Om du känner något barn eller ungdom som söker sommarspänning, se hit! Fast det kan bli så att de vägrar gå in i skogen själva efteråt och de kommer nog aldrig att se leken kurragömma på samma sätt igen.
Ska vi leka? av Ewa Christina Johansson är en spökhistoria som kommer att få läsaren att vilja läsa vidare fram tills sista sidorna förklarar vad som egentligen hände. Ja, eller så långt huvudpersonerna vet vad som hände …
Alma fyller år och hittar en karta och en nyckel utanför dörren som hon tror lämnats av kompisen Arvid och hans lillasyster. Utan ett ord till någon ger sig Alma av på skattjakt efter den födelsedagsöverraskning hon tror att de har hittat på.
Men huset som är utmärkt på kartan är nytt för henne, och vid ett vägskäl i skogen väljer hon fel och hamnar i stället vid ett annat övergivet hus. Ett hus som det ska visa sig har en massa konstiga saker för sig, som att vara tapetserat med tidningssidor som ändrar rubriker, och ruvar på väldigt mörka hemligheter.
Alma ser en kniv med blodliknande stänk på framför huset, hittar en yxa med liknande fläckar i skogsbrynet, ett skelett när hon redan känner sig som mest utsatt. Och så var det den där trevliga barfotapojken med svagt blått ljus som saknar ett lillfinger och gärna vill leka kurragömma med henne …
Handlingen har ett fint framåtdriv och jag uppskattar tidningsnotiserna från slutet av 1800-talet. Notiserna hjälper till att stegra skräcken med små detaljer som Alma inte känner till men som får läsaren att förstå att saker kanske är mer fel än vad hon tror. Samtidigt ger årtalen en viss betryggande känsla av att det inte kan vara så farligt ändå, då mördaren det skrivs om i notiserna inte kan leva mer än hundra år senare. Eller?
Det är snyggt skrivet och alla trådar vävs samman i slutet, även om vissa saker på slutet känns förklarade lite snabbt i förbifarten. Jag stör mig under läsningen på att en svävande pojke som inte lämnar fotspår i dammet, ändå kan få trappan att knirra och knarra så att Alma i början alltid kan höra var han befinner sig. Men gissar att det kanske kan bortförklaras av att han leker en lek och därmed kan tänkas ha gjort ljuden med flit? Sen är det där med inhalatorn och andningssvårigheter som påminner väldigt mycket om astma, men bortförklaras som pollenallergi.
Samtidigt är nog inget av dessa punkter något de flesta läsare ur målgruppen skulle notera då det viktiga är känslan som infinner sig och får en att vilja läsa vidare, och den finns absolut där. Det här är en riktigt bladvändare!
En perfekt bok att läsa i hängmattan i solen med familjen i närheten, för de lite mer räddhågsna, eller ensam innan sovdags för de redan luttrade.
Ska vi leka?
Författare: Ewa Christina Johansson
Förlag: B. Wahlströms (2021)
ISBN: 9789132213984
Kan köpas hos Adlibris, Bokus med flera.
Dan före dopparedan. En lastbil full av julklappar kör omkull utanför en liten by och stoppar tillsammans med en snöstorm upp alla trafik. Caféet i byn blir mötesplats för resande och sökande och runt denna händelse utspelar sig fyra berättelser som både knyter an till varandra och gärna vill fly så långt därifrån som möjligt.
Dragbard har kommit till tvåfotingarna (författarens fiffiga benämning på människor), för att hitta ett stulet drakägg. Det dröjer inte länge förrän Jakob och hans bästa kompis Isabella tar sig an jakten på drakägget. Jakten tar vännerna till en cirkus som kommit till staden och där får de stå upp mot en sniken cirkusdirektör som är ute efter berömmelse och ära.
