En odödlig tomte lämnar spår

En finstämd gammaldags saga där man förstår att tomten har egenskaper som ingen annan; han ger frid, uppmuntran och hopp, pysslar och myser. Tomten är vän med alla djuren på gården, går runt i uthus och bodar – det är hans domäner sedan urminnes tider. Även människornas boning besöker han, men de sover, ingen människa har någonsin sett honom, bara spåren som han lämnar.

Riktiga små tomtar som vakar över djur och människor, gård och hus – finns de? Ja, om man lyssnar till gamla sägner och skrönor och riktigt håller sina sinnen öppna så kan man nog ana att de finns där – de lämnar nämligen spår – i alla fall om man får tro Astrid Lindgren, min farmor och en mängd andra människor från en annan generation som kunde konsten att berätta om de grå små odödliga varelserna med röda luvor. Men folktrons tomtar var inte alltid enbart vänliga, de kunde bli lite stötta och vreda då och då. En liten extra gnutta fantasi skadar inte när man ska förmedla fenomenet till den yngre generationen. De kan finnas lite var stans de där små.

Astrid Lindgren skrev berättelsen Tomten är vaken omkring 1960 men den är aldrig tidigare utgiven på svenska, berättelsen skrevs och gavs ut för utländska förlag, då illustrerad av Harald Wiberg. Originalmanuset återfanns för några år sedan och nu kan vi med hjälp av Kitty Crowhters bilder hålla berättelsen om den klassiska tomten levande ännu en tid.

Det är en kall vinternatt med mycket snö, månen lyser, på gården ute i skogen sover alla. Men i en vrå på höskullen finns en mycket gammal tomte, han är vaken. Nu är hans tid inne, alla gårdens djur ska han besöka, prata lite, tyst på tomtevis, på ett språk som bara djuren kan förstå. Tassa omkring, pyssla om och mysa runt. In i alla husen går han, i snön finns spåren kvar. Djuren tar emot honom när han kommer, de känner sin vän. Men människorna sover – dem kan han inte prata med. Han skulle gärna vilja prata med barnen, men de sover ju – som barn gör på natten.


Det är en fin och sammanhållen berättelse som slutar som den börjar, för att lätt kunna börja igen och igen. Budskapet är enkelt; vänskap, trygghet, upprepning – någon finns där och ser till allt och alla i mörkaste vinternatten, alla andra årstider också – dag ut och dag in, utan att vi märker det. Text och bild förmedlar ett märkligt, nästan magiskt, lugn.

Kitty Crowther lyckas förmedla tomtekaraktären så som jag själv uppfattar den: som rysligt gammal och nästan organisk – kanske är näsan lite väl lång för att helt motsvara min tomtebild. Även det grågrönblå vinterljuset som måne, skog, kyla och snö bildar i olika varianter beroende på plats har hon fångat.

Det jag känner mig lite främmande för är att tomten tar av sig kläderna, kryper i säng och läser en bok – det ingår liksom inte i min tomteuppfattning.


Kanske är inte allt begripligt för målgruppen, det är lite gammaldags – men å andra sidan är tomten både gammaldags och lite obegriplig – hur som helst är det en mysbok om en liten doldis. Glädjande är det att berättelsen har fått komma tillbaka till oss att förvalta.

 

 

Titel: Tomten är vaken
Text: Astrid Lindgren
Bild: Kitty Crowther
Förlag: Rabén & Sjögren  (2012)
ISBN 9789129680935
Antal sidor: 24
Jämför priser 
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Jag vill också ha ett syskon

Syskonböcker är intressant hemma hos oss just nu, eftersom Ava (3½) ska få en lillebror i november. Här är en gammal klassiker av Astrid Lindgren, med härliga bilder av Ilon Wikland.

Peter önskar sig ett syskon och han ska få det också! Till en början verkar det jätteroligt, men när Lena kommer inser Peter att bebisar är jobbiga, att mamma och pappa får mindre tid för honom och… kanske rentav älskar Lena mer?!

