Recensioner & boktips – Sida 323

Tre i leken

Lenis dag börjar i glädjens tecken, hon och Olle ska leka, och de ska ha så kul! Men det blir inte som Leni har tänkt sig. Redan i hallen känner hon av hotet mot hennes och Olles lekdag – där står ett par snygga skor med glitter på. Glädjen och leklusten är ett minne blott. Lenis Olle handlar om den klassiska problematiken i att leka tre.

Att ta del av bokens berättelse är som att se en välbekant film, text och bild förmedlar glädje, besvikelse, hopp, uppgivenhet, ilska och slutligen det befriande tillståndet list/uppgörelse, och så det gemensamma skrattet. Känslan av film kommer av igenkännande och identifikation med situationerna, upplägget av bildsekvenser och textpartier blandat med helsidesbilder; därtill att minspel och kroppsspråk är levande, växlande och ljuvligt.

Emma AdBåge står för både text och bild – kanske är det därför de blir en hel helhet och samspelar så bra.
Helt oväntat har Olle besök när Leni kommer, det är hon inte beredd på, hennes vision såg annorlunda ut: det skulle bara vara hon och Olle – så självklart! Olle och hans granne Kiran är redan inne i sin lek men välkomnar Leni – det hjälper inte, Leni tar avstånd och kan inte känna sig välkommen, väljer en utanförposition. Lockas att delta – vilket hon gör utan glädje, droppen är när hon förlorar i Fia. Samtidigt ger hon inte upp utan söker, kanske omedvetet, strategier – lite i hämndens tecken; ’det är MIN Olle… så där som det kan bli när man blir riktigt besviken och känner sig sviken.

Karaktären Leni och hennes hem- och närmiljö har många läsare mött i de tidigare Leni-böckerna: den kreativa röran och Lenis växlande humör. Frågan är hur många fler Leni-böcker marknaden gillar – några till kanske!?

Titel: Lenis Olle
Text och bild: Emma AdBåge
Förlag: Rabén & Sjögren (2012)
Antal sidor: 29
ISBN: 9789129680843
Jämför priser:

Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Blixtslukaren

I den här berättelsen ska huvudpersonens jag gå och lägga sig och storebror är där för att natta (antagligen är han barnvakt). Om ”jag” är en han eller hon får man inte reda på i texen. Nåväl, släcka lampan får storebror inte göra för då kan inte flodhästarna sova. När storebror skrattar åt syskonets fantasier fortsätter hen att säga att dom aldrig somnar om lampan är släckt. Storebror säger att då får dom minsann vara vakna tills imorgon. Nu kliver även han in i fantasins värld genom att bekräfta att flodhästarna finns. Gulligt av honom tycker jag.

”Jag” funderar vidare och tänker att det skulle finnas en blixtslukare som kunde fånga in alla åskmoln och städa bort mörkrädsla och storebror säger att om hen uppfinner en sån blir hen miljardär. Men dags att släcka lampan nu. ”Jag” försöker ytterligare fördröja nattandet, pekar på en fläck på väggen och säger till brorsan: ”Vet du vad som händer om jag trycker här?” Nu drar fantasierna igång på allvar och det blir ordentligt dramatiskt där i lägenheten (och förresten ända ner i tant Johanssons lägenhet till och med). Det är blixtar, orkaner, regnmoln och monsterormar och en storebror som gör bomben ner i havet som råkar finnas i tant Johanssons sovrum!

Det är en spännande och händelserik liten godnatthistoria som också visar en fin relation mellan storebror och det yngre syskonet. Det fanns en del hemliga och mystiska ”knappar” lite varstans i jagets rum, och när jag läst färdigt boken för min son sa han ”Mamma, jag skulle önska att jag hade en knapp som hette ”alltid-få-sova-mellan-mamma-och-pappa-knappen”. Visst är det mysigt när barnen sover bredvid en, men jag skulle vilja ha en ”gör-så-att-sängen-blir-dubbelt-så-bred-just-i-natt-knapp” ibland känner jag.

Blixtslukaren
Författare: Jonatan Brännström
Illustratör: Joanna Hellgren
Förlag: Natur & Kultur
Antal sidor: 28
ISBN: 9789127130333
Läs ett smakprov här
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Se upp för Argmonstret!

