Att bara få vara

Att ha en förebild och ett behov av att identifiera sig med någon är inte riktigt samma sak. Det bästa är förmodligen att hitta sin egen identitet innan man skaffar sig en förebild. Mickan i Jag är jag är en av klassens elever och en av familjens medlemmar, hon balanserar mellan att anpassa sig och att vara sig själv.

Mickan är inte intresserad av uppmärksamhet, hon vill bara vara; lättast går det hemma och med bästisen. När det är dags för skolpjäs blir Mickan Blyger, fröken tycker att det passar henne men Mickan protesterar inom sig – hon är inte blyg. Att vara nöjd med den man är och att acceptera auktoritet och faktum betyder inte alltid tyst negativ anpassning. Mickan är trygg i sig själv, söker och hittar strategier eller samförstånd med bästisen för att hantera det hon inte trivs med, hon växer utan att göra något väsen av sig – som vissa andra i klassen gör.

De försiktiga barnen blir, liksom de utåtagerande, ofta missförstådda; tysta barn frågar sällan, de accepterar, samlar erfarenheter och väntar på att helheten ska uppenbara sig.

Emma AdBåge står för text och illustrationer i god harmoni. Säkerligen känner många igen sig i Mickan, i hennes tystnad, räddhågsenhet, reflektioner, relationer och upplevelser under de första skolåren. Mickans berättelse är enkel och alldaglig med några nära äventyr. Om man är en liten Micka på väg att växa in i en större värld är det fint att få dela hennes erfarenheter.

Titel: Jag är jag, Rabén & Sjögren (2011)
Text och illustrationer: Emma AdBÃ¥ge
Förlag: Rabén & Sjögren (2011)
Antal sidor: 122
ISBN: 9789129677607
Jämför priser och provläs
Köp: exempelvis på Bokus eller Adlibris

Vilja välja själv

9-åringen Linn i I love you Viktoria Andersson är inte ’som alla andra’ i sin ålder. Mamman stänger öronen för dotterns vilja att gå egna vägar och försöker istället hjälpa henne till anpassning – och vill naturligtvis väl. Flickor i Linns ålder ska vilja ha många tjejkompisar, tjejfester och mobiltelefon! Linn revolterar.

Som tur är finns det människor som inte är lika fokuserade på att hjälpa andra ’tillrätta’, sådana som är lika egna och självständiga som Linn. Och kanske är de ’egensinniga’ egentligen fler än de ’normala’; bokbussbibliotekarien Viktoria Andersson, Simon som älskar flygplan och den arga pensionären Runa är sådana personer.

Mötet med Viktoria, som trotsar regler och normer, förändrar Linns liv på många sätt: man får säga ifrån, man får agera självständigt och man får välja sina vänner. Att mamman är skeptisk till dotterns nya vän lyser igenom, Linn ljuger å andra sidan ofta om vem hon träffar – för moderns skull. När barnen inte tar emot den vuxnes välvilja är det inte heller lätt att vara mamma, och att dessutom få konkurrens. Viktoria räddar mor och dotter från en brand och hittar Linns bortsprungna katt, hon blir en förebild och får hjältestatus i fleras ögon – även om Linn inte behöver henne lika mycket nu som ibörjan.

Anna Nilsson har utfört teckningar, siluetter och vinjetter som säkert tilltalar målgruppen men inte tillför handlingen något extra. Berättelsen innehåller många diskussionsämnen för 9-12-åringar – läs den i klassen eller smågrupper, för hemmabruk bör föräldrar ta sig tid att läsa före eller parallellt med sina barn.

Titel: I love You Viktoria Andersson
Text: Maja Hjertzell
Illustrationer: Anna Nilsson
Förlag: Rabén & Sjögren (2011)

Antal sidor: 132
ISBN: 9789129678635
Jämför priser och provläs

Köp: exempelvis på Bokus eller Adlibris

Min kanin Sockan

Om man har en kanin som är ganska dum och menlös, som inte kan leka cowboys och indianer, och inte ens hålla upp sina egna jätteöron, vad gör man då? Det kanske är bäst att man skaffar sig lite riktiga kompisar i stället. Och Sockan kanske trivs bättre i skogen. Eller?

Det här är en berättelse om ett ensamt barn vars enda vän är ett husdjur hen* tröttnat pÃ¥. SÃ¥ hen bestämmer sig för att ta med sig sin kanin djupare in i skogen än de varit förut och sedan komma ensam tillbaka. SÃ¥ skönt det ska bli att slippa Sockan! SÃ¥ roligt det ska bli att ha riktiga kompisar i stället! Men blir det sÃ¥ lätt som det först verkade? SÃ¥klart att det inte blir. Sockan vill ju inte alls bli lämnad ensam. Barnet blir tvungen att binda fast kaninen vid ett träd för att kunna gÃ¥ därifrÃ¥n. Men pÃ¥ väg hem Ã¥ngrar hen sig. Tänk om det händer Sockan nÃ¥got i den stora farliga skogen! Hen springer tillbaka, men Sockan är inte kvar…

Jag tror aldrig att jag gått så långt in i skogen, och jag börjar bli rädd.

