Barnboksprat

Alla små tokiga brokiga

Det mysigaste med Pixi-böcker är att man inte behöver fundera så mycket om man ser en man gillar. För 12 spänn har man råd! Och dessutom finns det något oemotståndligt nästan varje gång jag kikar i en Pixi-låda. Ganska nyligen blev jag glatt överraskad av att hitta en söt Wirsén-bok, Liten skär vill leka (men den har Ava gömt någonstans, annars hade jag skrivit om den nu också), och nu hittade jag ännu en!

Wirsén-parets brokiga är redan kändisar. Det finns mängder av brokiga prylar att köpa och flera böcker om dem. Jag har tyvärr bara dessa två Pixi-böcker ännu, men är sugen på mer med dessa söta och uttrycksfulla figurer.

Alla små tokiga brokiga innehåller ganska lösryckta, rimmade meningar om vad de brokiga gör. Den stora behållningen är förstås att figurerna är så söta! Ava tycker det är roligt att bläddra i Pixi-böcker också, vilket syns rätt fort.

Lite smakprov ur boken:

Gulligt!

Alla små tokiga brokiga
Författare: Carin Wirsén
Illustratör: Stina Wirsén
Förlag: Bonnier Carlsen
Antal sidor: 24
ISBN: 978-91-638-6558-9, ingår i Pixi-serie 174 som har ISBN: 978-91-638-6467-4

Slumpens bok

Vad skulle du göra om du kunde styra över slumpen?

Hanna Demeter har börjat i en ny skola. Hon är i Närmsta Butiken och ska välja en frukt som hon ska ta med sig. Det är den tredje dagen i den nya skolan och Hanna vet att det är den dagen som är den värsta. I butiken krånglar det med växelpengarna och butiksägarinnan Vera säger att Hanna kan ta en bok i boklådan istället för småmynten som inte kan trollas fram.
Till råga på allt kommer hon sent till skolan. Allas huvuden vänds mot henne där hon står i dörröppningen. Hanna är van vid att andra tycker att hon är knepig. Hon är lång och det brukar hon få höra allt som oftast. Hanna Tremeter är ett vanligt öknamn. Hanna önskar att skolan bara kunde försvinna!
Läraren ber Hanna att börja med redovisningen, att berätta om en bok de ska ha läst. Jäklar! Det hade inte Hanna…men…hon hade ju faktiskt fått med sig en bok från Närmsta Butiken…kanske kunde hon förvanska sanningen litet och låtsas att hon faktiskt läst den. Hon läste på framsidan: Slumpens bok. Den kunde handla om vad som helst, tänkte Hanna.
Hon började läsa ur boken: ”Plötsligt hördes en knackning på dörren…”

Precis när Hanna läst detta, knackade det på dörren…

Nu börjar en berättelse om Slumpens bok och dess Läsare, en berättelse om girighet och om ödet. Inte alla kan läsa Slumpens bok, men Hanna är en av de som kan! Hon är en Läsare. Slumpens bok är en riktigt speciell bok som många vill åt…många vill äga makten att styra över slumpen.

Jag tyckte jättemycket om den här boken, och läste med glädje och fastnade i beskrivningarna och det fina språket. När jag läste såg jag många av scenerna framför mig som i en film. Det gör jag ofta när jag läser böcker, särskilt om de innehåller lite speciella, underliga miljöer och människor. I den här boken får man möta flera olika människor som alla är lite egna.
Åh, vad jag önskar att det hade varit vackra, skruvade, knasiga, underbara illustrationer i den här boken!
Boken är verkligen speciell, men ändå vardaglig. Personbeskrivningarna är utöver det vanliga, karaktärerna är skruvade som i en film av Tim Burton. Skalliga 102-åriga fru Wilton med svarta målade ögonbryn och turban, virriga Vera i Närmsta Butiken, Oscar som älskar kaffe men bara luktar på det eftersom han har hosta, otäcka Haydin Pica med den läskiga rösten…alla figurer känns som gjorda för en film med skruvad scenografi och förvrängda vinklar.
Det är lite tråkigt att man inte får veta så mycket mer om Mamma D, Hannas mamma som i början av boken finns med ganska frekvent.

Språket är som sagt jättebra, men jag blir inte klok på alla stavfel och andra fel som jag hittar överallt i texten. Det känns verkligen som om de helt har glömt att korrekturläsa den här boken. Det är inte ett litet fel utan det är på var och varannan sida och fler fel på varje sida ibland. Det känns riktigt synd på en sån fin bok. Det roligaste är ju att det också i slutet av boken står att Hanna hatar stavfel. Det är nummer 32 på hennes hata-lista. Vem vet, det kanske är nån slags mening med alla felen?
Trots bristerna i korrekturläsningen (eller hur det nu kommer sig att det är så enormt mycket fel) måste jag ge den här boken ett toppbetyg!

Det är en unik bok, något man inte kommer över varje dag.

Slumpens bok
Författare: Åsa Lind
Förlag: Rabén & Sjögren
Antal sidor: 305
ISBN: 978-91-29-67026-4
Köp: Jämför priser

Ett värmeljus i din skalle

Jag är inte så bra på att läsa dikter. Min plan var att göra mitt bästa för att ge den här diktsamligen en andaktsfull stund och verkligen insupa den under koncentration. Jag tänkte ta med den på min spaövernattning jag strax skulle åka på, alldeles själv, bara för att ta hand om mig och vila ut. Men, som sagt, jag är inte så bra på att läsa dikter och jag blev för nyfiken och för otålig. I stället plöjde jag boken under ett toabesök medan Ava ideligen släckte och tände lampan, alternativt sprang ut och stängde dörren för att sedan skrika tills jag öppnade den igen. Det var kanske inte en optimal diktavnjutningsstund, men jag tyckte ändå att dikterna kändes. De handlar mestadels om kärlek och trots de ickeultimata läsförhållandena kunde de sända både glädjefjärilar och sorghugg genom min kropp.

