Barnboksprats söndagstrea: Kaniner

Varje söndag tipsar vi om tre barn- och ungdomsböcker på ett speciellt tema. Sedan vill vi gärna ha era tips! Skriv på din blogg, Instagram eller i en kommentar. Tagga gärna @barnboksprat och #barnbokspratssöndagstrea så att vi hittar dina tips.

Som tema den här veckan har jag valt böcker med kaniner i. Utöver det så är alla böckerna lånade på biblioteket eller från bokbussen och jag uppmanar till dialog om det underliggande temat.

Den första boken är Lilla syster Kanin går alldeles vilse med text av Ulf Nilsson. Boken är vackert illustrerad av Eva Eriksson och berör ett ganska vanligt tema som jag tror de flesta har upplevt. När någon lite mindre ”kan själv” och vill frigöra sig.

Lilla syster Kanin går iväg själv utan storebror som alltid ska bestämma och visa hur man ska göra. Hon plumsar i vattenpölar och kastar stenar i vattnet och hon skrämmer alla småkryp när hon låtsas vara ett spöke. Sen kommer hon på att hennes äventyr har pågått lite för långt bort från hålan där hon bor med storebror och det är svårt att hitta hem igen. Hon är alldeles vilse!

Hon letar genom alla hålor hon kan hitta men där bor det gamla kaniner och grävlingar och rävar och stackars Lilla syster Kanin blir alldeles ledsen tills hon känner hur storebror tar henne i tassen och leder henne hem igen.

Boken är som sagt väldigt fint illustrerad med ljusa och fina bilder i äldre stuk som skulle göra sig otroligt fina som tavlor i ett barnrum. Jag tycker om temat i boken och hur Lilla syster Kanin ger sig ut på äventyr och har en fin dag men sen kommer på att hon behöver sin storebror trots allt.

 

Andra boken är Max och Maja – det läskiga monstret av Axel Scheffler. Här är Maja hemma en regnig dag och har det tråkigt. Hon bestämmer sig för att baka muffins och ser genom fönstret ett läskigt monster! Ett morrande och hårigt monster som knackar på dörren! Maja blir jätterädd. Monstret tar sig in i huset och Maja blir så rädd så hon börjar gråta – tills hon ser monstrets fötter, då slutar hon. Det är ju Max!

Max ber om ursäkt för att han skrämt Maja och erbjuder henne att få vara monster. Så Maja klär ut sig till monster och de leker tillsammans tills det är dags för mellanmål. Då har det slutat regna så de fikar i trädgården på Majas goda muffins.

Jag trivs med Schefflers illustrationer. Mina barn har en annan bok av samma författare och det är väldigt färgglatt och mysigt i hans bilder. Jag tycker också att det är fint avdramatisering av monster i boken. Det visar ganska tydligt att det en först kan tro är ett monster kan i själva verket vara någon som är utklädd. 

Den tredje boken som jag valt den här veckan är Jag vill ha en kanin! och handlar om den lilla prinsessan. Vi har inte läst någon bok och den lilla prinsessan tidigare men sett programmet på Barnkanalen.

Den lilla prinsessan är otroligt bortskämd av alla och envar på slottet. Hon är och besöker sin vän som råkar ha en kanin och det är ju just en sån kanin som den lilla prinsessan vill ha.!

Som substitut får hon en vandrande pinne som vandrar iväg upp i ett träd. Sen får hon en guldfisk som hon låter simma i slottsdammen och den försvinner. Sen får hon ta hand om kökskatten men den trivs inte med att hon drar den i svansen. Till slut får hon lova att ta hand om en kanin och drottningen skaffar en kanin till henne. Kaninen är rolig en liten stund men när hon ska visa den till sin kompis så har kompisen fått en ponny och då är det givetvis inte roligt med en kanin längre så den blir bortglömd och sitter ensam och ledsen i sin bur – tills den rymmer.

Kaninen får ha det bra i slottets köksträdgård istället och den lilla prinsessan som skriker efter en ponny får en käpphäst vilket känns otroligt passande för hon är uppenbarligen inte kapabel att ta hand om ett djur.

Boken uppmanar till dialog om hur man tar hand om djur. Den lilla prinsessan gör ett fruktansvärt dåligt jobb hela tiden och är som sagt otroligt bortskämd. Det känns som en bra bok att prata med sina barn om hur man inte ska göra. Som alltid med den här sortens litteratur så känns det lite osäkert om budskapet verkligen når hela vägen fram.

Illustrationerna i den här boken såväl som i barnprogrammet är illustrerade av författaren själv och har en enkel och barnslig stil. Det passar bra till den bortskämda karaktären och jag vet från barnprogrammet att det finns andra ovanliga karaktärer i serien som också passar att bli illustrerade på det här viset.

Det tre böckerna som jag valt till veckans söndagstrea har kaniner gemensamt men också en uppmaning till dialog om hur man bör uppföra sig och kanske också samtal om känslor.

