Rädslor och kurragömma bland nattens mörker, ljud och ljus

morkretVar bor egentligen mörkret och vad är det bra för? Alfred bor i ett stort hus med många trappor och vrår; där finns ljus, mörker, knarriga tak och blanka svarta fönsterrutor. Alfred har ett problem: han bor i samma hus som mörkret – och han är rädd för mörkret. Men Alfred är nyfiken och har en ficklampa, och när mörkrets röst leder honom följer han med.

För första gången skulle barnbarnen på 2 och 4 år sova över ’alldeles ensamma’ hos oss. En hög med nya böcker låg och väntade på sina lyssnare och medläsare, sängen var bäddad. Barnen kom, och så snart föräldrarna hade åkt berättade de små om sina förväntningar och önskemål: skumbad, chokladbollar, den egna tandkrämen och så massor med sagor! Jag upplevde en känsla av tankeöverföring mellan mig och 4-åringen, ändå infann sig en viss tvekan… den fjärde boken – skulle jag verkligen våga läsa den, skulle jag lägga på dem en rädsla som de inte hade uttalat… Tvååringen valde genast just den boken bland de andra, vi satte oss till rätta bland kuddar och gosedjur och öppnade boken.

Svarta sidor, en pojke med ficklampa lyser oss vidare till nästa uppslag. I ljuskäglan står titeln: Mörkret längst ner. Det vidgade ljuset leder en sida vidare – till ett rum där Alfred i pyjamas leker i ett rum, ficklampans sken får konkurens av den uppgående solen genom fönstret. Två ljuskällor möts men ännu bor mörkret i vrårna. Ett möte mellan ljus och mörker sker.

Rädd för berättelsens inledande ord: ”Alfred var rädd för mörkret.”, valde jag att modifiera dessa till: ”Alfred tyckte inte om mörkret” och fortsatte min ’läsning’ utifrån dem. ”Mörkret bodde i samma hus som Alfred – ett stort hus med knakande tak, blanka, kalla fönster och många trappor.” Bilderna visar en liten pojke längst upp, de mörka trapporna och ljuset som leder mot en öppen dörr i våningen under. Mörkret själv gömmer sig i husets olika vrår, men oftast håller det till i källaren – får vi veta – där väntar det under hela dagen. På natten kryper det fram och brer ut sig och på morgonen är det tillbaka i källaren. Varje morgon kikar Alfred ner på mörkret i källaren; ”Hej mörkret”, säger han, och tänker ut en strategi: han ska hälsa på mörkret där det bor – så kanske mörkret inte behöver komma till honom.morker1

Nästa gång mörkret kommer lockar det barnet med sin röst – har något det vill visa. Alfred leds av mörkret och sin ficklampa i sökandet efter mörkrets hemvist och budskap till det rädda barnet. Tillsammans möter de vrå efter vrå tills de når platsen dit Alfred aldrig har vågat sig, längst ner i källaren. Närmare och närmare; barnet lockas att upptäcka och bearbeta sina rädslor… tills det finner ljuset, mörkret bjuder på ljuset – räddaren: en mörk låda full med glödlampor som bekämpar mörkerrädslor när man vågat utmana dem.

Avslutningen överraskar och förbryllar, hänger inte riktigt ihop, men budskapet är klockrent: utan mörker inget ljus utan ljus inget mörker; för att se och uppleva mörkret behöver man ljus och vise versa.

Mörkret fortsätter att bo i Alfreds hus, men han vet var det bor och är inte rädd längre, ljuset finns i mörkret. Rädslan för mörkret och de mörka makterna i underjorden har alltid funnits och ska inte förnekas. Ljuset står för de positiva krafterna; liv och hopp – utan ljuset kan Alfred inte leka och inte växa, han kan heller inte uppleva mörkret. Och ljuset segrar alltid. Den sista scenen är lik den första: solen återvänder, smyger över fönsterkarmen och lyser in på den lekande Alfred.morker2

Kanske ska man inte föregå rädsla genom att sätta vuxna färdiga ord på den naturliga instinkten, men inte heller förneka fenomenet. Att förmedla upplevelser genom bilder och berättelser och hjälpa barnen att möta och acceptera sina känslor är viktigt, att sätta ord på och kategorisera det man känner kommer i nästa skede – en egen erfarenhetsbank med egna referenser.

Att läsa för och tillsammans med barn är viktigt – hur mycket hinner man tänka och resonera om när man ser en film tillsammans?

Barnbarnen, som också är stora ficklampsälskare, gillade verkligen Mörkret längst ner: ”Farmor, läs den igen” uttrycktes på många sätt den kvällen och under följande morgon. Jag fortsatte konsekvent att undvika vissa färdigformulerade och onödigt dramatiska orduttryck eftersom de kändes onödiga, upplevelsen och dramatiken gick ändå fram.

