pomelo – Barnboksprat

Pomelo och motsatsorden

Jag har alltid varit svag för den knasiga minielefanten Pomelo; jag har tidigare skrivit om Pomelo den lilla elefanten och Pomelo blir stor, den senare är även recenserad av Marit Jonsson. Jag har dessutom läst men inte skrivit om Pomelo är kär. Det är ovanliga böcker med en säregen charm och humor, som gör mig tveksam till vilken målgrupp böckerna riktar sig mot. Är de barnböcker eller böcker för vuxna med barnasinnet kvar och förkärlek för knascharmig humor? Eller är det kanske helt enkelt allåldersböcker? Det har alltid känts som att jag uppskattar böckerna mer än mitt barn och när jag föreställer mig någon att ge dem i present tänker jag på min vuxna kompis Maria. Jag har inte sett det som något problem, det är väl inte så konstigt om vuxna kan uppskatta barnböcker på ett annat sätt eller rentav mer än barn gör.

Men alltså… Pomelo och motsatsorden är en pekbok med inte mindre än 116 olika ord och uttryck som ställs upp i motsatsförhållanden till varandra. Och nu börjar det kännas knepigt på riktigt. Vem är det gjort för? En del av motsatsparen är pedagogiska och tydliga, andra är mest skämtsamma på ett sätt som känns riktat till vuxna och ytterligare andra är inte ens motsatser utan försöker vara fyndiga på något vis, inte heller det känns riktat till barn. Men visst, det finns blinkningar till humor av det barnsligare slaget också, som framtill – baktill där mat kommer in i ena änden och bajs ut ur den andra. Men boken är så himla lång att jag har svårt att tro att någon tycker det är roligt i längden…

Jag är kluven. Det här är definitivt inte en pekbok som alla andra, den bryr sig liksom övriga Pomelo-böcker inte ett skvatt om att följa konventionerna. På ett sätt är det ju rätt kul. Men samtidigt… nej, pekbok med Pomelo känns inte helt rätt.

Precis som Bokunges Johanna Löjdström tycker jag: översätt någon av de andra riktiga Pomelo-böckerna i stället. Nästa Pomelo-bok på tur heter Pomelo och färgerna och för första gången känner jag mig inte säker på att jag kommer att vilja kasta mig över en ny Pomelo-bok. Synd. Men om inte annat ska jag med spänning följa vad andra skriver om den. Pomelo har trots allt en särskild plats i mitt hjärta.

Pomelo och motsatsorden
Författare: Ramona Badescu
Illustratör: Benjamin Chaud
Förlag: Rabén & Sjögren (mars 2012)
ISBN: 978-91-29-68067-6
Antal sidor: 128
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Pomelo blir stor

Marit Jonsson har redan skrivit om Pomelo blir stor i inlägget En stor bok om att bli stor, men jag känner att jag måste få lovebomba lite också, eftersom jag skrev tidigare att jag såg fram emot boken.

Den här gången upptäcker Pomelo att han har blivit större. Han börjar genast fundera. Vad innebär det att bli stor? Kommer han att bli lagom stor? Vad händer sen? Får man göra allting när man är stor? Måste man göra sånt man inte vill också? Vad kommer han att upptäcka när han blivit stor?

Åh, vad jag gillar denna knasfilosofiska, räddhågsna lilla elefant! Och åh, vad jag gillar Benjamin Chaud, som ritat Pomelo och den underbara miljön han vistas i. Det är finfina grejer, det här! Se här, bara:

Jag ♥ Pomelo!

Pomelo blir stor
Författare: Ramona Badescu
Illustratör: Benjamin Chaud
Förlag: Rabén & Sjögren (2011)
ISBN: 9789129677539
Köp: t.ex. hos Adlibris eller Bokus

En stor bok om att bli stor

Hur upptäcker man egentligen att man själv växer och förändras? Växandet är en process som inte bara handlar om storleken, det är mycket som händer. Elefanten Pomelo provar sig fram, jämför och funderar.

Att den rosa elefanten Pomelo blir stor förutsätter att han har varit liten, och vill man som läsare hänga med i hela utvecklingen bör man kanske först läsa om hur det var när Pomelo var liten i Pomelo den lilla elefanten. (Nyligen recenserad här på Barnboksprat.)

