Konstiga djur

Nu har jag läst alla Augustnominerade böcker i kategorin Barn och ungdom 2011! En av dem var alltså Konstiga djur skriven av Lotta Olsson och illustrerad av Maria Nilsson Thore.

Boken handlar om kompisarna jättemyrsloken och hasselmusen som utlyser en tävling för att ta reda på vilket som är det konstigaste djuret. Vinnaren ska få mumsig kaka. Tävlingsbidragen strömmar in i form av brev där djuren själva beskriver varför de är konstiga. Det är en rolig och charmig bok som ger många intressanta djurfakta på köpet.

I texten läggs stor vikt vid att visa djurens personlighet och sätt att tala genom särskilda ord och en hel del utsvävningar. Musen säger till exempel ”i synnerhet” så många gånger att det får en komisk effekt. Tonen är uppåt och man har nära till smilbandsexercis hela tiden under läsningen. Ett roligt inslag är när musen berättar för jättemyrsloken att det är ute att skicka vanliga brev, för nu är det nätet som gäller. Det visar sig handla om ett spindelnät, men det har en hel del gemensamt med internet.

Jättemyrsloken tävlar med sin konstiga näsa

Boken är rikt illustrerad med Maria Nilsson Thores härliga bilder och mönster som verkligen sätter guldkant på berättelsen.

Är måhända näbbdjuret konstigast?

Sist i boken får vi veta att en ny bok om jättemyrsloken och hasselmusen är på g. Den heter En annan resa.


Konstiga djur
Författare: Lotta Olsson
Illustratör: Maria Nilsson Thore
Förlag: Bonnier Carlsen (2011)
Antal sidor: 96
Rekommenderad ålder: 6-9 år
ISBN: 9789163868801
Provläs: hos provlas.se
Köp: t.ex. på Adlibris eller Bokus

Julsångsbilder


 

 

 

 

 

Julsånger!


Man kan tycka att det är i senaste laget att lära sig nya julsånger när julen står för dörren, men eftersom de flesta sångerna i Lilla Barnkammarboken julsånger är välkända, kan man säga att det är hög tid att repetera och fylla på med de rader man har glömt. En eller annan ny finns kanske tid att ta till sig i julbrådskan trots allt.

Det julmysiga med den här boken är att det är en riktig ’tillsammansbok’ där flera generationers julsånger presenteras, därtill hittar jag några, inte helt okända, från andra länder och på andra språk –  gränslös julsångsglädje så att säga.

Det roliga med de traditionella sångerna är att man genom att sjunga dem med och för sina barn för dem vidare, och det roliga med de nya är att barnen kanske kan sjunga dem för de äldre generationerna. Det gemensamma sjungandet hör liksom julen till!

I boken finns både texter och noter. För den som varken kan läsa det ena eller det andra, eller bara vill lyssna när någon annan sjunger, finns en CD med några av visorna. Själv uppskattar jag inte CD:n, sång och musik är mekanisk och framförs i något som jag skulle vilja kalla ’värsta varuhusvarianten’.

Julbilder!

Det bästa har jag naturligtvis sparat till sist: bilderna. Jag sätter faktiskt bilderna i julsångsboken högre än sångerna, som de flesta redan kan utantill; bilderna är både traditionella och unika.

Välkända barnboksillustratörer, som Cecilia Torudd, Jan Lööf, Lena Sjöberg, Stina Wirsén och Maj Fagerberg, har bildsatt de olika vistexterna och på så sätt tolkat och berättat. Många av de traditionella texterna kan vara svåra att förstå, men tack vare illustrationerna får innehållet ett ansikte. Här finns vackra, stämningsfulla, roliga, fyndiga, kluriga, knasiga och julglada bilder.


För mig är Lilla barnkammarboken julsånger en julbilderbok med sånger i, man måste inte sjunga, man kan sitta och mystitta på bilderna.

Bilderna gör denna bok i ännu högre grad till gränslös, det finns mycket att lära, fråga om och förundras över.

 

Titel: Lilla barnkammarboken, julsånger
I urval av Annika Lundeberg
Illustrationer: Stina Wirsén, Lena sjöberg, Jan Lööf, Cecilia Torudd, Anna Höglund, Maj Fagerberg, Marit Törnqvist, Christina Alvner, Filippa Widlund
Förlag: Bonnier Carlsen Bokförlag  (2011)
Antal sidor: 60
ISBN: 9789163869006
Jämför priser:

Köp: exempelvis på Bokus eller Adlibris

 

Viggos ord

Här hemma har vi bara läst en Viggobok tidigare; nämligen Viggo kan själv och den gillade vi. Tidigare i höstas, lagom till Viggos 25-årsdag kom så Viggos ord som är en bildordbok med faktainslag (och även lite skönlitterära inslag tycker jag). Mati Lepps illustartioner är som vanligt klockrena, jag gillar stilen, färgerna och humorn!

Den här boken kan man läsa/använda på många olika sätt. För de minsta fungerar den som en pekbok, sen kan man börja läsa texterna som finns där. För de större barnen kan den faktiskt användas vid läsinlärning också tror jag då alla ”ordboksord” är skrivna med versaler. Det är svårt att sammanfatta vilka ämnen ordboken rör sig kring med några få ord – det varierar så väldigt. Jag får nämna några få exempel helt enkelt: mat, trädgård och djur, badrummet och kläder. Bokens sidor varierar mellan berättande text om vad Viggo gör, känner och säger och faktasidor med bilder och ord.

Min personliga favoritsida är den där man ser Viggo sitta på golvet med sin mammas handväska och dess innehåll utspritt runt omkring sig. Han är iklädd mammans solglasögon och halsband och sitter och grejar med hennes mobiltelefon. Tror ni Viggos mamma blir glad när hon upptäcker detta?

