Bilderböcker – Sida 85

En fjäril på min kofta

”De andra minns. Mellanbror fanns och han finns. Han kan finnas hos mig fastän jag inte ser. Och pratar vi om honom så finns han lite mer.”

Titeln ”En fjäril på min kofta” fångade mig direkt. Den är så talande och beskrivande med fjärilen som en symbol för en fjäderlätt och svårfångad närvaro. Något som finns men som besöker oss som flyktigast när vi är stilla i nuet. En kärlek till en förlorad vän eller ett syskon som inte behöver ta slut bara för att livet gjorde det.

Boken om Lillasyster som får berättat för sig om Mellanbror som dog i mammans mage innan Lillasyster kom till världen är så vacker att jag stundtals glömmer bort hur nödvändig den också är. Språket är innehållsrikt utan att bli komplicerat och ändå så avhandlar författaren ett av de svåraste samtalsämnen som en förälder eller en annan vuxen kan tänkas stå inför. Att texten är skriven på vers lättar upp ämnet och gör det enklare att läsa högt även när känslorna kring innehållet tränger sig på. Illustrationerna går hand i hand med orden, sprider ljus över allvaret och Lillasysters ansikte inger trygghet och hopp även för den lilla läsaren.

Jag hoppas att ”En fjäril på min kofta” kommer till användning hos många familjer med ”änglabarn” men också i andra familjer. Med boken som redskap ges barnet möjlighet att ställa frågor till vuxna om begreppen liv och död och kanske kan Lillasyster leda oss alla igenom det sorgliga ämnet utan att vi förlorar oss själva till gråten.

Tio procent av intäkterna för ”En fjäril på min kofta” går till Spädbarnsfondens stödverksamhet för familjer som mist ett barn. Läs mer om detta på förlagets hemsida där också boken går att beställa.

En fjäril på min kofta
Författare: Ann-Katrine Engström
Förlag: Konst och krumelurer (2014)
Antal sidor: 25
ISBN: 9789163739989
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Dogge delar ut paket

Dogge delar ut paket is a seek-and-find book written and illustrated by Tor Freeman and translated into Swedish by Suzanne Öhman. It tells the story of a day in the life of Dogge, a canine postal carrier in a bustling town. Via scooter, Dogge delivers one package at a time to grateful professionals in a museum, a laboratory, a greenhouse, a market square, and a theatre. All recipients have been waiting on their respective package contents, and the reader is able to see just how each package will be used. Dogge’s final package of the day is his own daughter’s birthday present.

This book has all the silly, colorful, engaging illustrations you would expect with a seek-and-find book. What stands out to me is that, aside from one hungry child, the characters in this book are friendly and joyful, playfully interacting with each other and their environment. This is a happy town.

When I first met my husband, I bought a Swedish-English picture dictionary for children, thinking it would be perfect for learning vocabulary words. It turned out that no one was interested. It’s pretty boring to thumb through words and pictures with no context or storyline. What I have discovered now is that seek-and-find books easily overcome that hurdle. At the bottom of every other page of Dogge delar ut paket, the reader is asked to find seven things on that page, which means by the end of the book, my kids have learned the names of forty-two items without even realizing it. Perfect. A bonus is that many of the items have adjectives to describe them like “en sjungande mus” and “en randig halsduk,” so we learn even more.

The storyline text is simple enough for me to read and for the kids to understand with no problem. I really like that the characters speak to each other in small dialogue bubbles and use everyday, colloquial expressions like “tjena” and “oj” that are typically omitted from Swedish courses or other language resources. It’s also helpful for a beginner to understand how sounds are conceived in the new language, and this book has several good ones that were new to me: pust, gäsp, tjoff, and pling plong.

Seek-and-find books are a reliable genre for entertaining children, but Dogge delar ut paket is unusually beneficial for the new Swede and no doubt fun for all families.

Dogge delar ut paket
Text och illustration: Tor Freeman
Översättning: Suzanne Öhman
Antal sidor: 32
Förlag: Rabén & Sjögren (2014)
ISBN: 9789129694291
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Vem hämtar vem

Barnbokspappan gästskriver om Vem hämtar vem, som kom ut i september.

