Jag händer jämt är Emma Rävås debutroman och hon levererar verkligen direkt. Hon skriver på ett väldigt målande sätt och det är lätt att läsa och vilja läsa vidare. I Jag händer jämt gestaltar Rävås en ung dysfunktionell relation där huvudkaraktären Andrea dras in i en relation av den några år äldre Hedvig som misshandlar henne psykiskt såväl som fysiskt och lämnar henne i en spillra efteråt.
Boken vänder sig till ungdomar över 15 år. Den följer den deprimerade Andrea som bor hemma hos sin pappa. Hon spenderar den mesta av sin tid med att sova och inte göra nåt. Hon umgås med sin kompis Simon, de brukar gå ut och dricka öl ihop och utöver det umgås Andrea med sin lillasyster Isabelle och Isabelles kompisar.
I ett stundvis långsamt men aldrig tråkigt tempo bygger Rävås upp en bild av bakgrunden till att Andrea inte mår bra. Hon har tidigare varit i en relation där hennes flickvän inte var snäll mot henne. Det har satt sina spår och Andrea får ångest och tvångstankar i vissa lägen som får henne att minnas hur det var innan. Då, tidigare när hon mådde så dåligt men var så kär. Sakta men säkert börjar Andrea få in lite mer ljus i hennes liv och med det ljuset blir det allt tydligare hur mörkt det tidigare varit och vad hon har gått miste om när hon befann sig i den dysfunktionella relationen.
Det här är en välskriven och intressant bok med mycket substans och djup bakom. Jag rekommenderar den till ungdomar såväl som vuxna.
Titel: Jag händer jämt
Författare: Emma Rävås
Förlag: Rabén & Sjögren
ISBN: 9789129726756
Tack till förlaget för recensionsexemplar.
Lily Abbott hatar kemi men älskar musik. Hon syr sina egna kläder av secondhandfynd och har en stor men tokig familj. Hennes bästa kompis Isobel har en pojkvän som heter Gabriel men var tidigare tillsammans med Lilys fiende nummer ett, Cade.
Varje söndag tipsar vi om 3 barn- och ungdomsböcker på ett speciellt tema. Sedan vill vi gärna ha era tips! Skriv på din blogg, instagram eller i en kommentar. Tagga gärna @barnboksprat och #barnbokspratssöndagstrea så att vi hittar dina tips.
Ska vi va? av Pija Lindenbaum. Flisan har en ny sax och vill gärna klippa lite. Då knackar Berit på altandörren och vill leka med Flisan. Berit gör allt hon kan för att få med Flisan ut, men Flisan vill ju inte, och det verkar varken Berit eller Göran förstå.
Haj-Jenny av Lisa Lundmark och Charlotta Ramel. Alla säger att Jenny ska prata mer och högre och inte sitta tyst hela tiden. Men Jenny vill inte prata. Hon trivs bäst med att sitta och läsa, gärna om hajar. Varför ska det vara så svårt att förstå?
Inuti huvudet är jag kul av Lisa Bjärbo. Liv har precis flyttat 40 mil med sin pappa till ett gammalt hus i skogen. Liv ska börja ny skola vilket skulle kunna ses som en skön nystart. Men det blir det inte. Inuti huvudet är Liv kul, men hon har så väldigt svårt att få fram det. Bättre att fly. Men hur länge kan en göra det? Och vad gör en med tröttheten det där flyendet för med sig?
Det här är en underlig bok, inte lik någon annan ungdomsbok som jag läst förut. I början tyckte jag att den var heljobbig, så jobbig att jag faktiskt gjorde ett lässchema över hur många sidor jag skulle läsa varje dag i två veckor för att ta mig igenom den. Det visade sig att schemat var onödigt, för en bit in i boken fastnade jag; sögs in i den otroliga och bisarra världen som berättelsen utspelar sig i. Bokens jag är en ung kvinna som heter Judit och det är hon som berättar större delen av storyn. Med henne finns också David, Dinah och Gabriel. De fyra ungdomarna går på kulturskolan Fågelboet, en skola som jag tror är ett ställe för elever med särskilda behov av olika slag (åtminstone får jag den känslan). I början av boken får man veta att fyra ungdomar (de ovan nämnda) försvinner spårlöst från skolan en dag i november, och att boken är ett försök att återskapa vad som hände dem. Boken är delvis i dagboksform (utan riktigt datering och ingen direkt klassisk dagboksform) och består också av nedtecknade filmsekvenser.