Spyflugan Astrid

spyfluganastrid-framsida
Kan salami vara farligt? Ja, om den är dansk! Fast kanske mest om man är en fluga, som Astrid.

De säger att Astrid är en spyfluga, själv vet hon inte så noga men hon har många likheter med en sådan. Hon kan till exempel gå i taket. Och så har hon stora ögon. Hon har en stor stor familj och måste ofta passa alla småflugor, något som hon inte finner vidare kul alla gånger. Mest gillar hon att flyga iväg på upptäcksfärd. Men moster Ally tjatar på Astrid om att hon måste vara försiktig så att hon inte stöter på faror som hemska sugen och feta smällen. Därför flyger Astrid mest på natten. Då finns inte lika många faror som lurar för en liten spyfluga.
Trots sin försiktighet stöter hon ändÃ¥ pÃ¥ trubbel, som bland annat inbegriper…just det…dansk salami!

spyfluganastrid-inuti

Jag bara älskar den här boken, skriven och illustrerad av Maria Jönsson. Den är så klurigt rolig och har ett underbart språk! Det här är en bok jag själv önskar att jag hade skrivit! Bilderna är underbara, särskilt bilden av hela familjen i början av boken.
Jag gillar att Astrid är så skönt avslappnad. Hon kör sin grej och även om hon råkar i trubbel går det alltid bra till slut.
En av mina favoritböcker som liten var den om Ludde Lump, av Camilla Gripe. Jag får för mig att den här boken är lite lik den till viss del.
Kort och gott – en superbra bok!

Spyflugan Astrid
Författare och illustratör: Maria Jönsson
Förlag: En bok för alla
Antal sidor: 27
ISBN: 978-91-7221-528-3

Doktor Proktors pruttpulver

Doktor Proktors pruttpulverLåt er inte luras av titeln! Visst rymmer den här boken en del prepubertal prutthumor, men det som gör den rolig är det fullkomligt sprudlande, sprakande språket. Doktor Proktors pruttpulver är med sina fyndiga och oväntade formuleringar en Liftarens guide till galaxen för barn, fast utan träsklevande madrasser och våldspoetiska vogoner. Och med en aning fler pruttar, förstås.

På Kanonvägen i Oslo bor Lise, vars bästa vän just har flyttat. Där bor också en excentrisk professor vid namn Doktor Proktor. Dit flyttar även en ovanligt liten pojke med ovanligt rött hår. Han heter Bulle, och vad säger du om det? Ingenting, får vi hoppas. Bulle ger dig säkert svar på tal i så fall.

Dessa tre människor blir inblandade i ett halsbrytande äventyr med beståndsdelar som ett eftertraktat pruttpulver, en skolorkester utan taktkänsla, några klåfingriga men dumma skurkar, en hungrig kloaklevande anakonda och en rymningssäker fängelsehåla. Mer avslöjar jag inte, men däremot bjuder jag på smakprov. Så här börjar boken:

Det var maj och när solen hade lyst en stund på Japan, Ryssland och Sverige gick den upp över Oslo. Oslo är en ganska liten huvudstad i ett ganska litet land som heter Norge. Den satte genast igång med att skina på det gula och lagom lilla slottet, där det bor en kung som inte bestämmer så mycket att det gör något, och på Akershus fästning.

Där sken den in på de gamla kanonerna som pekade ut mot Oslofjorden, genom fönstret på kommendantens kontor och på den yttersta av alla dörrarna som till slut ledde in till stadens mest fruktade fängelsecell, Dödinghålan, där bara de farligaste och värsta brottslingarna satt.

Cellen var tom, bortsett från en rattus norvegicus, en liten norsk råtta, som tog sitt morgonbad i toaletten. Solen steg en pytteliten bit högre och lyste på barnen i en skolorkester som hade tränat sig på att vakna väldigt tidigt, ta på sig uniformer som kliade, och som nu övade sig på att marschera och spela nästan i takt. För snart var det 17 maj, Norges nationaldag, och då skulle alla skolorkestrarna i hela det lilla landet vakna väldigt tidigt, ta på sig uniformer som kliade och spela nästan i takt.

Och i vanlig ordning bjuder jag förstås även på en bild inifrån boken:

Doktor Proktors pruttpulver
Ett uppslag ur Doktor Proktors pruttpulver

Här kan du även läsa ett smakprov från slutet av boken, om du har lust.

