lättläst – Sida 20 – Barnboksprat

Mia saknad

Mia saknad är en bok som handlar om hästtjejen Janni och hennes kompis Mia. De är bästa kompisar och har varsin häst, deras stora dröm i framtiden är att bo tillsammans i en röd stuga och föda upp hästar. Redan i första kapitlet får vi veta att Mia har försvunnit, flyttat utan att säga hejdå eller tala om var hon tagit vägen! Så gör man väl inte mot sin bästis? När det gått en vecka fick Janni ett brev från Mia där det stod att hon inte ville att de skulle vara vänner längre; att det inte var någon idé eftersom de nu bodde så långt ifrån varandra. Men Janni känner att det är något som hennes mamma och bror inte vill berätta för henne, något som har med Mia att göra.

Samtidigt som hon saknar sin bästis och gråter när hon tänker på henne har hon något annat att fundera över, nämligen tävlingen som hon och ponnyn Tintin ska vara med i. Hästar är hennes stora intresse i livet och hon har en chans att vinna klubbmästerskapet i dressyr och tränar hårt inför detta. I skolan undviker hon klasskamraterna men råkar en dag höra dem prata om något som får henne att bli alldeles stel: ”Har ni hört att Mias pappa blev tagen av polisen igår? […] Tänk att ha en pappa som är knarkare.” Det Janni hör gör henne både arg och förtvivlad, och hon bestämmer sig för att inte lyssna på deras snack utan själv ta reda på vad som har hänt. Och Janni är inte dum; genom att titta på poststämpeln på brevet från Mia ser hon att det är skickat från Lund. Det dröjer inte länge innan hon bestämt sig för att ta pengar av sin mamma och köpa en tågbiljett till Lund för att leta efter Mia. Hon har hört någon säga att det inte är en särskilt stor stad så hur svårt kan det vara att hitta henne? Till saken hör att Janni ju inte är särskilt gammal, exakt ålder vet man inte men 10-11 år skulle jag gissa på då hon egentligen är för ung för att åka tåg ensam.

Som tur är upptäcks rymningen under tiden Janni sitter på tåget, och framme i Lund tas hon om hand av personal på stationen tills Joel, en vän till familjen som bor i Lund, kommer och hämtar henne. Det visar sig att han vet var Mia har flyttat, och varför hon har flyttat. Han har ringt stället där Mia finns och det är ok att Janni får hälsa på henne en timme. Mia verkar bo på skyddad adress och när Janni kommer dit blir det en lycklig återförening – de är såklart fortfarande bästa vänner trots allt som hänt. Det visar sig att Mias pappa är narkotikamissbrukare och har slagit både Mia och hennes mamma, och därför har de flyttat ifrån honom.

De båda flickorna kommer överens om att de ska fortsätta ha kontakt, men i början tycker Janni att det är svårt att veta vad hon ska skriva i sina brev till Mia. Vad skriver man till någon som varit med om så otäcka saker? Kan man berätta om hur bra man själv har det eller blir det fel då? Till slut blir det så att Janni skriver om sin vardag, precis som det är och det är nog så det ska vara. Livet går ju vidare både för henne och Mia även om jobbiga saker händer.

Det finns många bra diskussionsämnen i boken tycker jag; t.ex. det här med att prata om svåra saker med barn. Ska man berätta? Hur mycket ska man berätta? Är det ibland bättre att inte berätta? Janni borde ha fått veta från början att Mia skulle flytta tycker jag, kanske inte hela orsaken till varför just då, men åtminstone så de fick säga hejdå till varandra. Som sagt, många tänkvärda och bra ämnen att prata om, men för att gilla den här boken måste man nog vara lite smått hästtokig då mycket kring resten av storyn kretsar runt ridning och hästar.