Utan att avslöja hur det slutar kan jag i alla fall lugna er med att det går bra både för kaninen och barnet. Det blir ett lyckligt slut och skogens dunkel byts mot ängens glada grönska.

Benjamin Chaud är en av mina favoritillustratörer! Känner ni igen stilen? Det är ju han som illustrerat böckerna om Lalo, Binta och Babo, samt förstås böckerna om den lilla elefanten Pomelo. Med Min kanin Sockan gör han även författardebut, och det är en väldigt glad nyhet. Boken bjuder på en skön blandning av hemskt och charmigt, både i text och bild. Den mörka skogen, som tornar upp sig olycksbådande och blir alltmer hotfull ju längre in vi kommer, speglar barnets konfliktfyllda inre och det dåliga samvetet över sveket gentemot kaninen. Samtidigt är bilderna fulla av den lekfulla charmen och den finurliga detaljrikedomen som är kännetecknande för Chaud.

Kanske har hon kommit till skogen för att lämna sin hund här. Inte vet jag, men jag undrar om alla djur i skogen har blivit lämnade av barn. Det måste jag kolla upp.

Sidorna har halvmycket text, en sisådär 60 ord kanske. Det är något mer än vad som skulle ha behövts enligt det svenska avskalade bilderboksidealet. Kanske franska bilderböcker brukar vara pratigare än svenska? Ava, som är drygt 2½ år gammal, får lust att bläddra för fort ibland när vi läser, men för det mesta lyssnar hon färdigt och hon har bett att vi ska läsa boken flera gånger. Det är mysigt med böcker som tar något längre tid att läsa än de allra enklaste småbarnsböckerna, men de måste vara desto bättre för att hålla uppmärksamheten hos ett litet barn. Min kanin Sockan får i alla fall godkänt på den punkten. Och det blir klart godkänt på alla andra punkter jag kan komma på också faktiskt, för det här är en jättefin bok!

Benjamin Chaud ligger fortsatt kvar på min hålla-ögonen-öppna-efter-nya-böcker-av-lista!

Läs gärna vad Emelie på Bokunge tycker också.

* I boken framgÃ¥r inte om barnet är en flicka eller pojke, sÃ¥ jag tycker det är väldigt synd att det stÃ¥r ”Pojken” pÃ¥ baksidan. LÃ¥t läsaren välja själv i stället, när det nu inte spelar nÃ¥gon roll!


Min kanin Sockan
Författare & illustratör: Benjamin Chaud
Förlag: Rabén & Sjögren (2011)
Antal sidor: 40
ISBN: 9789129677904
Köp: t.ex. på Adlibris eller Bokus

Nu är det fåglarnas, svamparnas och bärens tur

Nu har det kommit tvÃ¥ nya böcker i Björn Bergenholtz fina bokserie Känn igen 25 x och den här gÃ¥ngen är det fÃ¥glarnas, svamparnas och bärens tur (de tvÃ¥ sistnämnda delar bok). Förra gÃ¥ngen, när det handlade om blommor och fiskar hakade jag upp mig väldigt pÃ¥ att det var ett sÃ¥dant tjat om att äta fiskarna, men eftersom jag älskar svampar och fÃ¥glar sÃ¥g jag ändÃ¥ fram emot dessa böcker. Kanske gillar jag dem tillräckligt mycket för att ha överseende med att knölsvanen kallas för ”mycket mat!”… Jag gillar i alla fall väldigt mycket att skator beskrivs kärleksfullt:

Skator är snygga. Det är lätt att glömma bort, eftersom dom är så vanliga. Många utländska besökare blir ofta avundsjuka på oss, för dom där tjusigt svartvita fåglarna som finns runt omkring oss. Och kolla själv, helst en solig dag, då är dom supersnygga. Då skimrar dom långa stjärtarna i både grönt och lila! Dessutom är skatorna händiga. Redan runt jul börjar dom samla pinnar till sina bobyggen. Till slut kan skatbona se ut som stora, spretiga rishögar högt uppe i träden.

Jag håller verkligen med! Efter vår bröllopsresa till Tobago, där vi tittade väldigt mycket på vackra fåglar, har jag tittat på fåglar på hemmaplan också. Skator är väldigt tacksamma att titta på, de är faktiskt fina och dessutom har de en himla massa roliga ljud för sig.

