könsroller – Sida 3 – Barnboksprat

Ebba och Abbe gillar snygga grejer

Ebba och Abbe gillar snygga grejer! Ja, det gör de! I den här boken gör Ebba och Abbe en djupdykning ner i utklädningslådan, kan man säga. De klär ut sig med högklackade skor, provar kjolar och andra fina grejer. Men det finaste de hittar är ett långt halsband. Som båda vill ha. Då uppstår lite oanade problem. Vem ska få ha halsbandet?

Den här boken handlar om två barn som leker. Tänk om vi hade sett det så? Nu lever vi ju i en värld där vi direkt reagerar. Det är en pojke och en flicka. Som provar högklackade skor och fina kjolar och tar på sig älvvingar. Som vill ha halsband med fina pärlor. Ja, var det något konstigt där? Jo, det var ju en flicka som leker med fina saker…och en pojke! Men herregud! Ja, men det är nog så många skulle reagerat för ett par år sedan bara. Det har ju blossat upp en diskussion kring det här med barn och könsroller de senaste åren och fler och fler barnböcker har tuffa flickor som huvudpersoner.
Men det som jag tycker är bäst med den här boken, det är att det inte görs någon stor sak av att Abbe gör så kallade tjejgrejer. De leker och så är det med det! Det tycker jag känns ganska uppfriskande.
Måste man hela tiden påpeka att ”Åh nu var det minsann en pojke med här i ”tjejlekarna”, nejmen åh så bra!”

Ebba och Abbe provar fina kjolar!

Jag tycker rätt och slätt att det är jättebra att det inte görs någon stor grej av det i den här boken utan att barnen får leka utan att det ska analyseras sönder.
En av mina nya favoritböcker!

Ebba och Abbe gillar snygga grejer
Författare och illustratör: Åsa Karsin
Förlag: Rabén & Sjögren
Antal sidor: 26
ISBN: 978-91-7377-036-1
Köp: Jämför priser

Kan en rosa prinsessbok vara normbrytande?

Jag håller på att fila på recensioner av Per Gustavssons Så gör prinsessor och När prinsar fångar drakar. Än så länge har jag egentligen inte kommit någonvart. Jag är nämligen otroligt kluven. Det här är mitt första ordentliga möte med Gustavssons kungligheter, men jag har förstått att böckerna är populära och hyllade för sitt sätt att utmana könsrollerna. Jag hade en väldigt positiv grundinställning när jag öppnade böckerna och förväntade mig att bli förtjust, men den där riktiga förtjusningen uteblev.

Normbrytande?

Visst är det bra att Gustavsson låter prinsessan jaga banditer och prinsen laga mat. Jättebra. Men det jag är kluven till är att det stereotypa också tar stor plats i böckerna. Prinsessboken är rosa, medan prinsboken är blå. Prinsessan har oändligt många rosa klänningar och borstar sitt hår med 1000 tag varje dag, medan prinsen utkämpar bataljer och polerar sin rustning. Prinsessan får hjälpa prinsen att fånga en drake, men då är hennes roll att vara lockbete genom att stå och se söt ut.

Jag kan se poängen. Om det nu är så att böckerna ska läsas av barn som redan har den stereotypa uppfattningen är det jättebra att visa dem att man kan vara både rosa och tuff på samma gång. Och då kanske det måste vara lite stereotypt för att överhuvudtaget accepteras av de indoktrinerade. Men… om man inte har någon uppfattning ännu får man i de här böckerna lära sig att det är noga att hålla isär det där rosa och det där blå. Saken är kanske den att de här böckerna inte egentligen är så normbrytande utan snarare… normtilläggande?

Kenta och barbisarna

Kenta och barbisarna Kenta har tröttnat på att spela fotboll och leka våldslekar med killarna på dagis. En dag tar han med sina barbisar i stället.

Det är inte helt problemfritt för Kenta att gå emot strömmen som han gör. Både pappa och kompisarna är väldigt uppmuntrande vad gäller fotbollen, som Kenta är så bra på. Tjejerna som leker med barbisar är inte alls vana vid manligt sällskap och gör sitt bästa för att platta till Kenta när han kommer och leker ”fel” – hans docka heter till exempel Barbie, det kan den ju inte göra! Kenta lyckas ändå ganska bra med att få leva ut både sina ”pojkiga” och ”flickiga” sidor och det känns viktigt att få se detta i barnböcker. Samtidigt är det problematiskt för honom att han vill leka med dockor och just nu skulle jag nog hellre se en bok där allt verkligen går lika bra. Den här boken passar säkert jättebra att läsa för barn som redan lärt sig hur det ”ska vara” med pojkigt och flickigt, men innan Ava eventuellt ”förstått” det läser jag nog hellre något annat för henne.

Pressröster: Pia Huss i DN tycker att berättelsen blir för trivsam i och med att Kenta är dubbelkompetent och både klarar killrollen och tjejrollen. SvDs recensent tycker att Pija Lindenbaum ”överlistar den politiskt korrekta könsrollsagendan” och att skillnaderna mellan killar och tjejer i boken egentligen inte är så stora.

Här kan du hitta vad andra bloggare skriver om Kenta och barbisarna av Pija Lindenbaum

Kenta och barbisarna
Författare & illustratör: Pija Lindenbaum
Förlag: Rabén & Sjögren
Antal sidor: 40
ISBN: 9789129666960
Köp: jämför priser på prisjakt.nu