Mia saknad (bok +cd-skiva)
Författare: Malin Eriksson
Illustratör: Åsa Carlsson
Förlag: Hegas
Antal sidor: 130
ISBN: 9789185877935
Köp: jämför priser

Vad andra inte ser

”De Hjärndöda var läskiga. När var det de hade börjat dyka upp? För tjugo år sedan? Vissa påstod att det var den naturliga utvecklingen. Några ungdomar blev alldeles för smarta och det gick inte att få stopp på dem […] De ungdomar som kunde läsa tankar behövde kontrolleras”.

På Lauras skola finns ett gäng elever som har fått implantat inopererade i hjärnan på grund av att de kunnat läsa tankar. De är hatade av alla vanliga elever och får gå i stödklass på grund av att de missar mycket i skolan då de ofta har ont i huvudet p.g.a. implantaten de har. Laura vet nog inte riktigt vad hon själv ska tycka, det lättaste är att tycka som kompisarna för då får man fortsätta vara med i gänget och vara populär. Bland de Hjärndöda finns dock en kille som intresserar Laura; om han inte hade varit Hjärndöd hade hon tyckt att han var riktigt snygg, men att tycka det nu går ju bara inte för sig. Och det går rykten om att han nästan dödat en människa…

Lauras pappa är ensamstående med två tonårsdöttrar, ingen lätt match för någon förälder. Att Laura dessutom har ett väldigt besvärligt humör förbättrar inte saken. Hon har ett ständigt surr i öronen – tinnitus säger hennes syster Melinda – men snart börjar Laura förstå att det är något helt annat. När hon blir kallad till rektorn och anklagad för att ha fuskat på ett prov drar cirkusen igång och Lauras pappa får ett brev: ”Enligt utbildningsdepartementets mätskala för tankeläsning finns det anledning att inleda en undersökning…” NEJ! Det får inte vara sant! Snart vet hela skolan att Laura ska DNA-testas, och det dröjer inte länge innan hon blir utfryst av sina kompisar.

Efter en tid får Laura resultatet, det visar att mardrömmen faktiskt är sann – hon är en av de tankeläsande och måste få ett implantat inopererat i hjärnan. Hennes pappa är totalt emot detta och försöker fördröja processen. Då tar den Liam kontakt med Laura; han vill hjälpa henne! Han har kontakter som gör att de kan fly till andra sidan gränsen, bort från myndigheterna och operationen. Men vill Laura? Det innebär att hon måste lämna sin familj! Vågar hon? Hur är det med ryktet som säger att Liam nästan dödat något?

En dag när Laura som vanligt är hemma hör hon att de kommer för att hämta henne, då får hon panik och bestämmer sig för att fly. Melinda hjälper henne och Liam möter upp för att hjälpa henne över gränsen…men de stöter på hinder och Laura får veta något som hon borde ha fått veta för länge sedan…

En ovanligt bra lättläst bok där översättningen från engelskan funkar riktigt bra. Jag har varit ganska skeptisk mot många av de lättlästa böckerna som översatts från engelska till svenska så det var en positiv överraskning faktiskt. Storyn är också den bra och spännande. Ännu en bok att ta med till eleverna när jag återvänder till skolans värld i höst efter att ha varit föräldraledig sedan april 2010!

Vad andra inte ser
Författare: Gillian Philip
Förlag: Hegas
Antal sidor: 82
ISBN: 9789185877515
Köp: jämför priser

Mitt liv som monster

I uppföljaren till Mitt liv som apa får vi återigen träffa flickan Alma. I slutet av den boken försökte hon lösa sitt problem; att hon blivit en apa genom att kliva på en A-brunn genom att kliva på en M-brunn. M som i människa – eller?! När hon vaknar dagen efter känner hon efter på sin arm och den är len som en människas, vilken lycka! Dock har hon en hemsk huvudvärk som bara blir värre när hon kommer ner till frukosten och upptäcker att det inte finns några flingor att äta. Hon blir så pass arg att hon slänger en gröttallrik i väggen varpå mamman säger att hon beter sig som ett riktigt litet monster. Då händer det…