Nu tycker han inte om Lena längre. Han börjar ställa till med rackartyg bara för att mamma ska lägga märke till honom. Det gör hon lyckligtvis och hon hittar dessutom på ett sätt att hantera det hela bra. Peter får börja hjälpa till med Lena och känner sig plötsligt viktig igen. Nu är det roligt att ha ett syskon!

Peter hittar på bus för att få mammas uppmärksamhet
när hon är upptagen med Lena.
När Peter får hjälpa till blir han så stolt över att få visa upp sin lillasyster!

Det här är en rak och ärlig bok som jag tror träffar mitt i prick för hur många barn upplever att få ett syskon. Lite gammal är den ju och könsrollerna är som de är: mamma tar hand om barnen, pappa är en bifigur som tittar på när hon badar bebisen. Men om man bara ser förbi det där tittar på (som förekommer två gånger) känns det inte alltför konstigt att det mest är mamma som är med, eftersom det ju oftast är så att mamman är hemma med bebisen först.

Om syskonböcker är aktuellt för dig också, se till att läsa den här boken och spana gärna in vårt arkiv med etiketten syskon.


Jag vill också ha ett syskon
Författare: Astrid Lindgren
Illustratör: Ilon Wikland
Förlag: Rabén & Sjögren (1978, nyutgåva 1995)
ISBN: 9789129637588
Antal sidor: 32
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Sommarutställning om Ingrid Vang Nyman öppnar idag på Astrid Lindgrens Näs

© Ingrid Vang Nyman/Saltkråkan AB

Idag öppnar utställningen ”Ingrid Vang Nyman – Pippi och lite till” på Astrid Lindgrens Näs i Vimmerby. Den vänder sig till både vuxna och barn och pågår t.o.m. den 26 augusti. Här kan man få se ett femtiotal av Vang Nymans originalillustrationer och dessutom leka loss i Pippis kök.

Ingrid Vang Nyman (1916 – 1959) var danska, men var bosatt och arbetade i Stockholm under drygt tio år, det vill säga ungefär hälften av sin yrkesverksamma tid. Här fick hon stort inflytande som den som introducerade modernismen inom barnboksillustrationen i Sverige.

Hennes mycket personliga tecknarmanér gör hennes bilder lätta att känna igen. Främst har vi mött dem i Astrid Lindgrens böcker. Det är Lindgrens ord och Vang Nymans bilder som tillsammans gestaltar Pippi Långstrump – jag tror inte att jag är ensam om att känna mig tveksam inför andra tecknade versioner av just Pippi? Det är Vang Nymans original som ”är” Pippi, helt enkelt.

Utställningen på Astrid Lindgrens Näs har som ambition att ge en helhetsbild av Vang Nymans konst. Åt Astrid Lindgren illustrerade Vang Nyman också exempelvis Barnen i Bullerbyn och Kajsa Kavat. Dessutom var hon illustratör åt andra författare och konstnär.


Astrid Lindgren om ”bra barnböcker”

Vi har väl alla sökt i bokhandlar, bibliotek och cyberspace på jakt efter ”bra barnböcker. Kanske var det just det sökandet som förde oss hit, till den här bloggen. Och säkert har många av oss också någon gång frågat vad som egentligen är en ”bra barnbok” – och kommit fram till att det helt uppenbart råder delade meningar om den saken. Barn, kritiker, litteraturvetare, föräldrar, författare, lärare och bibliotekarier har knappast en och samma åsikt i frågan. Men låt oss idag gå till en auktoritet på området och ta del av vad hon har att säga om saken: låt oss gå till Astrid Lindgren.

Astrid Lindgren var vid sidan om sitt eget skrivande också, som många vet, anställd på Rabén & Sjögren. 1946 – 1970 var hon redaktör och ansvarig för barnboksavdelningen, och under den tiden läste hon förstås en mycket stor mängd barnboksmanus. I essän ”Litet samtal med en blivande barnboksförfattare” och i en artikel i sista numret av Svensk Litteraturtidskrift från 1983 ger hon sin syn det här med ”bra barnböcker”.