Pomelo och jag möts lite plötsligt i Pomelo blir stor (han är just ute på sin morgonpromenad och jag tror inte att han ser mig), han har bara ögon för sitt eget möte med ”en ovanligt liten maskros”. Jag förstår att något speciellt har hänt det rosa, snabelförsedda djuret, han är verkligen fullt upptagen med sig själv, sina funderingar och sin kropp – han är mitt i en av livets brytningsperioder, osäker på om det är han själv eller omgivningen som har förändrats.

Pomelo mäter sig och jämför sig med tidigare välbekanta ting, situationer och figurer och inser att han har blivit större. Elefanten provar sin storlek i förhållande till den omgivande verkligheten, känner efter hur det nya tillståndet känns och försöker förstå hur växandet ska hanteras – hur ska detta sluta månntro? Och när det yttre utvecklas, vad händer då med det inre – nya möjligheter tycks öppna sig men kanske även en eller annan begränsning dyker upp.

Att växa innebär glädjeämnen, bekymmer och många funderingar, det viktigaste är nog att komma på vem man själv är i detta växande – att hänga med i sin egen utveckling är inte så enkelt som det låter!

Benjamin Chaud har i sina illustrationer fångat och gestaltat problematiken på ett positivt ambivalent sätt: bilduttrycken, helhet och detaljer, är underbara och oerhört lätta att ta till sig, samtidigt som de erbjuder djup eftertanke – ett förhållande som påminner om balanstillståndet när man är mittemellan liten och stor (tja, kanske alldeles lagom…).

Ramona Bǎdescus text i översättning av Barbro Lindgren är anpassad till barn i brytpunkten mellan liten och stor, sexårs-, eller varför inte tolvårsåldern, trots korta kärnfulla meningar kräver den en viss förståelse och medvetenhet för hur det känns att förändras.

Om man är lite mindre än stor så är den stora boken ändå underbar att bläddra i, det finns mycket att upptäcka och fråga om.

Titel: Pomelo blir stor

Text: Ramona Bǎdescu, svensk text: Barbro Lindgren

Bild: Benjamin Chaud

Förlag: Rabén & Sjögren (2011)

ISBN: 9789129677539

Jämför priser, köp exempelvis på Adlibris eller Bokus

Den mysknasiga minielefanten Pomelo

Jag ser verkligen fram emot Pomelo blir stor, som kommer nu i mars. Det beror på att jag har läst Pomelo den lilla elefanten från 2003. Åh, den är så mysknasigt charmpackad att jag blir alldeles lycklig! Jag skulle kunna ge den här boken i present till vissa av mina vuxna vänner med rätt sorts humor. Jag tror förstås att barn kan uppskatta den också, men Ava (snart 2½) känns för liten för den.

Och bilderna! Det är Benjamin Chaud som gjort dem och precis som i böckerna om Lalo, Binta och Babo har han gjort ett underbart jobb.

Boken är ganska lång och indelad i tre delar: I Vilken snabel! får vi se alla bekymmer och nöjen som kommer av att Pomelos snabel är så lång. I Pomelo är rädd fruktar Pomelo både det ena och det andra. I Roliga dagar blir det glatt igen och vi får veta mer om vad en pytteliten trädgårdselefant pysslar med om dagarna.

Berättandet följer inte det klassiska bilderboksupplägget. Vi får en rad scener i följd, men de slutar tvärt utan något som helst tillrättaläggande. I Pomelo är rädd är Pomelo rädd, punkt. Vi får inte något tröstande slut om att han trots allt är trygg under sin maskros, eller något sånt. Det känns ovant, men samtidigt befriande. Alla barnboksslut måste väl inte vara så tillrättalagda?

Pomelo busar — Pomelos långa snabel är till både besvär och glädje.

Pomelo är rädd — Ibland blir Pomelo rädd och grubblande. (Men fattas det inte ett ord på det här uppslaget?)

Jag brukar nöja mig med att visa böckers framsidor, men när det gäller denna måste jag visa baksidan också. Jag gillar att den lyckas vara både helt intetsägande och väldigt intresseväckande på ett ovanligt sätt.

Pomelo den lilla elefanten
Författare: Ramona Badescu
Illustratör: Benjamin Chaud
Förlag: Rabén & Sjögren 2003
Antal sidor: 96
ISBN: 978-91-29-65935-1
Köp: jämför priser