rabén & sjögren – Sida 73

Bajsfesten

I Alex Schulmans Bajsfesten får vi hälsa på hemma hos bebisen Nikki och hennes pappa (som för övrigt är misstänkt lik Alex själv till utseendet). I boken får vi följa deras vardag och läsa deras samtal med varandra, för i den här boken kan faktiskt bebisen prata! Det är sovstunder, blöjbyten, promenader och mys, men det som boken handlar om är att Nikki inte bajsar. För var dag som går blir pappan allt mer orolig; ska hon inte bajsa snart? Har hon inte ont i magen? Alla vi som är föräldrar ler igenkännande när vi läser detta, för vi har alla funderat över det där med bebisar och bajsande. Nikki berättar efter några dagar att hon faktiskt håller på att spara på sig, men att hon inte kan gå in på detaljerna om vad det är hon sparar och varför. Dag 15 övertalar Nikki sin pappa att han ska ta av blöjan så att hon kan få lufta sig, varpå pappan blir orolig för att hon ska bajsa ner de galet dyra Kenzolakanen de har i sängen, men inget bajs kommer. Nikki bedyrar att hon absolut kommer att säga till i förväg om hon blir nödig.

När pappan på dag 17 är på väg ut ur rummet (där Nikki ligger på sängen och luftar sig) för att hämta en kopp kaffe hör han hur Nikki mumlar för sig själv: ”He, he”. Nikkis miner i boken är oslagbara, man ser precis vad hon tänker och man förstår vad som är på gång! Och vad som är på gång har ni säkert räknat ut vid det här laget, en rejäl bajsfest blir det!

Visserligen var jag ganska trött när jag läste den här boken för min son, men både jag och han skrattade gott åt lilla Nikki och hennes pappa. När saneringsfirman i slutet av boken har gjort sitt i sovrummet sitter Nikki och pappa och pratar lite om ett bröllop de ska på. De diskuterar skrikerier, att Nikki kan bli skrikig i kyrkor och att det vore bra om det inte blev en skrikfest. Den sista bilden på Nikki är helfestlig; där ser man ett busigt (och kanske aningen ondskefullt) leende och ett ”He, he”. En tokrolig bok som får både barn och vuxna att dra på munnen, kanske speciellt om det finns en bebis i familjen när man läser boken!

Bajsfesten
Författare: Alex Schulman
Illustratör: Emma Adbåge
Förlag: Rabén & Sjögren
Antal sidor: 32
ISBN: 9789129675528
Köp: jämför priser

Upptäckter, språk och igenkännande, lite spöksyskonäventyr och så några välkända sånger…

För de minsta

Vilma säger titta och Vilma säger hej då, text: Anna Ribbing, illustrationer: Lisa Gunnarsson, Rabén & Sjögren 2010

Någon har gömt sig under en prickig filt i ett rum, det är bara en fot som sticker fram. Kan det vara Vilma? Ja visst, men Titta! det finns mycket mer att upptäcka där under: en liten bit i taget och ett efter ett kommer gosedjuren fram.

När Vilma ska iväg måste hon säga Hej då! till djuren; samma djur och samma tjej: nya tillägg i bok nummer två är människor och miljöer i hennes närhet.

I ord och bild presenterar Anna Ribbing och Lisa Gunnarsson välbekanta ämnen, lekar och procedurer. Det är viktigt att få ’läsa’ text och bilder om och om igen, känna igen situationer och föremål och dra paralleller. Vilmas glada, pigga och nyfikna uppsyn är härlig: ”Titta tassen.”, ”Hej tigern.”, och så nosen och hennes egen näsa. Svansar har de allihop när de sitter tillsammans på filten, Vilma och alla djuren.

Helheter, delar och större helheter. I hallen hemma säger samma Vilma Hej då! till de välbekanta djuren, väl ute säger hon hej då och vinkar till huset och tanten på bussen. Vi läsare får säga Hej då när vi lämnar Vilma på dagis.

Ord upprepas och nya läggs till. Kroppsspråk upprepas, vissa situationer och föremål skiftar andra återkommer. Namngivna ting, djur och människor: du finns – jag finns, vi ser varandra.

