Efter att Helena, här på Barnboksprat, skrivit om prinsessor och prinsar blev jag intresserad av samma ämne. Jag har kikat i ytterligare två böcker av Per Gustavsson, När prinsessor fyller år och När prinsessor tar semester.
När prinsessor fyller år handlar, som man kan misstänka, om prinsessans födelsedag. Då kommer gäster från hela världen, ballongerna blåses upp, tårtor och kakor bakas. Prinsessan får enorma mängder presenter och måste sortera dem i högar för att få överblick. Men mitt i allt ståhej dyker en elak trollkarl upp och trollar bort alla gästerna. Då måste prinsessan rycka ut och rädda allihop, såklart!
Hon tar sig igenom hav, över höga berg och genom snårig djungel. Allt för att komma fram till trollkarlens slott som ligger högst uppe på ett stort bergs topp.
Eftersom prinsessan ska ut på äventyr och rädda alla måste hon se till att hon har med sig rätt packning.
I När prinsessor tar semester är det dags för prinsessan att ta semester tillsammans med sina prinsesskompisar. De åker med prinsessans rosa buss ut i vildmarken. Först måste de tvätta bussen ren från smuts. Sedan åker de, sjungandes roliga sånger tillsammans. Då går tiden fortare. Väl framme tältar de, äter prinsesstårta, fiskar med hjälp av örhängen, tävlar i roliga frisyrer, leker kurragömma och mycket mycket mer spännande saker. Alla prinsessorna har jätteroligt tillsammans, men mitt i allt det roliga börjar det regna…och när det inte kan bli värre så dyker det upp en skock hyenor…
Alla har glömt att ta med tält. Tur att det finns en storväxt prinsessa vars klänningar fungerar istället!
Jag gillar verkligen konceptet med dessa böcker, men håller med Helena i mycket av det hon skriver. Det är lite tråkigt att allting är rosa. Det är lite trist att prinsessan använder klackskor som klätterhammare. Det är lite enformigt på något vis. Men samtidigt jättebra med en tuff och ball prinsessa. Hon kanske älskar rosa, och det måste man ju få göra, även om man är tjej. Så jag måste i alla fall ge tummen upp, för en prinsessa som inte är rädd för att bli smutsig om sina rosa klänningar och som faktiskt får vara en ”tjejig” tjej mitt i allt. För sådana finns ju också. Alla tjejer måste inte bli pojkflickor för att passa in i dagens samhälle. Och prinsessan har ju lite mer praktiska kläder i vildmarken, trots allt. Allt handlar ju inte om kläderna utan om attityden är annorlunda spelar kläderna mindre roll.
Det är spännande att det kommer så pass mycket böcker om starka tjejer, men jag saknar fortfarande böcker om killar som inte bara spelar hockey och klättrar i träd.
…och jag har en egen idé på en prinsessbok. Vi får väl se om den blir verklighet.
När prinsessor fyller år
Text och bild: Per Gustavsson
Förlag: Natur & Kultur
Antal sidor: 32
ISBN: 9789127106277
Köp: Jämför priser
När prinsessor tar semester
Text och bild: Per Gustavsson
Förlag: Natur & Kultur
Antal sidor: 32
ISBN: 9789127099791
Köp: Jämför priser
Jag har funderat lite kring språket i de här böckerna.
Egentligen är jag inte alls särskilt förtjust i det. Det ger inte prinsessorna någon personlighet, utan texten är mer i stil med ”alla prinsessor gör si och tycker så”. Det kanske bara är jag som överdriver lite, men när kvinnor/flickor beskrivs, traditionellt sett, finns det ju en risk att bunta ihop alla till en sterotyp. Å andra sidan är det ju ett lite annorlunda stildrag och mina barn har tagit till sig de här böckerna väldigt lätt, så jag kommer nog alltid att vara lite kluven kring de här böckerna.
Jo, ja kan hålla med om det du säger. Fast, å andra sidan är det ett effektivt sätt att förstärka också, precis som du skriver. Det finns så mycket man kan störa sig på om man analyserar sönder också. Jag har bestämt mig för att inte göra det alltid, utan försöka se det som är bra också. Men håller med om att det kan kännas lite stereotypt.
Idag skriver Ulla Rhodin i DN (http://www.dn.se/dnbok/bokrecensioner/per-jose-karlen-tinkel-och-tonkel-i-tinkeltonkellandet-1.1075143) om bland annat Per Gustavssons prinsessböcker. Läs det! Jag tycker hon har rätt i mycket, bland annat att första boken var bra men att det sen blir lite för mycket av allt det rosa och att prinsessan kanske inte alls är så tuff och självständig som vi vill att hon ska vara (för att skilja sig från alla andra sagoprinsessor).
Sen tycker jag hon har en riktig bra poäng med all kommers runt barnböcker där man knappt lärt känna sagofiguren förrän man har både tavlor, lampor, spel och kalasinbjudningar med figuren på!
Jag har faktiskt redan läst det. Hon är inte så dum, Ulla Rhedin. Jättebra att hon lyfter fram det här tycker jag!