Titel: Mörkret längst ner
Text: Lemony Snicket
Bild: Jon Klassen
Översättning: Katarina Kieri
Förlag: Rabén & Sjögren (2013)
ISBN 9789129688955
Antal sidor: 38
Jämför priser
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Bravo blir modig

bravoMaja-Stina Andersson debuterar som barnboksförfattare med Bravo blir modig – en bok som hon både skrivit och illustrerat själv.

Bravo ska sova men han hör konstiga ljud under sängen. Vad kan det vara? Bravo lär känna några konstiga figurer och ger sig ut på ett spännande äventyr.

Jag verkar ha en förkärlek för illustratörer som studerat serieteckningsstil. De har ofta en stark tydlighet i sina bilder med många detaljer, starka färger och en känsla för mimik och kroppsspråk. Här ser man inte så mycket av utpräglad serietidningsstil men jag förmodar att grunden för de egenskaper jag räknat upp ligger där.  Maja-Stina har nämligen gått på serietecknarskola. Jag gillar verkligen den här boken!

IMG_5242

Bravo blir modig är en bok att bli glad av. Härliga starka färger och en lekfull kreativitet i bilderna med många detaljer att kika på. Jag tycker handlingen tar upp ett vanligt förekommande tema på ett nytt och roligt sätt. Alla kan vi vara rädda för olika saker men börjar man prata om sin rädsla så kanske den inte blir lika skrämmande. Jag vill inte avslöja alltför mycket men jag tyckte berättelsen var mycket kärleksfull och tänkvärd. Speciellt för stora och små som oroar sig för monster under sängen.


Bravo blir modig
Författare & Illustratör: Maja-Stina Andersson
Förlag: Idusförlag
Utgiven 201307
ISBN: 9789187001789 Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Ny här

Christina Wahldén är skicklig på att skriva om svåra saker på ett sätt som passar ungdomar. Jag har läst flera av hennes böcker; både ”vanliga” och de som getts ut på Nypon förlag (Nypons böcker är mycket lättlästa och passar mycket bra för läsovana, läsovilliga eller ungdomar med läsproblem). Ny här handlar om en ensamkommande flykting, en tonårspojke som inte har några föräldrar eller andra vårdnadshavare med sig till eller i Sverige. Enligt Migrationsverket kom det 2657 ensammkommande barn under 18 år till Sverige 2011. Bokens huvudperson är påhittad, men Christina Wahldén berättar i slutet av boken att hon träffat flera ensamkommande flyktingbarn.

Hamed har vistats i Sverige i nästan ett år och bor i ett hem tillsammans med fem andra tonårskillar som alla är ensamkommande flyktingar. Hamed har uppmärksammats i lokaltidningen där han intervjuats om sitt liv; ”Han klarade sig från kriget” har journalisten skrivit, och berättar om flykten och om huset som Hamed nu bor i. Något som Hamed inte berättade för journalisten är hur jobbigt han har det nu, sömnlösheten plågar honom på grund av otäcka minnen från Afghanistan.

I den korta men berörande boken får vi en liten inblick i hur Hameds liv ser ut: hur han märker att andra viskar om honom i skolan, hur pappan i grannfamiljen ser på honom med misstänksamhet, och hur de stackars pojkarna i huset en natt får vara med om något som skrämmer slag på dem och får flera av dem att få panik och tro att de är tillbaka i kriget i sina hemländer…

Kort, intensiv, spännande och bra läsning!


Ny här
Författare: Christina Wahldén
Förlag: Nypon förlag
Antal sidor: 36
ISBN: 9789187221149
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Ensam mullvad på en scen

Här är en bok med de kvaliteter som jag efterfrågar, där text och bild samverkar så som jag uppskattar. Eva Eriksson är alltid bra och ingen som hon är så fenomenal på att i bild fånga känslor och ansiktsuttryck i ett tidlöst universum. Ulf Nilsson är författaren och de har samarbetat lyckosamt förr och hans texter har en sådan mjuk och ibland lite sorgsen ton och inte sällan märker jag en vardaglig varm humor. I Ensam mullvad på en scen får vi läsa en jagberättelse i en okänd dåtid och där möta en pojke som är sex år och som plötsligt får ett för honom mycket stort dilemma: han ska tillsammans med sin klass medverka i en liten uppvisning. Hela hans väsen motsäger sig detta, han vill helt enkelt inte. Allt annat förlorar sin glädje och han går in i känslan av att vara utsatt för något gruvligt obehagligt. Pojken har en mycket fin relation med sin lillebror som älskar när han sjunger för honom, speciellt en liten sång som pojken själv kommit på. Sjunga och spexa för lillebror är roligt, men inte inför många tysta i en stor mörk sal. Lillebror kommer förresten att spela en stor roll mot slutet av boken och jag finner det intressant när barn gör saker som vuxna inte märker, men som kan förändra allting – till det bättre.