Lilla spöket Laban, stor och duktig, text: Inger Sandberg, bilder: PennFilm Studio, Rabén&Sjögren

Ansvarsfullt uppdrag

Lilla spöket Laban, välkänd för de flesta, anser sig stor nog att vara barnvakt åt lillasyster Labolina. Föräldrarnas uppmaningar innan de går på spökmöte är få, de är inte oroliga. Laban tar sin uppgift på stort allvar – som sig bör.

Labolina är busig som vanligt, Laban är mån om sin lillasyster: lugna lekar, nyttig mat, rena tänder, inga läskigheter som kan göra Labolina rädd, och inga spökhistorier… Men det är inte den som är liten som är rädd, utan stora duktiga Laban – han är rädd för både spöken och mörker. De två syskonen känner varandra väl och när mamma och pappa kommer hem sover de sött sida vid sida.

Visst är berättelsen och bilderna söta men jag saknar spänsten från originalberättelserna och kreativiteten i Lasse Sandbergs collagebilder. Plastförpackningen kring boken är irriterande och den söta Labanfiguren i plast kan jag skippa – det finns tillräckligt många småprylar som bara följer med, låt oss välja själva!

Har du sett min lilla katt och andra visor bilder och urval av Kristina Dingman inklusive cd med 13 visor

Klassiska barnvisor

Att sjunga tycks idag vara mer naturligt för barn än för vuxna, vissa barn har till och med en tendens att sätta melodi till sitt tal. På dagis och i skolan sjungs det en hel del, men hur är det hemma, sjunger man för och med sina barn? En visbok med bilder och cd kanske kan uppmuntra, särskilt när visorna är välkända för de flesta.

Kristina Dingman har valt ut tretton klassiska barnvisor, exempelvis Majas visa, Tomten och Haren och Videvisan. Varje visa är fint illustrerad. I bilden till Blåsippor finns en blåsippsbacke där välklädda barfotabarn plockar blåsippor mellan björkstammarna i det bruna fjolårsgräset, att blåsippor kan vara fridlysta behöver man kanske inte ta hänsyn till när man sjunger. Imse vimse spindel visar det självklara i att möta barnet och lära ut sin spindelrörelse. Bofink, svala och gullviva kan vara nya bekantskaper för många barn – det finns mycket att lära av Kristina Digmans bilder.

Cd:n kan vara njutbar och kul lite då och då, men att sjunga själv tillsammans med barnen är roligare och håller i längden, noter och accord i visboken skulle berika.

Vilma säger titta och Vilma säger hej då

Författare: Anna Ribbing

Illustrationer: Lisa Gunnarsson

Förlag: Rabén & Sjögren 2010

ISBN:9789129674286/ 9789129674293

Köp: Jämför priser

Lilla spöket Laban, stor och duktig

Författare: Inger Sandberg

Bilder: PennFilm Studio

Förlag: Rabén&Sjögren

ISBN: 9789129673524

Smakprov

Köp: Jämför priser

Har du sett min lilla katt och andra visor inklusive cd med 13 visor

Illustrationer och urval: Kristina Dingman

Förlag: Rabén & Sjögren

ISBN: 9789129675825

Köp: Jämför priser

En bildväv med många inslag

Att placera Jeanette Wintersons Solstriden i kategorierna fantasy och/eller ungdomsbok, är onödigt och begränsande – den har mycket att erbjuda en vidare läsekrets men vinner på en del litterär erfarenhet.

Det hela börjar den dagen Jack fyller tolv, året är 1601, platsen är London. Plötsligt förs han bort för att användas i onda makters tjänst i en mörk verklighet fylld av magi och (al)kemi. Jack är Magikerns utvalde, den Strålande Pojken med vars hjälp allt ska förvandlas till guld, men han vägrar utföra onda handlingar och tar istället som sin livsuppgift att rädda mänskligheten. En mängd människor och varelser står på hans sida, och en gigantisk väv av ’all världens och tidens’ legender, sagor och myter, med inslag av religion, historia och vetenskaper, rullas upp.

Parallellt med sinnebilden av en väv av berättelser, finns en tids- och rumsaspekt som framkallar bilden av en så kallad palimpsest, ett medium där tidigare texter skrapas bort för att ge plats åt nya men ändå lämnar tydbara spår. I berättelsen om Jack framträder spåren av kung Midas, Pythian i Delfi, Odyssén, den heliga jungfrun och modern, Fågel Fenix, olika typer av uppståndelser, Aladdin, St. Göran och draken, medeltidens härskare och vetenskapsmän, naturfenomen, Jack och bönstjälken, Frankenstein, Alice i underlandet och många fler.