Här kan du provläsa några sidor ur boken!


Viggos ord
Författare: Birgitta Westin
Illustratör: Mati Lepp
Förlag: Bonnier Carlsen
Antal sidor:
ISBN: 9789163855597
Köp: t.ex. på Adlibris eller Bokus

Petras prick

Sedan vår chattrecension om Sami somnar och Vira vaknar har jag hållit ögonen öppna för nyheter från Maria Nilsson Thore. Hon har fångat mig med sina ljuvliga bilder, fulla av charmförgyllda vardagsföremål och sirliga mönster. Jag såg verkligen fram emot Petras prick som är en söt historia om stackars Petra som vaknar en morgon då allt känns knasigt. I spegeln upptäcker hon att det fattas en prick i hennes päls! Nåväl, pricken har inte hunnit långt, hon fångar in den igen när hon ser den stå och längta ut vid fönstret. Men fläcken går absolut inte med på att sitta i Petras päls igen. Inte ens med tejp lyckas hon få fast den. Petra får lov att inse att hon kanske måste ge pricken lite frihet. Bara för att Petras stillsamma hemmaliv passar henne är det ju inte säkert att det passar någon annan. Och kanske kommer pricken tillbaka igen om den bara får se sig om litegrann först.

Det här är en superfin bok! Maria Nilsson Thore gör mig inte besviken, bilderna är minst lika underbara som jag vågade hoppas. Det finns gott om fiffiga detaljer, som att ett par sådda frön växer upp till blommor i Petras fönster och därigenom illustrerar att det går tid.

Berättelsen är charmig och bygger på en lustig idé. Texten bär en lätt poetisk ton och verkar vara skriven på blankvers. Det bar emot lite i början, då jag kände mig påtvingad en något krystad läsrytm. Men det går ju att slå sig fri och berätta lite mer som man vill, ifall det inte faller en i smaken. För min del blir det lite olika från gång till gång.

Dramatik! Världen rämnar! Petra saknar en prick!

Det framgår inte i berättelsen hur gammal Petra är tänkt att vara, men hennes kaffefokuserade liv får mig att se henne som en äldre dam. Och det är ju inte fel, eftersom jag verkligen tycker om när äldre människor får porträtteras i berättelser för en gångs skull. Alla människor är ju faktiskt inte unga och barn kan förstås läsa/höra om vuxna också.

Petra släpper ut sin prick i stora världen. Det är kärlek!

Maria Nilsson Thore förtjänar definitivt en plats i listan över mina favoritillustratörer och jag kommer att fortsätta hålla utkik efter hennes böcker.


Petras prick
Författare & illustratör: Maria Nilsson Thore
Förlag: Bonnier Carlsen (2011)
Smakprov: här
Antal sidor: 32
ISBN: 9789163869075
Köp: t.ex. hos Adlibris eller Bokus

Pojkarna

Kim, Bella och Momo är 14 år gamla och klamrar sig fast vid barndomen. De håller sig mest för sig själva och ägnar sig åt sina gamla vanliga barnsliga lekar i ett försök att fly från de svällande nya formerna som får pojkarna i klassen att se på dem med nya blickar. Och pojkarna nöjer sig inte med att se, de tvingar sig på flickorna, de tar på dem och slänger hemska ord efter dem.

Så växer det upp en märklig blomma i Bellas växthus. Det är tydligt från första stund att det är någonting magiskt över den. Så provar flickorna en sen kväll att dricka dess söta nektar och upptäcker att den förvandlar dem till pojkar för resten av natten. De ger sig ut på stan där pojkarnas blickar äntligen är neutrala. De börjar umgås med dem på lika villkor. Kim blir helt fast och får svårare och svårare att acceptera att hon ska leva som kvinna. Hon fortsätter att dricka blommans nektar långt efter att Bella och Momo slutat, långt efter att blomman slokar av påfrestningen, långt efter att vännerna bett henne sluta. Hon är fast, hon vill vara pojke och hon vill bli sedd av den småkriminelle Tony, som låtit henne bli hans högra hand som pojke men som ser på henne med avsmak när han ser henne som flicka. Men blomman kommer inte att leva för alltid och nätterna med Tony tar henne längre och längre bort från sitt liv som snäll flicka.

Det är inte någon vacker bild av pojkar och flickor som Schiefauer målar upp i denna magiska bok, men det är inte fråga om en normaliserande stereotypisk berättelse, utan mer som en saga om ett intressant experiment som kräver att könsrollerna spetsas till. Boken fångade mig omedelbart. Jag läste den under en enda kväll; jag började medan Ava tittade på film och drack välling, fortsatte under den extremt långa läggningen (jag försöker lära henne att somna utan att jag också sover och då måste jag läsa något bra för att hålla mig vaken…) tills det blivit för mörkt och läste den sista snutten efter att hon somnat. Schiefauer målar vackert med språket och bygger effektivt upp spänning och stämning i sina scener. Boken vävde in mig i sin magiskt skimrande, mörka värld och jag ville inte gå därifrån förrän jag läst klart.

Ett extra plus för att omslaget är så snyggt! Mycket snyggare i verkligheten än på bild!

Jag kan även rekommendera Jessica Schiefauers debutbok Om du var jag, som jag har läst tidigare.


Pojkarna
Författare: Jessica Schiefauer
Förlag: Bonnier Carlsen (2011)
Antal sidor: 188
ISBN: 9789163868665
Köp: t.ex. på Adlibris eller Bokus
Fler recensioner: Apple, dear? | Amelies boktips | Have you read this one? | Books and strawberries