Ginette Kolinka, överlevare från Auschwitz-Birkenau

En bok om en ung människas uppväxt i Paris, hennes drömmar och längtan,   den fruktansvärda och orättvisa behandling från andra människor, fängslandet, utsattheten såsom i påtvingad nakenhet,toalettbestyr som utförs på golvet, stanken. Förnedringen, det meningslösa våldet, ovisshet och uppgivenhet. Men också en bok om att komma hem när kriget äntligen var över. En bok om ett trauma som förstörde så mångas liv.

Ginette Kolinka arresteras 1944, på grund av att hon är judinna.
19 år gammal förs hon, hennes pappa och lillebror till Auschwitz-Birkenau. På hennes arm tatueras en siffra in; hennes identitet är 7-8-5-9-9.

När kriget tog slut år 1945 var hon en av de överlevande. Efter att hon kommit hem höll Ginette tyst om traumat i otroligt många år, hon berättade inte ens för sin man eller sina barn. På 1990-talet bestämde hon sig till slut för att börja prata och dela med sig av sina fruktansvärda minnen, framförallt genom otaliga skolbesök.

Ginette Kolinka är nu 99 år gammal och vill med boken vittna om det fruktansvärda hon varit med om under andra världskriget. Aurore D’Hondt är en serietecknare som i denna bok återberättar Ginette Kolinkas egna minnen från hennes upplevelser under andra världskriget.

 

 

Illustratören skildrar skräcken, uppgivenheten, meningslösheten, döden på ett väldigt berörande sätt genom hela boken. Det finns ett kapitel i boken som heter ”Hand i hand”. Ett ordlöst kapitel där man ser hur vuxna och barn går hand i hand mot döden i gaskamrarna, bland annat Ginettes egen pappa och bror. Det var länge sedan jag blev så berörd av en bok, tårarna rann och jag kunde inte sluta läsa förrän boken var slut.

Boken är tecknad som en seriebok vilket gör att alla kan läsa den. De svartvita bilderna talar sitt tydliga språk i boken och är en av anledningarna till att den här boken borde finnas i varje högstadieskola. Alla måste påminnas om att det här faktiskt har hänt. Det får aldrig glömmas bort. Alla dessa människor.

Har bara en sak att säga.

Läs den.

Låt alla runtomkring dig läsa den.

Ge den till dina barn.
Dina föräldrar, din kusin. Dina vänner. Barnbarn.
Sprid boken.

Låt inte det hända igen.

Kram

 

Författare och illustratör: Aurore d’Hondt

Förlag: Kartago Förlag

Utgivningsår: 2024

Ålder: 12 år och uppåt

ISBN: 9789175154619

 

 

 

 

 

 

Önska fritt

Idris går i femman och är typ pinsammast mest hela tiden. En dag händer dock något magiskt; Irma börjar i klassen och plötsligt finns det någon som är pinsammare än Idris. Irmas entré får också klassens maktbalanser och relationer att förändras lite och Idris trillar nästan av stolen när klassens coolaste tjej en dag tilltalar honom. Bästa kompisen Enzo kärar direkt ner sig i Irma medan Idris upptäcker att han fått henne till granne vilket faktiskt är rätt kul.

Önska fritt är en vardagsnära bok full av igenkänning, värme och humor. Den innehåller små glimtar från mellanstadietiden med händelser som är viktiga när de sker men kanske senare glöms bort eller åtminstone minskar i betydelse. Boken är relativ lättsam och fri från tunga ämnen även om sådant som skilsmässor och frånvarande föräldrar nämns i förbifarten. Jag tycker i och för sig att de störiga killarna går över gränsen med sitt beteende och hade gärna sett att de fått stå till svars lite mer för det.

Enzo är så söt i sin harmlösa besatthet av Irma och det är inte utan skämskudde jag själv minns hur det här med att vara kär yttrade sig under just mellanstadieåren. Jag tycker om Idris längtan efter magi och hur både riktiga ugglor och guldugglor vävs in i det hela. När du slår igen boken så har du precis bara fått vara med om starten på något nytt och en försmak om hur livet kan utveckla sig för Idris. Det är inte upplagt för en uppföljare men du vet ändå ungefär vartåt det barkar och du lämnar Idris med en varm och skön känsla i hjärtat.


Önska fritt
Författare: Micaela Favilla
Förlag: Lilla Piratförlaget (2025)
ISBN: 9789178135837
Antal sidor: 151
Ålder: 9-12 år
Köp: t.ex. hos Adlibris eller Bokus
Recensionsexemplar från förlaget.

När jag blir stor

När blir jag stor?
När blir jag stor?
Jag är så liten!
När blir jag stor?

Mycket kan kännas orättvist när en är liten. Särskilt när en kan saker utan att  de vuxna förstår det. Det kan vara svårt att få och nå, våga, synas och höras. ”Men när jag blir stor, då ska ni få se!”

Maria Nilsson Thore är en av mina favoritillustratörer. Hennes bilder är mjuka, färgglada och på barnets nivå. Hon gillar att skoja till det i både text och bild och har en förmåga att fånga barnets nu på ett träffsäkert sätt. Jag gillar att titeln lurar mig lite. Fastän det är en storvuxen person på framsidan fastnade mina ögon mest på titeln och fick mig att tro att boken handlar om att bli vuxen, eller kanske i alla fall i skolåldern. I den här boken handlar det dock om att bli stor som i lång. Jättelång! Så stor att det inte finns något som skrämmer, så stor att en kan mata en älg eller sova bland vargar.