Almas byxor spricker, hennes arm blir lurvig och blå – hon har förvandlats till ett monster!!! När ilskan rinner av blir hon dock gamla vanliga Alma igen, och om hon bara håller sig lugn ska det nog gå bra att gå till skolan igen. Skolkompisarna blir förvånade över att hon inte är en apa längre, men vissa fortsätter retas och en flicka som heter Nelly kastar till och med en sten på Alma. Ni kan ju själva gissa vad som händer då när Alma blir arg? Hon blir ett blått monster och Nelly blir så rädd att hon kissar på sig!

För att hitta hjälp söker Almas pappa på internet och det verkar som han hittat hjälp: ”Monster-psykologen Pia Blom: Alla kan få hjälp!” Alma får träffa psykologen men kan hon verkligen bli botad? Efter att ha pratat med Alma och förhört sig om när förvandlingen inträffar säger Pia Blom att det faktiskt är viktigt att visa att man är arg, och då tänker Alma att det ju är bra att hon blir ett monster! Man kan till och med ha väldigt bra nytta av det visar det sig sen i boken…

Jag gillade den här boken mer än ”Mitt liv som apa”, den var lite tokrolig men tog också upp flera viktiga frågor och funderingar som t.ex. att det är viktigt att visa känslor. Själv blir jag inget blått monster när jag blir arg, men det hörs och syns ändå! ;-)

Mitt liv som monster
Författare: Mårten Melin
Illustratör: Mimmi Tollerup
Förlag: Hegas
Antal sidor: 44
ISBN: 9789185877942
Köp: jämför priser

Skelettpojken

När Davids lillebror Martin kommer in med ett ben som han hittat i jorden när han lekte utomhus tror David först att det är ett ben från en hund. Kanske från svansen på en hund, eller? Martin vill gräva upp resten av hunden och David följer med honom ut i trädgården. De hittar fler ben och snart förstår David att det inte alls är några ben från en hund hans lillebror hittat, det är ett mycket mer makabert fynd än så ska det visa sig…

De tar med sig benen in och tvättar av dem, och när de lägger dem på rad avslöjar David för sin lillebror att det är ben från ett finger, ett barns finger! Martin flämtar då till och frågar sin storebror om han tror att det ligger ett lik i trädgården? David svarar inte på frågan och vill heller inte att de ska ringa polisen eller ens tala om för sin mamma vad de hittat. De lägger benknotorna bakom gardinen i fönstret i Davids rum. När David vaknar på morgonen och drar ifrån gardinerna står det något skrivet i imman på hans fönster: ”Kom och leta reda på mig”. Då förstår David vad det var han hört under natten: att fingret skrivit på hans fönster! Vad är det egentligen som händer?

Pojkarna fortsätter gräva efter fler ben när deras mamma gått till jobbet, och snart har de hittat så många att de har en hel hand. För att samma sak inte ska hända igen (att benen får liv) samlar David ihop dem och lägger dem i en låda som han låser in i förrådet i trädgården. Men det visar sig nästa morgon att det inte har hjälpt, för lillebrorsan kommer med knotorna i handen och säger att han hittat dem i badrummet. De två bröderna fortsätter att gräva i trädgården och hittar en rostig kula av metall. Men snart händer något ännu mer underligt. En morgon när David tittar ut från sitt fönster ser han att det har snöat, men i deras trädgård och på ängen bredvid finns kala fläckar där det inte ligger någon snö, och snart inser David vad fläckarna ser ut som; konturer av kroppar – sådana som polisen ritar när någon har blivit dödad.

