Amor anfaller!

Amor anfallerEn fet liten bebis som heter Amor har skjutit en pil rakt in i Arturs hjärta. Det hade kunnat vara en bra sak, om inte just Tammis namn stått på pilen. Hon går i trean och Artur i femman. Som om det inte vore nog med det är hon dessutom bästis med Arturs jobbiga lillasyster Ronja.

Hur Artur än försöker kan han inte sluta vara kär i Tammi. Hjärnan skriker att det är fel, hjärtat skriker att det är rätt. Vad ska han ta sig till?

Det här är en charmig bok med funderingar kring kärlekens bekymmer som många säkert kan känna igen sig i. Varför kan man inte välja vem man blir kär i? Varför är det så omöjligt att sluta vara kär, fast man vill? Vad skulle klasskompisarna säga om de fick veta att man var kär i en som är två år yngre? Och hur ska man göra för att få vara i hennes närhet… Artur har det inte lätt. Givetvis gör han bort sig, givetvis gör han saker han får ångra… men givetvis går det ganska bra ändå, till slut.

Amor anfaller!
Ett uppslag ur Amor anfaller!

Jag har sagt det förut och jag säger det igen: jag gillar Mårten Melins böcker. Ett citat från förlaget lyder: ”Mårten Melin har ett språk och en stil som känns otroligt väl avlyssnat, äkta och här och nu.” Precis så tycker jag också. Jag gillar också att han brukar ha med normbrytande detaljer som vegetarianer, homosexuella eller liknande utan att det skildras som något konstigt. I den här boken får vi veta att Tammi egentligen heter Tamara Puertas Vasques. Det görs alls ingen grej av att hon har utländskt påbrå, det bara är (antagligen) så.

Nu längtar jag efter nästa Melinbok, Som trolleri (citatet ovan är förresten plockat från sidan om den boken).


Amor anfaller!
Författare: Mårten Melin
Illlustratör (omslag och vinjetter): Emma Adbåge
Förlag: Eriksson & Lindgren, nu Rabén & Sjögren
Antal sidor: 123
ISBN: 9789173770194
Köp: på antikvariat eller låna på bibliotek

Susanne och den lilla grisen

Susanne och den lilla grisenKanske har du i dagarna upprörts över hur Sveriges grisar har det, eftersom Djurrättsalliansen lagom till julskinkesäsongen offentliggjort sin avslöjande rapport. Här är en bok på samma tema, om än lite barnvänligare skildrat.

Susanne hittar en bortsprungen griskulting som hon förstår hör hemma på bästa kompisen Elisabets pappas grisfarm. Den måste förstås sakna sin familj, tänker Susanne, och beger sig till gården för att lämna grisen där. Men när hon ser hur mörkt, skitigt och hemskt det är på grisstallets betonggolv blir hon förskräckt och springer därifrån med kultingen i famnen. Plötsligt tycker hon inte längre att Lina är så konstig, klasskompisen som är vegetarian.

Det här är en mycket lättläst bok om ett moraliskt ställningstagande. Det är lätt att blunda för hur djuren i djurindustrin behandlas, eftersom hela samhället gör det, men betyder det att det är rätt? Och varför tycker de flesta att det är okej att äta grisar, men otänkbart att äta hundar? Det handlar också om att vara vegetarian i ett köttätande samhälle och att acceptera allas rätt till ett eget val.

Susanne och den lilla grisen
Ett uppslag ur Susanne och den lilla grisen

Jag har tidigare bläddrat i en liknande bok, där någon upptäcker att det är dumt att äta djur och plötsligt har h*n omvänt hela sin omgivning. Det funkar inte så, det vet alla som är veg*aner, och jag blev mest frustrerad av den berättelsen. Därför är jag väldigt glad att Mårten Melin behandlar ämnet på ett engagerande sätt utan att överdriva. Det borde finnas fler såna här böcker.


Susanne och den lilla grisen
Författare: Mårten Melin
Illustratör: Emma Adbåge
Förlag: Eriksson & Lindgren, numera Rabén & Sjögren
Antal sidor: 41
ISBN: 9789185199136
Köp: jämför priser

Rabén & Sjögren utökar min att-läsa-lista…

Rabén-nytt

Nu har jag bläddrat igenom den. Rabén & Sjögrens katalog för vinter & vår 2010, alltså. Och jag blir nästan lite matt, för hur ska jag hinna läsa allt jag vill läsa? Rätt svar: det går inte. Jag måste vara restriktiv, men det är svårt när det kommer så mycket intressant.

Jag kan i alla fall trösta mig med att förstahandsvalet inte är det minsta svårt. Om jag bara fick läsa en bok ur katalogen skulle det bli Mårten Melins Som trolleri. Jag håller på och plöjer mig igenom Melins författarskap och måste givetvis läsa den här, inget snack om saken.

Månen blev rädd av Joar Tiberg och Anna Höglund beskrivs som en överjordiskt vacker allegori och det blir jag naturligtvis nyfiken på.

Emma Adbåges Leni är ett sockerhjärta låter som en mysig bok om någon som är liten och stor på samma gång.