Boken är indelad i delarna ”Du är mitt hjärta”, där allt är sprudlande lyckligt, ”Dikter på liv och död” som är kort och spretigt, och ”Slutna hjärtan” som är sorgetungt men ändå avslutas hoppfullt. En favorit bland de glada dikterna är ”REGN”, som går att läsa i bilden ovan.

En favorit bland de sorgligare är ”SLUT”:

”Det är slut”,
säger du och jag

exakt samtidigt
i munnen på varandra.

Vi brister i skratt
en kort, kort stund

innan vi båda
börjar att gråta.

Amor nämns ofta i boken och det känns som att den har ett visst släktskap med romanen Amor anfaller! som skrevs ungefär samtidigt. Läs dem båda!

Ett värmeljus i din skalle – Dikter mest om kärlek
Författare: Mårten Melin
Illustratör: Susanne Adolfsson
Förlag: Hegas
Antal sidor: 46
ISBN: 9789186651916
Köp: via Hegas eller jämför övriga priser här

Joy och hockeykillarna

I skolan är Joy dikttjejen. Hon som skriver kärleksdikter åt de andra tjejerna som de ger till hockeykillarna och som de själva skrynklar ihop till bollar och kastar iväg så att alla ser. Killarna som alla tjejer är kära i. Hockeykillarna som alla tre ser likadana ut, med likadana frisyrer. Men Joy är inte kär i någon av hockeykillarna. Hon är kär i Otto, som har fräknar och rött hår. Eller?

När klassen har pysslat klart julkrubban och ställt ut den så försvinner Jesusbarnet…vem har rövat bort Jesusbarnet?! Fröknarna säger att de kanske får lov att ställa in julen om ingen erkänner det grova brottet! Det tycker Joy verkar hemskt och hockeykillarna verkar inte alls tycka att det gör något!

Joys pappa är adopterad från Afrika och lite tjock och har coola mössor. Mamma är bohem och gillar att måla och ha kläder med stora blommor på. Joy har en lillebror som heter Jan-Pål (Jean-Paul) och en lillasyster som heter Alicia.

Det här är en söt bok, vardaglig, men en sak slår mig när jag läser och det är att jag tänker tillbaka på min egen barndom…det var ju faktiskt såhär… det är ganska klichéartat med tjejigt och killigt. Tjejerna åker konståkning med sina vita skridskor med vitt ludd, killarna spelar hockey med sina svarta hockeyrör. Tjejerna gråter så mascaran rinner (de går i tvåan!) och är kära i de tuffa killarna. På det sättet är boken lite motsägelsefull om man nu vill arbeta mot de typiska könsrollerna. Kanske ska man inte bygga på detta med böcker om sådana typiska saker? Ändå känner jag ju igen mig i boken…det var ju faktiskt sådär det var litegrann. Suck!
Dock! Jag har efter lite funderingar kommit fram till att det inte är en sån dum bok ändå. Vill man jobba bort de typiska könsrollerna och förlegade uppdelningarna, måste man börja någonstans. Små steg är bra steg.
Det är nämligen ett lite hoppfullt slut i den här boken! Fast jag har fortfarande lite svårt för den och det där med sminket…men som sagt, man måste ju ta små steg i rätt riktning.
Med hög igenkänningsfaktor från den egna barndomen bygger den här boken upp irritation hos mig, samtidigt som jag gillade den…men åh!

Andra kanske inte alls ser på boken på samma sätt som jag? Någon som läst den?

Illustrationerna är gjorda av Matilda Salmén, vars blogg jag följt en tid. Hennes illustrationer är enkla men uttrycksfulla med lite egen stil. Jag gillar dem! Hon har även illustrerat de andra böckerna om Joy, Joy och önskeburken och Joy och snigelriket.

Joy och hockeykillarna
Författare: Helena Östlund
Illustratör: Matilda Salmén
Förlag: Rabén & Sjögren
ISBN: 978-91-29-66963-3
Antal sidor:
Köp: Jämför priser

Mitt liv som apa

Visste du att man kan bli förvandlad till en apa om man trampar på en A-brunn? Det är precis vad som händer Alma. Plötsligt säger hon bara ”O-o-o” och vill äta bananer hela tiden. Föräldrarna vet inte riktigt vad de ska ta sig till och doktorn hänvisar dem till veterinär. Vad ska de göra? Inte kan väl en apa gå i skolan? Kanske trivs hon bättre på zoo?

Mitt liv som apa är en mycket lättläst och kort kapitelbok av Mårten Melin, bara 28 sidor lång och med Lix-värde 15. Trots det blygsamma formatet rymmer den en god portion humor och dessutom är Mimmi Tollerups illustrationer underbara förstärkare av det komiska. Se bara på föräldrarnas generade miner i väntrummet:

Mysrolig bok med härliga illustrationer!

En härlig bok för den läsovane att läsa själv, eller högläsningsbok för den som inte orkar med mastigare läsprojekt.

Boken slutar med en cliffhanger och en uppföljare är på väg. Det sista som händer är att Alma försöker lösa apbekymret genom att ställa sig på en M-brunn. M som i människa… eller kanske går det inte som hon tänkt sig?

Mitt liv som apa
Författare: Mårten Melin
Illustratör: Mimmi Tollerup
Förlag: Hegas
Antal sidor: 28
ISBN: 9789185877331
Köp: jämför priser