Texten är inte bara roligt skriven utan full av snygga återkopplingar, effektfulla upprepningar och stiliga sammanträffanden, helt i min smak. Jag är rysligt imponerad och inspirerad att själv försöka skriva någonting roligt (i stället för det jag skriver nu, som ju faktiskt handlar om någonting väldigt tråkigt). Det enda jag inte är så förtjust i är bilderna. Jag har alltid haft svårt för illustrationer som ser slarviga, skissartade och ofärdiga ut. Visst är de uttrycksfulla, ibland helt fantastiskt uttrycksfulla, men det är helt enkelt inte min kopp te. Texten klarar sig dock alldeles utmärkt ändå.

Jo Nesbø

Författaren Jo Nesbø (jonesbo.com) har en imponerande meritlista. Han är inte bara författare till en rad bästsäljande kriminalromaner utan även civilekonom, sångare och gitarrist i bandet Di Derre, och nu även barnboksförfattare. Det senare, berättar Nesbø, är en följd av att han fick en dotter att berätta historier för.

Jag är inte ensam om att gilla boken, men alla tycker inte som jag. SvDs Don Johnson tycker faktiskt precis tvärt om: ”Lika tjatigt är det att precis varenda beskrivning mÃ¥ste var[sic! a!] rolig. Bokens absoluta största behÃ¥llning är Per Dybvigs strÃ¥lande illustrationer.” DNs Nisse Larsson verkar mer inne pÃ¥ mitt spÃ¥r, han nämner omsorgsfullt ihopsydda trÃ¥dar och konstaterar att boken är oväntat snillrik. Expressens Magnus Haglund tycker att ”det finns en glädje i Nesbøs kombinationer av det groteska och det komiska, och den vilda energin i ordflödet blir sitt eget fantasteri”. Mikaela tror att humorn tilltalar bÃ¥de barn och vuxna och hittar samtidigt det sorgliga i bokens ensamma karaktärer och frÃ¥nvarande föräldrar. Sydsvenskans Patrik Svensson är den enda recensent jag hittade som ogillade boken.

Den 21 oktober kommer uppföljaren Doktor Proktors tidsbadkar. Jag ska läsa och recensera den så fort jag kan!


Doktor Proktors pruttpulver
Författare: Jo Nesbø
Illustratör: Per Dybvig
Förlag: Piratförlaget
Antal sidor: 230
ISBN: 9789164202840

Lalo trummar

Lalo trummarAtt läsa Lalo trummar är att dras in i en medryckande rytmkavalkad och förvandlas till Lalos trumma. Jag läser ord, men de låter bombombombom, bombombombom, och rytmerna nästlar sig in i mitt medvetande på ett så genomträngande sätt att jag inte blir kvitt dem. Jag går runt här hemma till takten av en imaginär trumma och formulerar meningar med rätt antal stavelser för att passa in i trumfraserna.

Berättelsen utspelar sig en regnig morgon när Lalo har gått ut för att spela på sin trumma medan resten av familjen sover. Han trummar pim pim pom, pim pim pom och regnet droppar dripp dripp dropp, dripp dripp dropp. Plötsligt upphör regnet och solen kikar fram. Lalo blir så glad att han trummar HÖGT, varpå familjen vaknar och det vankas frukost ute i trädgården.

Jag var helt oförberedd på att Lalo trummar skulle ta oss med storm på det här viset. Det räckte inte att jag läst början av boken på smakprov.se, jag förstod inte bokens charm förrän jag läst den högt för Ava. Och nu har jag gjort det väldigt många gånger. Hon verkar inte få nog av den. Igår när jag nattade henne var hon lite grinig och ville inte läsa de andra böckerna jag började på, utan blev alldeles för rastlös efter två sidor. Sen plockade jag fram Lalo trummar och läste den 5-10 gånger med hennes fulla uppmärksamhet. Jag tror vi har hittat en ny favorit!

Lalo trummar
Pam piddi pampam pompom, oj vilken härlig läsning!

