”När förändringarnas vindar blåser ska man bygga väderkvarnar och inte vindskydd”.
Det här citatet går som en röd tråd genom Sofias Weiss nya bok. Vi får följa flickan Livias vardag och tankar, berättad i jag-form. Hennes pappa har blivit arbetslös och familjen har tvingats sälja sitt trivsamma hus för att flytta till en lägenhet. Där får Livia dela rum med sin lillebror. Hon tycker pappan blir alltmer apatisk medan mamman jobbar mycket. Och vem är den konstiga Anders Grå som bor i hyreshuset? Han som säger att han bor ensam men ändå får besök av en kvinna som ser ut som en filmstjärna? Livia har en känsla för detaljer. Hon märker pågående saker och tycker inte om förändringen som skett inom familjen. Allt känns så trist och när bästa kompisen Kajsa berättar att hennes föräldrar ska skiljas så rör det upp känslor. Tänk om också Livias föräldrar ska skiljas?
Precis som i Sofia Weiss första bok, Mamman som slutade sjunga, så berör författaren svåra ämnen men krånglar inte till det. Även här är språket enkelt, sakligt och finstämt. Handlingen börjar stillsamt, men ge den en chans, för bitarna faller på plats. Sakta vävs relationer, förändringar och drömmar samman. Jag blev stundtals väldigt gripen av berättelsen. Den berörde något inom mig som jag kunde relatera till och jag tycker handlingen är väldigt fin. Anspråkslös i sin vardaglighet men det är ju just där man finner livet och människorna. Ålder är satt till 6-9 år men jag tycker även äldre barn kan ha behållning av den och gärna som högläsning i skolan. Jag ser framemot fler böcker av författaren.
Livia och förändringarnas vindar
Författare: Sofia Weiss
Bokförlag: Idus
Antal sidor: 162
Utgiven: 2017
ISBN: 9789175775098 Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris
Jag tilltalas av det här omslaget. Det är liksom gåtfullt. Den bortvända mamman och det lekande barnet. Känslan väcker både harmoni och olust hos mig. Och vad är det för fåglar och vad har de för betydelse?