    • Den bortskämda lilla prinsessan som skriker efter mer hela tiden och är dålig på att ta hand om djur är en stark karaktär att ha ett samtal om vad gäller ansvar och omhändertagande.
    • Den söta Lilla syster Kanin som kommer vilse när hon beger sig ut på äventyr själv och försöker frigöra sig från storebror är också en fin karaktär att prata med sina barn om. De växer och får göra allt mer själva och ibland kan det nog bli lite svårt att erkänna att en behöver hjälp av någon större.
    • Sen i Max och Maja kan det läskiga monstret hjälpa avdramatisera just monster och skapa en dialog om vad som skrämmer oss. Alla är ju rädda för någonting.

Så ha en fortsatt trevlig söndag och läs och prata med era barn!

/Malin


Titel: Lilla syster Kanin

Författare: Ulf Nilsson

Illustratör: Eva Eriksson

Förlag: Bonnier Carlsen

ISBN: 9789163898181

Finns att köpa: Adlibris och Bokus

Titel: Max och Maja – Det läskiga monstret

Författare och illustratör: Max Scheffler

Översättning: Barbro Lagergren

Förlag: Alfabeta

ISBN:  9789150117882

Finns att köpa: Adlibris och Bokus

Titel: Jag vill ha en kanin!

Författare och illustratör: Tony Ross

Översättning: Linda Pelenius

Förlag: Berghs förlag

ISBN: 9789150223132

Finns att köpa: Adlibris och Bokus

Min kanin Sockan

Om man har en kanin som är ganska dum och menlös, som inte kan leka cowboys och indianer, och inte ens hålla upp sina egna jätteöron, vad gör man då? Det kanske är bäst att man skaffar sig lite riktiga kompisar i stället. Och Sockan kanske trivs bättre i skogen. Eller?

Det här är en berättelse om ett ensamt barn vars enda vän är ett husdjur hen* tröttnat på. Så hen bestämmer sig för att ta med sig sin kanin djupare in i skogen än de varit förut och sedan komma ensam tillbaka. Så skönt det ska bli att slippa Sockan! Så roligt det ska bli att ha riktiga kompisar i stället! Men blir det så lätt som det först verkade? Såklart att det inte blir. Sockan vill ju inte alls bli lämnad ensam. Barnet blir tvungen att binda fast kaninen vid ett träd för att kunna gå därifrån. Men på väg hem ångrar hen sig. Tänk om det händer Sockan något i den stora farliga skogen! Hen springer tillbaka, men Sockan är inte kvar…

Jag tror aldrig att jag gått så långt in i skogen, och jag börjar bli rädd.

Utan att avslöja hur det slutar kan jag i alla fall lugna er med att det går bra både för kaninen och barnet. Det blir ett lyckligt slut och skogens dunkel byts mot ängens glada grönska.

Benjamin Chaud är en av mina favoritillustratörer! Känner ni igen stilen? Det är ju han som illustrerat böckerna om Lalo, Binta och Babo, samt förstås böckerna om den lilla elefanten Pomelo. Med Min kanin Sockan gör han även författardebut, och det är en väldigt glad nyhet. Boken bjuder på en skön blandning av hemskt och charmigt, både i text och bild. Den mörka skogen, som tornar upp sig olycksbådande och blir alltmer hotfull ju längre in vi kommer, speglar barnets konfliktfyllda inre och det dåliga samvetet över sveket gentemot kaninen. Samtidigt är bilderna fulla av den lekfulla charmen och den finurliga detaljrikedomen som är kännetecknande för Chaud.

Kanske har hon kommit till skogen för att lämna sin hund här. Inte vet jag, men jag undrar om alla djur i skogen har blivit lämnade av barn. Det måste jag kolla upp.

Sidorna har halvmycket text, en sisådär 60 ord kanske. Det är något mer än vad som skulle ha behövts enligt det svenska avskalade bilderboksidealet. Kanske franska bilderböcker brukar vara pratigare än svenska? Ava, som är drygt 2½ år gammal, får lust att bläddra för fort ibland när vi läser, men för det mesta lyssnar hon färdigt och hon har bett att vi ska läsa boken flera gånger. Det är mysigt med böcker som tar något längre tid att läsa än de allra enklaste småbarnsböckerna, men de måste vara desto bättre för att hålla uppmärksamheten hos ett litet barn. Min kanin Sockan får i alla fall godkänt på den punkten. Och det blir klart godkänt på alla andra punkter jag kan komma på också faktiskt, för det här är en jättefin bok!

Benjamin Chaud ligger fortsatt kvar på min hålla-ögonen-öppna-efter-nya-böcker-av-lista!

Läs gärna vad Emelie på Bokunge tycker också.

* I boken framgår inte om barnet är en flicka eller pojke, så jag tycker det är väldigt synd att det står ”Pojken” på baksidan. Låt läsaren välja själv i stället, när det nu inte spelar någon roll!


Min kanin Sockan
Författare & illustratör: Benjamin Chaud
Förlag: Rabén & Sjögren (2011)
Antal sidor: 40
ISBN: 9789129677904
Köp: t.ex. på Adlibris eller Bokus