Bilderböcker – Sida 84

Vem hämtar vem

Barnbokspappan gästskriver om Vem hämtar vem, som kom ut i september.

Som åttiotalist har man ju länge fattat att man kom för sent till festen. 60- och 70-talet var the shit och det mesta som hände efter det var något mindre engagerat, politiskt och äkta. Vår syn på 70-talets bilderböcker karaktäriseras av en skräckblandad fascination av den politiska doer-attityden och bristen på läsvärde och förmåga att inta ett barnperspektiv.

I Vem hämtar vem tröttnar tre barn på att alltid bli hämtade och bestämmer sig för att vända på rollerna; de bestämmer sig för att aktivt hämta sina föräldrar istället för att passivt bli hämtade. När man vänder på boken får man följa föräldrarnas perspektiv i en parallellhandling som möts i bokens mittuppslag.

Jag tänker att barnlitteratur alltid är en rätt lättöppnad dörr till samtidens värderingar och att 10-talet nog inte är något undantag, även om det politiska idag är något mindre osubtilt än det var på 70-talet. Vem hämtar vem förvaltar och dammar av det politiska, men utan att glömma bort att en barnboks centrala uppgift är att underhålla ett barn.

I Vem hämtar vem finns det inte mycket att hämta för en stridslysten kulturvänsterperson. De tre huvudpersonerna Heaven, Alva och Max representerar. Heavens mamma jobbar på ärtfabriken där en trött jobbarkompis i hårnätsmössa öppnar och man röker på rasten. Alvas pappa går på ett privatiserat komvux och Max pappa jobbar på biblioteket. Föräldrarna är gnälliga, lite korkade och beter sig i största allmänhet som barn (vilket det givetvis inte ligger någon negativ värdering i). Någon har graffat ”Stoppa rasismen” på väggen, förskolefröken är en storörad man och utgörs inte det förälskade paret av två män?

Heaven och Alva är två handlingskraftiga och smarta tjejer som får släpa runt på Max. Han är inte bara dum (vet inte var hans pappa jobbar) och har dåliga sociala skills (skriker på biblioteket, hans pappas arbetsplats). Han är även en ängslig, nejsägande crybaby som oroar sig över äventyrets konsekvenser.

I Vem hämtar vem står formen i fokus. Framsidan är en förskoledörr, boken går att läsa från två håll och de två uppslagen innan mitten samspelar och utgörs av parallella upptrappningar till det utvikbara mittuppslagets klimax:

Trots att de två berättelserna är tecknade och berättade av två författare/illustratörer går de fint ihop, både text- och bildmässigt. Stundtals blir jag orolig att bokens smarthet och form ska skymma berättelsen, men min dotters reaktion är att låta sig fascineras och vilja bli läst för igen. Jag tror det beror på den starka igenkänningsfaktorn i handlingen och miljön, men även det tilltalande grundstråket av barnslig anarki.

Den uppenbara avsikten är att boken ska kunna läsas åt två håll, men det avvisar min dotter bestämt – kanske förstår hon intuitivt att föräldrarna i boken är alltför platta och infantila för att kunna betraktas som kollektiva huvudpersoner, så hon insisterar på att barnens perspektiv läses först. Ett problem som jag upplever är att kompositionen med två berättelser som möts i mitten i ett klimax utelämnar möjligheten till en avtoning. Effekten blir att boken slutar abrupt, lite som den här texten.

Vem hämtar vem?
Författare/illustratörer: Siri Ahmed Backström, Karin Cyrén
Förlag: Lilla Piratförlaget (2014)
ISBN: 9789187027581
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris
Förlagets sida

Om gästbloggaren:

Daniel Josefsson orkade inte längre bära runt på alla tankar han fick när han läste böcker med sin dotter och har hittills skrivit 16 texter på temat, exempelvis den här där han skriver om representation och Siri Ahmed Backströms Syskondagen. Han skriver texterna med personer som har läst boken i åtanke, men hoppas att texterna även ska locka en person som inte har läst böckerna att läsa dem. Han är medveten om att han kan verka vara en överdrivet kritisk besserwisser men försvarar sig med att han till viss del saknar ett kritiskt förhållningssätt till barnböcker i barnboksvärlden.

Flingan väntar på jultomten, Flingan städar sitt rum

FLINGAN VÄNTAR PÅ JULTOMTEN

Det är kvällen innan julafton. Den lilla isbjörnen Flingan och hans vänner mullvaden Mira och kråkan Krax har bestämt sig för att hålla sig vakna hela natten för att träffa jultomten. Det visar sig att det är mycket svårare att hålla sig vaken än vad de hade föreställt sig. De försöker med alla knep de kan men de måste också vara tysta så att inte mamma och pappa Björn hör att de busar i sovrummet. Kommer de att lyckas?

