En dag känner Svalan doften av höst, och allt känns genast jobbigare. Det betyder att Svalan snart måste bege sig söder ut, men det lockar inte alls. Samtidigt möter Svalan Snigeln, som drömmer om att få flyga bort som en flyttfågel. Kan de göra något för att förverkliga sina drömmar?
Den här fabeln är skriven på både svenska och arabiska. Svenskan är dock det språk som står först och som används i bilderna, när det är aktuellt. Enligt förlaget vill boken visa läsaren hur viktigt det är att lyssna till sina drömmar. Att gömma undan drömmar, för att de kanske strider mot vad en borde tänka och vilja, skapar oftast ingen bra känsla, snarare tvärt om.
När jag läst ut boken var det dock inte drömmar jag tänkte på. Istället tyckte jag det var konstigt att Svalan och Snigeln inte insåg att ”borta bra men hemma bäst”, efter att ha testat på det nya ett tag. I början konstateras att de två vill ha det den andre har. De är inte nöjda med sina liv. Hur ofta tänker vi inte så? Den långa vill ofta vara kortare medan den kortare vill ha längd, den med rakt hår vill ha lockigt hår och tvärt om. Det blir ett jagande utan slut. När jag läst ut boken trodde jag att det var jagandet boken ville uppmuntra. För mig blev det väldigt konstigt.
Enligt förlag handlar det alltså istället om att följa sina drömmar. Efter att ha funderat kring denna bok förstår jag vad de menar, ibland är tvärtom precis vad vi behöver, och ibland inser vi det och vågar testa. Att våga är väldigt viktigt, och att boken vill uppmuntra det gillar jag såklart.
Illustrationerna ramar in texten på ett härligt sätt, de två blir ett, och det ger en mjukare läsupplevelse för högläsaren. Illustrationerna är fantasifulla och inspirerande och jag lockas med i dem. Särskilt i funderingar kring regnbågen och vad den egentligen kan göra.
Med min tolkning blir det en konstig krock i omdömet. När jag funderat över boken inför recensionen gillar jag den dock mer. Däremot har jag svårt att släppa första intrycket.
Svalan och Snigeln hittar hem!
Författare: Anders Nyman
Illustratör: Fanny Felicia Svanberg
Översättare: Razak Aboud
Förlag: Vombat Förlag (2016)
ISBN: 9789186589684
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris
Den här boken hade jag älskat som tonåring. Den hade lätt kunnat bli min alldeles egna feelgood-bibel med peppande och stöttande ord. En slags analyserande dagbok över min personlighet och vem jag vill vara, och vart jag vill komma. Absolut en av årets viktigaste böcker!
Det här är en riktigt fin bok till någon som gillar att svara på frågor, analysera sig själv och vill veta mer om personlig utveckling. Men det är också en bok till någon som lever med ångest, destruktiva tankar och behöver stöd att reda ut jobbiga tankar. Känna sig mindre ensam. Jag tycker författarna lyckas hålla upp en varm känsla boken igenom fastän de går igenom svåra känslor. För när allt kommer omkring handlar det om känslor och hur man hanterar dem.
Snorpan känner sig ensam. Pappa och storasyster har hemlisar och åker till stan, men Snorpan får inte följa med. När hon försöker prata med sin mamma säger hon bara att Snorpan ska vara tyst så att lillebror inte vaknar. Plötsligt är Snorpan borta och ingen vet vart hon tagit vägen. Tänk om hon inte kommer tillbaka innan jul?
nga känslor, barnets reaktioner och föräldrarnas oro. Hon har själv varit det där försvunna barnet. Illustrationerna är uttrycksfulla och bidrar till en trovärdig vardagskänsla med småbarnskaos och den där städningen som inte riktigt hinns med. Det lite stökiga och inte så tillrättalagda tycker jag ger en avslappnad stämning.
När jag var på bokmässan i september hörde jag pensionerade barnläkaren Lars H. Gustafsson säga att han gärna skulle skriva ut Pija Lindenbaums senaste bok, Pudlar och Pommes (Lilla Piratförlaget) på recept. Vilken underbar idé va? Böcker på recept! Jag kan tänka mig både en och annan politiker som skulle behöva plocka ut några titlar på närmaste bibliotek. Det är ju gratis, krävs inte ens högkostnadsskydd!
När hundarna kommer fram möts de av tre pudlar. Två av dem är snälla, bjuder in och tar om hand. Den tredje är snål, ja dum, vill inte släppa in hundarna. ”Om man har ett så här långt hus, då vill man vara ifred”. Har vi hört den förut?