Boken är baserad på Henrik Ståhls egna upplevelser från högstadietiden och börjar med att Henrik går på den knastriga grusvägen till den allra första dagen i sjuan på en ny skola. Han har blivit mobbad på mellanstadiet, men har förhoppningar om att högstadiet ska bli något annat. Han har några vänner och visserligen ska mobbarkillarna också börja på samma skola, men i andra klasser. Och det börjar rätt bra. Han är inte ensam, utan är med vänner från gamla skolan och så en kompis från hans scouter, som också hamnat i samma klass. Han börjar till och med fundera på om han ska våga prata med en tjej som han är intresserad av. Men, som man som läsare redan förstått så finns det ett men och mobbningen startar på nytt och både mobbarna från mellanstadiet och nya mobbare utsätter honom.
Det är rätt så nattsvart länge. Jag har inte haft så ont i magen sen jag läste Hon går ut genom tavlan, ut ur bilden av Johanna Nilsson. Ondast gör det när två killar håller fast honom och han själv skrattar med för att det inte ska se ut som att han blir utsatt, utan att det är ett skämt han är med på. De vännerna han har ställer inte upp när saker händer, han förstår dem och konstaterar att han hade inte heller gjort det om det varit tvärtom.
Från skolans och lärarnas håll görs det inte mycket. När Henriks mamma förstår vad som händer så tar skolan tag i det på ett sätt som ändå inte skapar någon förändring. Men så kommer några ljusglimtar. Konfirmationslägret mellan åttan och nian där Henrik träffar andra, som inte känner honom sen innan, blir betydelsefullt. Han får en vän som han ser upp till och bestämmer sig för att börja synas med en stil som sticker ut, han smälter ju ändå inte in hur mycket han än försöker så han kan lika gärna sticka ut.
Just detta med stilen är en av många tydliga tidsmarkörer. Vill man skaffa en ny stil idag kan man handla på nätet men detta är långt innan internethandelns dagar och Henrik botaniserar istället bland föräldrarnas gamla kläder i förrådet och övertalar sin mamma att åka och köpa en basker i en butik i centrum. En basker, precis som kompisen från lägret har. När han kommer tillbaka till skolan efter sommarlovet stirrar vännerna på honom och tycker att han ska skippa baskern, är han galen som ger mobbarna ett mål? Men Henrik vägrar vara något annat än sig själv och tar sig igenom det sista året på skolan.
För att vara en så tunn bok så tar den tid att ta sig genom, eftersom det är så tungt innehåll att smälta under vägen. Skildringen av hierarkier är brutal och ärlig. Som exempel beskrivs det hur Henrik i början av boken försöker utesluta en annan kille från sin kompisgrupp, för att den killen kan vara ett ”sänke” för dem. Längre fram konstaterar han att han blivit just det sänket själv.
Som läsare andas man ut tillsammans med Henrik när han äntligen får lämna skolan för allra sista gången.
Författare: Henrik Ståhl och Titti Persson
Förlag: Rabén & Sjögren (2024)
ISBN: 978-91-29-74364-7
Antal sidor: 191
Ålder: 12-15 år
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris
En kommentar till “Jag är bara ett jävla äckel”