Jag har tidigare recenserat en bok från Vivlio förlag, nämnligen Maria Petterssons Är det morgon nu? Den gav jag bra betyg och jag gillar förlagets koncept med svensk text och översättning till ett annat språk.

Den här boken är skriven av Maria Edgren och finns i fyra språkkombinationer: svenska med arabiska, kurdiska, somaliska och spanska. Den jag har läst var lite speciell i formatet. Eftersom den också hade text på arabiska så börjar boken i slutet och man bläddrar fram till början av pärmen. Det tyckte mina barn var lite småroligt men arabiska läses nämligen inte från vänster till höger som vi gör i svenskan utan tvärtom. Annars var det inget konstigt med det utan det är en helt vanlig barnbilderbok.

Berättelsen inleds med att Filip, som är 5 år berättar om vad som hände när han bråkade med sin kompis Robin på dagis. Jag tror många barn kan känna igen sig i känslorna som uppstår:

Du ska göra som jag säger! Annars är jag inte din kompis! skriker Filip.

När Filip somnat en stund så drömmer han om argmonstret som lever på alla arga känslor och bråk som uppstår på dagiset bland barnen. Filip blir förundrad över att argmonstret kan tycka om när någon bråkar och slåss och blir därmed medveten om vad dumt det är. När han vaknar vill han genast säga förlåt till sin kompis och de blir vänner igen. Boken känns lite pedagogiskt tillrättalagd och det menar jag inte i negativ term. Sådana här böcker kan vara en helt utmärkt grund för att diskutera svåra känslor som ilska och besvikelse.

Vad jag fastnade mest för är illustrationerna. Mats Molid är okänd illustratör för mig men har gjort barnböcker förr. Han har en mycket speciellt stil som jag fann fascinerande. Barnen och fröken i boken ser nästan ut som fåglar med sina spretiga ben och fötter. Argmonstret blir som ett trasselkludd av känslor som får liv men med enkla drag ser riktigt otäck ut. Kan tänka mig att barn skulle kunna rita sitt eget monster efter att ha läst den här boken och få en chans att uttrycka sitt eget argmonster – för ett sådant har vi nog alla upplevt någon dag. Ska jag ha något att gnälla över så är det väl att boken är i mjukpärm. Kan lätt bli slitage men böcker ska man ju vara varsam med oavsett hårdpärm eller inte.

En bok jag varmt kan rekommendera till alla förskolor.

Se upp för Argmonstret!
Författare: Maria Edgren
Illustratör: Mats Molid
Översättning: Kholod Salman och Mohammed Abdulmelek
Förlag: Vivlio
ISBN: 9789186899172
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Där Orgierna dansar

Kreativiteten måste få leva fri annars förtvinar den! En saga om kreativitetens obändiga krafter. Martin Widmark har författat och Louise Hoffsten har läst in sagan på medföljande skiva och dessutom skapat musiktonerna till boken tillsammans med George Riedel och Peder af Ugglas.

Idén till boken föddes i ett möte mellan Martin och Louise, de talade om vad som händer i en när berättelser eller musik skapas. Martin visade intresse för något som Louise berättat om och som hon kallade Orgierna. Hon visade honom en liten staty hon gjort, föreställande en flicka och på hennes rygg och axlar fanns små figurer. Louise benämnde dem Orgierna och de har följt henne genom livet och skapandet. De symboliserar kreativiteten, flödet som kommer när lusten att skapa väcks. Lust, glädje och avsaknad av regler kan vara en sammanfattning av vad Orgierna står för. Martin önskade skriva en saga som handlar om vad som händer i människor när Orgierna dansar och Louise ville skapa musiken till.