Som åttiotalist har man ju länge fattat att man kom för sent till festen. 60- och 70-talet var the shit och det mesta som hände efter det var något mindre engagerat, politiskt och äkta. Vår syn på 70-talets bilderböcker karaktäriseras av en skräckblandad fascination av den politiska doer-attityden och bristen på läsvärde och förmåga att inta ett barnperspektiv.

I Vem hämtar vem tröttnar tre barn på att alltid bli hämtade och bestämmer sig för att vända på rollerna; de bestämmer sig för att aktivt hämta sina föräldrar istället för att passivt bli hämtade. När man vänder på boken får man följa föräldrarnas perspektiv i en parallellhandling som möts i bokens mittuppslag.

Jag tänker att barnlitteratur alltid är en rätt lättöppnad dörr till samtidens värderingar och att 10-talet nog inte är något undantag, även om det politiska idag är något mindre osubtilt än det var på 70-talet. Vem hämtar vem förvaltar och dammar av det politiska, men utan att glömma bort att en barnboks centrala uppgift är att underhålla ett barn.

I Vem hämtar vem finns det inte mycket att hämta för en stridslysten kulturvänsterperson. De tre huvudpersonerna Heaven, Alva och Max representerar. Heavens mamma jobbar på ärtfabriken där en trött jobbarkompis i hårnätsmössa öppnar och man röker på rasten. Alvas pappa går på ett privatiserat komvux och Max pappa jobbar på biblioteket. Föräldrarna är gnälliga, lite korkade och beter sig i största allmänhet som barn (vilket det givetvis inte ligger någon negativ värdering i). Någon har graffat ”Stoppa rasismen” på väggen, förskolefröken är en storörad man och utgörs inte det förälskade paret av två män?

Heaven och Alva är två handlingskraftiga och smarta tjejer som får släpa runt på Max. Han är inte bara dum (vet inte var hans pappa jobbar) och har dåliga sociala skills (skriker på biblioteket, hans pappas arbetsplats). Han är även en ängslig, nejsägande crybaby som oroar sig över äventyrets konsekvenser.

I Vem hämtar vem står formen i fokus. Framsidan är en förskoledörr, boken går att läsa från två håll och de två uppslagen innan mitten samspelar och utgörs av parallella upptrappningar till det utvikbara mittuppslagets klimax:

Trots att de två berättelserna är tecknade och berättade av två författare/illustratörer går de fint ihop, både text- och bildmässigt. Stundtals blir jag orolig att bokens smarthet och form ska skymma berättelsen, men min dotters reaktion är att låta sig fascineras och vilja bli läst för igen. Jag tror det beror på den starka igenkänningsfaktorn i handlingen och miljön, men även det tilltalande grundstråket av barnslig anarki.

Den uppenbara avsikten är att boken ska kunna läsas åt två håll, men det avvisar min dotter bestämt – kanske förstår hon intuitivt att föräldrarna i boken är alltför platta och infantila för att kunna betraktas som kollektiva huvudpersoner, så hon insisterar på att barnens perspektiv läses först. Ett problem som jag upplever är att kompositionen med två berättelser som möts i mitten i ett klimax utelämnar möjligheten till en avtoning. Effekten blir att boken slutar abrupt, lite som den här texten.

Vem hämtar vem?
Författare/illustratörer: Siri Ahmed Backström, Karin Cyrén
Förlag: Lilla Piratförlaget (2014)
ISBN: 9789187027581
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris
Förlagets sida

Om gästbloggaren:

Daniel Josefsson orkade inte längre bära runt på alla tankar han fick när han läste böcker med sin dotter och har hittills skrivit 16 texter på temat, exempelvis den här där han skriver om representation och Siri Ahmed Backströms Syskondagen. Han skriver texterna med personer som har läst boken i åtanke, men hoppas att texterna även ska locka en person som inte har läst böckerna att läsa dem. Han är medveten om att han kan verka vara en överdrivet kritisk besserwisser men försvarar sig med att han till viss del saknar ett kritiskt förhållningssätt till barnböcker i barnboksvärlden.

Flingan väntar på jultomten, Flingan städar sitt rum

FLINGAN VÄNTAR PÅ JULTOMTEN

Det är kvällen innan julafton. Den lilla isbjörnen Flingan och hans vänner mullvaden Mira och kråkan Krax har bestämt sig för att hålla sig vakna hela natten för att träffa jultomten. Det visar sig att det är mycket svårare att hålla sig vaken än vad de hade föreställt sig. De försöker med alla knep de kan men de måste också vara tysta så att inte mamma och pappa Björn hör att de busar i sovrummet. Kommer de att lyckas?