Bland varelser som byter skepnad och magiska krafter möter man en och annan riktigt udda figur eller företeelse. Fladderögonen som irrar runt sedan de rymt ur sin glasförvaring och de två halva laboratorieskapade människorna är spännande bekantskaper. Flickan Silver som stoppas i en tunna med kvicksilver och blir till oändligt många Silvrar innan vetenskapsmännen lyckas lösa hennes splittrade problem, målas fram i en fascinerande bild.

Traditionellt ingår tidigare berättelser i olika omfattning i senare tiders, i Solstriden imponerar mångfalden – det kan uppfattas som en missionerande intension från författarens sida att förmedla så många som möjligt. Oavsett om man uppskattar mångfalden är det en bragd att skapa ett mönster och att knyta trådarna så att de håller hela vägen.

Avsedd målgrupp är 9-12 år. Språket karaktäriseras av långa krångliga meningar, begrepp och företeelser som åldersgruppen normalt inte är förtrogen med. Att översättaren, erkänd och erfaren, inte har ungdomsböcker som specialitet kanske är en bisak. I en intervju med henne framgår att hon vid ett annat översättningstillfälle tagit kontakt med författaren, som svarat: ”översätt bara exakt vad det står”, kanske finns det en tanke bakom, kanske är det engelsk tradition. Med lite erfarenhet vänjer man sig vid språket, som är rikt, berättande och målande, och läser helheten. Som 11-årig skulle jag naturligtvis läsa boken på ett annat sätt, om jag inte redan efter ett par sidor skulle ställa den i bokhyllan. Som litteraturvetare tycker jag att det är inspirerande att upptäcka alla spår.

Baksidestexten, troligen exakt översatt från det engelska originalet, innehåller, vad jag kan se, uppgifter som inte stämmer med bokens innehåll. Handlingen utspelar sig 1601 och inte 1660, magikern kallas i boken Magikern och inte Magus. Men i en handling där varelser byter skepnad och Tidväktaren har makt över tiden har det ingen större betydelse…

—————————————————————————————————————————————

Solstriden
Författare: Jeanette Winterson
Omslag: Mats Minnhagen
Översättning: Ulla Roseen
Förlag: Rabén & Sjögren 2010
Antal sidor: 333
Smakprov: smakprov.se
ISBN: 978-91-29-67526-9
Köp: Jämför priser

Djävlig eller änglalik – valet är varken enkelt eller självklart

Bjuder man in en skadad ängel får man vara beredd på vissa konsekvenser, finns det änglar så finns det också djävlar. Åke hamnar mitt i kampen dem emellan, och deras kamp om honom, han skyddar ängeln men väljer båda sidor på olika villkor. När man är ensam och rädd är det inte så lätt att vara stark på rätt sätt, tur att det finns magi. Mycket hinner hända innan han klarar av att hantera och möta sina motståndare, och inte minst sig själv.

När man som Åke har en ängel i sovrummet och en djävul utanför dörren som vill in, gäller det att hantera situationer och gestalter på rätt sätt, och att rätt utnyttja den hjälp man kan få. Eftersom varken ängeln eller djävulen kommunicerar med ord måste Åke använda alla sina sinnen för att förstå och lära känna karaktärerna. Av sin ensamstående mamma kräver Åke bara att hon ska lyssna och tro på sitt eget barn – men det kommer att krävas mer än så, även om Åke reder ut det mesta ’själv’.

En bit in i handlingen blir det tydligt att Åke har betydligt större problem än att försöka förstå sin änglavän och att skydda henne från den onda djävulsflickan. Han lierar sig med den onda i kampen mot sin egen mobbare. Helena von Zweigbergks bok handlar nämligen om mobbing, kommunikation och känslor. Hur man som mobbad kan längta efter att se sin mobbare plågad – utan att själv bli anklagad. Åke är god och omtänksam till sin natur men när han möter ondskan har han en förmåga att anpassa sig till dess villkor – han är ingen ängel – bara en människa.

