Varje söndag tipsar vi om 3 barn- och ungdomsböcker på ett speciellt tema. Sedan vill vi gärna ha era tips! Skriv på din blogg, instagram eller i en kommentar. Tagga gärna @barnboksprat och #barnbokspratssöndagstrea så att vi hittar dina tips.
Ibland vill en inget annat än att krypa upp i soffan, svepa om sig en filt och läsa/höra en riktigt bra saga eller berättelse. Kanske en högläsningsbok som räcker länge. Därför handlar dagens söndagstrea om högläsningspärlor.
Mats Strandberg och Sofia Falkenhem har skrivit serien om Frank, som börjar med Monstret i natten. Några nätter efter att han fyllde nio drömmer han att han förvandlas till en lurvig, fyrbent figur som springer omkring i skogen. I drömmen blir alla rädda men vet inte varför. Det verkar nästan som att det är mer än en dröm. En fin och intressant trilogi om att vara olik andra och hitta hem i sig själv.
Klaus Hagerup och Lisa Aisatos bok Flickan som ville rädda böckerna är en hyllning till berättelser, böcker och fascinationen för att läsa. Vi möter Anna som älskar att försjunka i böcker och lära känna karaktärerna och de liv de lever. Biblioteken är fantastiska, men vad händer med de böcker som ingen lånar? När Anna får reda på det finns det bara en sak hon ska göra: hon måste rädda böckerna!
Trilogin om Myran är skriven av Linn Gottfridsson och illustrerad av Emma Adbåge. Myran är sex år och har en bästis som heter Henny. Hon har en lös tand. Myrans föräldrar bråkar på engelska och han skulle gärna vilja en katt. På ett enkelt men roligt och seriöst sätt få vi del av Myrans vardag. Riktigt träffsäkert för målgruppen vilket visas både i språket och illustrationerna.
Flickan som ville rädda böckerna
Författare: Klaus Hagerup
Illustratör: Lisa Aisato
Förlag: Bonnier Carlsen
ISBN: 9789178030729
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris
På skolgården finns en plats som är perfekt för alla sorters lekar. Gropen! Gropen är så bra. Men de vuxna tycker att Gropen är farlig och att barnen inte borde vara där.
Emma AdBåges nya bok bygger på en Grop som fanns på skolgården hon brukade hänga på. Det märks att hon har kvar många minnen och känslor från alla lekar hon lekt där, för Gropen är en riktig fullpoängare! Här ryms ett barnslikt språk och tankesätt med den stora passionen för leken och fantasin. Samtidigt finns det träffsäkra vuxna som tycker allt är farligt (trots att farliga saker kan hända var som helst, till exempel på trappan utanför skolan) och nervösa står på kanten av Gropen och tittar på barnen. Men ingenting kan stoppa barnens lek och det visar den här boken. Här finns mycket igenkänning och inspiration för aktiviteter bortom surfplattor. AdBåge står på barnens sida och har gjort en bok jag tror passar perfekt för både barn och vuxna.
Ruffe är på flykt undan julen. Han blev upptvingad på en lastbil, men flydde därifrån ut i skogen. Där möter han katten Kss-kss, som känner till ett torp de kan flytta in i. Där bor mössen Andersson och Pettersson, och snart flyttar vildsvinet Vilda in med alla sina barn och barnbarn. Med hjälp av boken Jul i vårt hus skapar djuren en jul i deras egen smak. Men allt är inte så smidigt som det kan verka.
Tjoho, nu är det jul! är humoristisk och samtidigt tänkvärd. Det handlar mycket om ensamhet och att vara en tänkare, men också om önskningar som blir uppfyllda, svårigheter med att skaffa mat och lyckan i det enkla. Djuren har många mänskliga egenskaper, vilket gör sagan rolig, och samtidigt lite knasig när de funderar över våra mänskliga traditioner. Gemensamt har de omtänksamheten och tanken att det blir bäst om de hjälps åt.
Vissa stunder känns det lite utdraget med 24 kapitel, men så brukar det vara med sådana här böcker och julkalendrar överlag. Jag tycker dock den är väldigt mysig, visar på en sorts jul (inte det överdådiga, köphetsiga) och förhoppningsvis kan det bli många fina högläsningsstunder i väntan på julen.
En sådan fin bok författaren Linn Gottfridsson har skrivit. Jag trodde först att det var en typisk bilderbok, så jag blev glatt överraskad över att det var en högläsningsbok för de yngre åldrarna.
Morgan kallas alltid för Myran och är sex år. Han går i förskoleklass och är bästis med Henny. När man går i skolan är rasterna roliga. Då får man leka vad man vill medan fröken dricker kaffe. Myran och Henny har en egen snigelvärld. Men när Felicia går förbi och frågar om hon får vara med så hör inte Myran. Om man inte hör något är man inte taskig. Men om man hör och ändå säger nej, då är man taskig. Det är mycket man måste veta om världen och inte ens de vuxna kan alla svaren på Myrans frågor.
Ovanför Myrans lägenhet flyttar pojken Diego in. Hans pappa bor inte där. Snart anar Myran att hans egna föräldrar har problem. Även om de bråkar på engelska och inte tror att Myran förstår något. Man han förstår mer än de tror.
