Nordiskt samarbete i forskning om barnlitteratur

 Bidragen till en konferens hållen vid Svenska barnboksinstitutet 2010 resulterade i publikationen Aktuell nordisk barnlitteraturforskning. Sjutton forskare från Sverige, Norge, Finland och Danmark, samt en australiensisk gäst, presenterar lika många perspektiv på hur av dem utvalda barnböcker kan läsas och förstås.

Att barnlitteratur har haft olika funktioner och budskap, framfört berättelser av skiftande slag i olika tider, har vi som varit med ett tag säkert upptäckt genom egen erfarenhet. Är man barnlitteraturforskare, barnbokskritiker, barnbibliotekarie, pedagog eller på annat sätt insatt i genren, har man fördjupat sig eller funderat lite extra omkring vad barnböckerna berättar, mer än en ’saga’ i text och bild.

Ibland kan man undra om antalet olika ’läsningar’ av en bok är oändligt, om man verkligen kan analysera och undersöka ’vad som helst’? Den väsentliga frågan borde snarare vara hur relevant frågeställningen, metoden och det man kommit fram till är – tillför det något? Mitt generella svar för föreliggande specialutgåva av Barnboken är att inget av bidragen känns onödigt eller irrelevant.

Ämnena som avhandlas har stor spännvidd, indelningen i fyra områden ger någon sorts struktur åt det mångfasetterade materialet, men flera av de behandlade ämnena passar egentligen lika bra under ytterligare någon av avdelningarna. Upplägget är i övrigt välstrukturerat, och på såväl läsares som enskilda forskares villkor finns en god möjlighet till möte inom presenterad forskning.

Samtliga artiklar inleds med abstract och nyckelord på engelska, i övrigt tycks varje forskare ha utrymme för sitt eget sätt att lägga fram valt ämne. Att vidare få presentera sin forskning på eget modersmål, svenska, danska, norska respektive engelska, är positivt för både författare och läsare, även om det kan ta en stund att få läsflyt. Nyanser och språkliga begrepp berikar, och det egna landets litteratur kommer bättre till sin rätt, vilket troligen även gäller landets tidigare forskning. Varje text avslutas med en bibliografi.

Men var finns Island – de nordiska sagornas moderkultur? På den frågan ges inget svar, däremot är begreppet ’saga’  inte självklart förknippat med barnlitteratur, och vad det är, är inte heller någon given självklarhet. Det inledande bidraget av Boel Westin tar upp barnlitteraturforskning från 1800-talets slut, problematiserar så väl genreuppdelning som begreppet barnlitteratur. Anna Karlskov Skyggebjerg diskuterar förhållandet mellan fakta-/fackbok och barnlitteratur.

Aspekter på makt, kön och underordning finns naturligtvis representerade men hör inte till de perspektiv jag själv ställer in sökögat på i mina läsningar, men är de uppenbara och sticker i ögonen får de naturligtvis vara en del av helheten i en kommande recension. Min egen bakgrund med kombinationen konst- och litteraturvetenskap samt pedagogik, gör att jag är mer intresserad av forskningen kring helheter som berättas i någon form av samspel mellan text, bild och människa (mottagare/huvudperson). Till min glädje behandlas de tre i flera av bidragen (tre av dem norska), och begreppet ikonotext tillför det jag har saknat.

Agnes-Margrete Bjorvand undersöker kroppar i rörelse; två generationer Pippi-böcker jämförs, och författaren undersöker hur rörelse förmedlas i text och bild, samt hur detta förändras när bilderna får en större plats i berättelsen. Vidare pekar hon på layoutens och perspektivets betydelse för upplevelsen av rörelse, samt hur återkommande detaljer enbart förmedlade i bild har använts av Ingrid [Vang] Nyman.

En oerhört spännande analys av estetiska uttryck, som vidare har delats in i kategorierna det sköna respektive sublima har utförts av Nina Goga. Historiska perspektiv, översättningsproblematik och aspekter på konsumtion och förpackningar är exempel på andra områden som behandlas. Samtliga artiklar är försedda med en länkadress och kan läsas i sin helhet även över internet.

Bokens ämnen kommer att berika mina upplevelser i mitt fortsatta botaniserande i den för närvarande ymnigt rikblommande djungeln av barn- och ungdomsböcker.

Aktuell nordisk barnlitteraturforskning, specialutgåva av Barnboken – tidskrift för barnlitteraturforskning, Nr 1, 2011.

Redaktörer:Lillemor Torstensson, Birgitte Eek

ISBN: 978-91-974892-3-2

Tillgänglig open access på www.sbi.kb.se/barnboken

En stor bok om att bli stor

Hur upptäcker man egentligen att man själv växer och förändras? Växandet är en process som inte bara handlar om storleken, det är mycket som händer. Elefanten Pomelo provar sig fram, jämför och funderar.

