
Hugo har en mormor som inte är som alla andra. Ibland känns det nästan som om hon är ett barn själv. I den första boken, Hugo och mormor på lekplatsen, hämtar mormor Hugo på förskolan.
”Men det går väl inte?!” tänker Hugo. Ett barn får ju inte hämta ett barn.
Mormor ska åka rutschkana tio gånger innan de ens kan lämna förskolan, prova allt på lekplatsen och ”bara gunga lite till” när Hugo helst vill gå hem. Till slut börjar han traska iväg på egen hand, och då får mormor allt springa efter.

I Hugo och mormor i affären väntar nästa äventyr. Den här gången ska de handla, och mormor väljer butik utifrån vilka kundvagnar som är roligast. Hon insisterar på att Hugo ska köra henne i en kundvagn med en bil längst fram. Sedan far hon fram som ett litet oväder genom gången, samtidigt som hon tar god tid på sig trots att Hugo hela tiden undrar om de snart är klara.

Annika Hirvonens illustrationer är uttrycksfulla, färgstarka och fulla av liv. Det händer mycket på varje uppslag. Mormors busiga entusiasm och Hugos mer försiktiga osäkerhet kommer tydligt fram, samtidigt som det lekfulla alltid också finns där. Dessutom kan man på varje uppslag leta efter Hugos katt, Busis, som smugit sig med på äventyret.
Anette Althén skapar i de här böckerna en uppochnervänd verklighet där rollerna är omkastade. Att mormor är den som är barnslig och Hugo den som försöker få ordning på situationen blir både tokigt och roligt. Alla förstår att det är på lek. Samtidigt finns där ett litet stråk av allvar. Hugo längtar ändå efter den där trygga mormorn att bli hämtad av, eller gå till affären med. Utan att det blir tungt rymmer berättelserna något viktigt om att både mormor och Hugo får vara som de är och känna som de känner.
Böckerna om Hugo och mormor är lekfulla, varma och fulla av humor. De fungerar både som rolig läsning och som utgångspunkt för samtal. Håll utkik efter fler delar framöver.