Jag gillar att storslagen fantasi får ta plats vardagen, jag gillar hur min 4-åring fångas in i berättelsen och förundras av det knasiga men ändå lockande i att vara jättelång. Jag gillar hur Nilsson Thore vågar breda ut sig, ta för sig och använda både stora och små för att fånga läsarens/tittarens uppmärksamhet.  Möjligheterna verkar oändliga. Men är allt bättre om en är stor? Nja… Slutet är så bra!


När jag blir stor
Författare och illustratör: Maria Nilsson Thore
Förlag: Bonnier Carlsen (2025)
ISBN: 9789179797508
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Jag är bara ett jävla äckel

Boken är baserad på Henrik Ståhls egna upplevelser från högstadietiden och börjar med att Henrik går på den knastriga grusvägen till den allra första dagen i sjuan på en ny skola. Han har blivit mobbad på mellanstadiet, men har förhoppningar om att högstadiet ska bli något annat. Han har några vänner och visserligen ska mobbarkillarna också börja på samma skola, men i andra klasser. Och det börjar rätt bra. Han är inte ensam, utan är med vänner från gamla skolan och så en kompis från hans scouter, som också hamnat i samma klass. Han börjar till och med fundera på om han ska våga prata med en tjej som han är intresserad av. Men, som man som läsare redan förstått så finns det ett men och mobbningen startar på nytt och både mobbarna från mellanstadiet och nya mobbare utsätter honom.

 Det är rätt så nattsvart länge. Jag har inte haft så ont i magen sen jag läste Hon går ut genom tavlan, ut ur bilden av Johanna Nilsson. Ondast gör det när två killar håller fast honom och han själv skrattar med för att det inte ska se ut som att han blir utsatt, utan att det är ett skämt han är med på. De vännerna han har ställer inte upp när saker händer, han förstår dem och konstaterar att han hade inte heller gjort det om det varit tvärtom.

Från skolans och lärarnas håll görs det inte mycket. När Henriks mamma förstår vad som händer så tar skolan tag i det på ett sätt som ändå inte skapar någon förändring. Men så kommer några ljusglimtar. Konfirmationslägret mellan åttan och nian där Henrik träffar andra, som inte känner honom sen innan, blir betydelsefullt. Han får en vän som han ser upp till och bestämmer sig för att börja synas med en stil som sticker ut, han smälter ju ändå inte in hur mycket han än försöker så han kan lika gärna sticka ut.

Just detta med stilen är en av många tydliga tidsmarkörer. Vill man skaffa en ny stil idag kan man handla på nätet men detta är långt innan internethandelns dagar och Henrik botaniserar istället bland föräldrarnas gamla kläder i förrådet och övertalar sin mamma att åka och köpa en basker i en butik i centrum. En basker, precis som kompisen från lägret har. När han kommer tillbaka till skolan efter sommarlovet stirrar vännerna på honom och tycker att han ska skippa baskern, är han galen som ger mobbarna ett mål? Men Henrik vägrar vara något annat än sig själv och tar sig igenom det sista året på skolan.

För att vara en så tunn bok så tar den tid att ta sig genom, eftersom det är så tungt innehåll att smälta under vägen. Skildringen av hierarkier är brutal och ärlig. Som exempel beskrivs det hur Henrik i början av boken försöker utesluta en annan kille från sin kompisgrupp, för att den killen kan vara ett ”sänke” för dem. Längre fram konstaterar han att han blivit just det sänket själv.

Som läsare andas man ut tillsammans med Henrik när han äntligen får lämna skolan för allra sista gången.


Jag är bara ett jävla äckel

Författare: Henrik Ståhl och Titti Persson
Förlag: Rabén & Sjögren (2024)
ISBN: 978-91-29-74364-7
Antal sidor: 191
Ålder: 12-15 år
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Makalösa monster

Makalösa monster innehåller just exakt det den utger sig för och efter ett inledande klargörande kring vad ett monster är så får vi stifta bekantskap med inte mindre än 21 olika monster.

Varje monster har ett uppslag bestående av en läcker helsidesillustration samt en kortare beskrivande faktatext. Vi får också veta vilka superkrafter varje monster har och flera stycken tenderar att ha giftig andedräkt, eller t.o.m. dödlig som basilisken. Du som har sett Harry Potter kanske inte riktigt känner igen bokens bilder av basilisker men uppenbarligen så kan de se lite olika ut beroende på varifrån de kommer.

Vissa monster är bekanta och andra nya för mig, så som Tatzelwurm här som också kan heta Stollenwurm, Stollwurm eller Bergstutz beroende på var i Alperna du befinner dig. Jag har svårt att välja ut ett favoritmonster då många är så härliga men Rubus från Medelhavet, som faktiskt fanns ”på riktigt” om du läser Historia animalium från 1500-talet är en riktigt skön figur. Hen ser ut som en flundra fast med fyra ögon, 10 ben och en svans.

Barn tenderar att fascineras av den här typen av böcker och jag kan inte se att Makalösa monster utgör något undantag från det. Bilderna är fantastiska och texten är lättläst även på egen hand. Formgivningen med ett hål på framsidan brukar också vara populär hos de unga läsarna!


Makalösa monster
Författare & illustratör: Alexandra Dahlqvist
Förlag: Speja förlag (2025)
ISBN: 9789189838949
Antal sidor: 51
Ålder: 6-12 år
Köp: t.ex. hos Adlibris eller Bokus
Recensionsexemplar från förlaget.