Jag läste Lilla grodan, morfar och döden tillsammans med två barnbarn som satt i mitt knä. Det var E 5 år och H 3 år. Lilla H gled ned och kom tillbaka några gånger. E däremot var mycket uppmärksam och engagerad. Hon ställde någon fråga, men framförallt lyssnade hon intensivt.
Ofta går det bra att omformulera en text utan att förändra en historia alltför mycket. Döden och tro är inte så enkla ämnen och i det här fallet ser jag en risk i det och att inte göra Lilla grodan, morfar och döden rättvisa. Som jag ser det är berättandet, formuleringarna, funderingarna och dialogen mellan sköldpaddan morfar och barnet grodan det centrala. Och inte historien. Det är helt enkelt svårt att vara boken trogen så jag håller min beskrivning ganska kort och ger er några utdrag som exempel på berättandet.
Grodan ska sova och morfar har läst. Lilla grodan vill veta vad som händer när man har dött. Alltså inte när man dör utan vad som händer efter att man har dött.
Det är det ingen som riktigt vet. Men många har gissat, funderat, tänkt stora tankar och fantiserat om det. Om du vill kan jag försöka berätta lite? (säger morfar)
Morfar berättar om att några tror att det finns en himmel dit man kommer och om änglar. Lilla grodan vill ha vingar. Jag skulle bli världens bästa flygande ballerina.
Du skulle vara en fantastisk konstflygande ballerina. (svarar morfar)
Morfar fortsätter berätta om de som tror att den som dör föds på nytt. Och att man lever flera liv men i olika skepnader.
Vad tror du att du var …? Morfar tror att han varit på ett skepp och säger: Det är som att ljudet av vågorna och den salta doften gör att jag minns något jag inte längre kommer ihåg.
Sedan talar morfar om en själ. Han säger att några tror att alla människor har en själ och att den lämnar kroppen när vi dör. En själ, säger morfar, är osynlig som ett spöke och är som personen som har dött fast utan en tung kropp att släpa på. Lilla grodan tycker att vara osynlig är som att vara en superhjälte och att om man är ett osynlig kan man spionera och få reda på mycket man undrar över.
Det finns också de som … tror att ingenting händer när man dör. De tror att allting slutar vara. Grodan tycker det låter tråkigt, men morfar säger att … om du inte finns, kan du inte känna att det är tråkigt. Eller roligt. Det är bara ingenting.
Vissa tror på en framtid långt efter döden. De tänker att de vill frysas ner och bli väckta till liv igen när man kan bota alla sjukdomar, säger morfar. Usch! Det låter läskigt. Och trångt om ingen någonsin dör.
När morfar har berättat det här och lite till frågar han: Vad tänker du nu min lilla groda? Lilla grodan vill blanda … lite av varje liksom. Först tycker grodan att man kan vara ett spöke som får veta sådant man undrar över. Sedan vill hon flytta till himlen och träffa de hon saknar. När jag kommer dit kan jag träffa dig där morfar!
I så fall flyttar jag in med dig i molnhuset och lagar pannkakor till frukost varje dag.
När lilla grodan har fått en godnattkram och morfar är på väg ut frågar lilla grodan: Vad tror DU händer när man dör?
Jag vet inte hjärtat mitt, men jag är oändligt nyfiken.
Berättelsen och bilderna framställer på ett fint och, som jag tycker, finurligt vis lika människors, religioners och folkslags tro. Den ger näring och tröst till funderingar man kan ha om döden. Dialogen mellan Sköldpaddan morfar och barnet Lilla grodan är högst personlig, men känns fri från värderingar. Och bilderna som håller om texten både högt och lågt är viktiga för upplevelsen. Att författaren som också illustrerat boken använder djurkaraktärer i stället för människor upplever jag tar udden av den värderande laddning som människokaraktärer kan ha. Djuren gör att bilderna per automatik är alternativa men de känns ändå självklara och naturliga i kontexten.
Jag berättade för barnen att jag skulle skriva om boken och att jag gärna ville skriva vad de tyckte om den. Från E kom ett snabbt svar att den var bra, jättebra faktiskt, medan H inte sade något spontant. Men på en direkt fråga svarade hon: Jag tycker den var lite läskig.
Vi läste en annan bok emellan, men sedan ville båda höra om Lilla grodan igen. Nu frågade E mer utifrån texten och H tittade på och pratade om bilderna. Som godnattsaga valde barnen att höra Lilla grodan, morfar och döden för tredje gången denna dag och när vi talade i telefon här om dagen frågade E: Har du skrivit om boken nu och att jag tycker det är en jättebra bok?
Lilla grodan, morfar och döden
Författare: Julia Groth
Illustrationer:Julia Groth
Förlag: Idus förlag AB
ISBN: 9789175779614
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris
Tack till förlaget för recensionsexemplar!
Det kan stundtals vara svårt att läsa för flera syskon på kvällen, men speciellt då mina tårar skymmer sikten. Temat berör. Om döden och ett ensamt syskon kvar i livet.
Jag har under åren läst många bra och dåliga barnböcker om döden. Det finns olika sätt att närma sig temat och ämnet är viktigt. Speciellt för den som förlorat en anhörig och sörjer, men också för vetgiriga barn som funderar över livet och döden. Vi vuxna kan inte svaren på alla dessa frågor. I just den här boken, Mia och farmor, så är upplägget väldigt enkelt. Det finns ingen direkt handling som försiktigt närmar sig ämnet döden, utan historien är rakt på sak.