Flingan och hans vänner är mysiga att lära känna och berättelsen passar utmärkt för det lilla barnet som fortfarande finner jultomten och hans besök alldeles magiskt! Hur kommer det sig att man inte hör när jultomten kommer? Stannar han inte tillräckligt länge? Åker han fort med släden? Frågorna som ställs av treåringen här hemma är många och vi hjälps åt att hitta förklaringar till jultomtens mystiska besök och julklapparnas plötsliga närvaro under julgranen. Längtan efter julafton blir ännu större nu när vi ser att det är fler än vi som väntar!

Böckerna om Flingan är tänkta till barn som är 0-3 år men jag tror att de passar bäst för barn som är 2-4 år. Isbjörnen och titeln på framsidan är i mjukt tyg som barnet kan undersöka. Böckerna är genomgående uppbyggda så att vänster sida är fylld med text och höger sida upptas av illustrationer i milda färger. Karaktärerna illustreras med kärleksfulla ansiktsuttryck och man kan riktigt känna hur goda vänner de tre små djuren är.

FLINGAN STÄDAR SITT RUM

I den här boken koncentrerar sig handlingen på den ansvarsfyllda uppgiften att städa sitt rum som mamma Björn tilldelar Flingan. Den lilla björnen finner uppgiften övermäktig, det är svårt att hålla koncentrationen och resultatet blir inte så bra som han har tänkt sig. Vad gör man när man inte kan lägga tillbaka leksakerna i leksakskistan eftersom den är full? Hur hanterar man en motgång? Det är vid sådana tillfällen det är bra med vänner. Kråkan Krax och mullvaden Mira hjälper Flingan med problemlösning. Allt blir ju lättare när man hjälps åt!

Flingan väntar på jultomten
Text och illustration: Elsa Devernois, Frédéric Stehr
Översättning: Carolina Soop
Antal sidor: 19
Förlag: Busfrö/Balkong (2014)
ISBN: 9789187553004
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Flingan städar sitt rum
Text och illustration: Elsa Devernois, Frédéric Stehr
Översättning: Carolina Soop
Antal sidor: 19
Förlag: Busfrö/Balkong (2014)
ISBN: 9789187553011
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Atjimpa: det mystiska ordet

atjimpa-det-mystiska-ordet Jag gillar språk och jag gillar grammatik. Atjimpa är en hejdlös saga om när en vetenskapsman hittar ordet atjimpa – alla vill använda det men ingen vet vad det betyder eller vilken ordklass det tillhör. Eftersom ordet hittades i en mycket gammal bok frågar man tant Augusta, 137 år, och hon berättar att det är ett verb: atjimpera. När folk inte visste vad de skulle göra så atjimperade de. Efter ett tag kommer dock en lingvist och hävdar att det är ett substantiv. Plötsligt har folk sett levande atjimpor utomlands, någon vill ha en atjimpa som bordsdekoration och folk börjar säga ”Vilken himla atjimpa”. Då kommer vetenskapsmannen fram till att det nog är ett adjektiv som i ”Vilken superatjimpig grej”.

Jag är förälder och jag är pedagog. Boken slutar inte här utan man föreslår ännu fler ordklasser så som adverb eller konjunktion. Det är roligt och det är väldigt illustrativa bilder i den stora boken men någonstans funderar jag på vem boken vänder sig till? Min 8-åring som just börjat med lite ordklasser läste den men greppade inte riktigt. Förstår ett yngre barn något av boken? Möjligtvis att man kan läsa den för mellanstadie- eller högstadieelever för att på något sätt illustrera olika ordklasser och hur svårt det ibland kan vara att placera rätt ord i rätt ordklass. Jag vet inte riktigt. Catarina Sobral är från Portugal och i hemlandet belönades boken med pris för årets bästa barnbok förra året. För det är ingen dålig bok, inte alls, den är fantastisk, men jag fortsätter att fundera: vem är boken tänkt för? Den är liksom så, atjimpig.

Atjimpa – det mystiska ordet
Författare & illustratör: Catarina Sobral
Förlag: Urax (2014)
ISBN: 9789187208133
Antal sidor: 34
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

God jul, Lilla Lök! – en julberättelse i 25 kapitel

Den här boken är tänkt att fungera lite som en adventskalender i bokformat. Det finns 25 kapitel i boken och man ska börja läsa det första den 1 december. Varje kapitel är 2-3 sidor långt och har de mest charmiga illustrationer du kan tänka dig.

