigt häftiga nummer förhöjer verkligen stämningen.

…och jag som vanligtvis är enormt kinkig gällande att ”spexa till det” gillade verkligen alltihop. Jag tyckte inte att någonting var fånigt eller överdrivet på ett dåligt sätt. Ingen skämskudde, bara wow. Så himla bra avvägt.

Det fanns visserligen ett par karaktärer som gav lite comic relief, vilket jag brukar störa mig på. Jag tänker två rövare med vissa verbala svårigheter. Men det var bara ett fåtal tillfällen och det kändes inte utdraget.

En rolig överraskning var att alla grupper i pjäsen innehöll både män och kvinnor. Rövare, vildvittror, rumpnissar… och grådvärgar antar jag, men det var svårare att se. Jag tyckte det var häftigt att höra vildvittror med mörka stämmor och att de kvinnliga rövarna var lika skitiga och gutturalvrålande som de manliga.

Birk och Ronja. Foto: Petra Hellberg. Bilden lånad från http://kulturhusetstadsteatern.se/Teater/Pjaser/2014/Ronja-Rovardotter/
Birk och Ronja. Foto: Petra Hellberg. Bilden lånad från http://kulturhusetstadsteatern.se/Teater/Pjaser/2014/Ronja-Rovardotter/

Över huvud taget gjorde skådisarna bra ifrån sig. Kul detalj att Skalle-Per spelades av ”Alfred” från tv-serien om Emil i Lönneberga.

Åh, vilken bra pjäs! Jag överhörde barn i publiken som sa att de varit där flera gånger. Jag förstår dem, jag hade också kunnat se den igen.

Vi kommer fortsätta se serien på SVT Play. Intrycket efter de första två avsnittet är gott. De första reflektionerna: alla ser lite för rena och prydliga ut, skogen är fantastiskt vacker, möjligtvis berättas det lite för makligt för att falla de allra yngsta i smaken? Det senare tyckte jag i alla fall efter att ha sett hela första avsnittet utan att Ronja lämnat bäbisstadiet. Men det var kul att se henne som toddler i avsnitt 2 och det tyckte även treåringen här hemma. Jag gillade skildringen av Mattis oro att skicka ut Ronja på upptäcktsfärder i skogen. Att ge barn ökad frihet är något jag själv funderar mycket över och det är inte lätt.

Animerade Ronja. Bild lånad från http://www.svtplay.se/ronja-rovardotter
Animerade Ronja. Bild lånad från http://www.svtplay.se/ronja-rovardotter

Se dessa, om du kan! Eller läs boken, förstås.

» Info om Ronja Rövardotter på Kulturhuset Stadsteatern
» Ronja Rövardotter på SVT Play

Stockholm – Vimmelboken

Stockholm - VimmelbokenVid en första anblick kan det vara svårt att förstå det speciella med denna bok. Den innehåller ingen som helst text, utan enbart fem uppslag på tjocka kartongsidor med myllriga stockholmsmiljöer. Min första reaktion var faktiskt att få lite prestationsångest: ”hjälp, nu måste jag känna igen alla byggnader”, men faktum är att boken är riktigt spännande oavsett nivå av igenkänning. Det roligaste är nämligen att alla personer återkommer i de fem uppslagen och det blir som små historier om allihop. Det är en riktig utmaning att hitta dem, man får fokusera på en person i taget och finkamma myllret med blicken. Som en liten hjälp på vägen finns några förslag på vad man kan leta efter på bokens baksida. Sen är det förstås en riktigt trevlig bonus att känna igen sig i Stockholm i boken.

Vimmelboken - Stockholm

Vimmelboken - Stockholm, baksida

Kul för hela familjen!


Stockholm – Vimmelboken
Illustratör: Judith Drews
Förlag: Lilla Piratförlaget (april 2013)
ISBN: 978-91-87027-27-7
Antal sidor: 10
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

En himla historia

En himla historia är ett samarbete mellan Rabén & Sjögren och Livrustkammaren. Livrustkammaren är ett museum beläget vid Kungliga slottet i Stockholm. Där har man samlat bland annat kläder, vapen, vagnar, smycken och annat som våra kungligheter använt och lämnat efter sig under flera hundra år. På muséets hemsida står det att läsa hur det kom till:

År 1628 bestämde Gustav II Adolf att de kläder som han hade använt i fälttåg i Polen skulle bevaras ”uthi Rust-Cammaren till en evig åminnelse”. Det la grunden till Livrustkammaren, Sveriges äldsta museum.

På den här sidan berättar författaren Sofi Hjort om hur hon hittade orden som den spökande Gustav II Adolf kallar de båda 9-åringarna som är huvudpersoner i boken, lite rolig fakta tycker jag. En himla historia är en blandning mellan äventyrsberättelse och faktabok, och allt är granskat av museipedagoger för att det ska stämma överens med vad som hänt i Sveriges historia.

Huvudpersonerna Hedda och Dilvin befinner sig i Livrustkammaren med sin skolklass och när det börjar bli dags att dra sig hemåt känner de båda bästisarna att de måste till toaletten. Efter toabesöket springer de fel och hamnar i muséets källare där vagnhallen finns. Hedda vill väldigt gärna provsitta en vagn fast det inte är tillåtet, men det är väl ingen som kommer att märka om de provar? När barnen satt sig därinne slår dörren igen och låser sig; en stund senare har barnen somnat. De vaknar av att dörren flyger upp med ett brak, och nu börjar ett otroligt äventyr: de mer eller mindre tvingas göra en massa uppdrag av en vresig Gustav II Adolf vars fina museum det bryter ut kaos på. Massor av föremål har försvunnit och det blir barnens uppdrag att hämta tillbaka dem från olika årtal och händelser ur Sveriges historia. Det första de måste göra är att åka med vagnen till Lützen och hämta hem Gustav Adolfs värja!

Efter varje kapitel som innehåller ett nytt uppdrag finns ett par faktasidor som relaterar till det nyss lästa. Efter första kapitlet får vi t.ex. veta lite om Gustav II Adolf, om kriget han dog i, att det finns en dag och bakelse uppkallad efter honom och att skinnet från hans häst Streiff (som dog i Tyskland) skickades hem till Stockholm och finns att se i Livrustkammaren. I varje faktatext finns också ett nytt ord, i första kapitlet ”spion”, och information om när det började användas i svenskan och vilket land vi lånat det från.

Några av de andra sakerna de ska hämta är en kniv från mordet på Gustav III, guldaskar från Hedvig Elisabeth Charlotta och Karl X Gustavs begravningsregalier.

Det här är en lite annorlunda bok; allra störst behållning kanske man har om man faktiskt har varit i Livrustkammaren och sett alla de här sakerna. Det kan också vara en kul grej att åka dit och kika på dem efter att man har läst boken. Ett intresse för Sveriges historia är såklart också en bidragande faktor för att göra boken riktigt intressant. Jag och min familj besökte faktiskt Livrustkammaren i somras, och nu ska jag nog läsa den här boken för sonen som är 6½ år. Jag hoppas att han tycker att den är underhållande och lite småspännande, för det tyckte jag.


En himla historia
Författare: Sofi Hjort
Illustratör: Anna Jonsson
Förlag: Rabén & Sjögren
Antal sidor: 91
ISBN: 9789129681093
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Hoppas

Egentligen vill jag skriva läs inte den här boken. Du kommer att känna dig ledsen, bedrövad, arg, maktlös, illa till mods…bland annat. Det här är en bok som berör.

16-åriga Jonna kommer från samhället Kolsva, en liten håla med ca 2500 invånare. Där bor hon hos sin alkoholiserade mormor och där finns också en mamma som lovar men sviker (hon fick Jonna när hon bara var 17 år gammal). Mamman som lovat att ta ledigt några dagar och bara spendera tid med dottern kommer farande och berättar att hennes pojkvän bjudit henne till Mallorca över jul. Jonna blir oerhört besviken och bestämmer sig att nu får det vara nog. Hon är trött på livet i lilla Kolsva, trött på mormor som dricker och på mamma som sviker.

Hon sätter sig på tåget till Stockholm och ett par timmar senare är hon framme i storstan. Nu ska hon ordna det bättre för sig. Hon ska skaffa ett jobb och någonstans att bo. Hon går in i varenda butik, restaurang och café hon går förbi och frågar efter jobb. Nog måste det väl vara lätt att fixa ett jobb nu så här innan jul? Det visar sig att Jonna är otroligt naiv, det verkar lönlöst att få ett jobb och ännu omöjligare att hitta någonstans att bo.

När kvällen kommer befinner sig Jonna på Centralstationen. En snäll kille som jobbar på en servering ger henne några överblivna mackor vid stängningsdags. När han berättar att hela stationen är stängd nattetid får Jonna panik, hon hade räknat med att kunna tillbringa natten där. Killen är snäll och lånar ut sin telefon så Jonna kan ringa hem till mormor, men mormodern fattar inte ens att Jonna är borta…sin första natt i Stockholm sover hon några få timmar på en nattbuss.

En dryg vecka får vi ta del av Jonnas nya liv i Stockholm, som blir allt annat än vad hon tänkt sig. Hon träffar på en del andra ungdomar som också är hemlösa och jag mår riktigt dåligt när jag läser om dessa barns öden. Det otäcka är att det här skulle kunna vara en sann historia. Det finns ungdomar som far så otroligt illa i vårt ”fina” svenska samhälle.

Det här är ingen berättelse med ett lyckligt slut, men inte heller ett olyckligt. Svaret på hur det går för Jonnas lämnas hängande i luften. Läs och bli berörd. Eller låt bli. Det är tufft att läsa sådana här böcker, men också nyttigt och lärorikt. Efteråt känner man att man kanske inte har så himla mycket att klaga på i sitt eget liv, i alla fall inte om man jämför med många andra. Jag känner att jag skulle vilja krama någon, kanske Jonna?

En plats som tjejerna besöker några gånger i boken kallas Enter, det är en öppen verksamhet som Stadsmissionen håller i och den finns på riktigt. Dit kan tjejer som behöver få komma och äta mat, pyssla, prata och en hel del annat. Man får vara anonym om man vill. Här finns lite mer information om Enter/Unga stations verksamhet.


Hoppas
Författare: Åsa Anderberg Strollo
Förlag: Gilla böcker
Antal sidor: 271
ISBN: 9789186634148
Köp: t.ex. på Adlibris eller Bokus