Jag har läst boken både tyst och högt, men även fått den uppläst för mig och när min bror läste den för mina förväntansfulla barn så fick jag en ny upplevelse av boken. Jag uppfattade ännu tydligare det känsliga och tänkande barnets utsatthet och orimliga funderingar om vad som skulle kunna hända i tänkta situationer.

Fröken framställs på ett sympatiskt sätt, en omtänksam person som märker pojkens oro och ger honom en mindre men viktig uppgift i spelet, att iklädd mullvadsdräkt avsluta föreställningen med orden:

Det var den lilla sången,
men nu så är det slut.

Denna uppgift är ändå för stor och otäck och kontrasten blir så tydlig mot de andra barnen, som verkligen ser fram emot att få uppträda. De vågar sjunga och skoja på scen:

Nu började de sjunga. Och de var så duktiga. De sjöng högt och fint. De stampade med fötterna när de skulle och de viftade med armarna och log. Jag var bara en blyg gammal mullvad i sin jordiga hög. Jag kunde bara mumla tyst. Vad var det jag skulle säga? Något om en sång och ett slut?

Pojken lider verkligen, han har värsta scenskräcken, men som just all annan skräck kan den vara övergående. Den känslan när det fungerar, när livsflödet och tryggheten i att finnas i ett sammanhang tar över, den känslan är så väl skildrad i boken. Från rädsla till eufori!


Ensam mullvad på en scen
Författare: Ulf Nilsson
Illustratör: Eva Eriksson
Förlag: Bonnier Carlsen (2012)
Antal sidor: 32
ISBN: 9789163868566
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Stig tittar ut – en chattrecension

Barnboksprats Malin Skals och Helena Ferry chattar om Stig tittar ut, en bilderbok av Ann-Christine Magnusson och Lars Winnerbäck (ja, just han som också gör musik).

Helena: Åh, vad jag gillar berättelser om äldre och ocoola människor! Stig är en sur gammal gubbe och på många sätt otypisk för en barnbok. Han bor i lägenhet, men undviker sina grannar och umgås bara med sin hamster Björn. Det räckte för att få mig nyfiken på boken!

Malin: Jag älskade stilen direkt, illustrationerna var häftiga och färgglada trots att boken handlar om en ensam sur gubbe. Det inger liksom lite hopp till storyn också. :)

Helena: Eller hur! Boken går ju mycket ut på det, att det finns hopp till och med för en sur gammal gubbe som tror att en hamster är den enda vän han kan få. Men innan man kommer fram till det ryms en hel del svärta i berättelsen. Kanske är den lite väl mörk för att klassas som småbarnsbok?

Stig vågar inte öppna när det ringer på dörren

Malin:
Ja det där är ju svårt. Ska man dölja saker för små barn eller visa mer av verkligheten? Klart det inte är bra att visa allt för svarta saker men jag vet inte om just den här boken är för mörk för de yngsta. Svårt…

Helena: Ja, det kändes i alla fall okej att läsa den med Ava (3 år), men lite konstigt också eftersom jag inte vet vad hon har för uppfattning om döden. Det är ju svårt att förstå. Och nu har jag nästan spoilat, så nu spoilar jag helt: det är alltså hamstern som dör. Stigs ende vän. Men det blir ett fint slut i alla fall. Och angående det där med de yngsta: boken känns i alla fall inte riktad rakt till dem. Det är kanske mer en familjebok för alla åldrar.

Ska vi prata lite om bokens skapare? Ann-Christine Magnusson, har du läst något av henne tidigare? Inte jag, men jag känner igen böckerna om UppfinnarJohanna, nu när jag googlar på vad hon skrivit. Lars Winnerbäck debuterar som barnboksillustratör i och med denna bok. För mig får han gärna illustrera fler. :) Jag gillar avvägningen mellan realism och fantasi i bildspråket.

Snygga miljöer i Stig tittar ut
Malin: Jag har lyssnat en hel del på Winnerbäcks musik, särskilt för några år sedan. Vet inte om jag kan dra några särskilda paralleller mellan hans musik och sätt att teckna men uttrycksfullt kan vara ett beskrivande ord. Winnerbäcks texter är ju ofta poetiska med inslag av realism och fantasi som du ju faktiskt skriver så jag kan vid närmare eftertanke säga att jag nog kan göra den kopplingen där!

Sammanfattningsvis: vi gillar boken och illustrationerna! :)

Helena: Ja, det gör vi!


Stig tittar ut
Författare: Ann-Christine Magnusson
Illustratör: Lars Winnerbäck
Förlag: Opal (2011)
ISBN: 9789172994799
Antal sidor: 32
Smakprov: smakprov.se
Köp: t.ex. på Adlibris eller Bokus