Flingan och hans vänner är mysiga att lära känna och berättelsen passar utmärkt för det lilla barnet som fortfarande finner jultomten och hans besök alldeles magiskt! Hur kommer det sig att man inte hör när jultomten kommer? Stannar han inte tillräckligt länge? Åker han fort med släden? Frågorna som ställs av treåringen här hemma är många och vi hjälps åt att hitta förklaringar till jultomtens mystiska besök och julklapparnas plötsliga närvaro under julgranen. Längtan efter julafton blir ännu större nu när vi ser att det är fler än vi som väntar!

Böckerna om Flingan är tänkta till barn som är 0-3 år men jag tror att de passar bäst för barn som är 2-4 år. Isbjörnen och titeln på framsidan är i mjukt tyg som barnet kan undersöka. Böckerna är genomgående uppbyggda så att vänster sida är fylld med text och höger sida upptas av illustrationer i milda färger. Karaktärerna illustreras med kärleksfulla ansiktsuttryck och man kan riktigt känna hur goda vänner de tre små djuren är.

FLINGAN STÄDAR SITT RUM

I den här boken koncentrerar sig handlingen på den ansvarsfyllda uppgiften att städa sitt rum som mamma Björn tilldelar Flingan. Den lilla björnen finner uppgiften övermäktig, det är svårt att hålla koncentrationen och resultatet blir inte så bra som han har tänkt sig. Vad gör man när man inte kan lägga tillbaka leksakerna i leksakskistan eftersom den är full? Hur hanterar man en motgång? Det är vid sådana tillfällen det är bra med vänner. Kråkan Krax och mullvaden Mira hjälper Flingan med problemlösning. Allt blir ju lättare när man hjälps åt!

Flingan väntar på jultomten
Text och illustration: Elsa Devernois, Frédéric Stehr
Översättning: Carolina Soop
Antal sidor: 19
Förlag: Busfrö/Balkong (2014)
ISBN: 9789187553004
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Flingan städar sitt rum
Text och illustration: Elsa Devernois, Frédéric Stehr
Översättning: Carolina Soop
Antal sidor: 19
Förlag: Busfrö/Balkong (2014)
ISBN: 9789187553011
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Atjimpa: det mystiska ordet

atjimpa-det-mystiska-ordet Jag gillar språk och jag gillar grammatik. Atjimpa är en hejdlös saga om när en vetenskapsman hittar ordet atjimpa – alla vill använda det men ingen vet vad det betyder eller vilken ordklass det tillhör. Eftersom ordet hittades i en mycket gammal bok frågar man tant Augusta, 137 år, och hon berättar att det är ett verb: atjimpera. När folk inte visste vad de skulle göra så atjimperade de. Efter ett tag kommer dock en lingvist och hävdar att det är ett substantiv. Plötsligt har folk sett levande atjimpor utomlands, någon vill ha en atjimpa som bordsdekoration och folk börjar säga ”Vilken himla atjimpa”. Då kommer vetenskapsmannen fram till att det nog är ett adjektiv som i ”Vilken superatjimpig grej”.

Jag är förälder och jag är pedagog. Boken slutar inte här utan man föreslår ännu fler ordklasser så som adverb eller konjunktion. Det är roligt och det är väldigt illustrativa bilder i den stora boken men någonstans funderar jag på vem boken vänder sig till? Min 8-åring som just börjat med lite ordklasser läste den men greppade inte riktigt. Förstår ett yngre barn något av boken? Möjligtvis att man kan läsa den för mellanstadie- eller högstadieelever för att på något sätt illustrera olika ordklasser och hur svårt det ibland kan vara att placera rätt ord i rätt ordklass. Jag vet inte riktigt. Catarina Sobral är från Portugal och i hemlandet belönades boken med pris för årets bästa barnbok förra året. För det är ingen dålig bok, inte alls, den är fantastisk, men jag fortsätter att fundera: vem är boken tänkt för? Den är liksom så, atjimpig.

Atjimpa – det mystiska ordet
Författare & illustratör: Catarina Sobral
Förlag: Urax (2014)
ISBN: 9789187208133
Antal sidor: 34
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris