Barnboksprat

Saeculum

sae Bastian är medicinstuderande som precis träffat en tjej som heter Sandra. Han får ett erbjudande att få följa med på ett lajv, ett rollspel som kallas Saeculum, som ska utspela sig i de djupaste skogarna miltals från civilisationen. Där ska ett flertal ungdomar och unga vuxna uppleva medeltiden. Utan el, mobiltelefoner eller annat som beräknas som moderniteter ska de tillbringa fem dygn tillsammans. Men det avlägsna skogspartiet har en förbannelse liggandes över sig och snart urartar äventyret från lek till blodigt allvar.

Jag gillar omslaget till den här boken. Tjock pocketbok med svart/vitt omslag som föreställer grenar som sträcker sig likt ett spindelnät mot skyn. Jag tycker det är snyggt!

Men handlingen gör mig besviken. Jag vet inte vad jag förväntat mig men textmässigt använder sig författaren av klyschor och upprepningar som för mig blir för tydligt för vad som komma skall. Jag tycker första halvan av boken är väldigt seg och spänningen som förväntas byggas upp infinner sig aldrig för mig. I andra delen av boken händer dock något som gör att intresset får ny glöd. En oväntad vändning men jag stör mig på trovärdigheten och tänker, att hade det här varit en långfilm, så hade slutet blivit en massa förklarande och mer tjatande än spännande att se. Nej, den gick inte hem hos mig tråkigt nog. Jag älskar ju annars thrillers.

Saeculum
Författare: Ursula Poznanski
Förlag: Opal
Översättare: Christine Bredenkamp
Utgiven: 201304
Antal sidor: 442
ISBN: 9789172995437

Doktor Proktor och den stora guldkuppen

Doktor Proktor och den stora guldkuppen Jag blev glatt överraskad när det dök upp en fjärde Doktor Proktor-bok. De första tre (se etikett Doktor Proktor) kom tätt (på svenska 2009 och 2010) och eftersom det dröjt ett par år trodde jag att det var klart så. Men nejdå, tokerierna från Jo Nesbø stoppas inte så lätt. Inte skurkarna i den här boken heller. När Norge blir bestulet på sin guldreserv får Doktor Proktor, Bulle och Lise i hemligt uppdrag av självaste kungen att fixa situationen. Det blir såklart ett helgalet äventyr där våra vänner infiltrerar Englands mest fruktade skurkliga, rånar det mest inbrottssäkra bankvalvet och avgör en viktig fotbollsmatch. Bland annat.

Härligt att än en gång få njuta av galna idéer och prilliga formuleringar! Den här gången njuter jag dessutom mer än tidigare av Per Dybvigs illustrationer också. Jag var inte helt såld på dem från början, eftersom de är ganska… fula. Men de är faktiskt fula på precis rätt sätt och passar dessa böcker eftersom de fångar karaktärerna med rejäl uttrycksfullhet. Dessutom är det snyggt att texten får anpassa sig efter vilken plats illustrationerna kräver, snarare än tvärt om. På ett ställe särar texten på sig likt Röda havet för Moses, eftersom ett gäng fartränder kräver det. Eller kräver och kräver, men det blir en häftig effekt att göra så i stället för att trycka ihop bilden på en förutbestämd yta.

Doktor Proktor testar sin nyaste uppfinning när hemliga superagenter plötsligt dyker upp i trädgården.

Våra vänner får uppdrag av självaste kungen.

Jag kan nöjt konstatera att serien håller än. När kommer nästa?

Doktor Proktor och den stora guldkuppen
Författare: Jo Nesbø
Illustratör: Per Dybvig
Förlag: Lilla Piratförlaget (mars 2013)
ISBN: 978-91-87027-35-2
Antal sidor: 220
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Åkerbo – sju syskon, fyra våningar

Åkerbo är en bok som handlar om hur det är att växa upp i Sverige på 1920-30-talet. Berättelserna är i Astrid Lindgrenstil och jag tycker att boken är väldigt mysig. Det är nyttigt och kul inte bara för barnen utan även mig som 80-talist att få höra om hur det var att leva i Sverige för snart hundra år sedan.

Boken utgörs av korta anekdoter som är från författarens mammas barndom. Berättelserna handlar om Gitta och hennes sex syskon som bor i ett rött hus som heter Åkerbo. Vi får bland annat läsa om när Gitta får operera örat och ligga på sjukhus samt när Gittas storebror får vandrande pinnar som förökar sig och skrämmer slag på mamma Hildur.

