När jag läste titeln Märkliga och makalösa djur. I närbild trodde jag att det skulle vara en en faktabok med huvudsyftet att visa rikligt förstorade närbilder av djur. Men det visade sig snart att ”i närbild” snarare handlade om närmare faktaporträtt av djuren. Det är nämligen en bok som lÃ¥ter oss titta närmare pÃ¥ vilka märkliga mekanismer det finns bland djur och hur de fungerar.
Vi kan till exempel läsa och se bilder av en fjärils metamorfos, få svar på hur fåglar kan flyga samt hitta rolig och otrolig fakta om olika djur.
Foton och illustrationer används såväl för att visa hur djuret ser ut som att förklara fenomen och vara dekoration. En del av bilderna är verkligen häftiga och det går att lära sig mycket av att bara titta i boken. Däremot är texten inte riktigt någon höjdare. Den kräver mycket förförståelse, faktakunskap och ordförståelse.
Ett exempel:
Hudmembranet som pälsfladdraren sträcker ut för att glidflyga graciöst är så stort som möjligt för att ge maximal lyftkraft.
Detta hade ju kunnat skrivas på ett enklare sätt. Men bilden bredvid texten gör det som sagt lätt att förstå ändå. Det här är en bok som jag läser tillsammans med mina barn och då fungerar den jättebra.
Boken ingår i serien Märkliga och makalösa djur från Animal Planet.
Märkliga och makalösa djur. I närbild
Författare: Amanda Burdon
Svensk text: Mikael Fant
Bokförlag: Turbine/Massolit förlag (2012)
Antal sidor: 64
ISBN: 9789174430813
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris
Ibland stöter man på böcker som man inte riktigt vet om man ska tycka om eller inte. Då kan det vara bra att ta hjälp av sina barn. När jag läste Nu ska vi busa! sa Bråkstakarna för min femårige son och frågade efteråt vad han tyckte om boken, så svarade han kort; Igen!
Hedvig lämnar sin döda familj i lägenheten och drar därifrån. Alla människor har dött i en mystisk feber, precis alla utom Hedvig, 13 år. Hon tar nycklarna till skolan ur mammas handväska, hoppar på sin cykel och beger sig skolan där hon vet att det finns tält och sovsäckar och sådant som kan vara bra att ha ute i naturen. Hedvig vet det eftersom att en av lärarna var tokig i skogen och alltid ville att de skulle ut i skogen. Hedvig brukade tycka att läraren var en tönt, det tyckte ju alla, men nu när det helt plötsligt blev så här är hon istället tacksam för att hon vet en massa om hur man klarar sig i naturen. Efter en natt ute i skogen drar sig Hedvig till minnes en liten gård dit de varit med skolan, en sådan där undervisningsgård med några djur och hon bestämmer dig för att åka dit. Hon installerar sig på gården och lär sig ta hand om djuren och gården samtidigt som hon gör sitt bästa för att glömma det som varit. Hon lever här och nu, ensam, en sekund i taget.