Och så undrar jag förstås vad Bokunges Lisa Bjärbo har kokat ihop i boken med den krångliga titeln Det är så logiskt. Alla fattar utom du.

Vi stannar där. Men jag skulle kunna lista många fler…

Svarta kängor med gul söm

Svarta kängor med gul sömMarkus och hans mamma är nog världens minsta familj. De har inte så mycket pengar och därför blir mamma bekymrad när Markus visar henne ett par kängor han vill ha. De är nämligen väldigt dyra. Men de är det finaste Markus har sett, svarta och med gul söm! Dessutom är de gjorda av fuskskinn, så man slipper ha döda djur på fötterna. Det påpekar tjejen med rosa håret som jobbar i affären.

Mamma säger att Markus får vänta till sin födelsedag och då kanske han får de svarta kängorna med gul söm. Tiden segar sig fram mot födelsedagen och besvikelsen är stor när inget av paketen verkar kunna innehålla ett par kängor. Men det är bara mamma som busar med honom! Kängorna ligger i ett paket under soffan och Markus blir förstås överlycklig. Men kängorna verkar föra otur med sig. Markus bästa kompis Pernilla säger att de ser klumpiga ut och slutar gå med honom till skolan. Jonte säger att man är rasist om man har såna kängor. Markus är plötsligt ensam och blir hela tiden indragen i bråk. Kängorna gör att han känner sig stöddigare än vanligt och faktiskt vågar säga ifrån när Jonte bråkar, men är det verkligen sådan han vill vara? Det är som att kängorna gör honom till en annan person. Men tjejen med rosa håret har sagt att skorna inte påverkar hur man är som människa…

Svarta kängor med gul söm
Ett uppslag ur Svarta kängor med gul söm

Mårten Melin skriver om Markus i jag-form och gestaltar honom engagerande och trovärdigt. Svarta kängor med gul söm är en jättebra, lättläst bok om vänskap, rasism och att komma på vem man är och stå för det. Pluspoäng från mig för att kängorna är veganska och för att Markus bästis är en tjej! Mårten Melin är bra på att väva in sånt som världen behöver fler exempel på i sina böcker, det gillar jag.

Jag vet inte om det framgår av boken exakt hur gammal Markus är, men jag tror att han går i mellanstadiet. Jag tycker att boken lyckas fånga hur utsatt man är i den åldern, då när barn är så stora att de får ta hand om sig själva men för små för att klara av att ta hand om varandra. Markus får känna på både att bli retad och övergiven, att vara elak och att inte våga stå upp för en kompis. Det är inte lätt att vara barn!

Varje kapitel inleds med en liten vinjett tecknad av Emma Adbåge, som även gjort omslaget.

Tillägg (2009-11-18): Goda nyheter! Boken kommer att ges ut på nytt av En bok för alla, våren 2010. Detta enligt blogginlägg hos Mårten Melin.


Svarta kängor med gul söm
Författare: Mårten Melin
Illustratör: Emma Adbåge
Förlag: Eriksson & Lindgren, numera Rabén & Sjögren
Antal sidor: 76
Köp: på antikvariat eller låna på bibliotek. Eller vänta till våren 2010, då den ges ut på nytt av En bok för alla.

Biblioteket, Mårten Melin och Kalle

Det är nästan farligt att gå till biblioteket, för jag kommer alltid hem med en massa fler böcker än jag tänkt mig:

Biblioteksbesök

Visst skulle man kunna tro att jag snöat in lite på Mårten Melin? Jag lånade inte mindre än tre av hans böcker idag: Svarta kängor med gul söm, Jävla Lucia och Amor anfaller. Och så lånade jag Hedvig! av Frida Nilsson, bara för att Mårten Melin tipsat om Hedvig-böckerna på sin blogg. Dessutom har jag Susanne och den lilla grisen på ingång. Jag kanske inte ska nämna att jag dessutom köpte en Bamse-tidning härom dagen, för då börjar det nästan bli lite creepy…

Hur som helst: jag gillade verkligen Mårten Melins Jag ser dig och är väldigt nyfiken på mer. Han plockar oerhört många poäng hos mig genom att lite lagom diskret pilla in vegetarianer, homosexuella och folk som faktiskt bryr sig om huruvida skor är gjorda av döda djur eller inte i sina böcker. Och så skriver han bra, förstås.

Dessutom hittade jag God morgon, Kalle! av en slump. Jag blev förstås jätteglad, eftersom Kalle-böckerna inte går att få tag i och de vi läst hittills har varit underbara. Kalle får en lillasyster blev Avas första favoritbok och vi tyckte även om God natt, Kalle!.

Sist men inte minst plockade jag på mig lite böcker som mina medbloggare här på Barnboksprat gjort mig nyfikna på. Tutu och tant Kotla hann jag läsa på plats (så fin den var!), men Sixtens och Blixtens skruvade sovbok, Astons stenar och Lilla E ger sig ut på resa fick följa med hem.

Hur ska jag hinna läsa alla de här, utöver dem som redan ligger på min läslista?