Illustrationerna i svart och rött passar bra till temat. Boken fungerar utmärkt för högläsning, men jag tycker att kapitlen är något korta. Det känns lite avhugget.

Det är spännande att läsa om en svunnen tid. Det var mycket som var annorlunda förr. Boken bidrog med några ögonöppnare för min femåriga dotter (som inte är särskilt bevandrad i Astrid Lindgrens värld), jag fick bland annat förklara vad barnaga är och att det finns huggormar som är giftiga i Sverige. Boken kan nog bli ett bra diskussionsunderlag.

På det hela sammantaget en mycket trevlig bok.

Åkerbo – sju syskon, fyra våningar
Författare: Annika Huett
Illustratör: Annika Huett
Förlag: Rabén & Sjögren
Antal sidor: 83
ISBN: 9789129683950
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Dagens bokhylla: Helenas hyllor

Så var det min tur att visa upp hemmets bokhyllor. För några år sedan hade vi en sisådär fem höga Billy-hyllor fullproppade med böcker, men i samband med flytt rensade vi och bytte approach till böcker. Vi samlar inte böcker längre, utan läser gärna lånade eller digitala böcker, eller låter böcker vi skaffat vandra vidare. Men visst blir det en del böcker hemma ändå. Mycket barnböcker, men också annat.

Jag skulle gärna ha lite bättre ordning, men böckerna har hamnat ganska slumpartat på olika hyllor. Dessutom står de sällan särskilt snyggt. Jag brukar ibland dra ut alla till kanten så det ser lite snyggare ut, men det är alltid någon som går och trycker in dem fult igen…

Vi börjar med barnens bokhylla:

Det är alltså en Expedit från Ikea, där böcker och leksaker samsas. Här är lite närmare bilder på böckerna, klicka för att zooma så kanske du rentav kan läsa några titlar:

I vardagsrummet finns dessa:

Ännu en Expedit, av lite mindre modell. Här finns en hylla med mestadels barn- och ungdomsböcker jag skrivit om på Barnboksprat (jag sparar långt ifrån alla).

Låga Billy. På en hylla finns ganska många av mina gamla ungdomsböcker som jag sparat och tänkt läsa om ”någon gång”. Men de står utspridda lite varstans också. Annars rymmer denna bokhylla även filmer och en massa gammal kurslitteratur, med mera.

Min att-göra-bokhylla:

Det här är en vägg-Billy i kontoret, där jag ställer böcker jag ska läsa eller skriva om.

Sängbokhyllor och kokbokhylla:

Jag och min man har varsin bokhylla i sänggaveln. Min till vänster (notera boken i sängen också, det är ju för långt att sträcka sig till kanten när jag ligger och ammar) och hans till höger. Och allra längst till höger är vår kokbokhylla, eller åtminstone en hylla med stor andel kokböcker som står vid köket.

Dagens bokhylla: Saras bokhylla

Vi har en serie här på Barnboksprat där vi visar upp våra egna barnbokhyllor.

Hemma hos mig har vi inte en barnbokhylla utan vi har barnböcker lite varstans i hemmet. Det fnns åtminstone två stora bokmalar i hushållet (jag och ettåringen), men alla fyra läser/tittar/lyssnar varje dag och vi är flitiga besökare på biblioteket.

Nära till hands i vardagsrummet har vi stora barnbokshyllan (med några undantag i form av vuxenböcker). Böckerna där var länge packade stenhårt för att ettåringen inte skulle slänga ner alla på golvet, men femåringen lyckades ändå dra ut böckerna med sina starka nypor, så det fungerade sådär.

Ettåringen har istället en back med böcker vid sin leksakslåda. Det har gått åt många pekböcker i kartong till henne eftersom hon trots att hon älskar att titta i böcker även har en fantastisk förmåga att slita böckerna i bitar. Det blir nog inte många pekböcker kvar för kommande kusiner att ärva…

Ett antal sönderslitna böcker.

I barnens rum har vi ytterligare tre hyllor där böckerna samsas med leksaker. Ett tag försökte vi ha alla böckerna i samma Billybokhylla, men det blev så tungt att hyllplanen gav vika (bokhyllan är väl inte helt ny).

Det syns att vi gillar Stina Wirséns Vem-böckerna va? Nedan syns dessutom inte alla vi har.

Ytterligare en bokhög finns så klart på nattduksbordet. Vi läser kapitelböcker för vår femåring varje kväll, just nu läser jag Här vill inte hundar bo som vi recenserade här på Barnboksprat för ett tag sedan medan pappan läser Folk och rövare i Kamomilla stad.