Att den rosa elefanten Pomelo blir stor förutsätter att han har varit liten, och vill man som läsare hänga med i hela utvecklingen bör man kanske först läsa om hur det var när Pomelo var liten i Pomelo den lilla elefanten. (Nyligen recenserad här på Barnboksprat.)

Pomelo och jag möts lite plötsligt i Pomelo blir stor (han är just ute på sin morgonpromenad och jag tror inte att han ser mig), han har bara ögon för sitt eget möte med ”en ovanligt liten maskros”. Jag förstår att något speciellt har hänt det rosa, snabelförsedda djuret, han är verkligen fullt upptagen med sig själv, sina funderingar och sin kropp – han är mitt i en av livets brytningsperioder, osäker på om det är han själv eller omgivningen som har förändrats.

Pomelo mäter sig och jämför sig med tidigare välbekanta ting, situationer och figurer och inser att han har blivit större. Elefanten provar sin storlek i förhållande till den omgivande verkligheten, känner efter hur det nya tillståndet känns och försöker förstå hur växandet ska hanteras – hur ska detta sluta månntro? Och när det yttre utvecklas, vad händer då med det inre – nya möjligheter tycks öppna sig men kanske även en eller annan begränsning dyker upp.

Att växa innebär glädjeämnen, bekymmer och många funderingar, det viktigaste är nog att komma på vem man själv är i detta växande – att hänga med i sin egen utveckling är inte så enkelt som det låter!

Benjamin Chaud har i sina illustrationer fångat och gestaltat problematiken på ett positivt ambivalent sätt: bilduttrycken, helhet och detaljer, är underbara och oerhört lätta att ta till sig, samtidigt som de erbjuder djup eftertanke – ett förhållande som påminner om balanstillståndet när man är mittemellan liten och stor (tja, kanske alldeles lagom…).

Ramona Bǎdescus text i översättning av Barbro Lindgren är anpassad till barn i brytpunkten mellan liten och stor, sexårs-, eller varför inte tolvårsåldern, trots korta kärnfulla meningar kräver den en viss förståelse och medvetenhet för hur det känns att förändras.

Om man är lite mindre än stor så är den stora boken ändå underbar att bläddra i, det finns mycket att upptäcka och fråga om.

Titel: Pomelo blir stor

Text: Ramona Bǎdescu, svensk text: Barbro Lindgren

Bild: Benjamin Chaud

Förlag: Rabén & Sjögren (2011)

ISBN: 9789129677539

 Jämför priser, köp exempelvis på Adlibris eller Bokus

Projekt Mumin inlett med småtroll från 1945

Nu har jag inlett projektet att läsa alla kapitelböcker om mumintrollen. Den första boken är Småtrollen och den stora översvämningen från 1945. Mumintrollen var inte kända då, så förlaget insisterade på att sätta titeln som känns så knasig idag. För boken handlar förstås inte om några slumpmässiga småtroll, utan om mumintrollen! Det handlar heller inte så mycket om en översvämning, utan snarare om att Mumin och hans mamma är ute i stora världen alldeles ensamma och letar efter muminpappan och en varm och trygg plats att bo på. De råkar ut för många faror och knasigheter på vägen, men till slut hittar de muminpappan under den stora översvämningen och tillsammans slår de sig ner i en fridfull och vacker dal. Berättelsen kan ses som en allegori över livet under andra världskriget, då fäderna gav sig av på farliga uppdrag och lämnade familjerna hemma i en krävande vardag.

Det är en tunn liten bok som jag läste från pärm till pärm under en enkelresa till jobbet. Jag uppfattar den som en prolog till de riktiga böckerna om mumintrollen, för jag har känslan av att de är… tja, mer. Men eftersom jag inte läst någon av dem på väldigt länge har jag inte en helt tydlig bild av vad jag förväntar mig av dem egentligen. Nästa bok i ordningen är hur som helst Kometjakten (även känd som Kometen kommer), så den ska jag införskaffa vid lämpligt tillfälle.

Ett uppslag ur Småtrollen och den stora översvämningen

Hur som helst, det är en söt liten bok som känns kul att ha läst. Och den är verkligen vacker – bilderna är härligt trolskt mörka med surrealistiska inslag. Jag har aldrig tidigare tänkt på mumintrollen som så här små. De har ganska smala nosar också.

← Så här ser Mumindalen ut (klicka för större).