Till slut upptäcker ändå pojkarnas mamma benknotorna de grävt upp och polisen kommer och tar hand om saken. Men fler saker kommer att hända David innan Skelettpojken har fått frid…

Det här var en hyfsat spännande berättelse, lite småkuslig faktiskt. Hegas rekommenderar från 12 år vilket jag tycker är vettigt. Jag har lite svårt för det faktum att Martin i berättelsen bara är 6 år gammal; drar man som 15-årig storebror verkligen med sin så unga lillebror i en sån här grej? Och har en 6-åring så bra koll att han frågar sin bror ”Tror du att det ligger ett lik i trädgården?” efter att bröderna hittat tre ben från ett finger?! Nja, inte riktigt trovärdigt tycker jag och det förstör tyvärr min läsupplevelse lite, jag hakade upp mig på detta. Det skulle vara intressant att läsa boken på engelska (originalspråket) för att se om det är översättningen som spökar för mig.

Skelettpojken
Författare: Anne Rooney
Förlag: Hegas
Antal sidor: 62
ISBN: 9789185877539
Köp: jämför priser

Mitt liv som apa

I min barndoms dagar undvek man alltid A-brunnarna på gatorna när man gick och cyklade. A stod enligt mig och mina skolkompisar nämligen för ”Avbruten kärlek” och det ville man ju inte råka ut för! I den här berättelsen står bokstaven A för något helt annat; när nioåriga Alma är på väg hem från skolan ropar en gammal man och varnar henne för att kliva på en A-brunn. Han säger att man blir förvandlad till en apa om man gör det! Alma som är helt säker på att gubben driver med henne trampar med flit på brunnslocket och mycket riktigt händer ingenting då…

Nästa morgon när Alma ser sig i spegeln står det en apa där! Alma blir rädd och skriker, det gör apan också; ”Det tog ett tag. Men så fattade jag. Apan var min egen spegelbild. Jag hade förvandlats till en apa! Vrålmysko!” När hon går till köket för att äta frukost blir hennes föräldrar såklart väldigt rädda, men mamman känner igen hennes kjol och förstår då att hennes dotter har blivit en apa. Föräldrarna bestämmer sig för att ta henne till doktorn för att försöka få reda på vad det är som hänt.

Doktorn vill inte titta på Alma ens, hon är ju en apa och hör alltså hemma på djursjukhuset. Alma och hennes föräldrar åker dit och där undersöks hon och veterinären konstaterar att hon är en frisk och fin apa men att hon inte har en aning om hur flickan kan ha blivit en apa. Nästa dag går Alma som vanligt iväg till skolan men blir hemskickad eftersom de andra barnen blir rädda för henne. Vad ska familjen ta sig till? Föräldrarna kommer på en bra lösning (tror de i alla fall) och får henne placerad på stadens zoo. Men tror ni att Alma trivs där med apor som beter sig som apor, sniffar varann i rumpan och bajsar på golvet? Nej, verkligen inte, och som tur är hämtar föräldrarna hem henne igen! Men hur ska det gå för stackars Alma? Kommer hon alltid att vara en apa? Hur ska detta sluta? En dag ser apan Alma en brunn med bokstaven M, M som i människa! Eller…?

Jag läste den här boken högt för min son (som fyller fem i början av sommaren) och han tyckte den var lite småkul men ganska konstig också. Om Alma nu är en apa, hur kan hon då fortfarande prata? För det kan ju inte apor. Och hennes föräldrar, varför tyckte inte de att det var mer konstigt? Lite sådana funderingar hade sonen. Själv vet jag inte riktigt vad jag känner för den här boken, jag trodde nog den skulle vara roligare än den faktiskt var. Förlaget har angett att boken vänder sig till barn från 8 år, och det är nog en åldersgrupp som boken passar bättre till än 4-åringar och 37-åringar kanske…Men som sagt, lite smårolig och lagom lång läsning för en nattning så den funkar ändå.

Mitt liv som apa
Författare: Mårten Melin
Illustratör: Mimmi Tollerup
Förlag: Hegas
Antal sidor: 28
ISBN: 9789185877331
Köp: jämför priser