Det är lätt att passera gränser när man kan skylla ifrån sig och inte behöver ta något ansvar. Å andra sidan blir Åke anklagad för saker han inte har gjort, utan att kunna försvara sig. Som mobboffer är han inte ensam och djävulen står gärna till tjänst om man hanterar henne rätt, följdriktigt är hon också opålitlig och tjänar inte bara en herre – och inte heller hon är ensam av sin sort. Som tur är finns ängeln tillhands när Åke kallar, annars hade allt gått överstyr och ondskan segrat. Trots att hans mamma så småningom blir mer närvarande och säger ifrån, är det i slutändan Åke som, på ängelns råd, säger ifrån och avgår med seger.

Djävulsdåd och änglavrål blir till och från riktigt otäck och författaren kan verkligen konsten att måla tankar och känslor, och att gestalta ont och gott. Handlingen är stark och nära med underbara inslag av fantasi på rätt ställen för att lyfta berättelsen från alltför mörk realism.

Det är lätt att se spåren av: Astrid Lindgrens Bröderna lejonhjärta, Mio min Mio och Nils Karlsson Pyssling, klassisk folksage- och söndagsskolemoral, Mästaren och Margarita och Faust. I den i kärnan realistiska berättelsen segrar det goda styrt av människohand men buret till seger av en ängel och en tillslut mycket liten djävul.

Om jag var författare i det mångkulturella Sverige skulle jag ha undvikit att i slutordet bekänna mig till sagotron när de verkliga religionerna inte räknar bort änglar och djävlar.

Om jag var 3-6 lärare skulle jag först läsa boken själv, sedan skulle jag läsa den för klassen och lämna gott om utrymme för samtal och diskussioner. Om jag var förälder till ett barn i aktuell ålder lika så. Det bitvis vuxna språket gör inte boken mindre angelägen.

Djävulsdåd och änglavrål
Författare: Helena von Zweigbergk
Förlag: Rabén & Sjögren
Antal sidor: 203
Smakprov: smakprov.se
ISBN: 978-91-29-67425-5
Köp: jämför priser

Leni är ett sockerhjärta

När Leni är ett sockerhjärta kom ut kastade jag mig inte över den, för jag tänkte att alla andra ändå skulle göra det. Och det hade jag ju rätt i, för alla verkar älska den här boken. Alla översvallande kärleksyttringar (några av dem länkas från förlagets bokpresentationssida) fick faktiskt min nyfikenhet att växa. När jag såg den på biblioteket fick den följa med hem och nu har jag lånat om och lånat om och lånat om, tills det inte går längre. På måndag måste den vara tillbaka, basta. Vi kommer att sakna den, både jag och Ava. Hon har pratat en hel del om Lenin på sistone, men är inte så intresserad av sovjetisk historia som man kanske skulle kunna ledas till att tro, för det är såklart Leni hon menar. Vi gillar henne! Det här är en underbar bok, med supercharmiga bilder och en berättelse som både är rolig och känns sann.

Leni är alltså en liten tjej som inte tycker att hon är så liten. Hon blir sur när tanterna kallar henne sockerhjärta och så ska hon baske mig bevisa att hon i själva verket nästan är vuxen. Ända tills pappa tycker det är dags att städa, förstås.

Min favoritdel av boken är när Leni går kaxig och barhuvad förbi alla mössförsedda, pluttiga barn:

Och mitt favoritstycke att läsa, för att det är så mitt-i-prick, är:

Pappa tycker att Leni ska åka vagnen,
så att dom kommer hem nån gång.
Men pappa fattar inte. Vuxna sitter väl inte
i vagn. Dom går!

Ava tycker det är roligast när Leni ska dricka kaffe, men säger BLÄ och häller allt i blomkrukan i stället (när pappa inte ser, förstås). Då brukar vi säga BLÄ några gånger, bara för att det är roligt.

I februari kommer uppföljaren Leni blir en bebis. Den kan ni lita på att jag kommer att nappa åt mig fortare än kvickt.

Leni är ett sockerhjärta
Författare & illustratör: Emma Adbåge
Förlag: Rabén & Sjögren
Antal sidor: 32
ISBN: 978-91-29-67339-5
Smakprov: hos smakprov.se
Köp: jämför priser