Jag ser fram emot att läsa vidare i serien. Precis nu när jag skrev det blev jag så sugen att jag beställde boken med en gång. Nu ska jag bara få tid (och prioritera) att läsa den också…


Småtrollen och den stora översvämningen
Författare & illustratör: Tove Jansson
Förlag: Alfabeta
Antal sidor: 54
ISBN: 9789150106152
Köp: jämför priser

Första fina ordboken

Första fina ordboken är en rejäl ordbok med kartongsidor. Huvudpersonerna som vi får följa med i boken är kaninerna Moa och Max. Det finns mycket härliga bilder att titta på i boken och det är inte bara en massa bild-ord-bild-ord-bild-ord. När man kommer till köket sitter t.ex. Moa där och äter potatismos, och när det är läggdags får vi se en Moa som inte alls är trött utan hoppar glatt i sängen istället. Max däremot sitter i en fåtölj i vardagsrummet och håller på att somna.

Man skulle nog ganska enkelt kunna göra ordboken till en egen saga om man vill – varför inte låta barnet hitta på en berättelse kring bilderna?

Här är exempel på några områden som finns med i ordboken:

  • kroppsdelar
  • humör
  • kläder
  • familjemedlemmar
  • möbler
  • husgeråd
  • fordon
  • trädgården
  • stranden och poolen
  • skogen
  • och en massa djur

Både jag och dottern som är 1 år tycker att det är en mysig bok att bläddra i, och det känns skönt att sidorna är av kartong så dottern inte riskerar att riva sönder av misstag. Den kommer nog att vara en favorit hos oss länge!


Första fina ordboken
Författare och illustratör: Xavier Deneux
Förlag: Rabén & Sjögren
Antal sidor: 64
ISBN: 9789129676112
Köp: jämför priser

 

Mera bebisbrokigt

Ava (snart 2½ år gammal) blev superglad när vi öppnade paketet som innehöll Stina Wirséns två senaste böcker i serien Bebisbrokiga, alltså Aj! och Bang!. Vi började med Aj! och Ava var väldigt engagerad i att de brokiga skulle trösta varandra för att de var ledsna. Det var svårt att komma loss från sen, för när vi läste Bang! fortsatte hon att peka och säga ”Han är lessen!”, men jag försökte säga att ”nä, han har nog roligt, han bara låter så mycket han kan” (och ja, det är egentligen en ”hon” som skriker, men Ava sa ”han” och jag tyckte inte det spelade så stor roll…). Det var lite svårt att förstå och de såg faktiskt ledsna ut, med öppna skrikande munnar.

Aj! handlar alltså om några brokiga som är ledsna av olika anledningar. Någon ramlar och slår sig, en annan får ett äpple i huvudet och sen kommer masken och äter upp äpplet så att hen får ont i magen. Och vad gör man när någon är ledsen? Jo, man tröstar! Man klappar och blåser och tröstar så att den ledsna blir glad igen.

Egentligen är Aj! en ganska hemsk bok eftersom alla gör sig illa, men Stina Wirsén vänder det onda till mysigt omhändertagande. Vilken tur för de brokiga att de har så snälla brokiga vänner! Den här berättelsen går verkligen hem hos Ava, som känner igen sig i situationerna. Precis sånt händer ju på dagis hela tiden. Berättelsen följer också ett tydligt mönster, så det lilla barnet som bläddrar i boken förstår snabbt vad som ska komma härnäst.

Bang! handlar i stället om brokiga som för oväsen. En skär liten brokig skriker, en annan brokig bankar, någon stampar, någon klappar och – gulligast av allt – någon pussar. Ava ser nog fortfarande den här boken som en sorts fortsättning på Aj!, vilket inte är så konstigt eftersom den börjar med den skrikande liten skär. Visst kan man lätt tro att hon är ledsen? Ava börjar i alla fall trösta henne också. Bokig lessen! Ja tötta bokig!

De där effektstrecken är också knepiga. Där är solen!, säger Ava och pekar på strecken runt liten skär.

Aj! känns helt klart mest passande för oss just nu, men kanske kommer vi förbi den här initiala förväxlingen, eller så passar den kanske bättre till ett något äldre barn som lättare förstår vad som händer i bilderna. Bang! får i alla fall ett stort plus för att den uppmuntrar till pusskalas!

Böckerna är precis på gränsen till att vara för enkla för att jag som vuxen ska uppskatta att läsa dem. Det som gör bebisbrokiga-serien charmig är förstås Stina Wirséns underbara illustrationer (det hjälper att vi redan är stora fans och känner igen stilen!), kombinationen av effektfullhet och enkelhet, och att berättelserna är engagerande för ett litet barn som min dotter.


Aj!
Författare & illustratör: Stina Wirsén
Förlag: Bonnier Carlsen (2011)
Smakprov: provläs här
ISBN: 9789163868436
Köp: t.ex. på Adlibris eller Bokus

Bang!
Författare & illustratör: Stina Wirsén
Förlag: Bonnier Carlsen (2011)
Smakprov: provläs här
ISBN: 9789163868450
Köp: t.ex. på Adlibris eller Bokus