Orgierna i sagan är tre barn som en dag dansar ner från Olympen och påbörjar en resa i att inspirera människor de möter. Skaparlusten flödar fram varhelst de dansar, men så fort någon vill fånga in dem och ha mer, så försvinner de bort. Friheten är deras signum, utan den så slocknar lågan. Efter att i flera århundraden ha dansat runt i världen och försett människorna med kreativitetslust så drar ett häftigt oväder in och Orgierna fryser förfärligt. De söker skydd hos en kompositör som förlorat sin egen kreativitet. När de värmt upp sig så föds lusten att dansa och när kompositörens ser detta så väcks hans skaparlust med full kraft, han inser deras värde och låser in dem. Så lyckas han skapa otroliga musikverk, men medan Orgiernas dans öppnat upp hans förmåga till skapande, så har de själva förlorat alltmer av sin egen kraft. Kompositörens tjänarinna befriar dem och efter det blir allt förändrat och deras dans orsakar onda skapelser av människohand. Liknelser går att se på flera ställen i vår verkliga och stundtals ytliga värld. Det är genom att leta och hitta den egna, högst personliga kreativiteten som en människa finner sig själv. Tid och lust krävs och i fasta former kan allt förloras. Slutet på boken är av det ljusa slaget, det finns ännu hopp!

Illustrationerna är skapade av Jessica Eldenstjärna och dessa visar detaljer och olika perspektiv i lätt akvarell. Jag fastnade för de tecknade händelserna i blåaste blått, precis så drömska som jag tycker om. Orgierna framställs som vackra med naturattribut uppe på huvudena, dock har en av dem flugsvampar i håret och det kändes lite utanför skönhetsupplevelsen, men även flugsvampar är från naturen och får väl också de ha sin roll.

Jag läste sagan högt för några barn och sedan lyssnade vi på skivan. Det blev två olika upplevelser som berikade lässtunden. Sagan berättas mjukt och inlevelsefullt av Louise och vi får höra både sköna munspelstoner, sång och svävande musikstycken. Allt detta ramar in berättelsen på ett fint sätt. När text, bild och musik möts så kan upplevelsen förtätas. En tänkvärd saga med både lyckliga och sorgliga toner i.

Där Orgierna dansar
Författare: Martin Widmark
Illustratör: Jessica Eldenstjärna
Uppläsare: Louise Hoffsten
Musik: Louise Hoffsten, George Riedel och Peder af Ugglas
Förlag: Bonnier Carlsen (2012)
Antal sidor: 32 sidor
ISBN: 9789163868542
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Stora bebisbytet

Tänk om du var nybliven förälder och vaknade en morgon och någon hade bytt ut din bebis mot en helt annan. Hur skulle det kännas? Det är precis vad som händer mammorna och papporna i den här boken. Bredvid bebisarna ligger en lapp där det står ”Jag har tagit er bebis och lagt dit en annan”.

Gråtande mammor och pappor skyndar då till stadens torg för att prata med drottningen. Det visar sig att samma sak hänt drottningen och kungen; deras prinsessa har bytts ut mot ett ”helt vanligt barn med vanlig näsa”. Några andra mammor berättar att deras bebis minsann hade haft massor med hår och att den dom fått var flintskallig, någon hade en flicka men fick en bebis med snopp och en tredje hade en brun bebis men fick två vita. Hur i hela friden ska detta problem lösas? Alla börjar prata i munnen på varandra men avbryts av bebisarna som börjar skrika av hunger, drottningen har dock en lösning på det problemet och en vällingbil körs fram.

Drottningen föreslår sen att de sover på saken och återkommer nästa dag. När de åter samlas på torget har ingen sovit gott och ingen har kommit på någon bra lösning på hur rätt bebis ska komma tillbaka till rätt föräldrar: ”Vad gör vi om två mammor vill ha samma barn?” är en fundering som framkommer. Drottningen föreslår att de ska tänka igenom saken noga och träffas på torget om en vecka igen. Vad tror ni händer när de samlas en vecka senare då?

En liten saga som i princip går ut på att det kanske är så att det inte spelar så stor roll vilket utseende, kön, hudfärg etc. ens barn har; alla barn är lika fina och har lika värde. I sagornas värld kan ju allt hända och berättelsen har ett lyckligt slut. Hur tror du att den slutar? Om något liknande mot förmodan skulle hända i den riktiga världen tror jag knappast att mammorna och papporna skulle ha varit lika nöjda med lösningen…

Stora bebisbytet
Författare: Petter Lidbäck
Illustratör: Lisen Adbåge
Förlag: Natur & Kultur
Antal sidor: 32
ISBN: 9789127130340
Läs ett smakprov här
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris