Din skugga har tröttnat på sitt platta tråkiga liv, vill ut på äventyr och ta dig med – det är din tur att följa. Idén med rollbytet är spännande och utmanande; en annan värld öppnar sig – en skuggvärld, en alternativ verklighet. Martina Lowdens rimmade verser och Klara Kristalovas bilder tar läsare, lyssnare och betraktare till en naturmiljö bortom den vi vanligen upplever med våra sinnen. I en vackert stillsam mörk saga presenteras svinskogens varelser, väsen och dessas möjligheter.
En alternativ naturupplevelse målas upp av författare och konstnär: med skuggan som ledsagare på vandringen genom Wanås skog och park får vi möta en annan sida av skönhet och vacker natur, det som i olika bemärkelser lever i skuggan uppmärksammas.
En viktig fråga uppstår genast: vad är vackert, vad är skönhet? Jag tänker att man definierar begreppet skönhet med hjälp av ljusets premisser – det är i ljuset det vackra och sköna framträder: färger, lätthet, form, detaljer, spel och reflexer. I samma stund kommer skuggorna och mörkret in – de är förutsättningarna för att man ska uppfatta, kunna kontrastera. Ljuset får oss att reflektera över de nödvändiga motpolerna. De sköna konsterna och estetiken definierades redan av ’de gamla grekerna’, men mörkrets krafter har ständig närvaro i verklighet, natur, sagor och myter. Fascinationen för ljusets motpol vill inte släppa sitt grepp om människan. Svart, skugga, mystik och ruskigheter kan också bli/vara vackert – om det framställs med den intentionen, eller om man själv har förmågan att uppfatta det så.
Skaparna av Hur man blir en sten; och andra sånger från svinskogen öppnar sinnen, väcker nyfikenhet och medvetandegör: titta på ett annat sätt från ett annat håll, känn, upplev, använd fantasin. Leta där du trodde att inget fanns – och plötsligt hittar du den, den hiskeligt vackra insekten vars vinge är mönstrad som en skrattande dödskalle, eller blir anfallen av ett sumpfly som kommer från ingenstans och vill kyssa dina läppar, suga ur din kraft. Om du följer skuggan och tillsammans med den befinner dig på baksidan, kan du faktiskt förstå vitsen med att vara en sten, se tillvaron med andra ögon – och lyssnar du tillräckligt noga kan du lära dig att själv bli sten. Skymningens insekter, månskuggans flickväsen och mörkrets fåglar är varelser av blandat slag – en del människa, en del djur, en del natur…
Efter omslagets och de inledande bildernas stilla ryggradskrypande mörker ter sig mötet med den uppdykande bildsköna slamprinsessan, tillsammans med dammens beskrivna djur-/insektsliv och blomsterprakt, som en visualiserad ljuvlig dröm full av kvällens mystik:
”[…]Kvällsmatdags på varje ros.
Bladlusen gör blombladsmos.
Humlan sörplar rosenjuice.
Nyckelpigan undrar
vem hon ska äta hos.
Nu säger paddorna god natt
Och solen flyr sin kos. […]”
Sött och näpet är emot skuggans natur; en vokabulär som stinksyska, dimrök, slem, fnöskticka, styngfluga och friskulptur ackompanjeras av råa skratt. Upptäcktsfärden i skuggans följe fortsätter förbi slott, genom skog och park: ”Där är maskrosen. Var är masken? Krälar i parken och äter av marken…”. Vildapelbarnet, en kartig slyngla, och skisserna som visar uppbyggnaden av hennes natur, har fått/tagit sig ett rejält utrymme; hon flyr sina rötter och låter sig inte tuktas.
Tillvarons och människans mörka sida bejakas, får finnas och utvecklas inom berättelsens ram. Säkert känner många igen sig i vildapelbarnets gestalt, önskade att de då och då kunde förvandla sig till en sten i en stenmur eller få byta kropp med en fågel i trädets topp. Vem skulle inte vilja byta skepnad eller genomgå en förvandling lite då och då, bli en skugga? När sinnena har vant sig vid den andra sidans förhållanden, liv och natur framträder en annan nivå av skönhet – lite gotisk, skräckromantisk. Här finns dessutom gott om spår av gamla sagor och dess illustrationer: H.C. Andersens Skuggan, Ivar Arosenius Kattresan/Lillans ABC, verk av Elsa Beskow och Tove Jansson, och en mängd andra – både före och efter i tid.
Mitt första intryck av det mörka som något för målgruppen skrämmande genomgick snabbt en förvandling, men jag vill hävda att boken inte bara är för barn utan för alla åldrar beroende på i vilken fas av livet man befinner sig. Jag tänker på barnbarnen, fem och tre: de plockar stenar som de målar ansikten på, mysryser av mörka läskigheter och krypande insekter, ser figurer och filurer som gömmer sig där ingen annan ser; minns lysande ögon, mimik och berättelseton när de förmedlar det mörka och dolda i egenskapade sagor och bilder. Balansen mellan det lockande och det skrämmande är i en ständig rörelse – kanske som ett förhållande mellan dissonans och konsonans. Förutsättningen för skugga är ljus; efter sina äventyr återvänder skuggan och barnet hem, och alla vet vi vem som är vem.
Fakta: Wanås består av slott, konsthall, skulpturpark, ekologiskt jordbruk, ekologiskt lunchkafé museibutik och deli, det ligger i Östra Göinge kommun i nordöstra Skåne.
Nordiska och internationella konstnärer bjuds in för att skapa konst i Parken. Wanås Konst producerar, presenterar och förmedlar internationell samtidskonst med inriktning på platsspecifika skulpturer och installationer sedan 1987, i dag finns mer än 50 permanenta verk. Man samarbetar med utvalda konstnärer och författare i barnboksexperiment; med utgångspunkt i konst och park skapas berättelser och varje år deltar över 5000 barn i den pedagogiska verksamheten baserad på konsten.
Hur man blir en sten och andra sånger från svinskogen
Författare: Klara Kristalova
Förlag: Wanås konst (cop. 2014)
ISBN: 9789197755887
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris
Jag fick förmånen att läsa utkastet till den här storyn för ett tag sedan och tyckte manuset var en rolig idé. Nu i utgiven form och med bilder till blir det en riktigt charmig bok som jag tror kan tilltala de mindre barnen väldigt mycket.
Marika Hoppare heter författaren och illustratören till denna lilla gulliga bok för de allra minsta. Skrotingen, som lika gärna kan vara kille eller tjej, gillar saker som låter. Det här för mig tillbaka i minnet till när min lillebror var liten och älskade att dra ut kastruller för att slå på med skedar och slevar. Det lät fruktansvärt! Men han tyckte det var enormt roligt. Barn gillar saker som låter. Gärna när de får tillverka ljuden själva. Det funkar också i bokform men lägger lite ansvar på den som läser att det blir roligt och givande för barnet som lyssnar.
