Bjuder man in en skadad ängel får man vara beredd på vissa konsekvenser, finns det änglar så finns det också djävlar. Åke hamnar mitt i kampen dem emellan, och deras kamp om honom, han skyddar ängeln men väljer båda sidor på olika villkor. När man är ensam och rädd är det inte så lätt att vara stark på rätt sätt, tur att det finns magi. Mycket hinner hända innan han klarar av att hantera och möta sina motståndare, och inte minst sig själv.
När man som Åke har en ängel i sovrummet och en djävul utanför dörren som vill in, gäller det att hantera situationer och gestalter på rätt sätt, och att rätt utnyttja den hjälp man kan få. Eftersom varken ängeln eller djävulen kommunicerar med ord måste Åke använda alla sina sinnen för att förstå och lära känna karaktärerna. Av sin ensamstående mamma kräver Åke bara att hon ska lyssna och tro på sitt eget barn – men det kommer att krävas mer än så, även om Åke reder ut det mesta ’själv’.
En bit in i handlingen blir det tydligt att Åke har betydligt större problem än att försöka förstå sin änglavän och att skydda henne från den onda djävulsflickan. Han lierar sig med den onda i kampen mot sin egen mobbare. Helena von Zweigbergks bok handlar nämligen om mobbing, kommunikation och känslor. Hur man som mobbad kan längta efter att se sin mobbare plågad – utan att själv bli anklagad. Åke är god och omtänksam till sin natur men när han möter ondskan har han en förmåga att anpassa sig till dess villkor – han är ingen ängel – bara en människa.
Det är lätt att passera gränser när man kan skylla ifrån sig och inte behöver ta något ansvar. Å andra sidan blir Åke anklagad för saker han inte har gjort, utan att kunna försvara sig. Som mobboffer är han inte ensam och djävulen står gärna till tjänst om man hanterar henne rätt, följdriktigt är hon också opålitlig och tjänar inte bara en herre – och inte heller hon är ensam av sin sort. Som tur är finns ängeln tillhands när Åke kallar, annars hade allt gått överstyr och ondskan segrat. Trots att hans mamma så småningom blir mer närvarande och säger ifrån, är det i slutändan Åke som, på ängelns råd, säger ifrån och avgår med seger.
Djävulsdåd och änglavrål blir till och från riktigt otäck och författaren kan verkligen konsten att måla tankar och känslor, och att gestalta ont och gott. Handlingen är stark och nära med underbara inslag av fantasi på rätt ställen för att lyfta berättelsen från alltför mörk realism.
Det är lätt att se spåren av: Astrid Lindgrens Bröderna lejonhjärta, Mio min Mio och Nils Karlsson Pyssling, klassisk folksage- och söndagsskolemoral, Mästaren och Margarita och Faust. I den i kärnan realistiska berättelsen segrar det goda styrt av människohand men buret till seger av en ängel och en tillslut mycket liten djävul.
Om jag var författare i det mångkulturella Sverige skulle jag ha undvikit att i slutordet bekänna mig till sagotron när de verkliga religionerna inte räknar bort änglar och djävlar.
Om jag var 3-6 lärare skulle jag först läsa boken själv, sedan skulle jag läsa den för klassen och lämna gott om utrymme för samtal och diskussioner. Om jag var förälder till ett barn i aktuell ålder lika så. Det bitvis vuxna språket gör inte boken mindre angelägen.
Djävulsdåd och änglavrål
Författare: Helena von Zweigbergk
Förlag: Rabén & Sjögren
Antal sidor: 203
Smakprov: smakprov.se
ISBN: 978-91-29-67425-5
Köp: jämför priser
Jag såg den här boken på biblioteket för några dagar sedan. Det verkar vara en sådan bok vars namn jag ska lägga på minnet för att kunna läsa för mina barn när de blir lite äldre.
Ja, jag tror att den är bra att läsa högt, det finns en hel del som behöver diskuteras omkring, det är inte solklart att ta till sig ’budskapet’ rakt av om man läser den på egen hand – man behöver lite tid på sig att relatera till egna upplevelser och någon som bemöter de funderingar som uppstår.