Familjen i boken är väldigt charmig. Inte minst minstingen Babo, som hela tiden gör lite lustiga och avvikande saker, pÃ¥ sant bäbismanér: ”Mamma äter. Binta äter. Aisha äter. Lalo äter. Babo kladdar.” Dessutom ser familjen trevligt mÃ¥ngkulturell ut med bÃ¥de blekfisiga rödhättor och brunhyade svarthÃ¥rburrisar. Det är skönt med böcker som inte fastnar i stereotypträsket. Benjamin Chauds illustrationer passar verkligen jättebra, även om Jonas (maken) undrade varför det ramlar ner en död groda pÃ¥ framsidan – ja, den har faktiskt kryss för ögonen!

Tack Barnens bokklubb för att ni valde Lalo trummar till mitt bokpaket och introducerade oss för den här härliga, musikaliska familjen!

Föregångarboken Binta dansar kommer snart att finnas i vår ägo och jag hoppas att den är lika bra. Och att Aisha och Babo får egna böcker snart!


Lalo trummar
Författare: Eva Susso (evasusso.com)
Illustratör: Benjamin Chaud
Förlag: Rabén & Sjögren
Antal sidor: 32
ISBN: 9789129669893
Köp: jämför priser

Hotellmysteriet

HotellmysterietLasse och Maja extraknäcker på hotellet i Valleby över jul. Hotelldirektören Ronny Hazelwood ber personalen att anstränga sig lite extra för att göra ett gott intryck på de förnäma gästerna Åkerö som kommer på besök. Detta innebär framför allt att ta väl hand om deras bortskämda hund Ribston, en sällsynt kinesisk äppeltax som är värd 200 000 kronor. Snart sker katastrofen: Ribston försvinner! Mycket tyder på att någon bland hotellpersonalen kidnappat honom. Lasse och Maja får reda ut den knepiga situationen och gör det som vanligt med bravur.

Hotellmysteriet är den andra boken i den fristående serien om LasseMajas detektivbyrå och den fjärde jag läst.

Hotellmysteriet
Ett uppslag ur Hotellmysteriet

Jag tycker att Hotellmysteriet är riktigt mysigt klurig och fiffig och den blir därför min favorit av LasseMaja-deckarna hittills. Vad jag tyckte om de övriga går att läsa här.


Hotellmysteriet
Författare: Martin Widmark
Illustratör: Helena Willis
Förlag: Bonnier Carlsen
Antal sidor: 80
ISBN: 9789163820762
Köp: jämför priser

Jag ser dig

Jag ser digJag har boktoken Emma S att tacka för att jag fick nys om denna fantastiska bok och därmed också om det högintressanta förlaget Hegas. De har som ambition att ge ut lättlästa böcker av god litterär kvalitet. Så här säger de själva:

Barn och ungdomar som har svårt för att läsa vill inte känna sig utpekade. De vill läsa fängslande kapitelböcker, precis som alla andra. Den lättlästa boken måste således vara lika välskriven och lika lockande som andra böcker. Den enda skillnaden är att den ska vara enkel att läsa.

Jag måste erkänna att jag inte trodde att lättläst kunde vara så här bra. Jag behöver inte lättlästa böcker, jag är en mycket läsvan vuxen, men ändå är Jag ser dig bland det bästa jag läst på sistone! Tänk vad bra att det finns så bra böcker som även lässvaga kan ha glädje av!

Det handlar om Ronja som kommer ny till Apelskolan, där hon lär känna Annika. Hon blir upp över öronen förälskad i Annika, men förstÃ¥r snart att ingen annan kan se henne. I sitt skÃ¥p hittar hon en tyskabok med Annikas namn i. Den är 30 Ã¥r gammal…

Jag ser dig

Boken har en härligt mysrysig stämning och är väldigt spännande. Den innehÃ¥ller kärlek och sorg och lyckas fÃ¥ med bÃ¥de vegetarianism och homosexualitet utan att göra en grej av det, vilket jag tycker är jättebra! Jag sätter etiketten ”homosexualitet” pÃ¥ det här inlägget, men egentligen är det lika fel att säga att den här boken handlar om homosexualitet som att säga att vilken kärleksroman som helst handlar om heterosexualitet. Det handlar egentligen om kärlek, punkt!

Mårten Melin har släppt ett antal andra böcker och givetvis är jag nyfiken på dem nu. Mer om honom finns på martenmelin.se.


Jag ser dig
Författare: Mårten Melin
Illustratör: Susanne Adolfsson
Förlag: Hegas
Antal sidor: 72 sidor
ISBN: 9789185877072
Köp: jämför priser