Jag läste den här boken högt för min snart 9 åriga son och jag kan säga att igenkänningsfaktorn från förskoleklassen var stor. Den har ett allvarligt tema som grund men är roligt berättad på ett rappt och underfundigt sätt som jag och sonen fann mycket tilltalande. Här får man verkligen befinna sig i leken, i fantasin och följa en sexårings funderingar kring vuxenvärlden. Jag gillar också hur de vuxna löser sitt problem och gör sitt bästa för Myrans skull trots att det inte är ett lätt beslut de måste ta. Jag gillar Emma Adbåges svartvita illustrationer som finns boken igenom. Barnkaraktärerna med stora huvuden och små fötter ger en gullig och busig framtoning som passar väl till läsåldern.
Rekommenderar den här boken varmt för barn mellan 6 år och uppåt.
En myras liv
Författare: Linn Gottfridsson
Illustratör: Emma Adbåge
Bokförlag: raben&sjögren
Antal sidor: 128
Läsålder: 6-9 år
Utgiven: 20160130
ISBN: 9789129696479 Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris
Här har vi en viktig bok. Berättelsen tar upp det med att människor har olika förutsättningar i livet och lever med olika livsvillkor. Att det kan se helt olika ut hemma hos grannar som bor i samma bostadsområde. Om nu ens alla grannar har ett hem?
Vi får följa Tilly och hennes kompis Tage som filosofierar om de människor Tilly möter.
”De bor i ett hus där de är vana att bo, för de har bott där sedan de föddes. De vet inte exakt hur det är att bo nÃ¥gon annanstans. Man skulle kunna tro att det är ungefär lika. Tilly och Tage vet inte exakt hur det skulle vara att vara nÃ¥gon annan. Har man tur, kan man kanske fÃ¥ veta det.”
Hos Tillys kompis Loppan får man vräka ut soffkuddarna ur soffan. Man kan även få maränger trots att det bara är tisdag. För Loppans mamma säger att barn bara är barn. Hos Tage däremot kan man höra klockorna ticka och kylskåpet surra. Tages mamma säger att allt inte är roligt här i livet. Kompisen Sonja har allt hemma, fina askar, en tuggummiautomat och leksaker. Hon har allt utom en mamma, och pappan är i en annan stad som börjar på något med B.
Tilly går förbi den hemlöse som sitter på sin tidning på gatan. Han har sommarskor utan snören och inga vantar trots att det är kallt. Tilly stannar och tittar, men mamman har bråttom därifrån. Nästa gång Tilly tittar till den hemlösa ställer sig mamman en bit bort eftersom hon fått bråttom med att knyta skosnörena. Men Tilly har kardborreband på sina skor så hon kan stå kvar framför den hemlöse.
Jag kan verkligen känna hur besvärad mamman blir när barnet ser och bekräftar det som hon sedan länge lärt sig att undvika och ignorera. Det gör ofta ont att se och bekräfta de som har det svÃ¥rt och dÃ¥ är det lättare att titta bort. Men Tilly och mÃ¥nga barn med henne har ännu inte ”lärt sig” att blunda, utan hon funderar istället kring om hon har nÃ¥gra vantar att ge honom (men hennes är för smÃ¥).
Mimmis mamma har inte så mycket mat i kylskåpet. I fruktskålen finns ingen frukt. I godisgömman finns inget godis. Mimmi får själv gå och köpa mjölk och Tilly blir förvånad över att Mimmi tillåts gå iväg och handla själv. Illustratören Emma Adbåge har som vanligt fått med många träffande detaljer. Mamman står och röker vid köksfläkten med katten strykandes runt benen och kattmaten är utspilld över golvet. Spargrisen på bordet är med hjälp av kniv tömd på mynt till förmån för mjölk eller cigaretter. Strumpbyxorna och festskorna ligger kvarglömda på golvet. Kanske är Mimmi ett varannan-veckabarn där Mimmis mamma varvar fest med familjeliv? Jag får känslan av ett nästintill tomt kök där mattillgången löses lite allt efter hand.
Tilly hemma hos Mimmi
Det knyter sig i min mage när Tilly åker hem till Peppe vars pappa inte städar. Badrummet är täckt med intorkad smuts och det finns inget toalettpapper. Tilly blir tvungen att torka sig med en strumpa från tvättkorgen, men det gör tydligen inte så mycket eftersom den ändå ska tvättas. Jag mår dåligt bara jag tänker på det, men Tilly och Peppe reagerar inte så mycket. De accepterar de vuxna och deras tillvaro så som barn gör. Så Tilly och Peppe badar i det brunsmutsiga badkaret och leker pirat och piraja.
Tilly som trodde att… är en stundtals smärtsam bok men den är ändÃ¥ lättsam nog för att barn ska ta till sig den. Den Ã¥terspeglar verkligheten och att den kan se väldigt olika ut för olika personer. Vi har alla olika förutsättningar, olika vardagar, olika familjekonstellationer och olika ekonomi. Den handlar om att ha och inte ha. Om klass, sociala relationer, ensamhet och samhällsproblem. Ibland är barnen i centrum och ibland fÃ¥r de anpassa sig helt.
Hemma hos Tage hörs klockorna ticka
Jag tycker att det är viktigt att barn (och vuxna!) fÃ¥r ta del av människors olika verkligheter, särskilt eftersom människor tenderar att umgÃ¥s med folk som är lika dem själva. Genom litteratur kan vi fördjupa oss i hur andra människor har det och öva upp vÃ¥r förstÃ¥else för andra människor. Tilly som trodde att… visar utan pekpinnar pÃ¥ människors olika förutsättningar i livet. Tilly funderar och resonerar tillsammans med Tage. De konstaterar att det kan vara olika och att det inte är nÃ¥gra konstigheter.
Tilly som trodde att… är nominerad till Augustpriset och även om jag inte läst de andra nominerade böckerna sÃ¥ hÃ¥ller jag tummarna!