  • Det finns inget ”recept” på hur en bra barnbok ska vara. Varför frågar man efter det men inte efter hur en bra roman ska vara? Eller en bra diktsamling? Astrid Lindgren skriver: ”Den ska vara bra. Jag försäkrar att jag grubblat på det länge, men jag hittar inget annat svar: Den ska vara bra.”
  • Språket, det är nästan det allra viktigaste. Att språket och bokens innehåll bildar en harmonisk enhet. Man ska inte tala över huvudet på barnen, inte heller ”tala ner till dem”. Man kan visst ge barnen ord som de inte känner till och som väcker deras ordglädje, men man får inte glömma bort att barn har begränsade erfarenheter.
  • Barnböcker bör inte vara skrivna för att tillgodose den för tillfället rådande opinionen om hur en ”bra barnbok” ska vara. Det kan hur som helst ändras så fort. Författaren bör hellre rådfråga barnet inne i sig själv (om hur boken ska vara), för det barnet vet bäst vad det söker i sina böcker.
  • Barn likaväl som vuxna har rätt till fritt skapande författare och till alla slags böcker. ”Skriv fritt och av hjärtat lust! /…/ Ty utan frihet slokar diktens blomma var den än växer.”
Min tanke efter att ha summerat Astrid Lindgrens är att visst, egentligen är det ganska självklart: om man frågar vad en ”bra barnbok” är, då blir följdfrågan: ”bra för vem”? För barnet? För den vuxne som ska läsa? (Om det är ett litet barn.) För bokhandlaren eller förläggaren som ska tjäna sitt levebröd på att sälja böcker? För författaren? För recensenten? Inte konstigt att man finner många olika svar på frågan vad som är en bra barnbok.

”Litet samtal med en blivande barnboksförfattare” är inkluderad i boken Samuel August från Sevedstorp och Hanna i Hult: barndomsminnen och essäer.

Författare: Astrid Lindgren
Förlag: Rabén & Sjögren
Antal sidor: 157
ISBN: 9789129667400
Köp: t.ex. hos Bokus  eller Adlibris, eller låna på bibliotek.

Finns även som ljudbok på CD, inläst av Astrid Lindgren. ISBN: 9173130346. Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris, eller låna på bibliotek.


”Varför skriver man barnböcker” (artikel i sista numret av Svensk Litteraturtidskrift 1983) finns att läsa i Det gränslösaste äventyret: om böcker, läsning och att skriva för barn. (Omslagsbild längst upp i inlägget.)
Författare: Astrid Lindgren
Förlag: Eriksson och Lindgren (2007)
Antal sidor: 134
ISBN: 9789185199969
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris, eller låna på bibliotek.

Kajsa Kavat hjälper mormor

Vintern när mormor bryter benet en vecka innan jul är Kajsa ännu inte sex år fyllda. Mormor blir sängliggande, så vem ska se till att det blir jul i stugan? Jo, det ska förstås Kajsa Kavat! Mormor får berätta hur det ska vara och Kajsa städar, pyntar och lagar mat. Dessutom sköter hon mormors jobb att sälja polkagrisar på torget. Det är ingen lätt sak för någon som inte kan räkna, men eftersom Kajsa vet hur en femtioöring ser ut får mormor väga upp påsar med polkagrisar för just den summan, så att Kajsa bara behöver byta en påse mot en femtioöring. Någon annan peng tar hon inte emot, för hon vill ha full kontroll.

Kajsa Kavat klarar precis allting själv och hon är ordentlig så det förslår.

Berättelsen om Kajsa Kavat kom ut första gången 1950. För mig är det en nostalgibok, eftersom jag läste och älskade den när jag var liten. Det är en härlig kan-själv-bok med Astrid Lindgrens sagotantröst i texten och mycket att upptäcka i de mysiga bilderna. Dessutom smittar Kajsas energi liksom av sig på läsaren så att man känner att man skulle klara vad som helst.

Och så är det förstås en riktigt fin julbok, som passar extra bra att läsa nu i jultider!


Kajsa Kavat hjälper mormor
Författare: Astrid Lindgren
Illustratör: Ilon Wikland
Förlag: Rabén & Sjögren
Antal sidor: 32
ISBN: 978-91-29-67544-3
Köp: t.ex. på Adlibris eller Bokus