Visste du att kråkor inte äter kråkbär, att blåbär kan förväxlas med odon och att Karl XIV Johan älskade svampstuvning på stensopp, som även kallas Karljohansvamp? Detta och mer kan du lära dig av boken om svampar och bär. Den ger en bra genomgång av sådant som är gott att äta, sådant som inte är något att ha och sådant som man absolut ska undvika för att det är giftigt.

När jag läser dessa böcker känner jag att jag nog var lite väl hård mot de första två, för att jag blev irriterad av tjatet om att plåga och äta fiskarna. Nu tycker jag faktiskt att dessa böcker är riktigt mysiga. Det märks att de är skrivna av någon som älskar naturen och att se alla dess fascinerande detaljer, och som dessutom kan återge dem både i rena, naturtrogna bilder och i text.


Känn igen 25 fåglar
Författare & illustratör: Björn Bergenholtz
Förlag: Rabén & Sjögren (2011)
Antal sidor: 32
ISBN: 9789129676105
Köp: t.ex. hos Adlibris eller Bokus

Känn igen 25 svampar och bär
Författare & illustratör: Björn Bergenholtz
Förlag: Rabén & Sjögren (2011)
Antal sidor: 32
ISBN: 9789129679014
Köp: t.ex. hos Adlibris eller Bokus

Vägen till den första cross-tävlingen

Till crosskörning hör motorljud, grussprut och gärna lervälling, helst ska man ju ha en egen motorcykel och någonstans att köra också! Men det är fler saker som behövs: skyddsutrustning, utbildning och gärna intresserade föräldrar, och helst en egen mekaniker. Till all lycka har Vilmer det som behövs när han får en inbjudan till Knatte-cupen…

 

Vilmer är en kille på sju år som är bra på många saker, tillexempel fotboll, hundar, problemlösning och att prata med folk. Han är ganska bra på teckning också – även om mamma tror att teckningen på fröken föreställer en rymdgubbe. Men bäst är han nog på att köra cross.

Mycket hinner hända innan han kommer så långt som till sin första tävling. Byxorna är för stora, han har bara slalomglasögon och brorsans gamla stövlar, och den begagnade motorcykeln är inte precis i toppskick. Som tur är finns intresse, kunskaper och erfarenheter i familjen: storebror Walter kan både mecka och köra, pappa har kört cross som ung men blivit tvungen att sluta på grund av skador. Mamma uppmuntrar och berättar om sina intressen och segrar i andra sporter. Vilmer har nyss avlutat sin guldhjälmsutbildning och fått den licens som man måste ha för att få tävla. Det är klart att han önskar sig nya fina grejer som konkurrenten Philip, men Vilmers föräldrar har ont om pengar.

Tillsammans med kompisen Saga, som också ska köra tävlingen, går han ut för att jaga sponsorer; men vem vill sponsra någon som aldrig har tävlat och knappt ens har tränat på banan…

Egentligen blir nog inget som han har förväntat sig. Det första träningspasset blir dramatiskt innan Vilmer ens kommit ut på banan. En döende hund och en arg tant spelar viktiga roller, förändrar och håller på att sätta stopp för karriären innan den ens har startat.

Vilmers positiva attityd och en tredjeplats räddar hans ära och väcker sponsorernas sympati, säkert kommer han att fortsätta att utvecklas till en god tävlingsåkare i seriens kommande delar.

Berättelsens karaktärer är bekantskaper ur ’det verkliga livet’ – även om vi helst skulle vilja slippa en del av dem. Vilmers möten med människor i olika ställningar och åldrar är något jag uppskattar, även om vissa överdrifter är lite störande. Cross kan väl knappast räknas som lagsport; eget ansvar, säkerhetstänkande och skicklighet är avgörande, inte att ha det senaste – vilket väl framgår. Boken kräver att läsaren är lite insatt i ämnet motorcyklar/motorsport/crossåkning men god hjälp ges i faktadelen längst bak.

Johan Unenge är bra på att illustrera motorcyklar och körsituationer, de övriga illustrationerna är mer intetsägande eller kanske snarare lite anonyma. Ett plus ger jag för väl anpassat språk, lagom långa meningar för målgruppen 6-9år, och för textstorleken modell ’något större’.

Glädjande att häst-, fotbolls- och ishockeyböcker har kompletterats med en serie om motorsport som många unga, särskilt på landsbygden, gillar att hålla på med.

 

Titel: Vilmers första tävling
Text: Susanne Bengtsson
Illustrationer: Johan Unenge
Förlag: Rabén & Sjögren (2011)
Antal sidor: 93
ISBN: 9789129677645
Jämför priser:

Köp: exempelvis på Bokus eller Adlibris