
Mira har gjort något fruktansvärt. Något oförlåtligt. Något som vi som läsare ännu inte vet vad det är.
I Bläckfisknätterna får Mira och hennes storasyster Kelly följa med sin mamma till Lilla Havspensionatet under höstlovet. Det är inte direkt någon semester, mamma måste jobba, pengarna räcker knappt till och Mira är övertygad om att hon aldrig mer kommer kunna ha en vän. Men på pensionatet finns också Ebrahim, son till pensionatets ägare. Han har vänliga ögon och vänskap verkar vara precis det han hade tänkt sig.
På nätterna drömmer Mira om den Vrede, ett mystiskt havsmonster som är ute efter hämnd. Och ju mer tiden går, desto tydligare blir det: monstret är ute efter henne.
Det här är en stämningsfull, spännande och suggestiv berättelse. Ett rysmysigt mörker vilar över sidorna, samtidigt som man bara vill läsa vidare för att förstå vad som hänt och vad som ska hända.
Susanna Martelin balanserar skickligt mellan myt och realism, mellan övernaturliga drömmar och vardag med frånvarande föräldrar, brustna vänskapsband och ekonomisk utsatthet. Bläckfisknätterna är en bok att både känna igen sig i och försvinna in i. Den är dessutom riktigt välskriven med ett vackert bildspråk och högt tempo.
Det här är bland det bästa jag har läst i år och helt klart en ny favorit. Jag längtar redan efter mer från Susanna Martelin.









I Sagan om skogen är det höst och björnen går som vanligt i ide. Där inne föds Lilla björn och när våren anländer är hon så ivrig att äntligen få gå ut i skogen som Mamma björn berättat så mycket om. Men när dörren öppnas är skogen borta och de befinner sig i en stad där djuren går på två ben, stressar och använder mobiltelefoner. De anpassar sig snart och skogen glöms bort allt mer tills Lilla björn en dag snubblar och hittar ett litet blåbärsris med bär på som växer genom asfalten. Tillsammans med de andra djuren i staden försöker de åter att minnas skogen för att se om den kan komma tillbaka.