Lilla Lök, som egentligen heter Stig, bor i ett litet samhälle med sin ensamstående mamma Nora. Jag får intrycket av att Nora är en frilansjournalist då det nämns att hon skriver artiklar som hon får betalt för, dock har den lilla familjen det mycket knapert ekonomiskt. Det Lilla Lök helst av allt vill ha i hela världen, det är en cykel! Men mamman ber honom önska sig något annat i julklapp, hon förklarar att hon tyvärr inte har råd med någon cykel.

Förutom en längtan efter en cykel bär Lilla Lök på en saknad – han har aldrig träffat sin pappa. Det verkar inte som om han någonsin kommer att göra det heller; det enda mamman vet om honom är att de träffades under en helg när hon var i Stockholm för ca sju år sedan, men hon slängde lappen med hans telefonnummer eftersom hon inte gillade honom särskilt mycket.

Det här med att inte ha någon pappa ställer till det för Lilla Lök i skolan också, han hamnar i slagsmål flera gånger på grund av konflikter han har med kamrater. De flesta har ju en mamma och en pappa och funderar över varför Lilla Lök inte har det. En kille han blir osams med tycker till och med att Lilla Lök är så dum att det är rätt åt honom att han inte har någon pappa! Barn kan vara så grymma ibland…

I byn finns en en man som har rykten om sig att vara bydåren som sägs kunna hypnotisera höns så att de går baklänges. Lilla Lök tänker att dåren, som heter Karl, kanske kan hypnotisera mamma så att hon köper en cykel! För att ta reda på det måste han våga sig in på gården där Karl bor. Där får han vara med om flera oväntade händelser som ska komma att leda fram till det lyckliga slutet i boken. Det är en fin berättelse som handlar om flera stora livsfrågor; vem är jag? Vem är min pappa? Varför har vi inte lika mycket pengar som alla andra familjer? Kommer jag någonsin att få en pappa?

En mysig, lite sorglig och lycklig saga som vi kommer att krypa upp i soffan och börja läsa om en vecka! Hoppas att barnen tycker lika mycket om den som jag gjorde.

God jul, Lilla Lök
Författare: Frida Nilsson
Illustratör: Maria Nilsson Thore
Förlag: Rabén & Sjögren (2014)
ISBN: 9789129689334
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Birger : det lilla Storsjöodjuret. Olika odjur

I mars förra året skrev jag om en annan Birgerbok, nämligen Birger – det lilla Storsjöodjuret simmar vart han vill. Nu är Birger tillbaka i en femte bok som heter Birger – det lilla Storsjöodjuret. Olika odjur. För er som inte är bekanta med Birger sedan tidigare kan jag berätta att han bor i Storsjön tillsammans med sin pappa; resten av familjen – mamma och lillasyster – bor i sjön Loch Ness i Skottland.

I den här berättelsen är det dags för alla sjöodjur från hela världen att ha ett möte hemma hos Birger och hans pappa. De kommer om natten, så ingen kan se dem. Men är det verkligen ingen som ser dem? Jo, kanske en farbror som är uppe och nattkissar, men vem skulle tro honom om han berättade?

Flera av sjöodjuren har sina barn med sig (Birgers mamma och syster kommer också) så Birger har många kompisar att leka med. Vännerna är från olika delar av världen, har olika färg och olika form – en salig blandning av en massa skoj och bus blir det. Birger tar med dem på en liten runda i sina kvarter, och de hamnar bland annat vid en badplats där människor plaskar omkring. Vad tror ni sjöodjuren gör då? Har du någonsin känt att det killar på benen eller fötterna när du badar i en sjö? Då kan det vara så att det är Birger och hans polare som är där nere i vattnet och kittlar dig!

Vad Birger och vännerna mer hittar på får du läsa själv i den här mysroliga boken. Storyn fångar mig inte riktigt på samma sätt som i den förra Birgerboken även om den här boken också är bra, jag hade velat ha mer av Birger – det är nog där skon klämmer! En söt (men lite för kort) bok med fina färgglada bilder att läsa tillsammans med barnen.

Birger : det lilla Storsjöodjuret. Olika odjur
Författare: Sara Strömberg
Illustratör: Anders Nilsson
Förlag: Nestorville (2014)
ISBN: 9789163768286
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris